Tycker det går tungt på bojen nu, det mesta stimulerar bara ansiktets gäsp-muskulatur!

Men som rubriken säger, vad har ni för roliga gitarrer i stället eller hängande på väggen?
Observera att det står "roliga gitarrer", så vi struntar i era nio Les Pauler och tretton SG och Telecasters från Krit tiden!
Men berätta om dom där udda gitarrerna som ni tror att ingen annan vet vad det är!
Sitter någon på en Dan Armstrong/ Ampeg, eller kanske en Burns, eller kanske en Zemaitis? Eller en......
Och som vanligt krävs bildbevis!

Är det typ sånt här du menar...

https://auctionet.com/sv/themes/1427-en ... er#results
Kan inte bidra med något i så fall..

Förutom mina nio Les Pauler och tretton SG och Telecasters från Krit tiden..hehe skojar.
Den enda udda gitarren som kanske inte är så jätteudda är en Aria Pro II TS-600.
Otroligt välbyggd i Valnöt, Lönn och Ebenholz greppbräda skön att spela på och med många roliga funktioner.
Varitone ratt, ur fas switchar och en inbyggd preamp som höjer utsignalen med typ 1000db.
Den får tyvärr lite för lite speltid som så många andra...

Har iof en Firebird VII i copper metallic som inte är så vänlig men den kanske inte räknas som udda bara som skrytgitarr?
Det är exakt samma som i lånad länken, tycker att färgen gör sig rättvisa i bilderna.
https://www.bees-in-a-jar.com/product-page/craig-ross-2002-gibson-firebird-vii-7-copper-w-gold-hardware

Har en Burns flyte (dock inte min på bilden)
Burns-medaljongen som ska sitta på headstocken saknas om någon av en händelse skulle ha en liggandes i någon låda?
Den på bilden har inte originalrattar. Gitarrerna var silverfärgade men har gulnat med åren. OrginalPotarna är 100k vilket gör att det har ett ljud utan lyster.

Jävligt coola!!
Hur är den då?

Jodå, den hänger bara på väggen så jag spelar inte på den. Den behöver lite fix, binding på halsen har lossat etc.
Man borde även byta potar för att få ett mer diskantrikt ljud.
Men det skulle nog gå att få den riktigt vettigt om man bara la en del tid på det.

.

Sorry, i så fall är det tomt som i graven i mina gitarrställ. Tomt så det ekar. Och så kommer det att förbli.

Burns gjorde några rätt outspacade modeller!
Kommer ihåg att man gjorde ett stort nummer av dom där mickarna på "Flyten", typ ny teknisk lösnng,, eller nått.....?
Hade en polare som spelade på en Burns "scorpion" bas, som såg ut som en skorpion,,,typ!
Lät den bra? Ja! Var den bra att spela på? Ja,,,,,tung som ett as? Ja!

Nu efter Flyten väntar vi otåligt på om någon sitter på en John Birch "Super Yob"!

Nja att blaska på lite annan färg är väl kanske inte så udda, men vist firebirden är ju en udda fågel i sig, klart fall av "over enginering"! Dom senare modellerna med skum elektronik och konstiga modifikationer på utseendet är solklart mycket udda!
För att inte tala om RD modellen med konstig Moog elektronik! Där ligger till och med Aria i lä!

Vet inte om ombyggnationer och hemmabyggen platsar riktigt här, men här är en gitarr som jag har hemma tillfälligt på justering.

Jag fixade till denna för typ 16-17 år sedan, dottern ville ha en läppstiftsfärgad gitarr som konfirmationspresent. Eftersom jag då hade ett nystartat företag och min fru fick stå för det mesta av inkomsterna fick det bli en budgetvariant. En HPD-gitarr i märkligt skick inköptes, masonitpleka, svart tjock penselmålad färg(?) mm. inköptes. Dock, mikarna är en Gibson P100 i stall och en Lundgren P90 i hals, vilket gjorde att jag tänkte att det kan nog gå att få till något vettigt av. En tusenlapp kostade kalaset.

