Som bekant surrar jag ju runt en del på Europas olika e-bay å har vid tillfällen sprungit på div Schaller förstärkare.

Vet att Bosse Hansén lullat runt i nån av dem,men undrar givetvis om ngn av er andra riddare av det runda bordet har ngr erfarenheter av dem.?

Ngt jag kommit att reagera på är att de relativt sett är lite dyrare än många andra gamla tyska maskiner. Givetvis kan det vara en effekt av nationalpatriotism,å det e ju ngt tyskar i gemen kan ha gott om,men som effekt undrar jag ju lite om det finns ngn direkt anledning därtill.?
Att de använde en form av reverb som går i still med Binson mfl har jag redan läst mig till...

Så?
Erfarenheter? E ´re nått å ha?

Reverbet i dem.
E som sagt lite annorlunda.

Har vi lagt ett bud på en iaf.
Återstår att se vad det ger.

Jahaau...det vart affär. Kul tycker jag!
Som sagt,dare to be different,så nu e re en Schaller på G destination Jätteborg!!

Å vad e då detta?
Jo,det e en Schaller KV-50 från innan 1967,för efter det fick de transistorförsteg.
Skall renoveras då..





Som synes e det en hel del AC-30 över det hela. Schema för dessa lite tidigare KV-50 är som jag förstått det ganska samstämmigt med det för den tidigare KV-40.





Egendesignade rattar i solid metall,det där hemske reverbet osv...näh. Detta var inga billiga maskiner nya.



Det där perforerade grejen som hänger ner,det e alltså reverb enheten. Enl uppgift tung som as. Av maskinens 33kg skall den enl uppgift stå för 7kg!!



Nope. Nä. Näfan. Inte renoverat. Alls.



Som hotroder i själen ser jag ju närmast lite utmaning i ytrost. Det som e att lära av bilden dock e att dessa maskiner kunde fås med en hängställning av samma snitt som just... AC-30.
Men med modiga 33kg så? Behövs eg en hängställning? Kunde förvisso vara litta roligt å litta koolt meeeen...med moderna PA på plats när man lirar,ärligt sagt? WGAFF?

Nåja. Nu stundar väntans tider. Därefter blir det renovering av ett stycke gammal Schaller KV-50.

En musiker-bekant här i Bollnäs köpte en sån där i början av förra året. Möjligen en annan variant, är inte säker. Den var nog ännu mer rostig tror jag.
Det var meningen att jag skulle kolla igenom den, men det blev att den hamnade hos P-O Alm i stället. Jag vet att han fick fart på den, men jag har inte hört något om hur den låter och fungerar.
Du kan få ägarens namn på Facebook Jesper, ifall du vill språka med honom.

Yup.
Lysande Sixten. Stort tack

Himla fin! Grattis och lycka till med restaureringen!

Den Sixten pratar om står i min replokal och jag tycker den låter rätt bra. Lite roligt med ekot och reverbet. Den är nog inte tänkt att vara ett monster mer än viktmässigt. Förutom ekot osv så låter den ganska typiskt "tysk". Lite kall och hård, men fin ton på "normal" volym och fungerar utmärkt som effektstärk. Har inte testat den mer än att jag konstaterat att den låter "rätt" bra och är en rolig maskin. Men inte spöar den mina Fenderstärkare när man drar på... Tycker den är rätt långt ifrån Voxen också, för att inte tala om Marshall på stöddig volym
Men som sagt: helt ok stärkare om man gillar eko och reverb. Där tror jag nog den piskar stjärt med de flesta modeller på marknaden.

Tack båda.
Mm. Det med ljudbilden ser jag som det minsta problemet Hasse.. . I fix.
Inget e som väntans tider heter det ju,å det skall bli kul som fan å se vad det blir som trillar ner här.
Som sagt,gratis e dem inte. Inte ens trasiga..

http://iloapp.elegic.com/data/_gallery/public/16/140291975222469300_resized.jpg

Nu vet jag inte exakt hur väl schemat stämmer,det är alltså till den tidigare KV-40,men enligt uppgift skall det mesta vara samma.
1967 gjordes ju KV-50 om så den hade transistor preamp och blev därmed en hybrid.

Nåja.
Suttit och studerat det där schemat en stund i huvudsak i ambition att förstå hur man tänkt vad avser reverbet,men slogs då av ngr andra saker i sammanhanget.

Till att börja med,om man studerar kretsen kring slutrören,så ser vi snart nog att man för det första använt mycket kapacitans i 1a smäll rent relativt för att vara en gitarrförstärkare. 200uF talar ju sitt tydliga språk,å de enda andra maskiner jag sett specade så som är från tiden och just avsedda för instrumentbruk är väl ngr av Italienarna. Dvs FBT och DNS.
För det andra ser ni att det rent relativt e en "lågvoltare" för att vara för gitarrbruk och använda EL-34. Vet sedan tidigare erfarenheter att 400 pinnar in på ett par EL-34 fungerar hur bra som helst och att det mycket sällan i sammanhanget är det som sätter gränser och spärrar.
Men..
Kika sen på hur skärmgallerna ligger monterade vs anoderna. Ingen choke,inget droppmotstånd. Det enda vi ser är ett par SGM,å då om ringa 100 Ohm. Den siffran känner vi igen sedan tidigare i form av att agera avstörning bla men...rent praktiskt bör ju detta innebära att g2 vs anod har en potentialskillnad som blir försvinnande liten.?
Antar skäligt att Schaller haft sin rutiga skäl och randiga orsaker för att designa det så,problemet är att jag för en inte riktigt e med på varför.?

