När jag bytte kondingarna i min princeton reverb BF så mätte jag dom med min ESR mätare. Dom som var på 2x25 uF 25V(astron) hade drivit iväg till drygt 100 uF! De som var enkla 25 uF låg på ca 35 uF. Trodde det var vanligare att dom sjönk med tiden? Vad säger expertisen? För övrigt så var elektrolytburkens värden på ca 25 uF överlag.

Det beror på mätmetoden. Enkla ESR/capacitans testare använder s.k. tidskonstantmätning, nackdelen är att kondensatorer som har helt torkat ut har mycket hög inre resistans, dettagör att tidskonstanten blir lång även om kapacitansen ä litenoch då blir det fel mätresultat. DE billiga mätarna har ingen rimlighetstest i sin mjukvara.
Ett trick att kontrollera om gizmot mäter korrekt: ta en kondensator som du vet är frisk och har kapacitans någorlunda nära den märkta på den okändas (faktor 2 till 4 är ok), koppla den i serie med den du vill mäta. Mät kapacitansen av de tillsammans. Mätaren bör vissa kapacitans som är mindre än den kända kondensatorns.
Räkna nu som så:
Ck - känd kondensator
Cx - okänd kondensator
Cs - uppmätt kapacitans hos seriekopplade Ck och Cx
Cx= (Ck*Cs)/(Ck-Cs)
Exempel:
Ck=43,5 uF
Cs= 15,7uF
Cx = (43,5*15,7)/(43,5-15,7)=683/27,8=24.6 (uF) riktigt bra om den är märkt 25uF
Men om:
Ck=43,5 uF
Cs=39,2uF
Då blir Cx=396uF rimligt eller ej?
Metoden är mycket användbar om man vill mäta kapacitanser större än mätarens högsta mätområde.

Tack för tipset Alex!

Jag liksom många andra här på Bojen köpte en sådan där billig mätare på e-bay, men man känner en viss osäkerhet inför något som kostar 125:-, hur bra är resultaten?

Ser att Jesper låter en hel del gamla kondingar sitta kvar i sina renoveringar av gamla stärkare efter att han mätt dem med en mer avancerad ESR-mätare.

Känner inte riktigt samma tillförsikt med denna enkla mätaren utan jag byter allt gammalt direkt, utan att egentligen mäta. Varför man skulle spara gamla kondingar kan förstås diskuteras, förutom det rent estetiska. Kostnadsmässigt är det ingen katastrof förstås att byta, förutom riktigt stora kondingar är det inga stora summor.

Med metoden du tipsade om kan jag i alla fall göra en rimlighetsbedömning av mätvärdena, även nyare kondingar har jag märkt kan drifta iväg.

Den där vacuumtrollkarlen har en hel del fiffiga knep och trix. Mycket nog för att man borde sammanställa i en egen tråd...

Intressant Alex! Jag har en atlas ESR+ mätare. Testade att seriekoppla den gamla kondingen med en känd konding och det blev nästan samma höga resultat som min tidigare mätning. 105 uF på en 25 uF konding som mätte 125 uF med min tidigare mätning. Visst är det väl vanligare att dom sjunker med stigande ålder?

Jag använder samma ESR mätare och har kört den back to back mot min LCR,som då kan kolla vid olika frekvenser osv.
De ger i princip samma mätresultat,japp.

Nej.
Det är inte ovanligt att gamla elektrolyter driftar iväg,även till högre värden.

Att elektrolyter driver UPPÅT är väl mystiskt. Elektrolyten som möjliggör uppladdningen torkar ju och då försämras väl uppladdningsförmågan?
Att 60 år gamla 22uF bara mäter 2-3 uF är legio här, med kapacitansmätaren. (Med den billiga ESR-mätaren här ser man mest att resistansen på dom antingen är totalt off scale eller motsvarar kondingar av helt andra värden/spänningståligheter)

Jag tror aldrig jag haft en elektrolyt i huset med *högre* kapacitans än den påstämplade, oavsett ålder.

Vissa elektrolytkondingar har ett dielektrikum som påverkas av läckströmmarna i början av sin användning. Det är nån form av oxidskikt och dess tjocklek beror på hur de tillverkas och hur de faktiskt används, dvs vilken arbetsspänning de utsätts för i sin användning. Om kondingen ständigt arbetar med en lägre DC-belastning än den är specad för, kommer oxidskiktet att tunnas ut efterhand. Eftersom dielektrikets tjocklek påverkar kapacitansen så kan en elektrolyt driva åt större kapacitans om den inte polariseras med en spänning som är i närheten av den spänning den faktiskt är "byggd" för. Vet inte om detta gäller alla typer av "elektrolytkondensatorer", det finns ju ett antal olika sorter, men för en del sorter existerar fenomenet. Dessa kommer att riskera genomslag om de plötsligt faktisk måste hantera den faktiska märkspänningen efter många års användning med mycket lägre spänning.

Hm. Fast om en konding som är byggd och installerad och använd på 60-talet (med nominella 220V i väggen) startas upp med dagens 230V+ (som vi haft de senaste 20 åren, minst), så faller - eller i vart fall marginaliseras - ju det resonemanget?

Edit: läste igenom igen. Kanske du har en poäng där, i o m att B+ hamnar närmare märkspänningen nu i modern tid. *lovar att läsa och försöka förstå nästa gång*

Det finns en till viktig parameter: läckström. Det mäter våra vanliga ESR eller LCR instrument inte.
Ligger det kvar DC spänning på konensatorn så kan även det påverka mätningen. Vissa ESR testare är känsliga för det, andra bryr sig inte.

Atlas ESR+ mätaren ska ladda ur den eventuella spänning som finns kvar i kondingen.

Vad jag menade, fast det kanske inte blev så klart uttryckt, var att ellyter (typ från 60-talet) tillverkades och "formerades" så att de låg inom sin spec vid den angivna märkspänningen (ex 50 + 50 uF 350 V). Om komponenten ständigt sitter i en krets där spänningen alltid är lägre än 350 V, så kan den drifta iväg uppåt i kapacitans. Dielektriket (som är en oxidhinna) har en tendens att anpassa sin tjocklek efter situationen. Ju tunnare dielektrikum, ju närmare är "plattorna" varandra och ju större blir kapacitansen. Rent generellt är det ju oftast ingen problematik med att kapacitansen är lite över märkningen, undantag likriktare med rör, för där finns en max storlek på ingångskondingen i nätfiltret.