Nu är det dags att krypa till korset och bikta sig!
Passa på att bikta dig på ett forum som nästan ingen läser, och som inte kommer att delas på sociala medier till omvärlden!

Synden vi vill bikta är: Berätta om det klantigaste du gjort för att modda, förbättra eller laga ditt instrument! Berätta om dom där projekten som förvandlade en fin gitarr till sopor, sängte värdet med 15k kronor, gjorde den totalt ospelbar eller så ful att ögat gråter!
Även moddning av förstärkare som förvandlade en vintage ikon till bröte på soptippen går bra!

Passa på att rena din gitarr-själ, befria ditt inre ok och gå starkare ut i livet !!

OBS:: Almänt dåliga affärer av typ "fick inte hälften av vad dom går för på Reverb" gills inte som bikt, med ingen möjlighet till syndernas förlåtelse!

Platsar inte fullt ut här men när jag skaffade min första strata 1977 (en 66:a) såg jag till min fasa att polerna på samtliga 3 pickupen var olikhöga; de var inte i närheten av att ligga i liv med varandra.

Försökte därför "med hammare och spik" sänka och få ned de som stack upp för högt. Det lyckades inte, de satt som berget. Gav upp projektet och fick leva med staggered pole pieces. Det gör jag än idag.
Så eftersom ingen skada skedde platsar bikten inte här, men nära nog...

Underbar historia!

En Ganson Les Paul Custom fick sätta livet till när jag gjorde en Ace Frehley smoking guitar.
Den var inte bra innan men den var definitivt mycket sämre efteråt.

Några år senare tänkte jag försöka återställa den litegranna, slutade med att jag tänkte ta lös halsen och försöka fixa kroppen.
Resultatet blev att halsen inte längre finns kvar eftersom den inte bara var att ta lös.

Det enda som finns kvar av den gitarren är greppbrädan och lite hardware.

Jag har använt gitarren i slagsmål. En ackustisk gitarr. På 1970-talet. Gitarren var omsträngad till vänster utan att justera stallet.

Det blev extra hål. Gitarren hade väl inget vidare värde så det kvarstod.

Vem vann slagsmålet? Gitarren eller du?

Har en lång historia av ”förbättringar” av allt möjligt. När det gäller gitarrer är väl de värsta:

Lackade en 70-tals SG svart med sprayfärg från färgaffären i slutet av 70-talet. Till mitt försvar hade den fula hål från ett svajstall som pluggats. Sålde den med förlust.

Satte Stoptail på en Es-345 från 1974 utan att ha koll på var jag skulle borra hålen så de sitter lite längre ifrån stallet än var de borde. Gjorde det 1979 så då var det bara en 5år gammal gitarr. Borrade hål för coiltap och synthmic på samma gitarr 20 år senare.

Lämnade in en ny historic LP för omlack av toppen för 20 år sen på Adlib för att jag inte gillade darkburst som den var original.

Har byggt 10 st hpd/byggsatsgitarrer som är värda en bråkdel av materialkostnaden.

Men Pudas som trådskapare borde du inte börja med att bikta dig ?

Tokigheter hände väl mest på 70-80 tal
Jag tyckte att jag behövde en låda för att bygga in min självbyggda kompressor, enligt Craig Anderton modell, så jag bytte min
gula colorsound wah-fuzz-swell
(med ett markandsvärde på 3500-5200:- idag) mot en kompis Roland BeeBaa Fuzz & Treble Booster.
Innehållet i beebaa fuzzen (som lät grymt i kompisens marshall) slängde jag och alla textplåtar rycktes bort. Efter ett par veckor gick fotocellen sönder i hembygget och hela rasket tillsammans med en hög andra pedaler jag ägde glömdes i en garderob när jag flyttade på 80-talet. Hade ju gärna haft kvar dessa.

Försökte smälta vaxet i en Gibson humbucker i en kastrull på spisplattan för att ta bort kåpan. Det visade sig vara en epoxingjuten pickup ( 'Tar Back' ?) som slutade fungera.