På det ser vi sedan att man i huvudsak lagt just ett par trioder per glättningslyt,vilket vi ju vet e vettigt.
Min initiala tanke enbart av att glutta på schemat blir dock om det inte vore vettigt att gå upp i kapacitans för alla de där 8uF burkarna i preampen och i sin tur sätta om hur det ser ut kring slutrören. En choke e iofs en smal sak att installera,men i detta fallet tror jag isf att vi begränsar oss med en dropresistor,med påföljande fördelning av glättningens kapacitans.
I sin tur känner jag rent instinktivt att jag gärna vill ha svar på det hur man resonerat kring att helt utesluta såväl choke som dropresistor och i sin tur då arbeta med de relativt sett små potentialskillnader som blir som effekt av de där två sketna 100 Ohms SGM.
I min bok blir ju slutrören nästan triodkopplade på så vis.?

I preampen i sin tur,om ni studerar schemat,ser det åxå lite annorlunda ut. Som synes snackar vi i grund å botten 2 stegare med varsin James network för gitarr och bas ingångarna.
Men.
I sin tur då så har vi uppenbarligen en hel omgång skjuvbrytare som styr i å ur samt ingrepp för ekot.
Poängen e den att det hela verkar följas av ett parallellkopplat "recoverysteg",å detta e väl milt sagt ganska snällt uppsatt.
Som bla Hasse berättat e detta cleanmaskiner original,vilket jag inte betvivlar för fem öre,men jag kan känna det lite märkligt i sammanhanget att helt enkelt "dumpa" så mkt signal som man gör? I sin tur är maskinen som synes försedd med en "master".

Själva PI´n sen är väl den punkt som kanske är minst konventionell iom valet av ett ECF-83. Mina tidigare erfarenheter av att få ordning på den formen av blandrör är för att vara ärlig allt annat än goda varför jag redan nu funderar på vad göra med PI´n. De tidigare försök jag gjort med allt från ECF-80 till ECF-82 till PCF-82 som PI har alla haft det med sig att de hur jag än kastat runt och dribblat med topologin har de kommit att låta vasst. Fult rent av under överstyrning.
Rent tekniskt får väl annars sägas att PI´n i sig är rätt konventionell den med. Inga konstigheter tycker jag.

Reverbet så.
Suttit å kikat på det där en bra stund å fascineras lite av återkopplingen i kretsen. Skall nog ta å fundera en stund till på den,för jag får så långt inte riktigt ihop vitsen.

Ju större kapacitans direkt efter likriktaren desto mindre behov av drossel. Det handlar ju om att reducera rippel.
100 Ohm SGM verkar lågt, men man jobbar med så pass låg anodspänning att det bör klara sig, men sätter man ditt 1k så får man lite kompression. Annars finns det Zener..
Vet inte vilken bok du läser, måste vara skriven av någon "internet guru" under påverkan....de är 100% pentodkopplade och inget annat.Det är inte pentod-triod kombons fel att concertina PI låter fult vid överstyrning utan snarare den globala återkopplingens.
ECF83 verkar faktiskt mycket väl lämpad för jobbet.Det är ju magnetisk reverb, spelar noll roll om det band, trumma eller disk. Då behövs frekvenskorrektion, precis som med vinyl, Det fixar återkopplingen. Det mest intressanta i den kretsen är optokompressor på returen. Resten är basic. Dax för redig frukost efter nattens hedniska ritualer.

Gött.
Som vanligt,som alltid Aleks...tack.

Mm.
Min kommentar där om det med bristen på choke osv,tror du missade lite vad jag avsåg men skit samma.
Om jag summerar det såhär istället,det är inte ett speciellt vanligt sätt att koppla det på.
(Å nä...jag e mkt väl medveten om att det inte e triodkopplat,var så säker)

Ja. Tanken med zener har allt redan slagit mig. Gillar vad det ger för ett slutsteg,och kanske framför allt så vad avser just rapphet. Är ett flertal maskiner som jag utrustat så det sista,men som en allmän reflektion får jag säga att jag ser det mer värdefullt,av ganska naturliga skäl,ju mer effektsvag maskin det handlar om.
Å för de av er som inte provat än,oavsett maskin,gör det. Värsta som händer e att ni blir en erfarenhet rikare. Jag gillar iaf beteendet det för med sig i de flesta fall.

Det med blandröret däremot tycker jag blir intressant som kommentar från din sida. Jag har kört dem i alla möjliga tappningar vid det här laget Aleks och hittar helt enkelt inte vad du beskriver i det jag erfarit själv.
Att det högst sannolikt beror på mina egna tillkortakommanden tror jag vi kan vara överens om,men då det utforskandet för min del redan kostat stora mängder tid utan ngt i min mening menligt resultat så ställer jag mig frågande till vad du beskriver.?
Poängen e att jag som sagt kört de som kombinationer av alla upptänkliga slag,så det handlar på inget sätt om att jag ratar iden efter att ha försökt ngn sketen,eller rent 10,gånger. Har labbat med allt från i å ur av NFB till komponenttopologi till gridstoppers till varierad impedans osv osv osv.
Jag överdriver nog inte om jag säger att för de olika alternativ på "blandrör" jag de facto HAR testat(som då iofs inte e ECF-83)så kan jag nog räkna in över 100 försök. Första ggr var ju med Dynacord DA combona. Så enkelt summerat,finns det ngt vettigt där att hämta har iaf inte jag sprungit på det än.