Från början är det en Peavey Raptor vad jag kan förstå, en Peavey Strattakopia, troligen från 80-90-talet någon gång. Säljs tydligen fortfarande: https://www.musik-produktiv.com/se/peavey-raptor-plus-sss-black.html?gclid=EAIaIQobChMIqrTr06LfgAMV2FJBAh1CIw54EAQYAiABEgLTTfD_BwE

Det var badkarsurgröpt för mikarna, med borrmaskin och stämjärn av finishen att döma. Jag snyggade till och fyllde i det med trä, råkade bli ek som jag hade liggande. Började skrapa av den tjocka färgen, det visade sig att den gick att tvätta av med rödsprit. Det var en sunburst under, med en del skrap i, men önskemålet var som sagt läppstiftsfärg... Biltema hade en lämplig.

När jag tittar på den idag så ser jag att mikarna sitter lite originellt, men vad jag minns så var det säljaren som var lite påstridig om att det var efter en massa tester som den placeringen gjordes, och jag håller med, gitarren låter väldigt bra! Så när jag fyllde igen allt urgröpt satte jag mikarna på samma plats som de suttit i masonitplekan.

Eftersom jag inte hade något lämpligt plekamaterial, och jag inte ville ha så mycket sådant heller tog jag en bit plast från en hylla och gjorde dels en täckplatta till svajet på baksidan, och dels en liten för att täcka kontrollerna med. Volym och ton, samt en fasswitch. Inspirationen till kontrollplattan är ganska tydlig.

När jag nu fick hem gitarren för justering skramlade tunna e på lös sträng, det visade sig vara en lite för hårt spänd dragstång. Gitarren känns väldigt stadig och resonant, och svajet har jag satt flytande med fyra fjädrar, go känsla!
Jag är inte så himla glad i P90-mikar annars, de är lite dova tycker jag. I en strattakropp däremot, med skruvad hals och svaj kommer de faktiskt bättre till sin rätt än i en mahognygitarr i mitt tycke!

Jag får väl gå på den röda linjen, då. Den större röda, som inte är så stor, en Airline H44 (Eastwood) stämd i open G. Den lilla, som kostade 300.- (och då ingick sladd+förstärkare) hos en möbelaffär (!), stämd i open C.

Ja forumets bildhantering suger rejält! Få fasiken ingen fason på det.

Det verkar finnas en och annan Brittisk gitarr här! Dom var ju ofta förädlade med diverse mekaniska nytänk!

Själv sitter jag på en Gordon-Smith GS-1, en modell som vid första anblick ser ut som en något vriden Junior kopia!
Men man ska inte dömma hunden efter pälsen, detta är en i högsta grad egen konstruktion! Som: Justerbar översadel i mässing,
Dragstång justeras vid kroppen under plekan, kroppen i mahogny är nästan lika tunn som en SG, alla vinklar är flackare, nästan som en Fender!
Dock är inte mässingsplattan på huvudet origina, det är en "förädling" som tidigare ägare är ansvarig för! Likaså att original humbucker är ersatt av en Bare Nuckle P90, instnat Mott the Hople "Ariel Bender"!!

Om inte alla Les Paul, Strator, Tele, SG och 335:or räknas har jag bara en udda fågel i gitarrställen; en Jerry Jones Electric Sitar. Förvärvad av bojaren Granis 67. Förekommer rikligt på ett spår på senaste plattan.

Det ovanligaste jag har just nu är en MIJ Squier Contemporary Stratocaster från 1986.
Grejen är att den har Gibsonmensur, 24,5 tum.
Kvalitetsbygge med bl a fullstort stålblock.
Dessa sålde dåligt så modellen är inte lätt hitta.
En strata förvisso…..

Jo den måste ju klassas som udda, om än inte ovanlig! En gitarr med ett roligt ursprung, från kanske den mest spännande musikepoken! Har man schyssta grejjer så krävs schysta grejjer!

Har haft en Fender HM strat, eller ja en kompis lämnade den hos mig och hämtade den aldrig!
Men en märklig gitarr, platt greppbräda, vidrigt Flojd rose' stall, men en ball, bowlingklot liknande lack, Gibson mensur
Lättspelad gitarr, men med en tråkig intetsägande klang! Som skapt för en high gain Mesa Dual-Rectum rig!

Lite av det mer udda som jag har framme på ställ just nu; är väl:

1.) Parker Fly Mojo
Standard -förutom att hals micken (SD Jazz) är bytt mot SD '59.

