Mm. Tänkte att även denna tråden kan vara av allmänt intresse den med.

Äldre Traynors är ju inte direkt ovanliga i alla dess tappningar,och just för tiden har jag faktiskt 3st jag lattjar med varav YGL-3´an på bilderna då är en av dom.



Många är de som drar paralleller mellan dessa "100 wattare" och en Fender Twin. En jmrls som i min mening haltar lite,men det kan vi kanske lämna därhän.
I detta specifika fallet är jag ombedd att skapa en kanal man kan lira bas på och en kanal som låter överstyrd Marshall,å se det skall vi väl kunna lösa tycker jag.



I den vevan ett kort varningens ord. Det finns alltså olika varianter på dessa YGL varför det kan vara av värde att verkligen leta reda på rätt schema.
(De skiljer sins emellan)



Jahapp. En syn vi sett innan. En YGL är alltså på Fender manér en tvåkanalig historia där den ena kanalen är en enkel tvåstegare utan ngt eg kringtjafs med tillhörande globala mastervolym.
Den andra kanalen är en trestegare som även ror om ett tremolo och ett reverb.

Just denna maskin var lite ledsen på dels tremolo fronten och dels reverb fronten. Lättlöst nog antar jag och mkt riktigt tog det inte långe stunden innan allt ombord fyllde sin funktion och lullade och gick som tänkt.
Dessa maskiner har av ngn anledning även en kylfläkt som drivs via nätspänning med huvudbrytaren påslagen. Det sitter då en 100 Ohms keram i serie ut mot fläkten,och den var trasig i denna varför den resistor byttes. Fläkten fungerade alldeles utmärkt,fick lite service i form av tunnflytande olja osv.
Nåja.



Om ni kikar på schemat för en sådan här har de en lite annorlunda setup vad avser tonkontroller. Bla med lite udda RC nät. För uppgiften för handen ett litet problem då Traynors val av tonkontroll bokstavligt äter gain till frukost.
Alltså gain som i förstärkning.
Den kanal som med självklarhet lämpar sig enklast för att göra "en Marshall" av blir självskrivet effektkanalen med sina 3 gainsteg se....

På bilden ovan ser ni ngr av komponenterna i original setupen.



Jahajaha... Så jag skrotade det där jag,ersatte midpotten med en om 25k och...satte upp det som en konventionell "stack". Som i Marshall,Fender och gud vet vad bortigenom. Ngt annorlunda värden mot vad som kan förväntas,men..rent tekniskt en vanlig stack.

Tanken är ju att båda de YGL som ligger på operationsbordet skall göras bredare i vad de klarar,så det ser numer likadant ut i båda två.
Vad en sådan stack för med sig,anledningen att jag implementerar den på den vildare av de två kanalerna,är mindre gain förluster helt enkelt.

Man kan kanske tycka att en 3 stegare borde leverera signal så det räcker och blir över,och så är det givetvis också...om än inte i en original Traynors fall. Å se...det "läcker" mer än bara i stacken...



Reverbets retur ligger på en pott som inte ger mer än 100k och se..det duger helt enkelt inte. Så..syns dåligt i bilden men..där reverbets retur mynnar i kortet installerade jag därför en resistor om 1M Ohm.
Resultatet lät inte vänta på sig,nu ryter den genast på ett annat sätt.

Bara de enkla mods jag beskriver ovan förvandlar en YGL-3 till en Marshall contender om man är lite om sig och kring sig. Svårare behöver det inte vara.

Nu skall jag iofs in i den djupare än såhär,och uppdateringar på det kommer,men det är en sekundär historia betraktat från iden att få en sådan här gammal Traynor att ryta lungorna ur sig.

Båda två kommer vad vidare är förses med PPIMV vilket i eg mening bara adderar till den befintliga distbilden.
I samband med detta moddandet visar det sig då att det skiljer meningslöst mkt i amplitud mellan de två kanalerna. Lurar lite på om jag inte skall sätta om även den andra kanalen till en mer konventionell stack,och hoppas på att det räcker.


Med det sagt. Ni som varit inne i dessa mer än jag. Helt uppenbart ligger där en 240VAC-250VAC tapp i dom,den som används.
Det jag undrar är ifall det ev ligger ngn tillbakavikt tapp innanför trafons endbells eller liknande för 220VAC? Glödspänningen i exet ovan är på sketna 5,7VAC med 226VAC uppmätt i väggen.

Intressant läsning
Det går alltså att bygga en Marshall av dessa?

