Har med stort intresse läst några gamla trådar om att byta ut skärmgallermotstånden mot zenerdioder. Uppfattningen verkar vara att det ger ett rappare slutsteg med mindre sag och kompression. Det är effekter som jag skulle vilja uppnå i min Laney LC15 (15 W, 2 x EL84), eftersom jag ofta tycker att den komprimerar lite för mycket (speciellt vid hårdare anslag med pickuper som har hyfsat stor utsignal). Nuvarande sgm har resistansen 1 kOhm och effekttåligheten 3 W (om jag inte minns fel).

- Vilken spänning och effekttålighet bör zenerdioderna ha?
- Finns det anledning att seriekoppla två stycken zenerdioder (för att fördela effektförlusten) i en så här klen förstärkare?
- På vilken sida om R32 ska jag koppla zenerdioderna? (R32 är första drop-resistorn efter likriktningen, 470 Ohm/5 W, spänningsfall ca 5-10 V, 300 V resp 290-295 V typ)

Tacksam för synpunkter.

Schema finns här:
http://www.freeinfosociety.com/electron ... eylc15.pdf

på EL84 räcker det med 5 watt 27Volt zener o sgm på 22-56 ohm direkt på rörsockeln

Tack Zven!
Menar du alltså att jag ska seriekoppla zenerdioden med motståndet? Antar att det inte spelar någon roll vilken av dom som löds på sockeln, eller ...?

Är det händelsevis någon som har kläm på hur stor ström skärmgallret drar. Bra att veta för att välja effekttåligheten på motståndet (och zenerdioden). Varierar strömmen möjligen med signalstorleken, eller är den konstant? Kan den mätas i tomgång?

Datablad ger dig rätt svar, se sid 4:
http://www.mif.pg.gda.pl/homepages/fran ... e/EL84.pdf

Motstånd rakt på sockel själv snålar jag o kör 2 st parallelkopplade 56 ohm 0.6 watt metallfilm = 28 ohm
28 ohm 1.2watt på El84 är fullt tillräckligt...

Idag bänktestade jag en fender BJ efter zener montering o 28 ohm sgm
Så lämnar den 19 watt med ren sinusvåg stannar vid 26.6 watt med klippning

Tack för databladet Alex! Intressant, även om jag inte direkt är van att läsa såna’. Innehåller mååånga siffror. Antar att det är Grid No 2 Current som jag ska läsa av, och i tabellen verkar det som om den ligger på 11 mA vid fullt pådrag. Har jag fattat rätt? Gissar att den normalt är mindre än så. Finns ju ett gäng grafer också, men ingenstans har jag sett att kurvan överstiger 22 mA (Ig2 i sista grafen t ex), så det borde väl vara det absolut största möjliga värdet.

Strömmen 11 mA genom 27 Ohm bör ge effektförlusten 3,3 mW, så ett helt vanligt ¼ W-motstånd borde ju räcka kan man tycka. Om strömmen är 22 mA stiger i o f effekten till 13 mW, men det understiger ju 250 mW rätt rejält. Ser att Fender BJ kör med 100 och ½ Watt, men där bör ju effektförlusten bli c:a 4 ggr så stor (100 Ohm jämfört med 27 Ohm).

Effektförlusten i zenerdioden (27 V) bör med strömmen 11 mA bli c:a 0,3 W (det dubbla om strömmen skulle vara 22 mA). Borde det inte räcka med en zener som tål 1,3 W t ex?

Är det ngn som upplevt om dessa komponenter (zener respektive sgm) ofta blir varma?

Har sett att man ibland rekommenderar flamsäkra motstånd för sgm, bl a i schemat till Fender BJ. Är det viktigt att man väljer rätt typ av motstånd? Vad brukar ni köra med? Är vanliga metallfilmsmotstånd ok?

du behöver motståndet på rörsockeln för att förhindra RF störning
metalfilm funkar ... interna säkringen i stärkaren skall brinna av före .... men att föredra är keramiska

nej använd 5 watts zener du behöver en säkerhetsmarginal

Intressant! Mätte du effekten före modifieringen också, eller har du en uppfattning om hur stor effekt omoddade FBJ brukar ge?

