Kort version:
Vilken stallmick kan passa bra ihop med Dimarzio PAF 36th aniversary neck (DP103)?

Den långa versionen:
För ett tag sedan så höll jag på och testade en väldans massa mickar till min Gibson LP. Och landade till slut på ett set Suhr Thornbuckers. Med modell II i stallet istället för modell 1, som jag tyckte både var lite för klen men även lite för rasslig och spretig i diskanten.

Efter jag bestämt mig så fick jag tag på ett set DiMarzio PAF 36th anniversary som jag stoppade i för nyfikenhets skull. Och vilken kanon halsmick! Den var precis vad jag hade letat efter. Inte bumlig och otydlig och mörk i basen. Fluid highgain solon, kanon att lira lätt skitig blues med, och fick faktiskt det bästa clena ljudet jag haft rakt in i min Fender Blues Deluxe! Hade jag hittat denna först så hade jag inte bytt något mer. Att jag valde att behålla Suhr var att dom hade mer strängseparation, renare ton, ett litet mer eget sound och dom låter kanon men även att jag lagt en mindre förmögenhet på dem.
Men jag sa till mig själv, OM jag nu skulle byta på någon gitarr någon gång så vill jag ha en PAF 36th anniversary neck och inget annat!

Nu har jag redan bra Seymour Duncan-mickar i min Gibson Flying V. Men... jag skulle vilja att den var lite mer allround och öppen än det Distortion? set som sitter i. Halsmicken har grymt bra fluid ljud för shred, och stallmicken är bra den med. Men... är keramiska mickar i och lite för platt och ja.. Funkar kanon till metall och hårdrock. Men spelar ju typ aldrig det utan bara coverband-köret typ och då passar lite svagare och öppnare mickar bättre enligt mig. Kör ofta lite skitigt rent, upp till lite lätt rock. Dock ibland fläskar jag på rätt ordentligt på vissa solon. Använder faktiskt mest min Telecaster med Dimarzio Twangking i hals och en splittad The Chopper i stallet, vilket ger lite lagom crunch och snärt. Men även spännande att köra high-gain med även om man får jobba lite mer än med humbuckers.

Jag provade som sagt ett set 36:or och halsmicken var fantastisk även om den var kanske inte var den med mest renhet/strängseparation jag hört jämfört med Suhr-micken. Men det gör inget. Supernöjd med soundet och hur den kändes att spela på. Stallmicken däremot not so much... Den var... ja... lite skränig och ful i diskanten på något vis. Den lät liksom inte bra eller var skön att spela med. Ljust, skramligt oskönt typ.


Så har någon koll helst på DiMarzio-utbudet något annat som kan tänkas passa bra ihop med en DP103? Gillar när det inte händer för mycket när man byter mellan hals och stall. Dvs vill inte ha en bumlig och basig halsmick och inte en för gäll och vass stallmick. Men samtidigt ha lite bett i prylarna.

Vad gillade du inte med 36th stallmick?

//Magnus

Förvånad att du inte gillade stallmicken om du gillade hals. Tycker dom går perfekt ihop. En av mina favorit mickar. Tycker stallmicken är svinbra. Super mångsidig, låter varmt men ändå klart. Ett mellanregister som funkar skitbra i en mix. Känner inte igen hur du beskriver den.
Nu har jag en Norton i stall på min sonnemo och den är enligt dimarzio som en 36th fast med lite mer output. Kanske kunde vara ett alternativ. Tror den skulle matcha 36th i hals.

Om du upplever att den var ljus, skränig å skramlig, så fundera på om gitarren i fråga är väldigt ljus eller hur du ställer in grejorna.

Mickens Q-värde kanske inte funkar optimalt med din gitarr? Jag killgissar lite här....

Har du haft murriga mickar tidigare kanske du kompenserat för det och så låter det vasst nu?

Rätt intressant egentligen eftersom humbuckers till sin natur är "luddiga" (jfr. t ex strata/single coils) och man brukar få jobba rätt hårt för att få bort "filten" över ljudet.....

Jag har en 36:a i stallpositioen en bra helmahogny gitarr just nu, lite av en slump. Jag blev erbjuden ett jämnt byte mot en mick jag hade över och chansade. Det är ju alltid intressant att testa och jag gillar ju DiMarzio Virtual Vintage PAF som jag förstått ska har ersatts av just 36th Anniversary PAF.

Jag upplevde att det hände ovanligt mycket när jag justerade höjden på den och till slut hittade jag ett läge där den lät riktigt bra. Som en bra PAF vilket förstås var ambitionen med konstruktionen. Jag har haft 36:or i halsläget på andra gitarrer och det har funkat bra och varit typsikt PAF:igt.

I min favorit-Les Paul har jag Suhr Thornbuckers med kåpor (den vanliga, inte tvåan) efter löjligt mycket testande. (Det är lite töntigt med en YouTuber-signaturemick, men mickarna gillar jag verkligen och det syns ju inte att det är en signaturmick. ) Där tycker jag att strängvalet är viktigt och kör nickelsträngar (DR Pure Blues) för att få det somjag vill och inte nickelpläterat. Ibland kan det krävas att man tittar på tekniken runt omkring en mick för att få till det. Justering, rätt potar som mäter minst 500k (om det är en humbucker eller P90) och stränglegeringen/strängtypen.

Thornbuckers?

Ha, ha! Jag skäms så mycket för mina YouTubermickar att jag inte ens kan skriva ut namnet ordentligt.

Gissar på att det inte riktigt är soundet som du letar efter men med DiMarzio PAF i halsläge så älskar jag DiMarzio Dual Sound med möjligheten att köra serie/parallell.
Vissa tycker att den har en hård mid och distar ljudet för mycket, men jag tycker det beror på hur man rattar förstärkaren och hur man spelar.

Grymt bra mickar, gillar dock mk II av stallmicken mycket mer än första modellen. Tror II:an har alnico 2, som ger ett mkt behagligare ljud, fast den är lite hetare.

Som jag minns det (nu är det ett tag sedan så jag kan minnas fel), så dels var den lite skränig i diskanten, samt att den hade lite för mycket mellanregister? Den var lite väl middig, om man säger så.

Det stämmer att den har en liten puckel i mellanregistret med en lite arg, genomträngande, karaktär.
Det positiva med den, tycker jag personligen.
Skränig i diskanten har jag dock inte upplevt, men det beror oftast på gitarren i sig mer än micken.

Men du kanske skall testa PAF 59 (DP275) då?

//Magnus