Lycka till med allt.

Schysst hus, och lite extra twist där att du tog ett foto på skärmen

bilden kommer från Montree han som äger huset ... dvs brollans frugas brorsa ... från han mobil telefon

Han har ju en rolig mössa på sig i varje fall, den snubben...

Underskattad metod.

För ett tag sen ringde en bekant på kvällen och frågade om jag hade en scanner.

Visst.

Han var tvungen att maila in ett avtal innan kl 24 och han undrade om han kunde köra över till mig.
skanna dokumentet, få ut filen på ett USB minne, sen ka hem och lägga över det på sin dator och maila det.

Visst kan du få det sa jag, men varför tar du inte bara en bild på det med din Iphone och mailar direkt istället?

KAN MAN GÖRA DET!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

klart man kan.

Blatte!

Om man inte är blatte i så fall så är man inavlad.

Så jag sällar mig till blattarna. 50% utrikes.

Jag sällar mig också till blattarna, känner inte till någon % sats av utländska gener i familjen, men hur fan skulle man kunna ha 100 % svenska gener när mänskligheten stammar från Afrika?

Det är säkert därför bananerna tar slut i fruktkorgen på jobbet direkt medan allt annat finns kvar i flera dagar/tills nästa korg kommer.

Edit: 90% kallar sig svenskar på mitt jobb, övriga är finnar + ett par danskar.

Hon kanske kan ta reda på vad som är fel på dig.

har många fel.... liksom du .... o alla andra på jordklotet... finns inga perfekta människor...

Roligt att det börjar ordna upp sig för dig.

Jag vad skall man säga det är min tur efter 8 år, två ungar, hus och allt så raserades mitt liv på fyra dagar för tre veckor sen, det värsta jag har varit med om i mitt 40-åriga liv hittills. Känns hårt att säga, men en av mina bästa vänners förtidiga död i en hjärntumör för ca ett år sen var faktiskt en barnlek mot detta. Jag vet nu min del i det hela och vad jag har gjort fel och har sagt att jag är beredd på att göra förändringar i mitt liv för att rädda vårt förhållande men det är inget alternativ för henne nu.

En sak jag märkte var att helt plötsligt poppade texter och melodier upp i huvudet. Tog med mig en porta, en SM58:a och en ackegura till stugan och snart har jag fått ihop låtar till en dansbandsskiva i bästa Lasse Stefanz stil, är för dålig på engelska för annars hade det blivit klockrena countrylåtar om hur eländigt mitt liv är just nu. Texterna och melodier kommer av sig själv och jag har tidigare aldrig lyckats skriva texter tidigare, förmodligen är det väl ett sätt att få bearbeta den kris jag går igenom. Då det lugnar ner sig och jag kommer att ha huset för mig själv får jag nog sätta igång och göra lite bättre demos och försöka sälja dessa till nåt dansband .

busse jag vet vad du talar om....

en sak är säker du kommer aldrig att sluta älska henne... det kan jag garantera... viktigaste är att fokusera på saker som du irriteraar dig på hos henne
ingen människa är perfekt

det var min medicin tillbaka utan att knapra piller... dvs lägga fokus på såna småsaker som man accepterar hos den man älskar ...

jag kommer alltid älska mina barns mamma...

men .....
jag kommer aldrig gå tillbaka till henne... eftersom hon inte gav en chans att reparera förhållandet....
barnen mår inte bra alls.... trots att vi tror det som vuxna individer ... jag vet jag själv är skilsmässobarn...
allt annat är rent skitsnack
barnen har haft en trygg uppväxt utan bråk alkohol o annat tråkigt...
sen separerar föräldrar utan att barnen fattar ett jota...
ja ja ja...

men jag startar upp mitt nya liv efter sålt huset...

Jag lovar du kommer att sluta älska henne, jag lovar... Been there...

Kan skriva spaltmeter om detta, och mina erfarenheter.
Men jag säger bara, tänk på barnen, prata inte illa om den andra föräldern när barnen hör, och försök behandla varandra med respekt.

+1 på allt.
Särskilt sista meningen, tål att läsas några gånger till.

nej man slutar aldrig o älska en person om det är äkta kärlek från början... däremot får man använda förnuftet o gå vidare o lägga till före detta som en erfarenhet i hjärtats vrå....
man går aldrig tillbaka till nån som sviker en det kan jag säga med STORA BOKSTÄVER...

hade hon däremot träffat nån annan o lämnat mig för den nya .. ja då hade jag totaldött inombords o all så kallad kärlek till henne hade varit som bortblås...

men nu har hon inte det hon träffar ingen o lever själv. jag vet för vi har bra kontakt o kör med öppna kort...

hon vet om att jag skall ner o träffa en kvinna för det har jag talat om för henne.....

liksom om hon träffar nån ny så kommer hon tala om det direkt... för att visa varandra respekt o förståelse o så vi kan hålla koll på barnens hälsa o måbra faktor

Jag är helt övertygad att jag kommer att älska henne livet ut, dock så kommer man förhoppningsvis över detta så man kan leva med det. Förhoppningsvis kommer man säkert trycka bort känslorna nog mycket för att kunna älska nån annan kvinna nog i alla fall mycket för att hon ska klara av att leva med mig i ett förhållande. Är ju bara att erkänna att jag var olyckligt kär i min numera före detta sambo i 7 år innan jag fick henne, det var kärlek vid förta ögonkastet, så frågan är då varför dessa känslor skulle försvinna nu och i framtiden? Men jag levde ju i 7 år utan henne och det funkade ju trots allt ganska bra även om man inte var direkt lycklig.