Japp 15 watt orginal med ren sinusvåg innan klippning 24 .2 wid max påställ o klippning

Jag funderar lite på hur mycket kan man rimligt ta ner spänningen med zenerdioder ?

Frågan kommer sig lite av att jag hade en mesa inne en gång med 4X EL84:or som hade 400V på B+ och 300V på skärmen, för att få ner spänningen till 300V hade ett drös med serie kopplade motstånd.
Spontat känns det ju som zener dioder hade varit ett lämpligare val.

motstånd orsakar sag

för att få 100 volt drop på skärmgaller med motstånd så torde röret inte låta alls.. om nu inte du nästan har 0 volt i bias

max 10K på skärmgaller efter det så låter det apa o röret ger knappt nån effekt ut..

o 10 k lär väl inte ge nån större voltage drop på EL84 med 8mA zero signal i tomgång ström i class AB1 300 volt anod

är du riktigt säker OWE att det satt massa seriekopplade motstånd för att ta ner spänningen ?
torde vara en omöjlig uppgift...

varje seriekopplade zener ökar effekttåligheten så vill du sänka ca 100 volt på tillex EL34 på SGM så skulle jag köra 4 st 5 watt 27 volt zeners på rad per rör

på EL84 så torde 2 st 5 watt 47 volt i serie per rör räcka med marginal o ca 22-56 ohm SGM på sockeln

Jodå Zven 6 stycken seriekopplade motstånd, Schemat här: http://bmamps.com/Schematics/MesaBoogie ... er_dc3.pdf
Var en pain in the ass att bias justera, jag ringde o pratade med 3 olika tekniker på olika tekniker på mesa (alla i stigande grad av kudskap, den sista var var så långt man kunde komma utan prata med Randall själv vilket jag inte fick) och ingen kunde hjälpa mig.
Så det var bara ringa Alex och efter mycket om o men så fick jag till det.
Problemet med denna stärka är att man hämtar spänningen till bias och fasvändare från samma ställe, så det blev ett jäkla skruvade på dom extra trim pottarna jag blev tvungen att sätta dit.

Tackar o bockar Zen för den infon! Nu fick ett bygge som jag har liggande en ny vändning, nu får det bli 2xEL84:or + 2x6V6 med b+ PÅ 400v, antar du rekommenderar zener dioder på 6v6:orna med?

Sen blir det bara att försöka lista ut vad som kan vara rimligt katod motstånd för dessa

men Owe jag ser inga SGM som är seriekopplade ser bara seriekopplade dropmotstånd i b+ matningen anledningen till dem använt flera stycken i serie är väl för dem använder dem som jumpers/bryggningar över kopparbanor ... eller för att hålla skapa dem klassiska skrikiga grisljuden som mesa är kända för att åstakomma

sitter ju vanliga 470 ohms SGM i dessa

Nä för jag skrev inte heller det, utan jag skrev: " för att få ner spänningen till 300V hade ett drös med serie kopplade motstånd."
Men det kanske var lite otydligt skrivet då vi pratade om SGM

Det där med använda fler seriekopplade drop motstånd verkar vara en Mesa grej , dom gjorde samma sak på Blue angel.

@ Zwen
Intressant teori du har om effekttåligheten hos motstånd skulle förändras vid seriekopplande vs.
parallelkoppling. Skulle du vilja utveckla detta? Kan bli intressant, då måste nog de flesta läroböckerna i ellära skrivas om??!
Hm

Effektutvecklingen delar givetvis upp sig över motstånden oavsett om det är serie eller parallell. I seriefallet kommer ju lägre spänning att ligga över varje motstånd därav sänks effektutvecklingen över respektive. Och i parallellfallet kommer lägre ström att flyta genom varje motstånd varav effektutvecklingen sänks.
EffektTÅLIGHETEN hos varje motstånd ändras ju dock inte i något av fallen.

