Köpte en tid sedan en gitarr som behövde en del jobb. Gitarren ifråga var en gammal Amerikansk Jackson King V. Hade EXTREM otur med frakten av instrumentet. Caset + gitarren hade blivit REJÄLT misshandlat av speditören. Eftersom jag är instrument tekniker och gör jobb åt olika försäkringsbolag; fick jag 'ok' -att försöka rädda denna gitarr under tiden försäkrings ärendena mellan speditör och säljare rullade på. Eftersom instrumentet var gammalt var detta både unikt; och hade därmed ett högre värde. Och för mig; som jag trodde skulle bli ett förhållandevis enkelt jobb: -Blev helt plötsligt en enormt mycket större börda.

Det har tagit länge -och inneburit väldigt mycket jobb. Men idag (till flera parters stora glädje) blev gitarren äntligen klar. Och inte bara det: Den blev riktigt, riktigt jäkla bra. Törs nog sticka ut nacken här och säga: Betydligt mycket bättre än den någonsin varit. Dock ser orginal caset fortfarande förjävligt ut. Det är knäckt överallt. Tanken är att lämna den hos en polare som driver en firma som specialiserar på glasfiber arbeten. Är iaf lite förhoppningsfull att den skall gå att rädda. En spetsigare sak som denna behöver ett rejält form gjutet case.

Har inte hunnit testa gitarren ordentligt ännu -förutom att allt fungerar. Dock redan noterat att gitarren klingar bättre än min erfarenhet av Jackson King V -gitarrer.
Det mesta på gitarren är utbytt -mot nytt. Passade på att byta hardware färg från svart till nickel; som jag tycker 'poppar' mer -på detta instrument.

Har på senare tid börjat uppskatta Wes Borelands kombination av enkelhet och attityd i liret:
https://www.youtube.com/watch?v=xwzM2RaZz9s


/ Jonken

Finns en före bild? Vad räddades?

Jorå. Det finns en massa före bilder. Men dom äger säljaren. Det som var fel på instrumentet var:

-Spricka i huvet
-Spricka mellan hals och bräda
-Vriden hals
-Konprimerad hals (trä)
-Trötta/kompenseringsslipade bandstavar
-Chippade kanter i kropp
-Böjd/trasig blad switch

+ Att caset gitarren låg i var bokstavligen helt knäckt.

Det som är kvar av orginal gitarren är:

-Kropp + hals (neck thru)
-kontrollplattorna baktill

Allt det övriga på gitarren har byts ut -eller modifierats -inklusive bandstavar.


/ Jonken

Yes, de tidiga är hur bra som helst...formen är fortfarande ett dilemma!
Ja fan en kompis som nyligen dog...Fredrik "Fredda" Eugen Lindgren R.I.P. hade en utan grafiks som var bra.

Ojdå, låter som om en ångvält kört över den?

Cool lack. Ser ut som en Kramer Nightswan.

Det är ett ganska 'vanligt' fel i äldre instrument; -att träkomprimering orsakar radiusen på brädan att ändras. När man mäter brädan brukar dess rundning variera enormt. Stora radius fel orsakar naturligtvis chokeouts på strängarna när man spelar. När det gäller dyrare instrument; tenderar ägarna att höja stränghöjden först. Men till slut går det inte längre sälja till sig själv; att ett high end instrument inte låter och fungerar som ett high end instrument ska göra. Alternativen för ägaren hamnar då i:

-Avyttra instrumentet
-Laga instrumentet

Att chockhöja stränghöjden; och byta in instrumentet i en butik mot ett nytt instrument; är nog det vanligaste metoden för de flesta. Denna metod är enklast; då man 'slår två flugor i en smäll'. Eller så försöker man sälja instrumentet privat. Detta är dock svårare när det gäller kantiga high end instrument; istället för den gamla klassiska orginal Pållen. Detta pga den allmänna efterfrågan för en 40 år gammal vintage instrument som är kantigt -är inte lika högt bland spekulanter. Eller rättare sagt: Efterfrågan finns; men de flesta som gärna vill ha instrumentet har tyvärr mer sällan de ekonomiska medlen för att fullt ut kunna förverkliga sina innersta, ultimata instrumentdrömmar. Men detta sagt: Växer samtidigt vintage marknaden för kantiga high end instrument. Speciellt från den tidiga trash metal perioden.

