Tycker att out of phase soundet är användbart i många lägen och kanske lite underskattat.
Tänker bl a på när man vill låta lite annorlunda, när man behöver tränga igenom bandbuller (utan att döda medmusikerna med vol.) när man kör med mycket dist, när man vill få till ett trevligt funkigt ljud eller vad det nu kan vara.

Den eller de som inte gillar out of phase kanske kan hitta en annan trevlig tråd att hata eller beklaga sig i....

Ett första exempel på hur det kan låta:
https://www.youtube.com/watch?v=MNMB4mc7sCk

Aerosmith! Hörs mest på solot 2:30 in men öven kompet.
https://youtu.be/nf0oXY4nDxE?si=zcP8EveRgk0iiHJ7
Även Rag doll riffet låter jävligt coolt med det soundet. Låter out of phase men ändå fet.

Btw så har jag vänt på tåtarna på ena humbuckern på min LP så har fasvänt ljud i mittläge som funkar skitbra inte alls tunt. Har aldrig fattat varför folk vänder på magneten i pickupen det blir väl exakt samma resultat. Det är faktisk pga just Dude looks lika a baby som inspirerade mig att göra ingreppet, fast han spelar nog på en ihålig gura med out of phase.

Har också alltid bara bytt plats på kablarna från micken.
Vet inte vad skillnaden skulle bli om man istället vände på magneten, men det finn säkert någon här som kan berätta.

Med båda volymerna (på en Les Paul el annan gitarr med liknande koppling) på "10" så blir det oanvändbar tunt tycker jag, men då är det ju bara att vrida ner en av volymerna lite.

Det är enkelt att göra via en push-push i någon av pottarna, lätt att byta fram och tillbaka. Har gjort Jimmy Page Wiring på en HB-gitarr, dvs ur fas, seriekoppling och coilsplit á la PRS med motstånd på separata mikar.

Funkar utmärkt, däremot ska jag inte säga att jag använder det så mycket. Coilsplit är den vanligaste att jag använder av dem.

Det blir samma resultat som att vända på magneten, signalen går motsatt väg/fas.

Det som händer är att om pickupen har en "kåpa" blir den "signal" och kan lätt göra kortslutning med strängen som är "jord"...som då kan användas som "kill switch" genom att trycka strängen mot "kåpan", annars så är det "elektriskt korrekta" att "flippa magneten" först vända den, sen snurra den..då stannar jorden i "kåpan" å en slipper löda!

"Jord i kåpan", är det söderslang?

Kunde blivit en klassiker..

Rent allmänt behöver man vara lite försiktig om man (som jag) har gammaldags mickar med "signal i strump-skärm" och bara vänder plats på skärm och signal.
Dvs, om man inte vill riskera att det blir helt tyst. Jag brukar dra en slang över skärmen när så behövs.

Ett andra exempel på hur det kan låta:
https://www.youtube.com/watch?v=p68qPDBIL2E

Ops, ja, det glömde jag säga. Samma sak här, mikarna är Shawbuckers från 1981, så de har flätad strumpa. Blir lite dumt vid vänd fas, kan bli lite mer störningar. Då är skärmen signalledare.

Intressant är dock att om jag kör coil split så innebär fasvändningen att spolen byts i miken. Så i ena läget är det spolen närmast stallet, i andra läget är det den främre spolen. Det är helt klart ljudskillnad, mer "spank" i stallspolen.

Okej nu skall jag babbla loss...


Hoppas ni uppskattar det för jag är lite okonventionell men det är efter mycket erfarenhet.


Jag har en Gibson Les Paul standard från 2015 med tunn hals men bred greppbräda den är ljus i soundet.
Jag köpte denna via Reverb, inte alls dyr förra sommaren ca 1620€.

Den hade väldigt otrevliga mickar. Seymour Duncan Black Winter.
Så jag plockade sönder mickarna och tog bort de extra magneterna två per mikrofon.
Svängde om halsmickens magnet (den vanliga för Peter Green modden).
Slipade sadlar och justerade allt.

008 strängar med 012 på Gsträngen.
Soundet blir ljusare och såklart mera sustain.
Dessutom alla mina acid rockhjältar spelade på tunna strängar och mina händer gillar kontrollen.


Och fan vilket drag det blev i den. Ett väldigt brett sound från tjockt Paf sound och P90ish till skrikande stallmick med mycket användbara inställningar och mycket treble på tapp.

Detta sound som Danny får här med sin 3pup black beauty rattas lätt fram.
https://www.youtube.com/watch?v=UbW9AUt_m8U

Jag köpte även DiMarzios double white Paf 59 ovaxade och DiMarzios tonpottar.
Men jag har inte kommit mig till att byta den låter bra nu.

Man får den där distinkta känslan får du inte till det med detta sound så hjälper inget.
Möjligen skulla jag kunna koppla ur allt och sätta i den nya elektroniken för att testa.
Och ta sönder saker och ting så lite som möjligt.

Nåja med denna setup har jag en jävla bred tonpalett.
Jag använder Peter Green modden mera som ett stöd till den ena eller andra micken.
Vill säga man kan skära bas i halsmicken eller sätt in lite bas i stall eller vad nu som passar till riffet man klinkar.
Det är super användbart.

Nåja när tittade på tonpottarna vid mick moddandet.
Såg jag något jag inte sett förr. Den hade mallory 0,047uf caps istället för normala 0,022 caps som jag alltid haft.
Och dessa var lödda mellan baksidan på tonpotten till tonpottens ena "lödlug" detta hade jag inte stött på tidigare.
Jag var van med att dom sitter mellan ton och volymkontrollen.