hmm givetvis har du rätt ...misstag av mig.... påverkad av gin o tonic men fortfarande så är dessa inga SGM

En fråga, vad blir skillnaden om man har ett dropmotstånd på B+ linan som säker spänningen säg 95V och sen skärmgaller motstånd som säker sista 5V:en mot att bara ha stora SGM som sänker spänningen 100V? Borde det inte sagga ungefär lika mycket i vilket fall som helst så strömmen skall passera motstånd i vilket fall som helst?

du lär ha en konding där på 2:a steget så behöver SGM eller zener

o dyngstora motstånd på skärmgallret får röret att gå cutoff har testat det funkar bra på ett spann i mellan 100 ohm -10k efter 10 k så börjar det bli kattskit o låta komprimerat o trött skall du droppa 100 volt med SGM så blir det mycket värme o röret blir strypt

zener sänker bara spänningen konstant dvs dvs ex 27 volt lägre än anodspänningen o följer anodspänningen linjärt


Ett motstånd sänker ju spänningen mot gallret ju mer röret drar i mA o med för högt SGM värde så lär röret gå i CUTOFF o sluta lämna uteffekt o ducka rejält..

Tänkte inte på det att man avkopplar ju på B+linan, har varit borta ett tag från detta med stärkare pga annat elände i livet. Nu spårar vi väl kanske ur men jag har för mig att vissa stärkare har avkopplingskondingar på skärmgaller motståndet eller minns jag fel? Nån basstärkare har jag för mig att det var.

Kan inte påminna mig sett det på något "känt" schema, men jag minns att Alex förespråkade detta när det gäller vid användning av KT66.
Jag skulle kunna tänka mig det även skulle fungera på Zven exempel ovan, men är endast en spekulation från min sida.

Det är som att jag har för mig att jag sett det på nåt schema på nån basstärkare av större modell troligtis av nåt mindre känt märke. Lite konstigt varför detta annars skulle komma upp i mitt huvud.

Bosse jag säger inte att du har fel, utan bra att jag kan inte påminna mig sett det, och sen har jag inte kollat så mycket på bas scheman i förhållande till hur mycket gitarr scheman jag kollat på

Sunn 100S kanske ? Det är NFB:n iofs som går in på skärmgallren...samma på 200S, 2000S..

http://music.geocities.jp/miyaone321/100snorev.jpg

Nej inte den, kondingen på den där funkar väl som en kopplingskondensator för att inte släppa ut likspänning på högtalarutgången, eller tänker jag fel?

Om jag nu minns rätt så var det hela konstruerat med "vanliga" SGM men att man "hängt på" avkopplingskondingar från SGM till jord, om minnet inte sviker så var det en stärkare med lite större slutrör typ KT88 eller 6550. Jag har för mig att jag hittade ett schema med detta då jag kollade efter scheman på olika basstärkare då jag planerade mitt ännu inte påbörjade basstärkarbygge med parallella kanaler. Måste försöka motivera mig att dra igång det bygget, har legat på is i snart ett år.

Är det någon här som har pejl på vad som orsakar kompressionen (den som härrör från skärmgallret g2)? Uppstår den p g a att spänningen mellan anod och skärmgaller är för liten? Eller är det skärmgallermotståndet i sig som ger upphov till sag. Har noterat den här oönskade kompressionen på senare tid, och funderar nu på om den uppstod när jag monterade in sgm (1 kOhm). Skulle den minska om jag återställer till ursprungsskick, d v s kortsluter motstånden? Men då minskar ju spänningen mellan anod och skärmgaller ytterligare.

Jodå, jag ska absolut prova med zenerdioder, men vill passa på att lära mig lite under tiden.

Kan nån med lite mer kunskaper förklara vad som skulle hända om man skulle hänga på avkopplingskondingar på skärmgallermotstånden i en vanlig "standard stärkare" borde inte det minska svikten i stärkaren eller tänker jag galet?

