I samband med Klemt BS-40 projektet så har jag nu labbat en hel jäkla massa med den DC kopplade katodföljare som ingår i kretsen.
Kretstopologin är ju i effekt Marshall JMP rakt upp och ner, bara tillverkad ett antal år tidigare och...på kretskort,varför jag skäligt antar att det resonemang som följer kan vara andra till nytta med.?

Må vara hur det vill med den biten.
Den DC kopplade katodföljaren behöver vi kanske inte gå in på varför den är med i matchen,utan snarare kika på vad den gör för ljudet.(Sänkt utgångsimpedans osv..yeah yeah...)
Som jag förstått det ligger en del av JMP´ns karaktär onekeligen däri,och om jag läst såväl som rent praktiskt labbat rätt så bottnar CF´ns bidrag i att den vid överstyrning komprimerar vågformen på signalen i ovankant primärt.
Denna komprimering bidrar till att förstärka primärt jämna övertoner,vilket då mkt riktigt bidrar till en så försedd förstärkares karaktär.

Nu styrs givetvis detta beteende delvis av den delen av kretsens topologi,och däri hittar vi det jag labbat med en del det sista.

Den kompression som uppstår menar jag då,efter en given gräns rent amplitudmässigt,verkligen är allt annat än av godo och mkt riktigt förvandlas förstärkarens karaktär till "mos" efter en given punkt,och detta ganska abrupt. Gridblock osv kan vi kanske ur det perspektivet lämna därhän tills vidare eftersom det till stor grad är utanför det jag diskuterar nu iaf. Det jag far efter i denna post är gränsområdet. Det område för denna form av gainsteg där vi just talar kompression och inget mer.

Den huvudsakliga anledningen till att jag kunnat leka och labba med detta fenomen ligger högst sannolikt i att jag okonventionellt för en JMP krets separerat de två ingångskanalerna helt. Dvs,det saknas i fallet med BS-40´n mixerresistorer,med påföljande tapp av signal,helt. Kort sagt skickar jag mkt mer signal redan in i 2a steg.

Iom det ser i grund och botten hela kedjan ökad amplitud på sina galler och...tja. Nettoresultatet är det jag beskriver,om jag nu tolkar mina praktiska försök rätt.

Givetvis går det att öka distorsionen ur kretsen/kedjan genom att addera konventionella anoddrivna steg såväl före som efter CF steget om man vill det,men jag tänkte att för diskussionens skull kan vi hålla oss till det Marshall typiska "2 steg + CF"...med påföljande TMB tonstack.

Har övervägt och kikat på tanken med att bla addera en gridstopper mellan det föregående anoddrivna steget och CF stegets galler,men då vara vaksam på det spänningsfall en sådan resistor ger i ljuset av hur det skulle påverka stegets bias vid olika last.

Kan man driva ett DC drivet CF steg för långt? Ja,uppenbarligen. Rent praktiskt kan jag berätta att när man pushar det såpass hårt som jag gör i detta fallet så kommer det till en punkt när kompressionen av signalen primärt i ovankant bidrar med att det hela blir så komprimerat att det helt enkelt inte blir användbart,och ironiskt nog då utan att distmängderna sticker iväg alldeles.

En enkel lösning vore således,som jag ser det,att helt enkelt göra om CF steget till ett mer normalt anoddrivet dito,men det vore ju samtidigt att förändra karaktären på förstärkaren till den grad att det inte längre kan jmfr med en JMP (å liknande förstärkare).
Samtidigt börjar jag dra slutsatsen att den form av setup vi diskuterar har en gräns.? Förefaller onekeligen så,varför idén med att förvandla CF steget till ett vanligt anoddrivet dito inte e HELT vansinnig. Det hör ÄVEN till saken att kikar vi på det från perspektivet utgångsimpedans i sig..visst visst,men nu handlar det ju rent praktiskt snarare om hur överlevnadskraftig vi gör signalen mot tonstacken,och en ev master,varför det lika väl kan handla om signalamplitud IN på tonstacken. Dvs,under förutsättning att vi skickar in tillräckligt med signal faller en del av resonemanget kring ett CF stegs fördelar i sammanhanget.
Till det kan adderas att efter att amplituden ut ur CF steget passerat en viss gräns så får ju tonstacken i princip ingen funktion. Ju mer signal...desto svårare för tonstacken att "döda" div frekvenser effektivt.

Så?
Vad göra?