Reverbet sen.
Mm.
Som sagt,sitter å kikar på schemat å tar till mig allt eftersom. Du vet..det vettigaste sättet att lära e att lista ut knutarna själv
E därför det e tur att du finns. De ggr när "själv" inte räcker till... *asg*

Apropos fasvändare :

Den modellen som finns här fungerar alldeles utmärkt för hifi, även om detaljerna skiljer.
Ditt problem med concertinan är nog att du vill överstyra den, och då låter den nog illa.

Mm Peter.
Må vara,och "vanliga" concertinor utgör inte ett problem som jag ser det. De går att få stil på i det jag upplevt.

Det som gör det e dessa blandrör. Ungefär som det vore förhäxat närmast. Tro mig..jag har kastat varenda trick i boken efter de...nope. Om det låter ok på full patte tappar det när man drar ner å vice versa-mm mm.
Provat att lattja med topologin för pentoden med-å alla helvetes håll. Nope. Lekt med olika storlekar på gridstoppers in på trioden. Nope.
Lekt med olika resistorer mot backen(bootstrap-ingen för gallret) för trioden. Nope. Lekt med katodresistorer för trioden. Nope. Varierat såväl katodresistor som avkoppling för pentoden. Nope.
Varierat anod+ skärmgaller resistor för pentoden. Nope. Lekt med spänningsdelare dels in på pentoden,dels in på trioden. Nope.
Lekt med railspänningar till de båda,separerade. Nope. Lekt med avkopplingen av pentodens skärmgaller. Nope.

Osv osv osv. Detta har gjorts,å MYCKET mer därtill,för samtliga rör nämnda ovan-nope.
Vad jag än kastat efter det har det fallit igenom nånstans i reglerområdet,big time.
Som sagt,låter det hyggligt vid en sweetspot (med betoning på enbart hyggligt) så skiter det sig totalt nån annan stans.

Så. Förstå varför jag närmast generiskt frågar vad jag gör fel? Vad e det jag inte fattar?

Även jag inser rimligen att det nånstans borde gå att få ihop paketet som ett blandrör utgör,men ett e då säkert å det att jag har då så långt inte ens varit i NÄRHETEN av den lösningen.

Å fö Peter.
E med du. Sitter ju ECF-80 som PI i tex Braun CSV-60 maskinerna. Funkar hur bra som helst. Men som du säger,överstyrt...en annan femma.

Har du försökt triodkoppla pentoden? Det är en inte helt försumbar skillnad mellan 400k inre anodresistans och 5-20k. Knö in en pentod/triodomkoplare så kan du jämföra direkt.

Nej. Det har jag inte.
Med det sagt,du å jag har tidigare pratat om det där med pentoder långt in i en audiokrets,och kanske framför allt då nackdelarna därav.(Primärt EF-86,men för all del småsignals pentoder som helhet(EF-40 mfl))
Nu är det ju samtidigt så att vid tiden hade ju ett antal tillverkare för vana att tex använda en ren pentod som tex "driver" före en paraphase alt som steg att just bara skjuta upp en begränsad signal ifrån en mkt stilla driven preamp.(Ex vis EF-86 i "driver" positionen)
Som jag förstått det i ambition att hålla nere brus mm nivåer tills strax innan fasdelning skall ske och i sin tur effektsteget skall få göra sitt.
Oavsett. Har tagit till mig av det du tagit upp tidigare,och i vanlig ordning visar det sig hålla vatten. Inte mer med det.
ALLA maskiner jag velat med där jag lekt med EF serien av rör längre "in" i kretsen original har i framför allt samband med överstyrning vunnit på att få det ersatt med mer,i vårt fall,konventionella rörtyper.
DÄREMOT tycker jag mig i nästa andetag kunna kvittera att tex småsignalspentoder kan användas med mycket stor framgång i andra positioner,även det ngt du varit advokat för.

Hatar att citera stora stycken Aleks,men här ges som jag ser det inget val eftersom texten jag vill åt ligger så inbäddad.

-"ECF83 is actually a radio valve, where the pentode section is used as a first IF amplifier/mixer. This gives it some odd characteristics, so to make it work satisfactorily as an audio stage the screen voltage must be kept down to <=50V – if necessary, use a resistor divider to hold it there. (It should be decoupled to 0V of course.) Otherwise the Ia is so large as to be practically unusable with a resistive load (the device is designed to use an IF transformer as its load). I couldn't find a specific value for gm, so had to extract it from an anode current vs grid voltage graph, for which Vg2 (screen) is 50V. If Ia = 2 mA and Va = 120V, you get about 1.3 mA/V, or 1300 µmhos. Ri is given as 600k, so there's a chance of working it out:

(1300 x 600k x 100k) / (1000000 x (600k + 100k))

produces X111.43. For the triode section – intended for use as a local oscillator – according to its graph, if Va = 120V and Ia = 4 mA, it makes Ri = 5k and µ = about 9.5. With RL = 100k the gain is a feeble X9.05, which is why it's most often used as the unity-gain phase splitter following the pentode in an audio power amplifer.

ECF82 is a 'wilder' version of the ECF83 – in this case the screen voltage is 110V, and with Va = 100V, gm = 3 mA/V – again taken from a Va / Vg1 graph for Vg2 = 110 – or 3000 µmhos. For Ia = 2 mA and RL = 47k, gain = X126.17. At 4 mA gm goes up to 4000 µmhos making for X168.23 (more anode current is better, remember?). I have maligned this valve in the past but it turns out to be a better performer than ECF83. The triode, however, is useless as a voltage amplifier and is best kept to cathode follower and phase splitter functions.