Har naturligtvis tagit 220 ohms motsånd istf 220k och satt igång en mindre brasa någon gång och halkat på skruven och kört skruvdragaren rakt ner i ny nitrolack och sånt men det är ju mindre fadäser.

Jodå, det kommer! Jag tänkte vänta till söndag med min egen syndabekännelse. Jag tänkte vänta till ett större antal bekännelser inkommit så vi kan göra en gemensam absolution !

Det klantigaste jag gjort var ingen modd.
Det var istället när jag 12 år gammal i mitten av 60-talet köpte min första el-gitarr, en illröd Hagström Kent. Någon förstärkare hade jag inte, utan kopplade den med banankontakt in i en gammal radio. MEN, så hade den då ett litet metallgaller mellan pickuperna, och i en musikaffär hade jag sett elgitarrer som hade små inbyggda förstärkare och högtalare. Kunde det gömma sig något sådant bakom det där metallgallret, undrade jag. Lade gitarren på sängen och tryckte in banankontakterna i väggens eluttag. När jag reste mig upp för att greppa gitarren small det till i huset, och lampan slocknade. Förskräckt drog jag ut banankontakterna ur väggen. Gick ut i köket och noterade att alla lampor slocknat, inklusive den i kylskåpet. Jaha, fick fram en stol för att byta proppen, när det ringde på dörren. Det var granntanten som berättade att strömmen plötsligt gått i hela kvarteret, hade den gått hos mig också? Jo, så var det ju, konstigt, man undrar vad som hänt? Jaja, tyckte granntanten, räddningskåren var på väg, det ordnar sig nog. Gitarren klarade sig dock. Hållbara grejer, dom där hagströmarna med plastkropp.

Trist att du inte fick till det. Men jag tror att om du värmer mickarna försiktigt med varmluftspistol och pressar dem i ett skruvstäd, så kan polerna bli så där släta och fina som de var under andra halvan av 70-talet. Det är aldrig för sent att fixa till sånt som man stör sig på.

Ah, tack för tips!
Blir ett semesterprojekt, tar dem i kronologisk ordning, 58:n först, sedan 63:an och sist HPD:n från 2010.
En Telecaster Custom sitter pyrt till också, stallmicken har staggered pole pieces (och vit bomullstråd runt sidan).
Vem vill vara störd?

Hände på 80-talet vid ett jam dränkt i alkohol….
Full och galen fick jag för mig att göra en Hendrix/Townsend, dvs slå i sönder gitarren, i detta fall en Les Paul Special från 1957… eftersom jag var för yr för att spela något vettigt.
Fick väl in någon däng innan en av deltagarna, troligtvis mindre packad, tog gitarren ifrån mig och satte en hembyggd slidegitarr i händerna på mig, den demolerades ordentligt.
Gibson gitarren fick en spricka vid halsinfästningen, puuuh, illa nog.
Det roliga är att allt bandades, så händelsen är dokumenterad!

Sen har man givetvis gjort enorma mängder dumma moddar o dyl. Har alltid varit glad för att ”förbättra ”….

När jag var sisådär 12 - 13 år gammal så hade jag en Höfner. Vet inte vad modellen hette, men den var ganska fin. Vit, med tre mickar och svaj. Kroppsformen lite åt stratahållet. Hur som helst. Av någon anledning så fick jag för mig att det var en bra idé att ha den trären. Sagt och gjort. Ner i källaren och låna slipmaskin av farsan och gå loss. Resultatet blev för jävla dåligt. Den såg hemsk ut.

Några år senare så routade jag mycket estetiskt min första Fender Telecaster för humbucker i halsläget - med stämjärn...

Jo då, rejäl skam finns, eller som vi säger här i södern "skämmen"!
Som väl är inget som betingar några högre värden,,,,men!
Saker som grämer mig lite, men ställer frågan: Varför?
Som mitt containerfyndet Eko halvakustisk Jazz burk. En helt ok gitarr med två mickar, lite grovhuggen som alla Eko gitarrer och svaga halvdöda pickuper. Givetvis ska här moddas! Kommer inte riktigt ihåg turerna, men mickbytet var inte så lätt som jag trodde, även halsen skulle smalnas av då den var tämligen klumpigt utformad. Givetvis skulle den ju också få ny lack. Men på något sett sket sig allt, det enda som finns kvar är en naken kropp!