Mnja.
Något Marshall-ereskt iaf. Föreställ dig ett mellanting mellan en vanlig JMP och en 2204 på fulla ställ så har du det ungefär.
Med PPIMV´n monterad i sin tur,4st EL-34´or är dock en del kraft,så går det att få till riktigt vettigt ryt närmast oavsett volym och vid det laget är vi definitivt mer i 2204 land än i JMP dito.

Iom att man då har en kanal kvar,så att säga,så blir det breda maskiner av dom. Mycket rent av.

Givetvis är en tanke att man hade kunnat koppla så man får reverb på båda kanalerna om man vill,utan för mkt insats.
Finessen med dom är väl ändå att man kan smida till ett HELT annat kreatur med mycket liten insats och den dagen man vill göra originalare av det igen (ve tanken) så e re bara att ta fram lödpennan på nytt.

Om du inte ser parallellen med en Fender Twin, så handlare det mer om din okunskap av Traynor och deras modeller.
YGL-3 har vad jag vet finns det minst 3 versioner av YGL-3 men det r mindre en clone av en Fender twin med master.

Ja ja? Du menar en två vs en tre stegare med vitt skilda topologier samt slutsteg är nästan samma sak?

Jaja. Hur som.
Fick mysslat vidare lite med den ena av de två YGL´rna och får nog säga att det inom rimlighetens ramar blev målgång av det.
Normalkanalen byggdes om för basbruk vilket i huvudsak innebar två saker. Dels att originalkonfigurationen på tonkontroll sattes om och dels att div värden på kopplingskondensatorer öppnades upp nedåt.
Provade lite med bas,genom en 215 låda,och jodå. Den gör nog vad den skall. Till den grad att det faktiskt går att få lite riktigt vettig "knorr" på ljudet.

Gitarrkanalen då...mjo. Den fick sig en rätt rejäl duvning. Provade bla att installera ett 10k katodresistor "Marshall" steg men...nahee... Ut med den.
Vickade runt lite bland komponenterna i jakten på ngt som skulle ge "det"..varefter jag hängde dit PPIMV´n å se NU ja!
PI´n fick rätt radikalt omsatta värden. I första hand för att hitta ett mellanting på vad som kändes vettigt för att båda kanalerna iaf till grad skulle komma till sin rätt.

Så nu väntar jag väl eg mest på att ägaren skall dyka upp och prova så får vi se vad han tycker.

Jag har väl inte rätt att skriva på rörsnack-forumet då jag bara är en vanlig enkel gitarrist, dock med ett intresse för musikelektronik!
Men jag undrar: ni som löder och har det, lyssnar ni någonsin på hur en förstärkare låter utan er magiska handpåläggning? OBS:
Jag har spelat på min YGL-3 i snart 20-år, utan att en endaste gång önska att den ska modifieras till att låta något annat än den är! Nisse Hellberg använde sin YGL-3 under nästan hela sin Wilmer tid i original utförande (tror jag). Jag bara undrar, har jag och dom flesta tillverkare missat det gitarrister vill ha i förstärkarväg?

Ja!!! Självklart,och i ren självkritik sagt...du har utan tvekan en poäng.
"Leave well enough the fuck alone".
Till del sant...å andra sidan....
"Fuck the factory,customize"

I detta fallet handlar det ju om en profil,får man nog säga,i Gbgs musikvärld som handlat denna till rena rabattpengarna och iom det känner att han kan hamra detta dit han vill.
Å i så måtto då,som kontrast. Nope. I min värld är mkt mkt få saker heliga. Jag tar aldrig till mig av att ta ngt så allvarligt. Allra minst mig själv.

Å till er andra.
Jodå. Vart rätt, så "profilen" ( ) tog med sig maskin med ett leende

Å nopp. Du har inte missförstått ett skit.
O tempera o mores-däremot.
"Snön faller och vi med den"

Vad gäller att modda så handlar det främst om förändrade ljudideal.

När många av de klassiska gitarrförstärkarna konstruerades var ljudidealet ett annat än idag. Sedan kom Hendrix mfl och använde stärkarna på ett annat sätt än vad konstruktörerna kanske tänkt sig, full volym för att få dist.

Numera är idealet för många ännu mer dist och att det ska vara en rimlig ljudnivå samtidigt. Då blir det antingen pedaler eller så moddar man. En pedal som till 100% emulerar en förstärkare tror jag inte finns, även om det förstås är ganska nära ibland.

Jag ska inte sticka under stol med att jag och säkert många andra här på forumet lider av en viss klåfingrighet, men det är häftigt när man upptäcker att byte av ett sketet motstånd för fem spänn kan förändra ljudet avsevärt. Om det är till det bättre kan alltid diskuteras.

