Satt precis och tittade på intervjun och funderade på att lägga en länk här.

Såg drygt halva intervjun, 45 minuter bortåt är för lång tid tycker jag. Det jag såg var riktigt bra, blir alltid fundersam på om jag borde ha lärt mig mer teori när jag hör deras resonemang. Hade jag spelat bättre???!

Bra "reklam" för svenska musiker och utrustning, både Strandberg och True temperament diskuteras. Herr Nilsson spelar ju mycket skickligt dessutom!

Jag såg knappt halva när jag insåg att det är långt över min kunskap.

Får samla mod och kolla resten en annan dag.

Tack för tipset, jag började titta men kollade aldrig klart.
Inte pga att det var tråkigt, tvärtom jätteintressant, men jag fick annat att göra...

För vissa betyder teori mer, för andra mindre.
Bevisligen kan folk bli extremt skicklig utan teori. Jag tror det handlar om vem man är....

Jag såg hela. Saknade att de inte gick in på vad han använder sig av för prylar för att få fram sitt braiga leadsound. Verkar vara en ödmjuk man.

En helt otrolig gitarrist, overkligt bra. Så bra man kan bli.
Lite som Guthrie Govan, man blir så imponerad att man slutar lyssna.




Tveklöst. Många fler färger att måla med blir alltid bättre när man lärt sig använda dem.

/Magnus

Är det försent?

Mycket bra svar.

//Magnus

Det är ju en "samvetsfråga"! Egentligen inte, är visserligen nybliven pensionär men några år till bör det ju bli.

Jag behöver vara motiverad för att göra jobbet som jag tror krävs, och då är det att hitta de saker som jag för närvarande är intresserad av att lära mig mer om. Att spela solon till alla möjliga ackordföljder gör jag hyfsat, ( jaja...) helt utan att tänka på hur det teoretiskt hänger ihop. Jag tänker moods så att säga, hör skalorna i ackorden intuitivt och spelar utifrån det. Så det är inte solon jag vill börja med om jag ska ta tag i musikteori.

Däremot är det en sak som jag gärna skulle bli bättre på, öppna ackord på alla möjliga ställen på halsen, tänk Alex Lifeson i Rush. Det är eftersom jag spelat ett antal Rush-låtar och märkt vilka otroligt snygga saker man kan få till.

En av sönerna har några Berklee-böcker, de kanske inte är rätt upplägg för det jag efterfrågar men jag kan ju testa.

Om någon har något tips på lämplig litteratur /nätkanal etc så dela gärna med er!

Av vad du beskriver finns det två böcker du bör titta på.
Chord Chemistry
https://www.amazon.com/Ted-Greene-Chord-Chemistry/dp/0898986966
Den är en helt magisk idébank. Typ att man får alla versioner av X ackord som är möjligt att ta.

Och
Modern Chord Progressions
https://www.amazon.com/Modern-Chord-Progressions-Classical-Voicings/dp/0898986982/ref=books_amazonstores_desktop_mfs_aufs_ap_sc_dsk_1?_encoding=UTF8&pd_rd_w=Fiddd&content-id=amzn1.sym.9c9a049f-252a-49d9-a8c2-e300a1663200&pf_rd_p=9c9a049f-252a-49d9-a8c2-e300a1663200&pf_rd_r=132-7916489-7681955&pd_rd_wg=QybVd&pd_rd_r=e12feec4-2c8d-4239-9315-4ec769f6c18e
Den är en fortsättning på ovan där samma tänk omsatts till ackord följder.

Båda av magiska Ted Greene.
En kuf av guds nåde men tveklöst ett ackord geni, ofta precis såna klanger som du efterfrågar.
Inget solospel alls, bara ackord.