ECF80 seems to have a similar gm to ECF82 – it being an earlier, lower current version of same – with the added advantage that screen current is less than half that of the '82. Like ECF83, screen voltage must be kept low, and one idea I've seen is to feed it through a 560k resistor from the cathode of the following phase splitter triode, whose grid is directly connected to the anode of the pentode, which makes sure that this voltage can never exceed Va. I.e. connecting the resistor to the supply is too much! Of course the actual screen connection is decoupled to ground through a capacitor.

This is one example of how making these radio valves work for audio does produce some slightly odd-looking circuit configurations. You have to bear in mind that for all the ECF80-83 types, the screen current wants to be quite high at about the same as the Ia, so the screen grid resistors must be chosen accordingly. Generally large-ish values will 'starve' the screen and keep the voltage down for best results. In addition, the triode must have a grid stopper resistor added as close as possible to the valveholder pin if you want to make sure it doesn't spontaneously leap into oscillation and transmit a UHF 'jamming signal' all over the place!"-

Läxan av texten,i min mening,är tvåfald för det vi diskuterar. Primärt det faktum att ECF 8x serien av rör eg inte utvecklades för den formen av audiobruk vi diskuterar. Sekundärt det med imperativet,enl författaren,att hålla igen spänningarna om man nu avser använda dem för den formen av audiobruk vi diskuterar. Även jag förstår att de givetvis KAN fås att fungera rimligt även för oss..
Att intern resistans osv e på par med det du beskriver,faktiskt ngt högre rent av,finner också merit som jag ser det.
Nåja.
Om vi då dubbelkollar det med drivspänningarna mot div scheman,ev vis det ovan,så kan kanske kort konstateras att såväl det ovan som tex Dynacord DA mfl maskiner från tiden använder högre sådana,med allt det rent logiskt medför för rörets arbete.(Märk då skillnaderna mellan de förslagna spänningarna vad avser 82 vs 83 osv)

I all ärlighet skall sägas att så lågt som författarens "mindre än 50VDC" har jag aldrig varit på skärmgallrena på den serien av rör. Av den enkla anledning att jag helt enkelt inte läst,å därför heller inte provat,det förrän nu.
Så. Med din kunskap i ämnet Aleks e det jag väl eg frågar hur mkt sanning det ligger i texten? Om det gör,kan det MYCKET väl vara anledningen till att jag aldrig fått ordning på ECF-80/ECF-82/PCF-82 osv i PI position. Eller...ordning å ordning.. Jag har aldrig fått dem att stämma över hela volymregistret/belastningen de kan utsättas för.
I Dynacorderna ligger spänningarna LÅNGT över vad som anges i text fö.

Tyvärr hittar jag inte ngt vettigt datablad för ECF-83 lättvindigt över nätet,utan det bästa jag kunnat få fram så långt är följande;
http://www.jogis-roehrenbude.de/Roehren-Geschichtliches/Niedrigspannungs-Roehren/ECF83-1.jpg

I grund och botten kvitterar ju länken det som till del iaf tas upp i texten ovan.?

Men.
Summeringen,som sagt...att göra saker för att man "kan".. Mm. Summeringen från min sida blir egentligen mer en närmast halvt retorisk fråga istället.
Är det värt att slåss med?
Du vet var jag står. Dare to be different. Gör man som alla andra så snart nog låter det som allt annat,INTE riktigt min grej och det är väl egentligen därför min summering ställs i form av en fråga.

Att få till en PI som reagerar vettigt på överstyrning,ja..som du själv påpekat mången ggn-hur många förslag vill du ha Jesper...
Så,skall man ge sig fan på att få ett ECF-83 att svälja överstyrning eller inte?

U tell me.

Författaren till den citerate texten tror jag anser att högfrekvens inte kräver spänningförstärkning. Han har rätt vad gäller graden av förstärkning. Elektronrör, de flesta av dem, kan användas som spänningförstärkare ner till DC.
För att ge en lätt navigationshjälp till bra fasvändarlösning så får du definiera målet.
Först måste vi vara överens om innebörden i det du säger i post nr.4: "Skall renoveras då.."
Det skiljer nog en del i vad vi avser att göra med en gammal apparat under en renovering.
Hint: Den här bayerska joddlaren bör nog inte ge sig på mongolisk guttural sång.

Ja,du e iofs rätt ute Aleks. Lär knappast låta kretsen vara vad det lider,men i det primära första skedet gäller det givetvis att få fart i skrotet igen. Som den står alltså,och då hyggligt nära som den en gång var tänkt och designad.

Nej.
Frågan jag ställer mig är om det som sagt är värt besväret att slåss med ECF/PCF serien som PI. För sakens skull,ja. Den kommer att utsättas för överstyrning framgent,visst är det så.
Men i ljuset av all den tid jag redan lagt i att få ordning på de serierna med rör i positionen vi talar om så undrar jag fortfarande om det är värt besväret.
Helt enkelt för att det finns lättare vägare att gå.

