...så det är väl dax att visa visa att man fortfarande är med på tåget!

Hela sommaren har gått i raketfart. Jobbat i musikaffären, vi har haft ljudjobb tisdag torsdag och söndag hela juli och dessutom spelat massor! Allt från bluesgig till allsång och visor i kyrkan. Det har varit roligt som faan, men jag tror jag dragit på mig en muskelinflamation i högerarmen. Altså min "grepparm", vilket inte är så bra. Nu börjar det dock att lugna ner sig, så jag får vila armen lite.

En liten reflektion till bara. När jag spelade i kyrkan var jag med om en ny upplevelse. Vi var tre akter som turades om att spela och sjunga och som brukligt är i kyrkor var det ingen som applåderade efter låtarna. Det sparade man tills allt var över.
Det var faktiskt en rätt skön känsla att gå från låt till låt utan att bli "störd" av applåder! Tidigare har jag tyckt att det känts konstigt att inte få appådera efter varje låt, men det var faktiskt inte alls en tokig känsla. Man blev liksom ännu mer fokuserad på nästa låt.

Leve Visan! Leve Den Akustiska Bluesen!

Jag var ju och besökte butiken en kort sekund, trevligt att träffas föresten Nästa gång ska jag kolla in sortimentet lite mer nogrant.

"I was born a lonely singer, and I'm bound to die the same,
But I've got to feed the hunger in my soul.
And if I never have a nickle, I won't ever die ashamed.
'Cos I don't believe that no-one wants to know." -Kris Kristofferson

Du är välkommen igen! Jag var nog lite stressad vid tillfället, men nästa gång ska du få en fika![:)]

Leve Visan! Leve Den Akustiska Bluesen!