Man har ju haft en hel del instrument som passerat ens händer genom åren som man sålt vidare, men hittills så har endast en av de jag sålt vidare dykt upp igen på nån säljsida.
Hur är det för er andra här? Har era gamla instrumnet dykt upp igen på säljsidor?

Nån som varit sugen på att köpa tillbaka de?

Det är mer för mig att det är några som jag ångrar att jag sålde, som jag verkligen hoppas ska bli till försäljning igen!

Detta hör till ovanligheterna. Dock; med detta sagt; så håller jag personligen inte riktigt koll hela tiden på säljes annonser.
Och; Ja: Det finns definitivt instrument man ägt tidigare -som man gärna skulle äga igen...
Inte; pga att man hade hål i skallen; och sålde. Utan mer äldre käppar som tvångsavyttrades i början av 90-talet -i samband med en stökig skilsmässa. Frågan är ju om man ens skulle ha 'börs' nog; att pynta för dem -med tanke på vad dessa instrument är värda idag...

Jo det händer....

Tråkigt när man sålt eller bytt bort en gitarr man ägt i 10 år, och den sen blir utlagd direkt igen på Blocket

Men man får ju skylla sig själv.

För många år sen gjorde jag en del bytesaffärer 'off line' med en bekant och då hände det att jag bytte tillbaks
men köpt tillbaks har jag aldrig gjort ännu, däremot ångrat mig lite vissa gånger.

Sen vissa gånger har man kanske lite skruvat minne, jag hade en vit SG Std från 1978 som jag köpte ny på Musikbörsen..
Den såldes några år in på 80-talet.

Sen hittade jag den i en musikaffär i slutet på 90-talet och tog ner och lirade lite på, det var inte samma grej längre alls
och jag köpte inte tillbaka den fast jag lätt kunde gjort så.

Jag förstår inte ens hur det ska gå till. Man behåller ju varenda gura man köpt! ??

Bytte in en gura först modellen av Ibanez RG 550 mot en klockfrekvensuppdatering till Mac G3 från 233 Mhz till 333 Mhz eller vad det var för frekvenser . Det ångrar jag.

För ett par månader sedan dök en PRS CE 22 i yellow ten top quilt upp till salu på blocket. Den gitarren köpte jag för körkortspengarna när jag var 18.
Det var kul att se den, men jag kan inte säga att jag kände någon saknad. Bytte till mig en '03 PRS Custom 22 i somras och jag måste erkänna att jag gillar den gitarren mer än jag minns den gula.

En Boogie Mark IIB combo som jag köpte av Magnus Lindbloom och som jag sedan sålde tillbaka till honom, och som han för ett par år sedan lade ut till salu igen, hade varit kul att ha igen.
Det var en bra starkare. Men jag är mer inne på att försöka få tag på en Mesa Boogie Heartbreaker (gärna topp) om det dyker upp någon.

Grämer mig nog mer över gitarrer som har ägts och spelats på av favoritgitarrister och som har legat ute till salu utan att man har slagit till på dessa.

Samma här, har sålt två gitarrer, dels min första elgitarr, en knepig Ibanezmodell som jag inte saknar efter ca 50 år, dels en Fender stratta trebultshals i ask från -73 eller ngt liknande. Den ångrade jag mig faktiskt nästan på, för jag fixade till den innan jag lämnade över den och då blev den riktigt bra .

Oljepannans brännare hade dock rasat, så det var inget val där...

Annars är det extremt lite saker jag sålt, är dock inte så farlig på att köpa saker. Men det finns några projekt, både gitarrer och förstärkare/ekon som står på vänt att renoveras...

1978 köpte jag en Gibson The Paul på Förstärkardoktorn i Stockholm.
Det var det närmaste jag kunde komma en bättre gitarr (hade en Kasuga LP kopia).

Under årens lopp gjorde jag ett antal moddar bl a lackade jag om kroppen i guld sedan vit, lät Malmberg sätta på ett floyd rose, som Arvidsson senare återställde så snyggt det nu gick.

Senare fick jag lite bättre ekonomi och köpte en "riktig" Gibson o lite annat, och The Paul'en låg mest i caset (vilket eg. var dumt eftersom den lät och spelade väldigt bra). För några år sen fick jag ett ryck och sålde gitarren till en kille i Ängelholm (tror jag) som började återställa den till original. Senare dök den upp på Blocket och jag blev lite sugen på att köpa tillbaka den, men det blev aldrig av....