2.) HPD Star
Gul Mahogany kropp (Kne) , reversed banana lönn hals med matching reverse headstock (Musikraft), Nitro C stänkt, Floyd Rose, 1 x Modifierad Bare Knuckle VHII HB-mick (Magnetswappat från A5 till borstad A2), Schaller M6 stämskruvar. (En blandad tribute gura för EVH och Chris Holmes (WASP).

3.) Fender Jaguar
En hårt modifierad, gammal japanare. Ben översadel, GOTOH 510 HAP stämskruvar, Staytrem stall, Mastery vibrato. Ny custom el -som bla växlar mellan standard och '50s wiring. Modifierade orginal mickar: Kabel bytt till braided wire. Även all kabeldragning i el med braided wire. (Den tystatste och minst feedbackkänsliga gitarren av denna typ på hela planeten.)

4.) 2 x HPD Strator
En Capri Orange (lönnhals) och en CAR (R/W hals) -med samma specs: Al kropp, SC/P90 (DiMarzio Area 58 + Fantom soapbar P90), Custom el: 3-läges switch + endast volym kontroll, Callaham hardtail stall, GOTOH 510 stämskruvar, ben översadel. Båda har feta Allparts halsar.

5.) Gibson SG Special Tony Iommi.
Standard; förutom Hosco FIXER Studs, planad botten på orginal wrap around stallet + nya, lägre stallsadlar/stallklackar i rå mässing.

6.) Gibson Nighthawk Landmarkseries.
25.5 tums skallängd. Kraftigt modifierad: Floyd Rose, Mickar: Duncan Slash (hals) + Duncan Alnico II Pro trembucker (stall). Custom el, Stall mick splitbar -för 'Tele köret'.

7.) Burny Les Paul Custom sustainer (vintage).
(En likadan -som dom har på Nysses; här:https://www.nysse.com/lagerbilder/burnylpcsus.html
Specsen på min är dock lite annorlunda: Orginal Floyd, Duncan Distortion (stall), Schaller M6 stämskruvar, custom el.

8.) Fernandes FV-80K SHIN Flying V (vintage).
Honduras Maho kropp -med tjock lönn topp, lönn hals -med Brazil RW bräda. Kraftigt modifierad: EDGE Tremolo, Floyd nöt, GOTOH 510 HAP stämskruvar, DiMarzio mickar; Chopper (hals) + Super Distortion (stall), custom el.

9.) Valley Arts Standard Pro (vintage).
Superstrat. Standard/orörd. Vinröd med åldrad plast, första gen orginal EMG-mickar: SA/SA/85. Floyd Rose.

10.) Vintage Icon V52 Telecaster.
GRYM kopia på orginal 'Butter-Telen'. Modifierad: Bakelit pleka, Area T mickar, GOTOH In-Tune-stall, ny el.


+ Många fler. Har väl i nuläget ca +30 instrument framme. Men; vi nöjer oss så där.
Synd att man inte kan lägga upp bilder...


/ Jonken

HM Strat kom senare, runt 89-90.
Squiern har vintage svaj och gissningsvis 9,5” radie, samt vintage specade pickuper. Så en helt annan gitarr än HM, av vilka jag ägt tre olika.

Parker var väl ett av alla försök att framför allt bättra på ergonomin för oss gitarrister! Och dom lyckades väl rätt bra då många
kändisar spelade på dom ett tag! Finns märket kvar? Tycker dom är fräcka!

Jag köpte billigt några olika superstrat kroppar som blev förhållandevis OK efter igänläggning av hål efter diverse darrspakar!
En kropp i äkta pressade tokyo sopor! Kändes som någon form av papper eller mjuk fiber av något slag, lät rätt ok trotts allt!

Och en kropp och hals av fabrikat "Performance Guitars Hollywood" som väl var lite mer exlusiv. Äkta trä i kropp och en fin hals med ebenholts greppbräda. Fick ett hardtail stall precis som alla andra strator jag ägt, och en Ibanez George Benson mini HB i stall och två kina mickar i mitt och halsposition som ej var inkopplade. Lät mycket bra, både fett och Krispigt på samma gång.
Men kom aldrigt riktigt överens med gitarren, svårt att sätta fingret på, men vi blev aldrig kompisar!

