Behöver en historielektion. Varför är nya LP inte lackade med samma färg på baksidan och halsen förutom svarta? Ser att gamla LP är hellackade t.ex burst, så mycket schysstare!. Vad är det om (förutom pengar eller det är väl Just därför, snåljåpar) och när slutade dom med det??

Hur menar du?

Det är väl inte historiskt korrekt att bursta baksida och hals och därför gör de inte det på nyare. Detta med att bursta baksidan kom väl först på 70-talet och framför under den period som det var lönnhals på Les Paulerna. Jag tror att burstad baksida och hals dök upp i samband med att Deluxerna kom i sunburst och då runt 70/71 kanske.

Clownburst både fram och bak.
Riktig mardröm under några få år på 70-talet

Har aldrig satt mig in i LPs färger och lackning historiskt sett men sett att vissa äldre har t.ex bust-lackning på baksidan även på halsen. Kanske bara är vissa år.?
T.ex
https://reverb.com/en-se/item/84168193-1978-gibson-les-paul-standard-tobacco-sunburst

https://www.blocket.se/annons/goteborg/gibson_les_paul_standard_1978/1206356208

Har aldrig satt mig in i LPs färger och lackning historiskt sett men sett att vissa äldre har t.ex bust-lackning på baksidan även på halsen. Kanske bara är vissa år.?
T.ex
https://reverb.com/en-se/item/84168193-1978-gibson-les-paul-standard-tobacco-sunburst

https://www.blocket.se/annons/goteborg/gibson_les_paul_standard_1978/1206356208

Det där är som sagt en 70-tals grej.

Att lacka så där, så det är svart på sidorna och början och slutet av halsen, kan (men behöver inte) också
vara ett sätt att dölja att kroppen är en sandwich av flera bitar.
Och ibland på halsen för att dölja flera bitar vid halsinfästningen eller "scarf joint" upp vid huvudet.
Ibland kan det´ även göras vid refin för att dölja en lagning av skada upp vid skallen.
I min bok är det inget plus.

Men hur ska man tänka med PRS, Strator, Tele osv som är hellackade. (Axelryckning)
Samma antar jag, går inte lika på?

När det gäller kvallitetsmärken som PRS, Fender US , Gibson så behöver man nog inte oroa sig för att de skulle förslösa sitt renommé på några futtiga träbitar.

Edit; det blev ju t ex en del negativt hallå när Gibson började limma ihop flera lager faner till greppbrädorna (2012) istf att använda en hel träbit så marknaden är känslig.

Men jag har t ex varit med om att en svartlackad Cort -bas visade sig vara plywood under lacken
Idag finns nog regnskogsträ som är billigare än plywood så...
Men som sagt på omlackade instrument så kan man dölja lagningar med den där typen av halslackning.

Många Fender American Standard Stratocaster på 90-talet hade kropp i poppel (eller var det lind) med al-faner på fram och baksidan, på sunburst då. Kanske fler modeller?
Därför var det svarta mycket mer täckande på hela den sk belly-cut, så man inte såg att det var faner.
På framsidan vek man faneret över arm-rest så där behövdes ingen ytterligare svart färg.
Varför detta gjordes vet kanske någon?

Hade en Am Std från 1996 ett tag, den hade helt klart faner.

Jodå minns dessa. Och Gibson hade ju sin sandwichkroppar ett tag som japanerna i sin iver att få det rätt kopierade i minsta detalj .

Köper en man normal prissatt (modern) epiphone LP så är de oftast fanerade multibitar men det är så bra gjort att det är svårt att se.

https://www.youtube.com/watch?v=yks_xVrv3y4


/ Jonken

Sett den. Duktig kille!
Sjukt ändå att behöva göra så på en så dyr gitarr. Varför inte börja med reklamation hos customer service på gibson ..

Varför kan man inte sluta drömma om en dyr Les Paul, men den här videon botar delvis.
För motsvarande pengar får man ju ett riktigt kvalitetsbygge men utan Gibson loggan….
Så, det blir ingen Gibson LP för min del. Har haft ett antal men aldrig varit nöjd, så meningslöst sukta efter en.

Riktigt synd att man inte längre fixar att lägga ut bilder här på bojen...
Igår la jag på sista klara varvet Ernst P nitro C-lack på en orginal R7-Pålle jag just nu lackar om. Nu blir det en vecka härdtid. Sedan blir det slip och polering.

Kan enkelt SMS:a bild till någon som kan lägga ut bilden i denna tråd. (Bara att höra av Er på 070-2601300 för detta.)


/ Jonken

Förstår fortfarande inte syftet att förstöra en dyr orginalgitarr i en vedbod i Belarus,
Varför bygger han inte en kopia istället som alla andra?

viewtopic.php?f=4&t=130730

På sätt och vis är det väl positivt att inte trät suger åt sig som en svamp utan att lacken polymeriserar kvickt när den appliceras?


Sen om den är för mjuk är ju en annan sak men annars experimenterade ju Fender redan på 50/60 talet med 2 komponents Fullerplast som man
sprutade med som "sealer" för att få mindre färgåtgång med tunnare lager som följd.

Sen en fråga om andra tråden som länkas till. Anilinfärger är väl inte plantbaserade? De var väl de första kemiskt syntetiska färgerna och var väl inte helt ljusäkta och väldigt oberäkneliga med oxidation och koncentrationer som påverkade nyanser och åldrande. Mycket möjligt att man även hade planbaserade komponenter i hos Gibson såklart men annars har man ju ofta hört att det var anilinfärger som användes.