Mm. Till skillnad från ett AC drivet CF steg påverkar ju CF stegets föregående driver/anoddrivna steg setupen mkt mkt mer. Så det jag grunnar på just nu är hur dämpa den där herrejösses kompressionen som kommer som ett brev på posten tids nog.

En stopper iofs... Lika samma med att bootstrappa steget,vilket i effekt skulle vara halvt om halvt i fel riktning eftersom det högst sannolikt skulle få föregående stegs Mu att stiga än mer. Speciellt om man splittar lasten över anodresistorn i två och bootstrappar enl Trollkarlens patent på hans hemsida via en kondensator till CF´ns utgång vid dess katodresistor.
Med det sagt skulle som jag ser det detta ÄNDÅ kunna vara en väg till lösning genom det att man separerar de två stegen i större grad.

Så? Bortsett från att initialt addera en stopper,vilket jag då har som förhoppning att det skall lugna ner förskjutandet i kompression mellan övre och nedre vågdal på skåpet...så vetti faen faktiskt.?
Att det hela naturligtvis även styrs av CF´ns katodresistor antar jag står alla klart.?

Gör om CF till concertina, ta signalen från katoden, jobba med anodresistorn.

Har aldrig gillat ljudet ur CF.... anodedrivet bättre

Ja Aleks,det hade ju utan tvekan medfört möjligheten att labba med hur mkt av signalen som skall komprimeras och i vilken ände.
Rimligt.

Frågan jag då ställer mig är vad vi eg tillför ljudet? Jag TROR jag är med på grundtemat i det med att förvandla CF steget till en concertina i så måtto att det blir enklare att balansera av när en ev kompression sker. Genom att variera anod mot katodresistor och dess balans kommer man som resultat göra detsamma för vågformen genom steget.
Å iom avkopplingen vid katodresistorn fortfarande se skillnaden i utgångsimpedans. Okidoki.
Enkelt summerat hade man initialt isf kunnat bibehålla steget ifråga precis som det står,bara det att man adderar en anodresistor tills heffa kompressionen i sammanhanget avtar och vi återigen når spelbara nivåer.

Frågan jag ställer mig då är om det rent praktiskt eg tillför det man far efter? Vet att jag genom det i egentlig mening ställer arbetsbeskrivningen i det på skam,men om man skalar ner det är det ju inte CF steget i sig som är det intressanta eg utan den kompression av den övre vågformen det KAN för med sig.
Dvs,en betoning av jämna övertoner.

Isf skulle man ju kunna skapa LIKNANDE effekter genom att bygga om steget till anoddrivet och labba med katodresistor och ev AC avkoppling av densamma för att i sammanhanget i egentlig mening skapa en förstärkare med än större svep.?
Dvs tillgång till än mer distorsion.?

Som ni märker mina herrar ifrågasätter jag eg CF stegets vara i sin helhet. E ingen hemlighet att jag hittills inte varit ngn större fantast av det,men denna ggn har det mera handlat om att "push the envelope" med setupen så långt det går.

I det kan jag för en iaf se vitsen med concertinalösningen,men följdfrågan blir då eg om man skall "kasta bort" ett gainsteg i en enda ambition,och det är att skapa den formen av komprimering ett CF steg för med sig.?
Personligen är jag inte så säker på det.?

Avkopplar du katoden så betyder det kondensator från katod till jord. Ingen signal finns kvar att ta från katoden. Man kopplar signalen vidare från katoden via en kopplingskondensator.
Den läxan har vi repeterat fler än 2 ggr ja, det där med gamla vanor och ovanor...
Kompression av positiva signalhalvan låter helt annorlunda än klippning av densamma. Införskaffande av ett par Guldöron rekommenderas. Kanske ligger de i ett pakett under granen?
Onskar f.ö. ohejdad frosseri under Julen!

Mm.
Läs om läs rätt. Avkopplad katod i samband med att steget byggs om till anoddrivet .

Med det sagt,detsamma!!
Ät tills de får köra ut dig på säckekärra!

Trodde vi pratar om CF omgjord till concertina och signalen tagen från katoden. Det var det jag föreslog.

Hej Racing
Har du kollat det här dc kopplad katodföljare
http://valvewizard.co.uk/dccf.html
http://www.ampbooks.com/home/classic-ci ... -preamp-5/
/Kalle

I know Aleks..i know..

