Är väl många med mig som retat sig på tonkontroller där allt händer på slutet, lite som en on/off switch.
Gäller inte alla gitarrer, men problemet är vanligt.
Antar att det är poten som ställer till det, en konding är ju en konding.
Men vilka portar är bra till en tonkontroll? Svep, fabrikat, annat?
Bäst tycker jag att 250K logaritmisk funkar, men på en HB gitarr vill man oftast inte ha det.
Någon som labbat med detta?

Jag har labbat mycket med tonkontroll, men mer med värde än potten själv.
Jag har kört DiMarzios custom taper pottar så länge jag minns och aldrig haft problem med "allt på en gång" syndromet.

Kanske värt att testa dem?

//Magnus

Jag har förstått det som att den logaritmiska kurvan kan vara olika och därför ge olika svep beroende på värdet. Hur detta värdet anges eller hur man mäter det har jag ingen aning om. Kolla med dom som hänger på rörforat.

I videon så pratar de lite om potar vid 9:40.
https://www.youtube.com/watch?v=qTMo0YYyaAQ

Kanske en utstickare till ämnet här; men jag är sedan länge frälst i att modifiera rätta Kohm värden till olika micktyper: HB, SC osv osv. I ett instrument där man blandar olika micktyper; vill jag personligen gärna direkt ha grundljuden rätt. Det absolut vanligaste problemet här; är ju att köra HB:na genom 500K -och SC:na genom hälften (250K) i samma elsystem. På detta sätt får man ut båda sounden ur samma instrument så att säga.

Detta gör man genom att löda in parallell resistorer i elsystemet; som halverar värdet i volympoten. Låt oss ta exempelvis en Ibanez H/S/H gitarr som exempel:
I orginal utförande erbjuder elsystemet i dessa instrument 2 HB-lägen -samt 3 SC-lägen på 5-lägesswitchen. Dock alla dessa lägen går fullt ut genom 500k volympoten. Jag föredrar att endast läge 1 och 5 på switchen går via 500K; och resten av lägena 2,3,4 går genom hälften: 250K. På en Ibanez är denna modifikation väldigt enkel att göra: Bara att löda in en parallellresistor mellan mittenmickens heta lugg på switchen -och ett jord (pothölje). Billigt och enkelt.

Detta påverkar inte alls HB-lägena på instrumentet. Dessa förblir exakt som de var tidigare. Men detta ger instrumentet tydligt mer singelcoil karaktär i de övriga lägena. Mer värme och mindre diskant. Kort: Mer 'Strata' helt enkelt. En ENORM skillnad/fördel om man kör mycket SC tillsammans med exempelvis en Wah Wah -pedal. Denna mod ändrar på inget sätt hur tonpoten 'tar'. Dock medför detta att man inte heller behöver den lika ofta; då grundsounden sitter bara genom att dra på femläges switchen.


/ Jonken

Jonken:
Har funderat på det du nämner men tvekat lite, om SC pickup ”ser” 250K så innebär det väl att den tappar lite output i förhållande till att den ser 500K?
Och det vill man ju inte så gärna, i förhållandet till en HB….

Sitter med en Ibanez RG med denna modden och lite till. Med mittmiken påslagen, en DiMarzio Area 58 tror jag det var jag satte i. Det är en knappt märkbar volymskillnad, men det är mer singecoilsond med 250 kOhm. Klarare, mindre bas. Jag kan växla mellan 500 kOhm och 250 kOhm med en knapptryckning på tonkontrollen.

Att trycka till potten splittar även humbuckrarna, så det blir en stratta mikmässigt. samtidigt växlas det in ett sådant motstånd som Jonken nämnde.

Man kan ju förvänta sig ett mindre diskantigt ljud, och det blir det på "bettet" så att säga, det minskar. Men det låter bättre om SC med 250 kOhm.Publiken kommer nog inte att märka det, men det märks för en själv.

Subjektivt, javisst!

Den tappar inte volym -utan diskant. Singlecoil mickar är designade för att gå genom 250K. Humbuckers är designade för för att gå genom 500K. Detta generellt sett. Dessa potvärden är en stor del av dessa traditionella micktypers klassiska sound karaktär. Kort kan man säga så här: En HB låter dåv och diskantfattig genom halva dess tilltänkta pot värde. En SC låter för diskantig och vass genom dess dubbla värde.

Vill man volymmässigt ha en SC närmare en HB; är det bättre att hitta en mer lindad SC-mick -och köra den genom 500K. Ju hårdare man lindar en spole = Ju starkare, basigare och diskant fattigare blir soundet. Detta i kombination med hur starka magneter micken har; ju mer kan linda dem -utan tappa all diskant. Seymour Duncan Quarter pound och DiMarzio SDS-1 är exempel på dessa typer av mickar.


/ Jonken

Sitter det inte 300 på Gibsongitarrer? Eller är det bara vissa?

Hittade detta på nätet, antyder ju att det inte bara är poten som ställer till det.

If you have a scatterwound/handwound pickup, it has less capacitance. You have a sharp peak. But you can tame it, lower it, broaden it. First thing i noticed when i started winding single coils was the tone knob was really working, not just bright or dull. If you have a near perfect machine wound pickup, it already has a broader fatter peak, and if it's too extreme, there is nothing you can do to make it peaky again. You can see how a no load pot really brings the peak up.

Det där behandlar mer olika sätt linda mickar -och effekterna av detta. Vad den inte berättar här: är att även en tonkontroll kan anpassas att passa en mick. (Betydligt enklare -än att linda mickar som skall passa tonkontroller.) Det där sista med 'too extreme': Det nämns inte hur mycket detta är. Meao: Det går att 'övergöra' det mesta. Dock håller man sig iaf någelunda 'på banan' för vad som anses närmare normalt: Så överensstämmer ofta de generellt rekommenderade mätvärdena -i förhållande till ton och sound ganska väl. Det är många fler faktorer än 'scatter wound' -som påverkar mycket tråd som är möjligt att få runt en spole -när man lindar mickar. Ex; -Spolen, -isolering av magneter, -storlek i magneterna, -tjocklek på tråden, -hur spänd tråd man lindar med, etc etc.
En klassisk SC eller HB-mick -är designade att operera optimalt med volym kontroll och tonkontroll (last). Att ta bort lasten här -ger ofta en lite brigthare ton. (Ex: Du vet spiken i stall micken för sig själv -utan tonkontroll på en orginallödd Strata.) Detta lite beroende av faktiska potvärden -och på vilket sätt man valt att löda ihop elen.

Hur en mick i slutändan låter förstärkt; hänger faktiskt mycket mer på kvalitén i den akustiska klangbilden i ett stränginstrument -som själva micken i fråga matas med.


/ Jonken

Det där beror ju på vilken stigning (eller ”taper” på engelska) som potten har.
En del gillar ett snabbt avslut på tonkontrollen till sin telecaster; vill minnas att såväl Danny Gatton som Redd Volkaert haft det, för att medelst lillfingret på tonratten kunna göra snabba öppningar och simulera doo-wop-effekten som sordinöppningar ger i brasset hos ett storband. En wahwah-liknande effekt.

Det går att förskjuta stigning/taper om man löder ett motstånd på potten.

Pottar med olika stigning säljs bl.a. av Bare Knuckle Pickups i Storbritannien. Det är logaritmiska pottar med slow, medium eller fast taper.
https://www.bareknucklepickups.co.uk/shop/product/bare-knuckle-cts-550k-potentiometer-long-shaft-1