En Levin akustisk F-hål gitarr från 40-talet byggd i dom finaste material, men med lösa ribbor inne i lådan som jag fixade! Var ett fint spelbart intrument som jag lirade på i flera år Men banden var slitna, så även greppbrädan med svåra diken upp mot femte band. Dax att fixa till detta, men det sket sig i vanlig ordning! Kommer inte ihåg vad som hände, men det enda som finns kvar idag är halsen!

Sen kommer man till misslyckanden som defacto inte var helt gratis!
Projektet att bygga ett Peter Cornish inspirerat pedalbord. Man hade ju sett borden som Brian May, David Gillmore och alla andra stora Brittiska gitarrgudar hade låtit bygga. Konceptet var att alla pedaler skulle hamna i en stor ny låda.
Var inte riktigt så lätt som det verkade i min fantasi!
Detta kostade livet på en original, första generation E-H Memory Man, Electric Mistress,Small Stone, MXR Dist+, Ibanez Compressor2 smal box, TC TSF original.

Jag är glad om jag i alla fall kan få absolution för pedalerna, först då kan jag möta framtiden med ett rent sinne!

1985 köpte hag en sprillans ny, fiesta röd Squierstrata. En japantillverkad '62-kopia. Den var bra, riktigt bra. Ett par år senare fick jag för mig att skallopera hela halsen, alltså inte bara från tolfte och uppåt utan hela. Med en späntkniv.... Det blev inte vackert men gitarren var ju ändå spelbar. Men så tyckte jag också att det där med ojämnt höga magnetstavar var en styggelse så jag knackade ner dem alla till samma höjd. Givetvis la mickarna av pga det.

Här skulle gitarren kunnat hamna på tippen. Men den fick nya Ultrasonic-mickar och fick hänga i några år till. Eftersom den ändå var både ful och långt ifrån original nu så slipade jag av lacken också. Men "basswood" är inte vackert så den blev inte ett dugg bättre av det.

Men gitarren klarade sig från tippen och min kunskap ökade. Snabbspolning 5 år framåt. Originalmickarna får besöka Lundgren för omlindning och gitarren lackas limegrön (i vårt 2kvm stora förråd med påföljd att alla väskor, krukor, vasar, sovsäckar osv får en svag limegrön nyans). Jag lyckas också genom en bekant köpa en fender american standard-hals direkt från Muskantor. Ett garantiinbyte där limningen av insatsen i hålet för dragstången är liiite ful. Nu är ordningen så gott som återställd, men lacken blev inte helt toppen (snygg nyans men lite apelsinig i ytan) och det var ju ändå en röd jag ville ha från början. Så.. snabbspolning 15 år fram. Kroppen lackas ferarriröd och gitarren får Klein-mickar. Slutet gott, allting gott.

Kul ju att det moddades, borrades, lackades på dåtidens gitarren. Ingen som tänkte på att om 50 år så kanske den är värd 500000:- Det har gått överstyr när man har en graal hemma som aldrig får lämna hemmet för risken att repa den eller blir stulen eller rädslan att ens visa upp den för rädslan för inbrott hemma osv.
Det är ett verktyg, snickaren går väl inte omkring och tänker fan ska jag verkligen slå in spiken med min fina dyra hammare den kanske blir värdefull om ett 50 år. (inte riktigt samma men ni fattar)
Så lacka om era Les Paulet eller strator från 54 gört bara!

De flesta vintagegitarrer som man träffar på här i Sverige är redan meckat, reparerat, omlackat osv.
Dessa duger lika bra om man nu vill lira på gamla grejer, dessutom kan man absolut lacka om osv eftersom orginalvärdet redan är borta.

Instrument från 50-talet i fint orginalskick tycker jag faktiskt är värda att bevaras, och kan då kanske få en bättre framtid hos en samlare.
Få gitarrer är värda >500.000 och det är väl kanske mer lämpligt i så fall att ta någon reissue etc till repan eller pubgigget.