Kolla exempelvis (leta upp den film som dessa klipp kommer ifrån, är ett långt parti där han improviserar och leker med Mozart och Bach stil).
https://youtu.be/sgTnwxvIW9g?si=v9ScHL6mf6mIBaDj
https://youtu.be/zDuee6blvj8?si=KbMIg1Q4t22tsnyA
https://youtu.be/4DJdJi9wjKo?si=BX9f6VK6KBcmoOeS

//Magnus

Ja, Ted Greenes ”Autumn Leaves” är fantastisk.
Här är hela videon, VHS-kvalitet och allt:
https://youtu.be/DQVNLTPHaX0?is=quZTfg9Dhau4uzUJ

Tack båda för tipsen!

Böckerna är beställda, och jag har tittat en halvtimma på den långa filmen, skulle bara se lite i början men blev sittande. Väldigt avkopplande och upplysande, så länge man inte börjar titta på hans ena fot som viftar under stolen. (Troligen hans sätt att ta ut den nervositet som man ska ha för att göra ett bra framträdande.)

Som du säger Magnus, det är precis sådant här jag efterlyser, Tack igen!

Det beror på vad du menar med att spela bättre. Teori gör inte så att du spelar bättre. Men det kan hjälpa dig, det kan också stjälpa dig. Så det är inte en helt enkel fråga, tror inte det finns ett definitivt svar på det.

Men man kan konstatera att det är bättre att ha någonting och inte behöva det än att inte ha något och behöva det.

Jag har i alla fall svårt att inse hur teori kan själpa. Teori är ju i mångt och mycket bara ett sätt att sätta namn på saker och att man sedan kan kommunicera med andra.

Tack för synpunkterna!

Min förhoppning är att jag efter att ha läst en del teori förstår bättre hur jag bygger upp ackord, inte bara bankat in en massa handplaceringar.

Detta då jag vet med mig att jag inte är jättebra på att lära in och minnas 555 olika ackordpositioner, däremot har jag principerna klara för mig så kan jag tänka ut hur ett önskat ackord borde vara uppbyggt, och vilka ställen på greppbrädan jag då kan använda.

Det är ju då inte "on the fly", utan mer om man sitter och skriver musik eller tänker ut hur en låt kan spelas på ett nytt, roligare och bättre sätt.

Ska bli intressant detta...

Det här blev ju nästan lite trådkapning apropå Per Nilsson hos Rick Beato...

Det kan bromsa den kreativa processen. Ofta så är de mest banbrytande musikerna inte formellt skolade i musikteori.
Musik skapas bäst med hjälp av öronen.

Och så sitter det i fingrarna.
Även om Gibson vill få oss att tro att man spelar genuint med deras gitarrer och att Custom Shop använder extra mycket svett från älvor i limmet.
Har man det inte i fingrarna så kan man få en R9 att låta som en Bach.

I länkarna ovan får Ted Greene en telecaster att låta Bach.

Man har väl öron även om man kan teori, Beethoven undantaget. Teori handlar egentligen bara om att kunna sätta namn på det man hör och spelar.

När det gäller exempelvis Per Nilsson krävs det mer än bara feeling och fingerfärdighet för att nå den nivån. Det finns garanterat en stabil grund av kunskap bakom.

Jag har faktiskt aldrig hört någon som kan musikteori säga att den är i vägen för kreativiteten. Däremot hör man ofta att den är “onödig” från personer som själva inte kan den. Surt, sa räven.

Jag tänker ibland på något jag hörde Joe Satriani berätta. När han som grabb (han kunde spela lite) började gå till en gitarrlärare var den första uppgiften han fick att lära sig namnet på alla toner på gitarr halsen. Nästa gång blev han förhörd, "spela ett C på G-strängen". Han kunde inte svara direkt och fick komma tillbaka först när kan kunde det ordentligt. Jag önskar att jag hade börjat i den ändan, jag tror att det hade gått mycket lättare då. När man är 15 lär man sig en sådan sak på några veckor.
Sedan skulle jag lärt mig de modala moderna; hur de känns och tonerna som är mest färgande för varje mod.