En sak är dock säker jag vill inte leva själv, allt positivt snack om att nu kan du göra vad du vill, spela musik, bygga stärkare, jaga, fiska när du inte har ungarna osv tycker jag inte låter så bra. Jag har levt det livet hela mitt vuxna liv utom de 8 åren var har varit tillsammans så jag vet hur det är att vara ensam, visst har jag vänner men det är inte samma sak som att leva med någon. Tex som nu har sitter jag i stugan efter att ha jagat älg i dag och ingen frågar mig hur det har gått, hur hunden funkade i dag osv utan det är jag och hundarna och ingen annan.

En sak som jag har märkt var att jag "spelade bort" många vänner med musiken, eller att dom frågade om man skulle hänga med på olika saker. Vi var ju ändå borta varje helg så tillslut frågade ingen om man skulle hänga med på nåt kul för dom visste ju att jag ändå skulle säga nej för att vi skulle ut och spela vilket sitter i än fast det är fem år sen jag slutade spela på allvar. Ex ringde jag en kompis våras i och då visade sig att dom var i riksgränsen och åkte skoter, då kom han på fan att jag inte frågade om du vill komma med. Detta faktum har gjort att mitt liv och mina vänner uteslutande har kretsat kring min före detta sambo vilket gör att jag i detta läge är väldigt ensam, jag har ganska många vänner men dom flesta bor i Luleå ca 10 mil bort och då är det ju inte så att man bara åker och hälsar på en eftermiddag.

Men man vet ju aldrig vad framtiden har att ge, mitt som det är kanske en brud som ser ut som Heidi Klum (får väl hålla sig till en kvinna i min ålder) som också är smart och snäll springer in i bakskärmen på bilen och blir stört kär i en och vill leva livet ut med mig, fast chansen är nog ganska liten.

busse.... det där mä vänner är likadant för mig..... har tappat bort 98% av dem gamla vännerna...
men jag har en riktigt nära vän som jag känt i 21 år... som funnits för mig hela tiden....

plus Jesper (Racing) trevlig prick... aleksander.. (mr Voodoo) som varit ett bra stöd under sommarn...

jag har precis som dig levt ensam större delen av mitt liv.... första förhållandet o enda började när jag var 28.....

så ensamhet är inget för mig.... avskyr att vara själv....

Jag har några vänner kvar såna som man alltid kan lita på men problemet är att dessa är allt ifrån 10 till 100 mil bort, visst har jag några på hemma plan också men de är få. Har turen att jaga älg tillsammans med en tjej som till vardags jobbar med parterapi och sånt som jag kan prata med men det är ändå så förbenat tungt.

Jag var 32 år då vi träffades och som för dig mitt första och enda förhållande, alla tidigare misslyckanden gör väl sig också nu påminda och det är väl också det som gör att jag mår så dåligt och har svårt att se nåt positivt. Jag vet hur det är att vara ensam och det är jag nu, visst har jag två underbara barn men det är en helt annan sak, jag vill dela livet med en kvinna så är det bara.

Sen bor jag på ett mindre ställe så det är ju inte så där enkelt att hitta en ny tjej här då de som är normala är upptagna och att få nån att flytta till min kommun är nog också svårt för även om dom vill så måste det ju finnas jobb vilket det är dåligt av här. Att själv flytta känns också så där då jag har fast jobb och mina intressen i främst i form av älgjakt och älghundar gör att jag inte vill bo nån annanstans.

Just nu är allt skit och jag orkar inte se eller träffa mitt ex för då bryter jag ihop för jag älskar henne trots allt hon gjort mot mig. Hon säger att hon mått dåligt och gått ner sig och det gått ut över barnen att hon inte orkat vara den mamma hon vill vara, det enda jag kan hoppas på nu bara att hon blir lycklig och blir den mamma hon vill vara. Jag har dock svårt att tro att mina barn mår bättre nu med att ha en pappa som är totalt psykiskt knäckt.

vafan har du en clonad kvinna ... dem har ju sagt samma grejor....
blir mörkrädd

Ja va fan skall man säga, kändes lite bättre i går morse men sen brakade ju nästa helvete loss med stulen identitet på nätet och utsatt för ett bedrägeri i orm av en annons i mitt namn på en rörstärkare och det är ju just i sånna här stunder man vill ha nån att dela livet med och inte bara en 3 och 5-åring och tre hundar som sällskap.

Just nu kämpar jag bara för att behålla lunchen, i går bara spydde jag då jag träffade mitt ex. "KBT-tanten" som jag skall till i morgon är förkyld och jobbar nog inte heller i morgon, jag tror att jag far och jagar älg i morgon för att försöka rensa huvudet.

Fy fan säger jag bara, har sån ångest som fan, har inte sovit och vill bara spy.