Jag håller iofs med om det du säger, samtidigt tycker jag ändå att den bästa erfarenheten är den egna. Skit i YT och internetforum (även detta), avsätt en så stor budget du kan, köp beggat och sälj till samma peng tills du hittat ett ex som du är nöjd med. Det är så man får göra.

Jag har nog ägt 10-15 olika les pauler, varav kanske 5 japanska, ngn epiphone, 5-6 custom shops och några Usa standards. Jag har tre st kvar, som är mina keepers, och de har jag ägt i 11, 8 och 7 år respektive, så de lär stanna. Men jag hade ju inte hittat fram till dessa tre om jag inte provat runt en massa innan. Jag är iofs jävligt kinkig och specifik med mina gitarrer också, men oavsett hur kinkig man är så måste man ju bonda med de gitarrer man vill behålla.

För mig finns det i custom shop-guror en lite mera abstrakt kvalitet, som inte har berörts i tråden hittills, och det är vetskapen om att har du ett bra custom shop-ex, så kan du sannolikt inte hitta en bättre les paul (inom ett någorlunda rimligt prisspann). Det kan låta fåfängt och löjligt, men för mig finns det ngt sorts lugn i att jag vet att jag spänt bågen hårt, cashat upp och köpt det bästa jag kunnat. För andra så finns det säkert samma lugn i att göra tvärtom, dvs få ut mesta möjliga av billigast möjliga instrument. Man får hitta sin egen väg helt enkelt, men när jag hade japaner och Usa standards så sneglade jag alltid på reissues. Sedan jag köpte dessa så har jag slutat snegla. För mig är det en kvalitet som är lika mätbar som de som är mera konkreta och påverkar spelkänsla och ljud.

Jag håller iofs med om det du säger, samtidigt tycker jag ändå att den bästa erfarenheten är den egna. Skit i YT och internetforum (även detta), avsätt en så stor budget du kan, köp beggat och sälj till samma peng tills du hittat ett ex som du är nöjd med. Det är så man får göra.

Jag har nog ägt 10-15 olika les pauler, varav kanske 5 japanska, ngn epiphone, 5-6 custom shops och några Usa standards. Jag har tre st kvar, som är mina keepers, och de har jag ägt i 11, 8 och 7 år respektive, så de lär stanna. Men jag hade ju inte hittat fram till dessa tre om jag inte provat runt en massa innan. Jag är iofs jävligt kinkig och specifik med mina gitarrer också, men oavsett hur kinkig man är så måste man ju bonda med de gitarrer man vill behålla.

För mig finns det i custom shop-guror en lite mera abstrakt kvalitet, som inte har berörts i tråden hittills, och det är vetskapen om att har du ett bra custom shop-ex, så kan du sannolikt inte hitta en bättre les paul (inom ett någorlunda rimligt prisspann). Det kan låta fåfängt och löjligt, men för mig finns det ngt sorts lugn i att jag vet att jag spänt bågen hårt, cashat upp och köpt det bästa jag kunnat. För andra så finns det säkert samma lugn i att göra tvärtom, dvs få ut mesta möjliga av billigast möjliga instrument. Man får hitta sin egen väg helt enkelt, men när jag hade japaner och Usa standards så sneglade jag alltid på reissues. Sedan jag köpte dessa så har jag slutat snegla. För mig är det en kvalitet som är lika mätbar som de som är mera konkreta och påverkar spelkänsla och ljud.

Suck... jag inser ju att det är så.
Jag skulle kunna köpa en superbra Tokai eller Burny, men sen ändå sitta och undra/drömma om en Gibson Custom Shop.
Hmmm... får nog ta mig en funderare här. Kanske spara ihop och få The Real Deal.

Prova för mig innebär att jag måste ha gitarren minst ett halvår för att verkligen hinna få känsla för feeling.

.är väl inläggen i halsen..hur svårt är de att byta..eller vad kostar det att byta dem om man lämnar in?
h

Jag håller inte med om att halsmicken är halvt oanvändbar.. Man får jobba med hur man justerar både micken OCH hur man rattar förstärkaren. Om man rattar stärkaren efter hur stallmicken låter med volymratten och tonratten på fullt, så kan det bli en utmaning att få halsmicken att låta bra för alla situationer, men man kan ju göra tvärtom också, ratta förstärkaren efter hur halsmicken låter och sen kompensera med tonkontrollen på gitarren för stallmickens diskant.