Om vi håller oss till PI som funktion så finns det ju en aldrig sinande ström (DOH!) med varianter att ta av,varför jag i mitt stilla sinne kan känna att det kanske är lika bra att släppa de där ECF/PCF flaskorna och gå vidare.? Finns inget som hindrar att man återbesöker dem igen en vacker dag men för tiden vet jag inte direkt om jag ser det som speciellt produktivt,om man betraktar resultat som målsättning.
Om det hjälper att sätta upp dem enl texten ovan är en sak,å isf har jag en maskin till som sannolikt blir enklare att prova på isf då den redan är uppsatt överallt annars som jag vill ha det. Att implementera förändringarna i den vore enklare i det läget,för ett snabbare utfall.
Att adderas vad vidare är så är ECF-83 idag som jag förstått det ett ganska obskyrt,och därmed halvt dyrt,rör. Mao finns det ur DET perspektivet mer än en pekpinne som visar att riktningen bör vara att ev byta ut den flaskan mot ngt annat. Sen skall sägas att jag sedan en bra stund tillbaka även till en grad ätit mig mätt på concertinor. Känns väldigt mycket som "samma samma fast annorlunda" och i ljuset av hur mkt olika PI´s där finns att välja och vraka ur så..

Schallern sen.
Det som eg lockat mig mest är utan tvekan reverbet. Det lilla jag lekt med tejp å disk maskiner på området gör att det för min egen del känns som att det är allt annat än uttömt område för mig. Ergo sum...
När jag studerar schemat känns det som att Schallers lösning,vilken de senare frångick-primärt av ekonomiska skäl antar jag (vart konventionella fjädereko maskiner senare),ligger i fas med de Binsons jag varit nere med skallen i. Som du säger,detaljskillnader...men väl så imperativa. Skall bli intressant att göra vid,och med kännedom om andra highend tyska lösningar från tiden så antar jag skäligt att även Schallers är utrustade med Papst motorer osv. Ngt som förhoppningsvis borgar för att det kommer gå att få liv i skrotet. Remdrivet är det ju..å se 4-kants remmar räknar jag kallt med att få ersätta.

Rent kretsmässigt,vad avser förstärkaren i sig,är där kanske inte så mycket nyheter direkt. Där kan vi väl slå fast redan från början att min tanke och ambition är att i "vanlig" ordning modernisera ljudbilden i den. Hotrod all over,mao.
Där skall sägas att provet med att relästyra Dynacord Rex combon föll så väl ut (det med att likrikta glöd samt glätta osv för relästyrning) att jag inte ser någon som helst anledning att låta bli i Schallern heller. Japp. Min tanke är en 2 kanalare.

Utan att bli alltför ekivok vad avser antal gainsteg så inser man ju snart nog att det KAN bli en flaska över,och att i det läget bygga loop av den kanske inte heller är helt talanglöst i sammanhanget som ide.

Ok, då är jag med, en HRM behandling (hotrod-modernisering ej att förväxla med Dumble's HRM ), ingen renovering.
Som jag rekommenderade tidigare, gör pentoden i ECF kombon omkopplingsbar till triod så får du enkelt verifierat om det verkligen är pentodens egenskaper som sätter käppar i concertina PI-hjulet. Och då kan du äntligen få ett avslut i ECF dramat.

Bah!
släng ECF-en och bygg en LTP som du brukar. Varför chansa med konstiga rör och udda kopplingar ?

Å nej Peter.
Har allt engagerat mig i bra mkt mer än LTP´er.. BRA mycket mer.

Om ngt så e nog paraphase favorit för tiden isf.

Ok. Var börjar vi? Det kom alltså en Schaller med Schenker (lät väl fyndigt! ). Ifrån Dusklant.
Dammig. Full med spindelväv och med förbehållet att "den funkar inte". Nähä.
Vart lite tvekande i om allt verkligen var på plats,men se..ogrundat tvivel.



Trattarna,va fan de nu e för ngt,stämplade 06 -66. Så vart den biten klar liksom,å mkt riktigt är det så att fom -67års modell vart det transistor försteg samt reverbdrivning.



Muttra ju isär det hela ngt av det första jag gjorde,och mkt riktigt..den där reverb "tanken" som hänger under preampchassiet vart allt med. Å som det visade sig..komplett.



PSU/slutstegsdelen vart ett himla hopkok. Som synes sitter det en skyddsplåt över de 3 flaskorna ifråga. Med den borta så...mkt riktigt,ett par EL-34 samt ett ECF-83.
RIKTIGT styggt dimensionerade trafos då..
Som synes e den lilla lyten av de där två bytt.



Å på denna chassiets ena sida ytterligare ett par oktalsocklar,dessa då för ett par kontakter. Den ena till huvudbrytare och den andra för att förse preamp mm med mat samt signal i retur.



På andra änden i sin tur ett av dessa FÖRBANNADE gamla DIN jack. Tanken e alltså extern låda vid behov.



Invändigt i slutstegsdelen har ngn Mr Handyman varit framme sedan tidigare. Inte bara bytt en del kabel,en lyt osv utan även av ngn anledning sprutat delar av insidan med rostskyddsmedel. Trodde först det var rester av en spräng lyt,men icke. Rostskydd no less?



Å med undantag av ngr effektresistorer orört. SGM´ena e bytta..till 150 Ohm. Mer om det strax..



På det då en jävla märklig lösning med ett par droppresistorer. Den ena mot backen och den andra i serie med B+. Märklig,för att man helt uppenbart eldat upp den ena iaf (den mot backen)



Å se där har vi de bytta SGM´ena osv. Men se...150 Ohm räcker inte.