Givetvis så gör man ju vad man vill med en förstärkare som man äger, än så länge K-märks ju inte musikutrustning!
Reflexionen var ur ett personligt perspektiv då anledningen till att jag köpte min var att, som jag tyckte dom bästa gitarrljud under 70-talet jag hört var just Traynor YGL-3!
"Alla" band som turnerade i Sverige körde på dom under några år, kommer speciellt ihåg "Nature" med Wallander-Ronander på gitarr med var sin YGL-3 combo bakom både Lundel och Pugh och Ulf Dageby i Nationalteatern!
Så för mig skulle jag snarare vilja modda andra förstärkare att låta YGL-3!

Angående YGL-3 så verkar det finnas 3 varianter?
Ägde en Mark3 + en 4x12 Malmberglåda i på 70 talet som jag aldrig blev vän med
Vad är de största skillnaderna och vilken är mest "eftertraktad"?

Vad jag vet så heter alla modeller "mark-3", mark-1 eller 2 har aldrig jag hört talas om! Däremot så ändrades det yttre 1976, tror jag, till en helt svart, mer fyrkantig, fulare design, inkråmet oförändrat.
Däremot likt dom flesta andra märken kan det säkert skilja en del under skalet mellan olika perioder.

Följer med intresse detta inlägg! Jag har en YGL-3A Mark III som jag tänkte modda. Jag har bytt elektrolyter på den och det var ett lyft. Men den är lite för mycket en "one trick pony" för min smak. Och... jag vill ha mer gain! Åtminstone på en av kanalerna.

Racing, tack för detta! Jag kommer att börja med tonkontrollerna, de äter ju gain. Kunde inte låta bli att simulera dina tankegångar med Duncan Tone Stack Calculator. Delar med mig några bilder - hoppas det är av intresse!

Först, en simulering av Traynor's tone stack (Traynor_tonestack.jpg). Här kan man tydligt se att den äter gain, mellan -6 och -19 db's dämpning - inte bra. Dessutom liknar kurvan en klassisk Fender tone stack.

Sedan kommer en jämförelse med en klassisk Marshall tone stack (Traynor_vs_Marshall.JPG), lätta att modda genom att byta några komponenter. Traynors kurva är kvar som referens (den undre). Bättre. Mindre dämpning, mer mid och mycket mindre låg bas - Marshall-ljudet som vi älskar!

Till sist, en jämförelse med något Fender-liknande (Traynor_vs_Fender.JPG). Byta av lite komponenter och en pot. Mindre dämpning, framför allt i bas-registret. Så här borde väl Traynor gjort från början?

Så, min tanke är att göra en kanal som har mer Fender-karakteristik och en med Marshall-ljud. Givetvis med samma reverb-möjlighet på båda. Lite tveksam till att behålla tremolot...

Hoppas det var av intresse!

/Gunte

Absolut

Nä. Jag tror Traynor gjort precis vad de satte ut för att göra. En maskin som lirar cleant. Inte mer med det liksom,så det är nog snarare vi som kommit att agera annorlunda vad avser kravspec (eller vad man vill kalla det) sedan -70talet.
Är absolut inget större fel på en YGL i min mening,som de står.

Men samtidigt anser jag åxå att du är rätt ute för maskin går att bredda,avsevärt,genom att låta effektkanalen tillåtas ryta.
Iom att det i effekt är en trestegare finns alla förutsättningar för detta,men det är alltså inte enbart vad som möter ögat.

HUR den producerar ryt sedan är ju en smaksak som man hanterar med bla komponenttopologi.
Sedan slår jag än en ggn ett slag för att klämma dit en PPIMV pott. Utan ett uns av tvekan.

Du har rätt. Jag var orättvis mot Traynor, de byggde en maskin enligt dåtidens ljudideal, och de gjorde det bra. Dessutom är det en mycket välbyggd apparat! Den är ju byggd som en stridsvagn och det är föredömligt lätt att komma åt innanmätet - bara att skruva av toppen! Detta byggnadssätt borde fler använda.

PPIMV, check. Så får det bli.

Och... en fråga: Vad var det du gjorde för att få tremolot att funka bättre? Fattar inte?


/Gunte

Tremolot i grunden reparerade jag bara.

Var som sagt en hel del som vart lite ledset i den här när den landade hos mig.

Tänkte på reverbet. Satte du en 1M mot jord på reverbets retur (från tanken)?

Ah! Reverbet.
Nah. Sitter 1M på signalen från reverbets recoverysteg. På så vis blöds det inte av så mkt gain. Reverbet räcker till ändå iom den ökade signalen tidigare i kretsen.