Jag använder i princip bara halsmicken till solon och då brukar det funka alldeles utmärkt.

Jag har bytt inlägg på min R0 2003 till celluloid inlägg som de nyare Historic LP'na har. Kommer inte ihåg var jag köpte inläggen men de var ganska dyra och passade perfekt, kanske dessa https://historicmakeovers.com/retrospec ... te-inlays/.

Var några år sedan men det här är vad jag kommer ihåg. Att ta bort de gamla gick lättare än förväntat, jag värmde med en lödkolv och sedan borrade jag ett litet hål typ 4mm i mitten genom inlägget så att man kunde sticka in en liten skruvmejsel och pilla bort inlägget. Gick ganska enkelt utan att det gick flisor eller blev andra skador på greppbrädan. det var inga stora problem att få bort limmet och de nya stack inte upp speciellt långt. Limmade de nya och sedan tog man ett rakblad eller blad till "modellkniv" och skrapade ner inläggen till rätt nivå och polerade med stålull på slutet. Jag skall inte lura i någon att det är lätt men det gick förvånansvärt enkelt för mig men jag kanske bara hade tur.

Jag har en gitarr med sjukt irriterande inlägg, alltså de är inte hala utan sträva, fingertopparna bromsas liksom...

Får man fråga varför du bytte?

Det där måste väl bara kunna poleras slätt med bilpolish eller lite rubbing/Autosol först, om det krävs grövre grejor?

Klart som fasiken dom är bra. Du sa att du haft Epiphone och Bach tidigare. Köper du en Gibson för över 20k så kommer du tycka den är skitbra. Skulle det vara någon detalj du inte är nöjd med är det bara att fixa. Skulle greppbrädan mot förmodan vara torr är det ju bara att smörja in den. Samma sak mot sadeln. Skulle den, mot förmodan, vara för snäv är det enkelt att fixa. Men klart det kommer vara en grym gitarr. Att det skulle vara ett lotteri att köpa en ny Gibson tror jag inte på överhuvudtaget.

Den här tråden liknar Hasse och Tages klassiska sketch ”Aftonbladet eller Expressen”.

https://youtu.be/2gUYj1U-bGY

Som Gösta Ekman säger i slutet: ”Jag kan aldrig bestämma mig!”

Tycker det mesta i slutänden mest handlar om att trådstartaren vill komma så billigt undan som möjligt? Du vill ha en Gibson CS men du vill inte betala för det helt enkelt. Du återkommer hela tiden till att fundera över Tokai, FGN men efter ett tag så kommer du återigen fram till att du vill ha Gibson.

Jag slantade upp 32K för min R8 Historic och har aldrig ägt en bättre LP.

Jag A/B testade denna mot en 50s standard som kändes ok å rätt bra om det inte vore för att jag kunde jämföra fram och tillbaks. Efter ett par timmar så åkte jag tillbaks till affären och lämnade tillbaks 50s Standard å tog med mig R8:an hem. Har inte ångrat mig en sekund.

Har haft en drös LP:s genom åren men denna säljer jag inte. Finns ett bett och en ton i den som jag inte har haft i tidigare LPs dessutom är den oborrad/outfräst och väger 3.6kg.

Köp begagnat... jag vet att det känns surt o ligga ute med slantar för att testa sig fram. Har nämnts att man ska ha minst 2 så man kan jämföra o hela tiden behålla den bästa- absolut !!
Jag testade massor av mij lp..när man kan kunde få hem den frågan n Japan för runt 5000 o man fick så mycket för pengarna var det ju inte mycke o fundera på..kronkursen var sjysst.. tyvärr lyckades jag missa rean av Gibson reissuess..va fan hände?

Jag råder dig att köp burnyn på blocket o känn på den o jämför mot din bach.. njut av en gitarr som ändå försökt efterlikna en 50- tals Gibson..trots plastlack och en semilång tenon.. men allt annat stämmer vilket du inte får på en Gibson standard.. 6500;- rena fyndet..

Gör dig erfaren... pröva !
Pröva kanske en high end mij.. med det menar jag att de har nitrolack..
Men där börjar du komma nära att köpa en beg Gibson customshop ..
Och jag är asnöjd med den jag köpte... nått helt annat än en Gibson standard

Sluta..finns det bättre?? Eller menar du att den är så bra för att den inte är byggd rätt?
Fuck you rifle..
Min iPhone säger att du heter ridlektion