Det e alltså som så att alla av dessa maskiner inte har voltväljare. Denna saknar,å se det medför att där e inga 410VDC. En KV-50 i sin tur skall ha kring 450VDC...men se där e ganska exakt 500 pinnar under last.
Medför att jag GISSAR att man försökt "elda" bort B+ med en effektresistor mot jord.
Förefaller så iaf,å den resistorn har mkt riktigt då brunnit upp. Konstigt va

Nåja. Fick ganska snart listat ut vad som skulle vart vad avser socklar osv å med det gjort igång med eländet å...enkelt konstaterat är det så att han Helmut hade fel. Maskin..fungerar.
Nåja.
Inge vidare ljud,men den fungerar iaf.



Sen då. Ren elektromekanisk porr. Så e re.
I ena änden där ett EL-84 som driver..



Å i andra änden ytterligare 3st ECC-83.



De där kondningarna uppe till vä antar jag att de e tänkta som x2 varianter. Vart inge vidare..de e kronslut och den ena rent av sprucken. Den orangea blaffan i sin tur misstänker jag e bytt och jag misstänker att den e tänkt som motorkondensator.
Nåja. Allt e där iaf. Oscillator,fotoresistor osv.



Vi har alltså...motor,slavhjul (utväxling) och magnethjul. Visade sig att slavhjulet mer eller mindre satt bomfast,men efter lite smek å kel så vart det med i matchen igen. 4-kants gummibanden som driver det hela,två stycken,vart tom med i matchen dem med fortfarande.



Där har vi då helhetsbilden. Kollat av,och medelst en "nödkondning" istället för den skottade så skeva jag igång härligheten å..jodå. Allt funkar. Motorn går,samtliga rör tänder osv.







Härifrån styrs hela härligheten då!
Fick trots de MYCKET högre spänningarna iaf igång maskin en stund å den lät rent bedrövligt. Lödade om lite vitala punkter jag tyckte såg misstänkta ut,å med det gjort igång med eländet igen å..jodå. Nu vart det mer liv i luckan.
Givetvis läcker div kopplingskondensatorer osv,men den lever iaf.

Nu blir det till att byta just div kondensatorer till att börja med så man kan bilda sig en uppfattning om vad vi har i handen. Det,å givetvis att få till att kolla om reverbet arbetar som tänkt.
Det i kombination med en stabil rengöring. Fick slagit igång tremolot,och det arbetar för övrigt alldeles utmärkt.
Flaskorna i maskinen är genomgående Tungsram fö.

Fick faktiskt tom med original "casters",dvs hjulen,till den. Om än att ett av de e ledset. Han Helmut vart en hedervärd man. Helt klart.

Storleksmässigt e detta ungefär som en AC-30 av lite äldre årgång. Ungefär lika tung med.
Så. Med det är de initiala stegen tagna vänner. Återstår att se var det hela skall ta vägen.

Tror vi börjar med att skaka liv i allt samt se till att lytar mm är friskt. Därefter skall jag se om vi inte kan göra en inspelning med den i originalskick. Kan alltid vara kul som referens om inte annat.

Ok.
Fick bytt glättning i stort. En del av problemet här är att de referens spänningar som finns angivet i KV-40 schemat helt enkelt inte stämmer.
Poängen då e att jag hittat ETT handmodifierat schema online för en senare KV-50 (alltså en med transistor preamp osv) som de facto gör.
Summa summarum är att jag har B+ ung 100VDC ovan det som anges i schema. Bortsett från det verkar mycket,men inte allt,annars vara samma de två modellerna emellan.

I det att jag fick bytt glättningslytar,å bla då installerade sådana med lite högre kapacitans SAMT med högre spänningstålighet,så kom maskinen till liv iaf.
Iom det högre B+ maskinen arbetar med så togs beslutet att installera en zener om ca 25V ut mot respektive skärmgaller.
Även de mastodont stora keramiska resistorerna om 150 Ohm byttes,och ersattes nu av mer sedat dimensionerade 100 Ohms diton.

Givetvis byttes även lytarna för biaskretsen,och med det sattes bias om. Resultatet var att vi nu hade ett B+ strax ovan 510VDC.

Det i sig utgör inget problem,och med zenerdioderna på plats mot skärmarna så vart det iaf under den magiska 500 gränsen.

Sen hade ju Mr Handyman sedan tidigare installerat ett par mkt märkliga herrejösses effektresistorer som dropp resistor i B+ linan där det mynnar ut mot PI och resten av maskinen. Märkliga för att det rörde sig om 2st 680 Ohms resistorer i serie om ca 10w styck. Räknade lite på det där...och ersatte dem med en keram om 10k. Har dessvärre inte hunnit referensmäta mot schema utan antog till en början att det iaf var ett steg i rätt riktning.
Nåja.

Aleks kom förbi och vi kikade gemensamt på det med reverbet. Hade köpt en ny motorkondensator,så den installerades varpå motorn strömsattes. Meeen...näfan. Jag börjar misstänka att en av tåtarna till den kan vara bränd,för det går nämligen alldeles utmärkt att "snurra igång" den. Motorn togs isär och gjordes rent.
Poängen e den att kablaget in i motorn kan ge som störljud beroende på hur det vinklas och vrids,varför jag mer och mer börjar misstänka att ngt inne i skyddsstrumpan är av.

Nåja. Gemensamt kikade vi på hur trimma katodresistansen för den EL-84 som sitter installerad som driver. Efter lite snabbt mekande fram å tebax så vart vi iaf i rätt härad vad avser den biten.
Provade...nope. Gjorde så igår kväll att jag följde signalen på snör TV,och kom fram till oscillatorn å se där dör det av ngn anledning.
Summa summarum får jag alltså INTE de ~50VAC jag skall ha in på EL-84´ans galler. Återstår att lista ut varför.