Btw. Jag har satt ett vibrola på min gibson flying V från 09 och visst tänkte jag på ev konsekvenser men kände att äh, varför inte!

Men vad hände med den stora boxen?
Hamnade den på Sergels Torg med en viss taxichaufför i månne?

Under slutet på 70 talet och nästan hela 80 talet när vi turnerade som mest spelade jag på en DeLuxe från 76. Moddad med humbuckers som ALLA gjorde.
Men jag gick ett steg längre; med stämjärn och borrmaskin monterade jag ett Kahlersvaj…….
Funkade faktiskt helt ok tills jag bytte till strata runt 88-89.
Kompisen som var med i verkstan vid tillfället våldtog sin tele 71:a på samma sätt. …

När jag sålde gitarren i mitten på nittiotalet så vet jag att den återställdes till så nära originalskick som det gick men jag har idag gjort avbön och köpt mig en gammal deluxe. Helt original.

Och så kan man köpa original standards med fabriksmonterat Kahler idag……….


/Tomas

I slutet av 1970-talet köpte jag en Gibson The Paul. Det var då den finaste/bästa gitarr jag hittills haft.
Helst ville jag ha en Les Paul standard, men pengarna räckte inte.

Att det inte var en Les Paul låg förmodligen och gnagde, vilket resulterade i diverse moddar.
Först lackade jag om kroppen i guld, sedan bad jag Malmberg fräsa ut för ett Floyd Rose svaj och sätta dit en låssadel.
Det fungerade kanon och jag monterade även EMG-mickar.
I samma veva försvann studs/skruvar till stallet, men jag fick ett par (vintage) långa gamla studs/skruvar i kompensation.

Efter en tid tröttnade jag på hårdrockgrejen och började återställa gitarren.
Arne A tog bort svajet och gjorde träjobbet (väldigt snyggt gjort), men för att dölja limskarvar o dyl lackade jag kroppen vit.
Sedan letade jag upp mickar, potar och lite annat, tror även gitaren fick en ombandning.
För några år sedan sålde jag den till en person i Ängelholm, som tog bort den vita färgen och fortsatte återställandet.

Med facit i handen skulle jag bara låtit gitarren vara i fred och spelat på den…

Underbar gitarr. Jag fick tag på en omoddad 78 för sex år sen på Blocket till ett ypperligt bra pris. Har dock låtit banda om och pleka den. Men det är ingenting att bikta för.

HUr många stora gig om året hade du när du fick denna infernaliskt härliga och nödvändiga idé

Finns det bild på monstret?

På den tiden var jag en hårt turnerande rockgitarrist, ute på vägarna med ett par hundra gigg om året. Vid turne'uppehåll brukade jag ta lite jobb i dom stora gramofonstudisarna!!.............................I mitt huvud!!

Dom där effekterna lämnade sällan mitt sovrum! Tyvärr inga bildbevis! (kanske tur det)

”De flesta vintagegitarrer som man träffar på här i Sverige är redan meckat, reparerat, omlackat osv.
Dessa duger lika bra om man nu vill lira på gamla grejer, dessutom kan man absolut lacka om osv eftersom orginalvärdet redan är borta.

Instrument från 50-talet i fint orginalskick tycker jag faktiskt är värda att bevaras, och kan då kanske få en bättre framtid hos en samlare.
Få gitarrer är värda >500.000 och det är väl kanske mer lämpligt i så fall att ta någon reissue etc till repan eller pubgigget.[/quote]”


Håller med om det. Min gamla Les Paul SG är nu 63 år gammal och spelar och låter mycket bra. Men det beror på att jag fixat de problem som dykt upp under resans gång. En bit av plastsadeln ramlade bort för några år sen, och då gjorde Åke Björnstad en sadel av mammutelfenben. Det började plötsligt komma krasande ljud ur pickuperna, och Åke fick rycka in igen och lödde om de kablar som går in i pickuperna. Lödningarna hade blivit för gamla, menade han. Eventuellt tycker vintagefantaster att det är helgerån, men sådär måste man nog göra om man vill spela på gitarrerna, och inte bara titta på dom.