Hur stor bör skärmgallerspänningen egentligen vara? Hur långt under B+ ska den helst ligga? När jag mäter spänningsskillnaden mellan anod och skärmgaller (g2) i min stärk (EL84) så är den bara c:a 4 V i tomgång. Det känns ju rätt lite, och den borde ju ha varit ännu mindre innan jag monterade sgm.

Vad ska man sikta in sig på för spänningsvärde? Spelar det ngn roll, eller gäller det bara att se till att gallerspänningen säkert understiger anodspänningen, eller är det ”ju större skillnad desto bättre – inom vissa gränser” som gäller? Finns det ngn övre gräns på spänningsskillnaden? I exemplen i EL84’s datablad verkar gallerspänningen oftast vara samma som anodspänningen.

Zven har ju valt zenerspänningen 27 V i t ex Fender BJ. I den förstärkaren ligger redan skärmgallerspänningen minst 22 V under B+, och i min stärk är motsvarande siffra bara 4 V. Betyder det att jag borde välja en zener med högre spänning än 27 V, typ 18 + 27 = 45 V?

Många frågor blev det? Skulle bli glad om någon (eller några) kunde sprida lite ljus över dom?

@ Beneri: Bra frågor! Det ges ju en hel del tips på åtgärder på nätet utan tillfredställande förklaring på vilket problem detta skulle vara lösningen på. När det gäller SGM resp zenerdioder kan det just vara på sin plats att värdera de soniska förändringarna kontra de som rör driftsäkerhet och livslängd. Att livslängden påverkas av högre SGM är sant, frågan är dels hur mycket, dels hur mycket det påverkar ljudet. Själv tycker jag att högre SGM ger en luddigare attack som jag inte gillar, och tycker absolut inte att rörens livslängd påverkas så mycket att det är värt att offra ton för den skull, vid normala driftsförhållanden (Däremot har mina experiment med zenerdioder gett mersmak, men då med endast 5v på 6550 och 6L6...) Så jag tycker det t.ex. är bättre att sänka B+ generellt än att öka SGM, om man är rädd om rören (på klassiska stärkare kan man t.ex. installera zeners på mittappen). När det gäller EL84 gäller detta i ännu högre grad, då ju de enligt datablad inte behöver några SGM alls så länge de körs kring 300v. Att gitarrförstärkare alltid ligger lite i överkant hör bara till god ton...
När det gäller slutstegskompression är det en komplicerad process med många inblandade komponenter: Nättrafon, OT:n, kondingbanken, droppmotståndet/drosseln till SG, gridstoppers, fasvändarens strömkapacitet osv. Mitt sätt att undersöka fenomenet har varit att först optimera allt för maximal dynamik, frekvensomfång och attack, och sedan se vilket inflytande olika åtgärder får på tonen. (Resultatet kan numera avnjutas i form av nybyggda original Kuhnamps, två levererade och flera i orderboken....)

Jag delar i stort sett uppfattning med Martin,fast då med ngr tillägg.

Jag menar nog i allmänhet att det med behoven för g2 av många är felbetraktat. Om man läser upp lite tyngre material på området så vetti fan om det klarnar speciellt i sin tur,och då bla eftersom det i "vårt" fall handlar mer om hur det låter än vad som i effekt är tekniskt rätt.

En sak är dock säker som sagt och det är att g2´s såväl uppgift som behov förefaller missförstått av många.
Mycket av detta anser jag för en kan läsas upp,men samtidigt blir den informationen av begränsat värde utan att man i effekt tar del av rent praktiska prover. Mao,det ena behöver gå hand i hand med det andra.

Som Martin mkt riktigt påpekar KAN det med applicering av zeners på g2 vara fördelaktigt för gitarrbruk I MIN MENING med,men det är då rakt inte detsamma som att appliceringen därav är ngn universell sanning.
Poängen e den att det intressanta i sammanhanget mkt riktigt ligger i transientförändringar. Dvs ett sk delta perspektiv. Lite dumt kan man uttrycka det som så att man med zeners vänder på steken. Istället för att det blir jord som utgör referens och därmed bestämmer potential så blir det nu aktuell B+,om det är uppsatt så,som lägger grunden för hur potentialerna rör sig sinsemellan,vilket i praktisk effekt många ggr kan vara det som är av störst värde.