Tremolot var lite intermittent. Visade sig bottna i en enkel lödning som hade släppt så det var ju enkelt nog åtgärdat.

Så.
I stort stog nu på bänken en maskin som fungerar. Ngt att ringa hem om? Nä. Nej,det tycker jag inte.
Fick tex kopplat upp de två originalhögtalarna mot maskinen ngt av det sista jag gjorde igår kväll,och även om de kanske inte direkt är det roligaste jag hört så duger dem iaf-vad de nu än e för fabrikat.

Kikat mig runt i maskinen lite förstrött efter skottade kopplingskondensatorer,men sanningen att säga verkar de i stort faktiskt vara hela.? Märkligt för att vara gamla tyska -60tals grejer,men så e re iaf.

Distar gör den. När man öppnar mastern,å problemet med det e att det e då alltså pentodsidan av ECF-83 flaskan som står för distandet å...nähfan. Det låter verkligen inget vidare. Helt klart inte.
Kommer vad det är att prova Aleks förslag med en triod/pentod switch,men sanningen att säga ställer jag mig tvivlande än så länge. Men...ingen ser hellre än jag att jag har fel,bara tro mig på den punkten efter alla timmar av labbande med dessa blandrör.

Cabben fick sig en första vända med fönsterputs och en nagelborste. I stort ser cabben faktiskt helt ok ut,sådär typiskt tyskt mörkgrå/blå. Vis av erfarenhet vet jag dock med mig att det lönar sig att göra rent cabbar på det viset mer än en gång,av olika anledningar.
Samma...fronttyget e helt men smutsigt,så även det kommer få sig en omgång. Det roliga ligger hur som i att cabben som enhet som sagt i stort är hel samt komplett vad avser alla små beslag osv.

Nu blir det ngr dagars uppehåll...sociala plikter kallar. Å andra sidan ges jag ju då möjlighet att bla fundera över det med reverbet.
Fö.
Det med opton som sitter där. Grunnat på det och vill tro att det är till/från funktionen för reverbet. Kikar man lite närmare på det är det alltså tänkt att medelst fotswitch styra så att en glödlampa antingen är tänd eller släckt,och hela den biten är urkopplad. Fotoresistorn gör då att den antingen utgör en resistans mot jord,eller..i "tänt" läge att vi i princip har noll i resistans mot backen varför all signal leds den vägen.

Fotswitchen är tänkt att styra såväl tremolo som reverb och se det DIN uttaget sitter monterat baktill på cabben och allt i form av kablage osv är borta..

Blir till att resistansmäta oscillatorn till att börja med iaf samt hantera det med motorn.

Fått lekt vidare en del.

Reverbets motor e kass. Inte mer med det,så där behövs ngn form av ersättare. Fått alla specifikationer från Papst,så då återstår väl eg bara att jaga fatt i ngt liknande antar jag.?
Fick mätt oscillatorn å den e hel iaf. Sen gav jag mig i kast med det med tonhuvudena,och efter en kort dialog med den gode Bosse Hansén så insåg även jag att det KAN vara så att de är så högohmiga att min DMM helt enkelt inte fixar biffen och eftersom alla 5 huvuden mäter lika känns inte den iden helt avlägsen iaf.
Genom Bosse fick jag även fatt i ett schema stämplat KV-50,men se det är i princip KV-40 schemat ovan rakt upp å ner.
Som sagt,så skiljer sig den maskin jag sitter på på ngr punkter. Bla då bristen på voltväljare,och jag antar att det kan bottna i att maskinen enbart varit avsedd för den inhemska,tyska,marknaden. Spänningarna e som sagt BRA mycket högre i denna som effekt av detta. Eller ja,alternativet är att Schaller vid tiden labbade en del med just den biten,ett inte helt meritlöst antagande antar jag.

Hur som.
Som tidigare påtalat e detta en ren cleanmaskin. Men..om ni kikar på schemat så ser ni att framför allt ingångsstegen har dels svansresistorer och dels helt avkopplade galler.
Så ingångsstegen gjordes med "gitarrvänliga" genom att helt enkelt bara bypassa svansresistorerna och i samma veva ta väck signalkondensatorerna på inkommande galler. I den vevan fick gallerna sig dels en 1M mot backen samt ett 15k som gridstopper på respektive..
Skillnaden i ryt var påtaglig direkt. Nu distar maskinen faktiskt halvhyggligt rakt av slagträt,och när man kör den genom originalhögtalarna låter den verkligen "gammalt". Nu e jag inte 100% övertygad om att det e vad som skall utgöra målsättning och/eller sanning i detta,men det e iaf ett gott steg på vägen.

Ett är säkert och det är att maskinen e MYCKET högljudd för den angivna effekten. Vanvettigt rent av varför en PPIMV står på agendan redan nu.
Men..