Att laga instrumentet kostar pengar om man skall göra det rätt. Tyvärr blir denna väg ofta fel för många. Detta pga okunnighet + ovetskap. Kort: Man vill få bort bandnypen på instrumentet. Detta resulterar i 8 fall av 10 i en helt vansinnig band bandslipning. Vad man inte förstår är att det är brädan som komprimerat. Detta ofta i kombination med att komprimeringen med fört att bandstavarna rest sig i från brädan. Hela grejen blir bara fel. Visst: nyp/chocke out är borta; men instrumentet känns inte rolig och 'levande' längre. Samtidgt som ursrungvärdet på instrumentet har fått sig en rejäl näsdykning.
Tittar vi på den rätta vägen att laga instrumentet; så att den återfår sin orginal funktion + sound: Innebär en ett besök hos en historiskt erkänd -och duktig instrument tekniker. En som VET; att här måste alla band av med hög värme + att brädan (inte banden) måste omslipas. Om bandstavarna är fräscha -räcker den faktiskt med återbanda (inte ombanda) instrumentet med de gamla bandstavarna. Och det är VÄLDIGT FÅ instrumenttekniker som är tillräckligt duktiga för sånt här. Att återbanda innebär en avsevärd kostnadssänkning för kund.

Precis som med vilken gammal pålle som helst; är ett fullt fungerande instrument med orginal delar kvar ALLTID mer attraktiv. De flesta har nog erfarenhet av äldre prylar; som i pricip är förstörda av dåliga beslut som föregående ägare tagit. Dock har man kunskapen eller medlen att få dessa saker fixade, lagade -för återställa instrumntet till dess orginal utseende och funktion: Innebär givetvis att detta ofta kan bli en väldigt god investering. Har man kunskapen eller känner någon som kan sina grejer i sånt här: Handlar frågan endast om: -Hur mycket är jag trygg med att investera. Personligen avser jag att projekt investeringar i gamla 50-tals prylar idag är ingen god investering. Man ligger ute med för mycket pengar; och får vara glad om man gör en 'break even' (endast får tillbaka sin investering). Detta är helt OK om man själv vill äga och spela på instrumentet. Men knappast hållbart att jobba långa timmar gratis -utan att få någonting för det.
Pengarna att tjäna idag ligger inte sedan länge i 50-tals prylarna. Pengarna idag ligger ibla dessa kantigare sakerna. De finaste High end prylarna från början på 80-talet. Ju närmare 80 = desto bättre; ända upp till 90-talet. Guldgruvan i dag är just att hitta den annars orörda; men sönder bandslipade orginal exemplaret i fint skick. Fixa upp den rätt (så att den äger igen). Problemet när man är klar: Är att dagens digitala annons marknad endast förmedlar vad man har. Vad den inte kan göra för dig; är att förklara åt en köpare hur mycket bättre investering just ditt perfekt restaurerade exemplar är. Kort: Man säljer inte instrumentet förrän den som spelar på det blir över kär i det. Och det är HÄR som banken ligger. För INGEN kan argumentera emot sig själv med kommentarer som: -Den här är fan by far den skönaste Jackson instrumentet jag någonsin spelat på (endast exempel). Spekulanten har kanske inte råd att köra swishen där och då. Men lär GARATERAT återkomma när denne väl har det. Ofta om detta sparande drar ut på tiden; har de ofta testat flera andra alternativ; men blivit i princip besvikna varje gång. Även om prisbilden varit BETYDLIGT mer attraktiv.

Det blir lite annorlunda diskussion för mig som är instrument tekniker närdetta händer. Exempel: Då ringer de istället och säger typ: -Tja; jag sitter här med ett King V (samma modell min) och säger: -Vad vill du ha för att fixa till den här gitarren så att den blir lika bra som din? Ofta landar totalen i samma damm som ursprungspriset jag haft hela tiden. Och när kvalitén i äldre instrument varierar oerhört från exemplar till exemplar: Är det svårt för en spekulant att ignorera följande: -I hans färdiga vet jag EXAKT vad jag får här och nu -medans med den här får jag vänta tills den blir klar; och kan den här bli lika bra som den?