Ja Kalle. Har allt läst det där.
Sanningen att säga är nog den enda vettiga lösningen Aleks förslag under den rådande premiss att man vill ha det med katodföljarlösningen kvar i NÅN form som anstår originalet. Dvs gör om CF steget till en concertina i ambition att just bli av med den herrejösses kompression som blir effekt när man gjort som jag har med Klemt BS-40´n. Fundera lite på det skall du se..
Det allmännyttiga i den slutsatsen är att CF steg alltså per definition kan få för mkt signal (DOH!) ur perspektivet att vi får en väldig kompression som ur ett distorsions hänseende i min mening är totalt obrukbart (Dvs,att CF steget i eg mening inte tillför distorsionen ngt ur ett konventionellt perspektiv). Innebär också att med given gainkedja,den är ju ändå vanlig,så sätter detta gränser för hur mkt dist osv som kan hanteras.
Under andra premisser kan då å andra sidan ett CF steg vara grejen. Titta tex på schemat för Dynacord Reference.

Därmed inte sagt att det e så det blir (att gainsteget ifråga får vara kvar i form av en CF).
Ju mer jag grunnar på detta,handen på hjärtat,desto mindre förstår jag/tar jag till mig en katodföljare i applikationen. Naturligtvis har de en plats(CF steg alltså),det jag ifrågasätter är om den är ett vettigt alt som avslut på en gainkedja a´la JMP. Känns som den praktiska skillnaden CF steget för till bordet e subtil i sammanhanget.
Ju mer jag grunnar på det desto mindre tycker/tror jag det. Finns liksom fler sätt att skinna den katten.
Jag försöker sätta det hela i perspektiv helt enkelt. Kan jag använda det gainsteg vi talar om mer produktivt? Tja. Jag menar nog det i detta fallet.

Intressant diskussion, tycker jag.

Kanske du ska kolla hur man jobbat med de olika inkarnationerna av Eddie VH's stärkare?
Lite annorlunda lösningar än annars där, även i den senaste versionen.

I Satrianis JVM har man 47k katodresistor på följaren, ger än mer kompression (korruption?).
Men innebär det att den mosar sig tidigare, eller blir den samtidigt "stadigare"?
Hmm...

/Mats

Ja Mats.
E ju precis det som är grejen. Det finns lugnt sagt lite variabler i det här.
Men ja. Om man har en given CF med 100k emot backen och byter det mot 47k,som i tex vissa Vox osv,så komprimerar den hårdare då offset´en blir större.
Står till logik.

Men det e eg bara den rent tekniska aspekten av det,och då enbart för CF steget i sig. Iom att vi i detta primärt diskuterar DC kopplade dito blir det att separera stegen lite av att hålla isär begreppen på ett sätt som inte är lämpligt,eftersom de två stegen milt sagt påverkar varandra. Dvs CF steget och dess föregående driver.

Har googlat en del på fenomenet och menar nog fortfarande att det enda vettiga alternativt,om man nu skall ha det DC kopplade CF steget kvar OCH man står med den effekt i handen jag gör,att göra som Aleks föreslår.
Dvs installera en anodresistor.

Om vi skiter i alla andra aspekter av det utan bara tittar på kompressionsfenomenet CF steget tillför är det alltså så rent praktiskt att vi "bottnar" den funktionen,istället för att som det är tänkt använda fenomenet till vår fördel.
Rent praktiskt hade jag en trimpot installerad in på driversteget om 470k där ena benet gick till avkopplad inkommande signal,andra benet till jord och till sist så vipern till driverstegets galler.
Mao? Det var MYCKET enkelt att trimma fram detta fenomen,eller..trimma bort/runt det.
Oavsett var det rent empiriska i det att vad jag än gjorde så vart det där med kompressionseffekten som en "vägg" efter en viss gräns.
Dvs att detta med när beteendet/effekten drevs för långt...så vart missbeteendet i det mkt snart framme med sin näsa.
Kort sagt var spannet där det gick från att "bara" vara hörbar kompression till att låta mos litet,för inte krävde det mkt vridande på potten innan vi var där.

Det driversteget försågs även med avkopplad katod via en 4.7uF lyt,och med den på plats blev situationen snart sagt bara löjlig. Men...var alltså medveten om att bra mkt mer amplitud är kvar i denna BS-40 redan efter första gainsteg vs en vanlig JMP.
Stor skillnad,men icke desto mindre belysande i min mening.