Min simplaste tonkedja är: Ny Nobels ODR-1, Super Crybaby från 1969-1971, Catalinbread Belle Epoch (med boosten innuti uppskruvad).
Och in i en Traynor YGL från ca 1973 100watts, Blackstar HT1 (min julklapp till mig själv) eller en Fender Tweed Pro junior som är på service.

Tack för inlägget salesman.
Gillar toppen på din Gibson Les Paul standard....
Jag fixar tyvärr inte tunna strängar, trycker jag minsta för hårt så låter det surt.
Intressant grepp att ta bort två magneter, tänker att string pull och viss vasshet minskar.
När det gäller Danny Kirwan har jag alltid gillat hans gitarrljud, han lärde sig av en mästare... https://www.youtube.com/watch?v=hsgXYgFnEtA

Underbart klipp där!!!
Troligen en Showman på full fjong.
Intressant är att Danny använde ca dagens 009 strängar.
Och vad jag har svårt att tro men Peter lär ha haft ca 012 strängar.
Men jag tycker jag inbillar mig man hör i vissa klipp lite mindre sustain i Peters gitarr.
Men det kan ha att göra med förstärkare hur och var han står.... osv osv osv.



Tunna strängar gör att du har en lite "slide guitar" känsla.
Inte det mekaniska men man lyssnar lite intensivare.
Men jag gillar juh Buddy Guy, Jimmy Page och Henry Vestines ... lite slarviga spel.

Tillika som absolut rena toner och böjjningar är underbar....

Jag tog bort för säkert 20 år sen liknande magneter från en Gibson Classic ca 2001.
Där blev det ett low output paf liknande sound.
Vassheten eller treble är viktigt för mig har gitarren inte det så får den gå vidare.

Men men alla gillar olika. Och klart Wizz och Throbak skall testas ännu.
Jag har tjatat om detta förr men tipsar gärna.
Man kan lätt höjja en tex 440k ptoentiometer till lätt 600k.
Jag tror jag höjde en 440k till car 840k.
Med lite jobb.

Det är bara att skrapa motståndet tunnare. Motståndet är kolbanan i potten.
Men det viktigaste är bra trä i gitarren eller rättare sagt bra trä i halsen.

Danny Kirvans mamma var Jazz sångerska och pappa svensk och frånvarande.
Jag anser han hade genetiska förutsättningar för att lyckas musikaliskt med Fleetwood Mac.
Men LSD kom väldigt tidigt i denne känsliga mans liv.

Okej nu babbar jag igen.... sorry...
Men jag hoppas spelandet av nörd kortet fungerar....

Babbla gärna på mer!

Håller med, det är sånt babbel som är det intressanta.

Sitter här å tänker på de gånger en "flippat magneter" eller ändrat + & - ..minns en gång när Hank (Chicago Express) kom in jagandes på Secondhand å undrade om någon kunde fasvända en mick i en 335á, kan varit en 345á vill minnas paralellogram... den var röd i alla fall, hade gjort det några gånger men det var på något sätt svårt att förklara vad å hur det kunde göras...å gjorde det mer eller mindre med gitarren i knät, skruvade bort ena micken å tog isär den flippade magneten satt ihop de hele..han var lite förskräckt över det om minnet är rätt...har även för mig att det ändrades tillbaka 2-3 veckor senare (kan ha varit någon annan som återställdes) det hände allt som oftast att fasvändning ändrades tillbaka till vad som var innan oavsett om den vändes "rätt" eller "fel" då den som spelade med "ljudet" hade vant sig vid det och ogillade vad som blev...bör varit senare delen av 80 talet..

Det är inte svårare än att ta en orienteringskompass

och sätta mot den och vrid på magneten till den visar önskat läge.

Eller ännu änklare håll magneten över den andra humbuckern dom skall stöta bort varann för Peter Green modden.
Det är funktionen två magnet fält som canclar varann.

Detta är inte out of phase toner.... men ton besatta nissar borde gilla detta.
Här kommer lite toner som jag anser är i klass med en 50 tals LP eller inte sämre.
Från gitarrer som vi här har råd att köpa.

Brett Lucas borde vara en 1993.
https://www.instagram.com/p/CJyXWisjCC6/

Ed Amantia borde vara en 1988
https://www.youtube.com/watch?v=PMjgTE76rNc

Danny Methric Studio från 1990 (The Muggs)
https://www.youtube.com/watch?v=_buF3sRvD8Y


Brett Lucas, Danny Methric och Jeremy Spencer.
https://www.youtube.com/watch?v=lnAAYEyce8Y

https://www.youtube.com/watch?v=NQXTHz9voSY


https://www.youtube.com/watch?v=jPidxRJV614&t=36s

Tack för det.
Trevlig lyssning....

Jag har bara provat fasfel med vänd magnet. Även om jag gillar det i mycket, finner jag alltid att jag till slut saknar mittläget i fas för mycket. Kanske får prova fasfel på switch nån gång..

/J

Håller med, det är rätt coolt faktiskt. Jag har bara testat det en enda gång för typ 15 år sedan då jag råkade kopplade fel av misstag. Så för några dagar sedan så satt jag och letade igenom en väldigt gammal hårddisk och hittade ett klipp jag spelade in med det och tycker det lät jävligt ballt faktiskt. Blev faktiskt sugen på att testa det igen nu.

Tyckte det lät fränt också en stund, sen satte jag tillbaka det. Något man kanske tröttnar på i längden.