Här har ni en bild på Jonkens lackering:

Ser ut som om R7:an ska bli fiesta eller dakotaröd? Dicky Betts stil kanske? Men lacken ser helt opaque ut. Synvilla?

Stämmer bra. Det är fiestarött.
Fick idén -när jag såg denna rig rundown med Jared James Nichols: https://www.youtube.com/watch?v=Ljku_0yBGwM&t=2002s
Ca 9:50 in i videon visar han sin Gibson Les Paul '53. Gitarren ifråga är en omlackad Gold Top. SÅ JÄLA LÄCKER!
Dock själv ville jag ha en röd nyans -som mer passade årtalet 1957. Mitt val föll då på Fiesta rött. Vanligtvis när man lackar fiesta rött; så vill man lägga det på en vit yta. Detta för att 'poppa' Fiestan nyansen lite mot rosa hållet. Jag valde dock inte att göra detta på min; utan köra det över tränyansen istället. Detta bör medföra -att nyansen blir lite 'mer röd' -än 'rosa'. När ytan poleras senare; borde lacken få ytterligare djup: Men ändå behålla den speciella Fiesta röda 'karamell -känslan' i nyans. Redan i nuläget 'poppar' fiestan fint mot den krämfärgade kantlisten. Detta kommer endast att eskallera mer -när halsens kantlist + resten av de krämfärgade micksargerna, plektrumskyddet kommer på.

Den orginala Gibson Gold Top färgen är ju egentligen ett pulver. Ett bra slutresultat kräver ju ganska många lager lack. Detta kommer givetvis med en kostnad; då tjockt med lack innebär ju en extra pad/dämp effekt i instrumentets totala klangbild. Detta är en av orsakerna till att de flesta föredrar den lite starkare och 'klarare' klangbilden -som de tunnare lackade Burstarna ger.

Precis som JMN:s röda Pålle i klippet -har ju också min R7:a den större kroppen. Vilket egentligen innebär att gitarren redan det där 'extra pulvret' -med sin större massa (+non veight relief givetvis). Detta i kombination med den nya mycket bättre och tunnare lacken på kroppen; bör ta gitarren till ett ganska intressant -och unikt ställe när det gäller klangbilden. Detta plus; att jag garanterat kommer att få en ganska unik LP nyansmässigt.

-Lite små jobbigt; att gå och vänta på att gitarren skall torka nu. Man vill ju typ börja slipa och polera Nuuuuu!!!


/ Jonken

Det är alltså din R7 du lackar om? Spännande! Du måste posta det färdiga resultatet!! Vad var originalfärgen?

Orginalfärgen var 'Gold Top'. Har lagt ner bra med tid på underarbetet. ALLT 'pad' -guld är borta. Även det som satt fast inne i mickkamrarna + kabelhålen. Nu sitter det endast ett lager fiesta nyans inne i kamrarna. I övrigt har dessa kaviteter varit maskerade under hela lackprocessen. Hålen för potar och switch -är pluggade; för att hålla alla inner kammare 100% lack fria.

Absolut. Skall givetvis checka av med Björn senare -om möjligheten att lägga upp bilder på det färdiga resultatet.


/ Jonken

En små -komisk parallell till detta med att jag lackade om en av mina Gold Tops:
Fick nyligen hem en gammal Fernandes Ravelle; som råkar vara en Gold Top. Kompenserar abstinensen -med att göra i ordning den medan Pållen är på torken.


/ Jonken

Det känns i alla fall som det Bohuslänska uttrycket "De va möd jammer för lida ull sa kärringa när hu kloppte grisen". Uttrycket finns säkert i de flesta landsdelar i olika varianter i landet.

Jag såg igenom i stort sett alla tre filmerna och killen är ju duktig. Men, han skrattar i början åt den tjocka lacken som han skär bort med skalpellen, för att sedan i tredje filmen göra samma sak med Nitrolacken när gitarren ska reliceras. Visserligen något tunnare och hårdare lack, men hade det inte gått att slipa ner originallacken riktigt tunnt och sedan relicat den? Borde sparat massor av jobb/pengar för en troligen knappt märkbar skillnad. Ju tunnare den mjuka lacken är, ju mindre påverkan. Och originallacken skulle vara kvar, vilket jag misstänker värdemässigt är en fördel.

Om man inte ska relica är det kanske inte riktigt lika enkelt att slipa ner lacken, då ska det ju se vettigt ut också efteråt...

Röd L.P.:https://www.youtube.com/watch?v=bJjCYFcmf0A

Tycker den där LP'n såg ganska små-klantigt omlackad ut -ifrån att ha varit en orginal Guld topp. (Samma modell som: Jared James Nichols 'tornado-pålle'.)

Även:
Uppdatering på Pålle lackeringen: Beslutat att ge den lite mer torktid. Lacken ser fortfarande lika perfekt ut. Så jag tror att det räcker med lite till normal torkning. Jag är lite små-överraskad själv; -att jag eventuellt slipper att UV-ljus/tork -behandla den.


/ Jonken

Är Rock de sysslar med ...så det bör varit påstryket med Roller

Det är ju fö Robin Trowers gamla LP som användes under Procul Harum tiden

Vid den här tiden, ska vi säga runt slutet 60-tal, början 70-tal, var dess
gamla LP redan 15-20 år gamla gitarrer.

Det var väldigt populärt att strippa bort lacken på dom, speciellt som många orginallacker var i dåligt skick.
När man sen såg hur dåligt träbitarna matchade osv så strök man på färg med pensel eller roller i den kulör
man kände för just den dagen.

Sen när 'vintage' blev ett begrepp så har ju de flesta målats tillbaka till guld igen....