Då är det nog så att Aleks initiala tanke med allt sagt och gjort är det enda raka OM man skall bibehålla det hela som ngn form av CF steg. Jag ser då ingen annan lösning iaf.

Med det sagt då så anser iaf jag att då blir det vettigt att ifrågasätta om CF steget nödvändigtvis skall vara kvar alls.?
Imperativet e ju ingenstans att det skall vara ett CF steg i sig utan det som ÄR intressant är vad det ev soniskt tillför,och om de det tillför primärt är en kompression som ger en viss bias för jämna övertoner....nah. Isf bara...nah,för det går att hantera på annat vis med.

Grundtanken med förstärkaren från min sida är ju "a working mans JMP". Dvs en ANVÄNDBART tvåkanalig maskin med JMP karaktär. Där e vi i så måtto redan som det är men grundtanken med att helt separera kanalerna från mitt håll var ju att få större svep i maskin. Dvs,kunna ratta den i princip från helt rent till JCM-800 håll,å se..med den givna topologin låter inte det sig göras. Jag ser iaf inte hur.

Så. Vad som händer nu är ngr olika saker,som jag då tänker prova. Jag gör till att börja med om 3e steget till ett konventionell anoddrivet dito. Det innebär i detta fallet även att kablaget ut till den pott tyskarna kallar "pegel" helt enkelt får dras annanstans på kortet. På det får potten bytas till mer normalt värde som en vanlig master. Att HA en master på plats vet jag med mig värdet av då jag iaf anser att detta alltid bör kombineras med en PPIMV för att på så sätt just få bättre upplösning och spann i en maskin.
Punkt två kommer bli att jag flyttar tonstackens ingrepp från sista steg till att hänga på 2a stegs anod.

Jesper, jag anar att vi är ute efter ungefär samma liknande ljudideal. Jag gillar tydligt ljud med strängseparation, men med "värme" och inte sterilt. Där tycker jag JMP kommer bra långt, kanske pga höjningen i övre mid/diskant, men skiter på sig i min mening med högre gain. Det finns ju en anledning till varför en av gitarristerna i Whitesnake har en kanal utan CF.
Hitta nu på en schysst lösning och lägg ut så vi kan kopiera och må bra

/Mats

Hej Racing
När man som du modifierar olika typer av förstärkare för skapa det "midrange" distljud du gillar, så får man ju fundera på i vilka förstärkarsteg man skall skapa disten.
Katodföljaren har en del speciella överstyrningsegenskaper som man ju inte alltid vill ha.
Om förstärkaren inte har en "master" volymkontroll så måste man ju se till så att överstyrningen/kompressionen inte blir för stor i förförstärkarstegen, för man vill ju tillräcklig signalnivå o dynamik för att kunna styra ut slutsteget fullt ut o lite till.
Med "Master" volymkontroll mellan försteg o slutsteg så blir livet lite enklare och man kan våldsam dist/kompression i förstegen o samtidigt ha möjlighet styra volymen i slutsteget.
Det omvända har jag sett i några Fender förstärkare utan master, där kommer "maxvolym" redan vid ca kl 10 på volymratten och det enda som händer sedan är ökande dist (och knappt det).
/Kalle

Jag hade ju inte tänkt ge mig på att modda den Marshall JVM410HJS som jag har, men det sket sig.
Den har 47k katodresistor på katodföljaren och det har liksom inte lämnat mig nå'n ro, liksom "hur skulle den låta med klassiska 100k?". Så jag la en 51k parallellt med en switch för att kunna skifta mellan nästan 100k och 47k.
Och hej-å-hå vad mycket mer jag gillar ljudet med 100k! Mer touchkänsligt och vid anslag så liksom hoppar ljudet ut ur högtalaren.

Gjorde några fler modifieringar samtidigt, som också är switchbara. men det kan jag ta i en annan tråd.

/Mats

Nja Kalle.
Med undantag av ingångssteget menar nog jag att man skjuter vilken som helst av trioderna i omlopp,så fundera så mkt på vilket steg.? Nääääfan..
Snarare isf installera tillräckligt med pottar/justermån för att kunna just justera var.
Rent ideologiskt tror jag på grundtanken att det skall vara gitarristen som bestämmer de där bitarna.

Mats.
Jag antar att du menar i serie vad avser de två resistorerna?

Jepp, resistorerna i serie för att få 100k. En switch parallellt ena resistorn.

/Mats