Mkt riktigt,rent praktiskt,ger applicering av zeners en klar ökning av ett slutstegs respons och attack,med de andra variablerna i sammanhanget satta.
Till skillnad från herrarna ovan har jag labbat med detta med ganska avsevärda differenser i potential. Ofta då med B+ för tex EL-84 som vida överstiger referens från datablad. Inte helt ovanligt med B+ som är både uppemot och förbi 400VDC.
I MIN erfarenhet har då lite tuffare val av zeners varit en mycket bra sätt att få dessa maskiner att överleva. Har hänt att jag använt såväl enstaka 47V zener som 2st sådana i serie (normalt om 5w för att därigenom bla minimera termisk påverkan på zenerns ifråga som effekt av last).

Som tidigare påtalats e detta med zeners en ganska komplicerad proposition rent relativt. Dels ser vi hur EN av g2´s uppgifter är att attrahera elektroner i sig,vilka då skall se anodens högre potential som mer intressant ju närmare g2 de kommer,men framför allt ligger i det begreppet även att INGET g2/skärmgaller är designat för att hantera ngr större effekter. Något många verkar missa.
Bla därför kan man som jag ser det göra bedömningar om "var man är nånstans" vad avser den biten redan i tomgång med en maskin som arbetar och går relativt sett stabilt. Här menar jag att det med valet av VILKEN zener bör göras från dels tänkt arbetsområde för förstärkaren ifråga,men även bottnande i typ. En BJR tex kan uppvisa andra behov än en Bogner Atma. En metal kille har andra behov än en rocker...osv.

Genom det resonemanget i sig ser vi i sin tur då tex hur zeners med avsevärt mindre spänningsfall givetvis belastar g2 hårdare rent effektmässigt,som funktion av relationen med B+.
Mao,HUR stort spänningsfallet behöver vara för zenern ifråga blir dels en fråga om PT´ns kapacitet...dels en funktion av topologi...dels en funktion av röret det avser och dels av den potential vi jagar...osv osv...
Den sista biten av den meningen då...blir som jag ser det intressant för HELT KLART kommer ljudbilden att variera med det spänningsfall vi sätter,som ett dynamiskt sådant,som funktion av zenern vi väljer.

Rent praktiskt har jag kommit på mig själv med att använda "zener metoden" mkt mkt oftare på mindre,effektsvagare,maskiner. Rent logiskt inser vi alla att en "18 wattare" rimligen går närmare full patte oftare än en 100w maskin. Vad zenermetoden då ger rent praktiskt,bland annat,är att en zenerförsedd liten 18w orkar med att gå på den berömda gränsen AVSEVÄRT mkt mer effektivt och ljudmässigt med mkt bättre integritet i sitt ljud än en maskin med mer konventionella SGM.

Personligen har jag kommit att dra den gränsen rent praktiskt vid 50w eller så. 100w går sällan lika tungt som tex en 18w som sagt,varför vinsten (eller vad man skall kalla det) med zeners för effektstarka maskiner ur ett praktiskt perspektiv sannolikt blir mindre.

Sen det Zven tar upp..det med att ha en mindre resistor mellan zenern och själva skärmgallret. Japp. Så är det ju som funktion av avstörning mm,och tillika vad gäller vidare glättning.
Ur det kan också läggas att en mer ordnad likspänning mot g2 KAN vara av godo. I mitt fall har jag kört både med och utan mindre resistor mot g2,samt vad avser typ 15uF-22uF mot backen,och får säga att jag rent praktiskt har mindre att tillföra vad avser just den biten. Kort sagt,i fallet har jag inget direkt att lägga fram som ngn form av fakta.
Slutledningen av det resonemanget e därför från min sida...prova. Den biten tycker jag handlar mkt om tycke och smak.