Finns många grejer jag sålt som jag skulle vilja köpa tillbaka. Av allt jag sålt så har jag bara sett en enda pryl dyka upp igen. Vilket är rätt så konstigt egentligen när man tänker efter. Fast det kanske betyder att grejerna var bra grejer, så ingen vill sälja dem.

Sålde en Caparison till en snubbe som länge velat ha en. Något halvår till ett år såg jag den ligga ute på blocket och det var musikbörsen som sålde den. En ESP jag hade låg ute knappt ett halvår senare den med. Någon köpte den och snart låg den ute igen och den personen fick för sig att han kunde sälja den betydligt dyrare och låg ute på blocket de två månaderna som tiden man har på blocket. Sen vet jag inte om den såldes ändå eller inte. Men har aldrig känt något intresse av att vilja köpa tillbaka något jag sålt. Finns en anledning till att man sålde. Man skulle inte ha det kvar helt enkelt.

Det blev inte av för att du inte ville ha den längre. Enkel psykologi.

Min gamla 12-strängade Martin D1228 dök upp på Auctionet för ett tag sedan. Jag funderade på att buda tillbaka den, men den sprang iväg i pris så det var inte intressant. Förra året dök en stor grön Gretsch G6118T upp som jag sålde för att köpa en bekvämare 335-tjock Gretsch istället. Den gick iväg fort och till ett betydligt högre pris än vad jag sålde den för, så det var ju bra att han som köpte den av mig kunde känna sig nöjd med affären när det var dags att sälja den vidare. En riktigt bra gitarr på alla sätt, men en tunnare modell passade mig bättre.

Har inte sett nån av mina gamla, men undrar varför jag aldrig ser nån Eagle Flash BB. Läste att de sålt några hundra exemplar av modellen. Var tydligen stor efterfrågan och den fanns i 5 olika utföranden. Olika glitterkulörer. Men när jag köpte min ny 2004 så fanns den endast i svart. Jag minns att det fanns en sida där de presenterade modellen och en hade nån skum rödbrun färg, en var goldtop har jag för mig, en var silver. Tror jag sparat det nånstans men inte hittat än.
https://www.eagleinstruments.se/?page_id=21
Kanske att alla som köpte den är så nöjda så de behåller dom.
De var bättre byggda än traditionella single cut, en dödssynd att blanda två träslag sådär. Enligt grundaren till märket Eagle.

Ja, hur var Eagle-gitarrerna egentligen? Minns att JAM med Jerker i spetsen sålde en himla massa olika Eagle-modeller.
Av någon anledning har jag alltid varit skeptisk när musikaffärer börjar släppa sina "egna gitarrer" tillverkade i Asien. Men det ogrundade fördomar.
En sån som Clas Yngström verkar ju fortfarande spela på sin Eagle-gitarr av 335 modell.

De gjorde väl en Ibanez. Designade och lät andra bygga.
Jag hade ju bara en, Eagle Flash BB. Men får säga att det är en av de bästa jag haft. Väldigt rent bygge, och jag ångrar att jag sålde den. Den stack ut. Stjärnor i greppbrädan och spegelblankt plektrumskydd. Unsung (Korea) verkade ha bra rykte när jag läst om dom. Ed Mundell (Monster Magnet) gillade en av deras halvakustiska och köpte den. Vem vet, han kanske spelar på den än?
Jag trodde att det var riktiga grejer sen när jag köpte en Epiphone Les Paul Standard. Jag var så besviken. Inte alls lika kul att spela på, snustorr greppbräda och mickarna sjöng inte, var som nån lagt en tjock filt över dom.
Sen gick jag på Bach-hypen och deras LP. Lika trista mickar och torra greppbrädor, fast sämre byggda.
Glad jag upptäckte Vintage. Haft min V100 i 16 år nu.

De går väl i graven nu när John Hornby Skewes & Co. Ltd. lägger ner under året?

Jag får känslan av att de billiga gitarrena folk köper och som ej används att de hamnar i nåt förråd på väldigt lång och obestämd tid.

Ja, kanske det. Avtalet med Trevor Wilkinson upphörde för ett tag sen. Dave Simpson på Youtube har några äldre Vintage, lika gamla som min, och tycker de var bättre då.
Kommit mycket nytt från Vintage på sistone. Pedaler och ny gitarrserie, REVO. Designade av Alan Entwistle. De kanske vill go out with a bang.

Dyra också. Man har sett Gibson som knappt är spelade, som legat i caset under sängen i massa år.
Ändå märkligt att jag ser många Gibson Les Paul till salu, men aldrig en Eagle Flash BB. Några hundra exemplar är ju ändå några stycken. Kanske att Eagle är ett kultmärke och i hemlighet stiger i värde utan att vi vet om det. Jag köpte min 2004, tror den var tillverkad samma år. Om jag behållit den så hade den nog varit värd 1 miljon efter 25 år.