Sedan har detta med reissue marknaden vs. marknaden. Som exempel kan vi ta Kramer Nightsawn gitarrerna. Kramer erbjuder ju idag en nytillverkning av dessa gitarrer. Skillnaden mellan en orginal +30 år gamma vintage och en nytillverkat exemplar är ju 'natt och dag'. Jag dealade faktikst till mig en äldre, orginal Nightswan härom veckan. Ska bli intressant och kul att få sätta tänderna i den framöver. Det finns förståss en massa fler exempel på det här; med bla de nya Peavey Vandenberg gitarrena etc, etc...


/ Jonken

Det var onekligen en HEMSK upplevelse att sprätta upp paketet den kom i. Man trodde fan knappt att det var sant.
Kan ju ha varit en fraktare/lastbilschaufför -som tyckte att det blev en effektivare stuvat på flaket; att lasta typ cement pallar ovanpå paketet. Ifrågasätter ju verkligen yrkeskompetensen bland de här tomtarna...


/ Jonken

Här är en närmare bild på kroppen -på King V:t. Notera de små nyansskillnaderna i lacken för pluggningarna av volym + ton pot. (Är inget fan Jacksons standard kontroll layout.) Skulle någon vilja återställa orginal kontroll layout; finns det eaxakt index hålbild inne i kontrollkammaren. Bara att borra upp igen.
Metall sarger + volym kontroll i nickel, Schaller Lockmeister 6. Mickarna förövrigt är Duncan TB-6 (distortion) + Duncan SH-1n ('59). Knopparna uppe på huvet är Schaller M6.


/ Jonken

Har vickat lite -med ett yngre gäng som lirar metall. I detta specifika fall: 'Groove Metal' / 'Power Metal'. Riktigt inspirerande faktiskt! Kul att utmana sig själv med musik -som ligger utanför ens 'comfort zone'. Soundmässigt innebär detta; typ: Så djupt ner i källaren man kan gå; utan att addera fler strängar -på mandolinerna. Detta ställer givetvis lite andra förutsättningar på utrustning. Har använt min Fernades Double Rhoads; och min Jackson King V till det här. Här har min Jackson (utseende mässigt väldigt populär bland 'mopparna' i bandet) -fått agera back up -gitarr. Detta för att den inte riktigt har varit lika tight soundmässigt -för bandets krav. Dock fler och fler av låtarna (speciellt i stämspelet) -kräver två hela oktaver (24 band) på brädan. Har även två Dean Dime gitarrer som soundmässigt funkat utmärkt i bandet. Men tyvärr har ju även båda dessa gitarrer endast 22-band stavar på brädorna.

För att få upp King V:et i par; ville jag ta ytterligare ett steg utanför min comfort zone: Jag beslutade mig för att köra en TOTAL 'Hale Mary': Och fråga grabbarna i bandet; vad de föredrar för soundkaraktär i en gitarrmick? Efter att tagit del av denna info + gjort lite research; beställde jag en ny stallmick till gitarren...

...-Och det funkade!
Extra respekt till de som kan klura ut vad detta är för en stallmick.

Ibland är slumpen en hjälte...kollade den där härom dagen..S.D. "jupiter" eller något sådant?..brukar bli ett "bredare" övre mellan med "blades" eller Rails...mer "stål" i ljudet "Lixsom"..

Nice eye man! Helt rätt! Det är en Seymour Duncan Wes Hauch Jupiter Rails 6-string. Den där jäkeln flyttar inte bara mäktigt med högtalarkona; utan är även ENORMT tight -samt separerar strängarna riktigt effektivt.

Inte alls min smak på gitarrer.


Men nog blir man glad iallafall när någon hittat något som dom gillar.

Tackar. Det uppfriskande i detta för mig personligen; var ovissheten. Jag gjorde någonting jag vanligtvis sällan gör: Valde en utomstående rekommendation -före min egna. För något jag vanligtvis inte skulle ens fundera på att köpa. Världen jag tidigare levt i: -Ven fan var ens Wes Hauch...? Från 'gå' kändes detta som att lägga limpan i giljotinen; och hoppas att snöret håller. Känns därför onekligen lite extra nice när detta funkade.

Gitarren är min smak; och jag jobbar som bäst just nu -brett och öppet med musikstilen och dess ljudbilder.