Jag får nog till grad äta upp mina ord en smula. Nu när vi har en preamp som ryter iaf lite gammaldags så får jag säga att ECF-83´an faktiskt inte låter totalt skit. Maskinen är fortfarande för "hård" i tonen,men se sådant går ju alltid att åtgärda om man vill. Däremot så förefaller pentodsidan av ett ECF-83 reagera lite annorlunda än motsvarande ECF-80 alt ECF-82 mfl.
Märkligt,men jag vill i det också göra klart att jag på INTET sätt dragit summa linje vad avser detta än. Faktum är att jag lär komma att ersätta den där flaskan med ngt mer generiskt vad det lider.
Eller...inte. Paraphase (alltså "ren" sådan-inte en floating) e väl det som står mig närmast till hjärta för tiden.. I det har jag,som jag ser det,fortfarande att ta hänsyn till att där "bara" sitter 83´or i fronten på maskin.
Har väl blivit lite berusat bortskämd av alla ECC-33,EF-86,EF-40,6SL7 osv man lekt med det sista och därför kommit att förvänta sig ett visst bett ur skrotet.. Jaja. Lär visa sig.

En annan reflektion i sammanhanget är hur tyst maskinen är i tomgång. Känns vad vidare är som att jordlayouten i den inte kommit till av ren tillfällighet utan är resultatet av dels en del tänkande och dels en del rent empiriskt arbete.

Reverb chassiet.
Lurigt. Mycket lurigt. Vart lite less på mina större skåp så jag vart å handla mig ett sådant där lite enklare Velleman. Funkar fö hur bra som helst..
Men.. Suttit å "läst" vad snörTV´n säger så jag hållit på å bli grå i ansiktet.

Ett tag vart där faktiskt signal! Jomen,men den försvann snart nog igen. Sen...EL-84´an som sitter där som driver,helt plötsligt gick anodspänningen från ~260VDC till 5,5VDC
Öh...
Harva runt å leta leta leta... Vi talar timtals. Mjällen har bokstavligt yrt omkring mig,men fan vet om jag inte fick uppslaget som e grejen till slut.?

Det snart 50år gamla kablaget som mynnar i en novalkontakt.
Började pilla isär det där,å i det att jag mätte för kontinuitet vad avser jord,jo tjena. Vart ju överallt på skalan.

Så. Imorgon e det jag som byter kablage. Rakt av,å eg får jag skylla mig själv nu för..detta VET jag om att ifrågasätta ifrån det med bilarna osv i mitt fall. Jag VET om att ngt av det första att ifrågasätta är ju..jord.
På det kan konstateras att man från Schallers sida använt skärmad kabel där skärmen är ansluten i båda ändar..jo-jo...
Så imorgon e det jag som kommer "städa" i det där så mkt det bara går.

Hm.

Hur som. För den som överväger det kan jag bara varmt,i likhet med bla Sven,rekommendera Vellemans lilla oscilloskåp. MYCKET lättanvänt. MYCKET användarvänligt och MYCKET kompakt.
Mao..det e inte ens i vägen när man inte använder det.

http://www.ebay.com/itm/Papst-1475-rpm-Tape-Recorder-Motor-KLZ14-50-220V-AC-50-Hz-2uF-NOS-/301217262181?pt=LH_DefaultDomain_0&hash=item4621f2aa65

Se på fan! Ibland lönar det sig verkligen att ligga i!
Allt stämmer med undantag av att axeln mynnar i andra änden. Mao,om allt annat falerar...FÅ HIT!
Helt makalöst jueh! En 220VAC motor..i USA? What am i missin´ here? Å inte e det ngr farliga stålars heller i ljuset av att vi snackar NOS.

Å nog fanken e den som sitter i,i vilken en lindning kastat in handduken,en KLZ 14.50-4-675D.
Mailade ju lite fram å tebax med Papst här i Sverige å de var ju så hyggliga att de skickade fulla specs på motorn. Men..där ser man!
Bokstavligt över ån efter vatten. Skall kolla med ngr av de svenska lindareverkstäderna om det e ngn av dem som sitter på en,men i annat fall blir det ebay omedelbums.

Jag tror att den motor ebay säljer är en betydligt större "capstan motor" till ex. revox G36 eller braun tg50x. Vad du behöver är
en mindre "ytterrotormotor" liknande den som sitter i pcs-5 ( skivspelaren) eller som spolmotor i revox/braun.

Men egentligen duger nog vilken "spaltmotor" som helst ( som snurrar asyncront på 220) bara du kan montera den och få dit ett
drivhjul för remmen. Se http://www.promoco.se/produkt/skarmpolsmotorer/ för en leverantör av nya ( du känner säkert igen motortypen som kan återfinnas i många olika apparater.)

Nu har du tappat mig lite Peter.?



Den originalmotorn som sitter installerad på bilden är tydligt stämplat KLZ 14.50-4-675D
Motorn på ebay ser identisk ut med undantag att axeln mynnar i andra änden av motorn. Rotorn på båda är mkt riktigt en ytterrotor. Har samma antal "fläktflänsar" osv.
Att axeln mynnar i motorns andra ände ANTAR jag bottnar i appendix B120. I originalunderlaget från Papst står endast angiven ett yttermått samt längdmått och infästningsmått för motorn. Vikten för en KLZ 14.50 anges till 600g.

På motorerna står även angivet 220VAC 50Hz samt 2uF.

Vad är det jag missar?

Detta reverb använder alltså INTE den 130VAC motor som finns angiven i schema OCH såvitt jag kunnat bedöma är både en och annan sådan reverb enhet utrustad med 220VAC motorn från fabrik (från bilder online).
Det finns endast en omgång monteringshål för motorn i chassiet (det är alltså inte tal om ngn eftermontering) och anslutningen därav i preampchassiet förefaller mig också fabriksgjord. (inga extra hål osv)

Nää, det är Peter som är på fel spår.