Reverend Spy
(tidig med flera tidiga features, lågt ser#, rosewoodgreppbräda)

Reverend Slingshot Custom
(Deep Sea Teal, 3 x p90, maplecap-greppbräda, Hipshot tremolo, låsbara Sperzel, studio switch, originalcase, Enda i denna konfiguration)

Reverend Rocco (Retro Pro serien alldeles i slutet av Reverends USA-produktion)
(Svart/vit, 2 x hb, rosewoodgreppbräda, bass contour, låsbara Sperzel, originalcase)

För de som inte känner till Reverends USA-produktion (1997-2006) här är snabbversionen! Gitarrerna och basarna har en formsprutad polymerkant. Inuti finns ett vitt mahogny-centerblock med en ”sustainbar” av stål. Topparna och baksidorna är antingen laminerad fenol (trä och fenolharts) eller laminerad fenol med olika metallfinish.

Har även en Fender Custom Shop Bajo Sexto Telecaster, en seriös barytongitarr med 30,25” mensur, originalcase.
Lär inte finnas överdrivet många av dessa, find another liksom…

Och som en liten twist på mitt inlägg kan var och en av de ovannämnda vara till salu då annat i livet känns mer angeläget, just sayin’

Bilder? Va! Här på ljudbojen…

Satt uppe en hel natt och micklade med datorn för att få in en bild på min gitarr, men gick bet!
Efter mycket efterforskning kom jag och min suporttekniker fram till att orsaken var att jag inte hade något DOS installerat i datorn!

Udda ? Jorå det gillas här så.

Dean Leslie West.


Vintage Joe Doe Lucky Betty.


Hagström Swede F.


Ibanez RR400 från 1982.


G&L Jerry Cantrell Superhawk.

Ibanez RR400 från 1982.


Snygg!!!!!
Vissa 80´s gitarrer gillar man ju! Man får även mycket lull lull för pengarna (då).

Galet läcker gitarr som är fantastisk att spela på också. Tror att jag köpte den för ca 20 år sedan av personen som köpte den ny.
Kommer aldrig att säljas.....

Här spelar jag på den aktuella gitarren för en oherrans massa år sedan.

Visserligen en Gibson, men man ser inte den här modellen så ofta.
Vegas High Roller från 2007. Bilden från webben men min ser likadan ut.

Ja Gibson har varit duktiga på att göra udda gitarrer, och man verkar aldrig lära sig vad som inte säljer!
En kompis har en mini variant av 335an, ser lite knasig ut, men rätt praktisk att spela på!
Ett försök att countryfiera blueshawken med en B-bender gick väl också åt helvete!

Frågan är väl om inte 80-talet är dom intressantaste åren för Ibanez? Första generation av Artist var riktigt fina, likaså deras mycket trogna kopior på Flying V, Exlorer, Moderne och Junior var topnotch!! Till och med vintage-finsmakaren Mike Campbell nöjde sig med Ibanez V!!

Jo, knepigt det där. Vegas High Rollern är fenomenalt lättspelad, väger nästan ingenting och låter ungefär som en LP eller SG. Egentligen en perfekt gitarr, jag kunde helt enkelt inte låta bli att köpa den efter att ha testat den. Problemet för Gibson är givetvis att 95% av deras potentiella kunder vill ha de klassiska modellerna och man kommer inte upp i tillräckliga volymer med såna här specialare.

Jag har en sån här:

https://www.oscarguitars.se/sv/elgitarr ... white.html

Fender men definitivt udda. I princip LP specar i teleformat.

Vet inte varför jag köpte den. Kan gå för betydligt billigare än hos Oscar...

Helt original med case.

/Tomas

Om man måste bortse från Gibson och Fender så har jag bara två gitarrer som är lite ovanliga, men utseendemässigt kanske de inte sticker ut så mycket. De här två (tillsammans med en gammal Les Paul Custom) är de gitarrer jag spelar absolut mest på i min samling.

Nik Huber Krautster II som är inte så vanlig även om kroppsformen på den är ganska bekant.




Behövde en 7-strängad gitarr och ville ha en som kunde funka i de flesta sammanhang, så då fick det bli en sån här.