Ja dyra ligger också under sofforna i drivor så är det absolut.
Men de billigare har nog större risk att hamna på sopptippen tänker jag.

Jag håller med dig om Eagle om det stämmer att de sålde i hundratals, men det kanske är så att de inte sålde i sånna volymer som JAM sa själva.

Finns trots allt 5st Eagle till salu på blocket nu.

Märkligt att du tycker det är märkligt, Hur många Gibson LP tror du producerats och sålts i hela världen under >70 år kontra ett lokalt märke
som såldes i en musikaffär i lilla Sverige under ett par år, troligen i ytterst liten omfattning.

Att Eagle skulle bli ett 'kultmärke' låter osannolikt men vem vet?

Deras P-90 är det redan så varför inte gitarrerna i sig också när många av modellerna de sålde var bra gitarrer.

Det ursprungliga Eagle från tidigt 80-tal är väl för övrigt redan kult, om vi bara snackar märket.

https://www.eagleinstruments.se/?page_id=21

Här kan man kolla in de olika Eagle-modellerna. Jag kan inte minnas att jag kände någon som köpte en. Men de kanske var jättebra.
Soul T Sustain Head modellen ser ju ball, såhär i efterhand.
Denna finns till salu hos Oscar Guitars https://www.oscarguitars.se/sv/solid-body/8024-2000s-eagle-sb-59-cherry-sunburst.html

Inte jag heller. Det var nog bara jag, Clas, Conny Rodsson, Ed och så dom i Lambretta och The Awesome Machine.

Loggan är borta, inget serienummer heller. På min satt det en liten klisterlapp bak.
Kanske en fabrikens egna modeller. Som den LP jag såg i katalogen som var exakt som en av Eagles, förutom huvudet. Hette samma också tror jag.

Här är en som spelar på Eagle Soul T.
https://www.youtube.com/watch?v=7mK7oCjztoA
https://www.youtube.com/watch?v=sw2ZhQpE-nQ&t=9s

Oscar Guitars säljer en på Blocket, men kallar sin för Soul Buddy II Clas Yngström. Vilket det inte är, den har svaj och ingrepp i greppbrädan.
Såg att Clas själv säljer sin egen Soul Buddy III, den har två single coil och en P90.

Clas Yngström. Den andra gitarristen har Gibson i båda klippen. Clas kanske inte hade råd. Eller så gillade han sin Eagle, som han sa i en intervju. Här är från en annan intervju.
Vad spelar du på idag, jag såg en udda gitarr för några år sen på ett gig?
- Det menar nog en signaturmodell av märket Eagle som en kompis gjorde till mig i mahogny och lönn med P90 mickar, och den låter riktigt bra. De salufördes på Jam ett tag, jag vet inte hur det är nu
https://www.youtube.com/watch?v=xfQMVoC-86M
https://www.youtube.com/watch?v=rtisWZOE7mI

Gibson på papperet är bättre än Eagle, ändå ser man många till salu. Kanske att Antoni hade rätt, och deras egen LP är bättre. Därför ser man inga till salu.

Jag meade mer att Flash BB kanske är en kultmodell, för andra Eagle ser jag till salu emellanåt.

Roligt påstående!
Ingen kommentar........

Funderar dock lite på din tes att de varor man ser till salu begagnade inte är 'bra' och de bra prylarna säljs inte.
Ganska grov generalisering men finns ju nån poäng där att man inte säljer saker man har en emotionell relation till lika lätt.
sen om det är kopplat till 'bättre gitarr' eller finns andra orsaker kan nog variera.

Sen är ju det en personlig relation, för mig betyder dina känslor om en gitarr ingenting.

Kommer till slutsatsen att så ombytliga och trendkänsliga människor är kombinerat med stort utbud och att en del
helt enkelt behöver få loss pengar så tror jag inte tesen håller speciellt bra som en generell regel.

Dock kan man ju tänka att om en professionell gitarrist som har kanske >20 gitarrer säljer 3 av dessa så är det inte de
som personen värderar högst rent funktionellt, men det kan ju vara att man tröttnat på färgen

Det var väl så att Luthman som på den tiden hade den nordiska agenturen för Gibson hade mer intresse av att dessa såldes via 4sound och Musikbörsen. Om jag inte minns fel så var Jam tom portade av Luthman från att sälja nya instrument av märket.
Så det är klart att Jerker tyckte att egna legotillverkade märket Eagle var bättre