Jo precis.
Sätt det i perspektiv. Alltid nyttigt.
Mao är frågan primärt,vad är uppgiften med övningen.? Fn har vi en ganska livlig debatt kring detta på ett engelsktalande plank där såväl tanke som idé kring det sågas vid fotknölarna ungefär.
Mycket,menar jag,pga brist på just perspektiv. Resultatmässigt kan belackarna i fallet gapa sig hesa vad mig beträffar. Jag har nu använt tekniken vid ngr tillfällen,och det är bara att konstatera att som vanligt har Alex koll på läget. Metoden fungerar,och den fungerar över förväntan. Punkt å slut.
Nåja.
Vi VILL att skärmarna skall dra ström men vi vill åxå kunna kontrollera till vilken grad. Ohms andra lag e i allra högsta grad applicerbar.
Å mkt riktigt anger datablad vad vidare e max angiven förlust för g2.
Motsatstanken i det är att vi upplever att resp rörs anod går negativ i potential vs skärmgallret. Å glöm nu för allt i världen inte delta perspektivet i detta.. Belastningen är INTE konstant.
Om vi sätter upp det per tidsaxel som fundering så vill vi alltså att skärmen ifråga alltid skall ha en negativ potential vs anoden som funktion av signalen röret ser. Om inte...så har vi till del vänt på steken och förvandlat skärmen till anod,å se det e den som tidigare påtalat allt annat än designad för varför röret både kan och kommer ta hejdlösa mängder stryk som effekt.
Bland annat därför anges i datablad vad max förlust i effekt räknat är för gallret ifråga.
Kan man med det sagt konstatera att behovet av spänningsfall över zener installationen är mer eller mindre konstant?
Nej.
Behovet av spänningsfall är där för att agera i balans med vad som sker via noderna på resp rör vs vilka behov som föreligger via g1. Bias ingången,om nu applicerbar,är med i ekvationen eftersom det styr rörets viloström,och viloströmmen kan som kanske bekant variera med individ. Ergo sum..
Påföljden e att zenerdiodens spänningsfall alltså "egentligen" skulle behöva matchas mot vad maskinen berättar för en rent praktiskt,men genom att applicera ett spänningsfall stort nog har vi enkelt kringgått det behovet. Vad vidare är så är ett ev behov av en zener alt ett SGM en funktion av hur maskinen ifråga ligger till vad avser spänningar.
Om vi som kontrast tex kikar på den DNS 120 jag leker med just nu så har den halveringstapp(I lika tex den Winston jag precis knåpat till-om än att den har en tapp som INTE är specifikt hälften). Medför att när jag har ca 465VDC på resp rörs anod i fallet med DNS´en så har jag via halveringstappen ut mot skärmgallerna i det här specifika fallet rätt exakt halva spänningen. Dvs kring 230VDC+.
Då föreligger ju inte ngt direkt behov av att styra spänningen mot gallerna,men som jag förstått det är det ur ett rent avstörningshänseende smart att addera en mindre resistor ut mot resp skärmgaller oavsett. Ngt som mkt riktigt åxå görs,och i fallet med DNS´en då till tonen av 120 Ohm.(Kolla gärna schemat i DNS tråden)
Poängen e som det länkats till tidigare att ge sig till att primärt förstå skärmgallrets olika uppgifter. Med den insikten i bakfickan blir det enklare att "se" vad en zener i fallet skall addera.
Går vi för långt tex..så tappar maskin effekt,men i det får jag åxå tillägga att det behöver föreligga ganska stora förändringar för att så skall bli fallet.
Mao,som vanligt finns det mer till detta än vad som möter ögat.
På det anser jag vad vidare är att...in the words of Ali G..keep it fuckin real. Om man genom att "spela fegt" via skärmgaller får en maskin som totalt ger 4 watt mindre...kom å berätta för mig rent praktiskt vilken gitarrist som skulle märka det på en 50w maskin eller däromkring.
Det imperativa,det jag iaf anser vara "zener metodens" största tillgång,är att det kan användas att rädda maskiner från en svunnen tid som med dagens nätspänning helt enkelt inte överlever utan att man på ett rimligt sätt reducerat skärmgallerspänningen. I fallet med tex Dan Armstrong maskinen slutade det alltså med att jag installerade 3st 25V/5w zeners i serie mer sockel.
Ambitionen med det då att just reducera skärmgallerspänningen till rimliga nivåer så att maskinen skall kunna användas utan risker (nåja) även idag.
Vid dimensioneringen av zener metoden e alltså Ohms andra lag i allra högsta grad applicerbar. Mkt enkelt. P=U*I.
Från det har det sedan resonerats rätt friskt kring detta med zeners till ALLA applikationer,å när "folk som minsann vet" börjar öppna flabben om att hela zener idén e förkastlig eftersom vi har ett spänningssvikt som INTE relateras till från zenerns sida eftersom spänningen ut mot gallerna inte följer det svikt som finns vid resp rör å OT´ns inverkan avseende dess impedans osv....ja,då handlar det som jag ser det om att man inte riktigt tagit till sig momentant perspektivet.
Hur vi än vänder å vrider på det har vi en takt och en mottakt i en push/pull förstärkare,å den som nu tror att belastningen e konstant i de sammanhangen behöver nog läsa en stund till e jag rädd.
E man lite förslagen i sammanhanget skulle det som jag ser det gå alldeles utmärkt att installera ett "bias motstånd" om tex 1 Ohm i serie med zener setupen (efter zenerna) och på det sättet mkt enkelt kunna mäta och logga resp skärmgallers effektåtgång under dynamisk drift.
För den nogranne hade det kunnat vara ett effektivt sätt att tweaka fram tex det maximala man kan få ur röret med de befintliga förutsättningarna vad avser spänningar osv.
Så.
Rent praktiskt.
Följ det bla Alex skrivit i Dan Armstrong tråden. Det stämmer och det fungerar. Var medveten om vilka spänningsfall du ber om eftersom det till grad dikterar behovet av effekttålighet på zenern-a ifråga.
Detta funkar. Jag 100% garanterar,och det fungerar bra.
En bieffekt jag tyckt mig märka i de maskiner där jag gjort detta är ett generellt rappare slutsteg. Ni som testat själva..fyll gärna i vad avser den biten.
