Har ett gäng kondingar liggande med lite lägre spänningstålighet, 100V o dyl.

Ser att flera av dem har rätt värde för ett projekt jag håller på att starta upp med, men de kanske har för låg spänningstålighet i preampen?

Jag tänker att efter kopplingskondingar skulle man iofs väl kunna använda kondingar med mindre spänningstålighet, då är det väl bara växelströmmen kvar på några volt? Till tonkontroller etc.

Är jag helt fel ute?

Jag och elektronikteori, smått pinsamt...

Kolla in vad för anodspänningar du har på respektive steg i preampen.

Kopplingskondingen som sitter på utgången på resp steg BÖR ha MINST tålighet för den spänningen, och gärna lite mer..

När du till sist hamnar på tonstacken så gäller samma sak för den konding som ligger närmast föregående steg, resten kan du snåla med.

Alltså UT från röret = full spänningstålighet och gärna x 1,5. Resten av kondingarna i tonstacken är skyddade av den första, där kan du nöja dej med typ 100V-varianten.

Växelströmmen dvs signalen är dock inte på bara några volt när vi snackar rörisar utan kan vara väldigt hög dvs fullt sving peak to peak som föregående rörsteg kan leverera. Och förmodligen även obskyra spikar.
Kondingar brukar även ha två olika värden angivit DC tålighet och AC tålighet.
Typ så här: Rated voltage (vR):230Vac (400Vdc)

Där ser man att den kanske klarar DC men är den nöjd med den totala fyrkanstklippta distsignalen i ett steg med högt sving?
Notera mitt frågetecken.
Jag pratar nämligen inte utifrån absolut vetande här utan det är mer vad jag tror kan vara en faktor med frågetecken inkluderat.
Men någon med total kunskap kanske kan flika in?

En sak jag även undrar på ämnet är om man har en spänningsdelare efter anoden på ett gainsteg. Kan man använda en konding med lägre spänningstålighet om man sätter den efter serieresistorn. Alltså man sätter den första resistorn direkt på anoden utan koppliongskonding innan, sen kopplingskondingen och sen nästa resistor till jord? Både när det gäller AC och DC? Man har ju då lagt kondingen där spänningen är delad känns det så. Eller ser inte kondingen det eftersom den ligger före resistorn till jord? Se V2B i denna krets för hur jag menar med resistor direkt från anoden http://www.blueguitar.org/new/schem/peavey/evh_5150.gif
Har gjort så många ggr pga att layouten blev bättre men vågade aldrig ta en konding med lägre spänningstålighet pga kunskapsglappet.

Johan du har samma dc-potential där, i värsta fall B+ (utan rör) om du inte lägger ett motstånd till jord före kondingen. Däremot har du bara en 11-del av signalen kvar.

Jepp, du har rätt så in i bomben. Blir ju bara signalen som delas.
Dock så bör man ju kunna lägga kondingen på enbart B+tålighet och inte oroa sig för AC tåligheten i den applikationen iom att signalen är så mycket lägre där....antar jag.

Ja du har ju inte många volt ac kvar där jämfört med dc.

Tack för info, då tänkte jag inte fel i alla fall. Samtidigt är Johans tanke kring spänningen i en distad signal en sak att ta hänsyn till.

Skulle vara intressant om någon med "total kunskap" som Johan skrev kunde ge input på vilka spänningar det egentligen kan bli i slutet av preampen.

Kondingar är konstiga saker tycker jag. Beror väl på att jag inte är ingenjör egentligen utan bara felsökare. Ofta är det ju näst intill samma spänning på vardera sida om kondingen. Min tanke är då att kondingen inte behöver tåla någonting eftersom det inte finns någon potentialskillnad. Dock så blir det ju potentialskillnad under brytfrekvensen ställd av RC filtret. Så med en låg frekvens kan ju potentialskillnaden bli jättestor medan på en hög nästan ingen alls. Tvärtom då om den är kopplad mot jord. Så hur ska man tänka? Anta att man tar treblekondingen i tonstacken som exempel. Blockerad sen innan från DC. Om vi då matar in en sinuskurva på 10kHz och treblepoten ställd på max så borde potentialen vara snarlik på var sida om kondingen. Och en konding med väldigt låg spänningstålighet skulle hålla. Men om vi i stället matade in 100Hz skulle vi helt plötslig ha en rejäl skillnad på respektive sida vilket skulle knäcka den kondingen. Tänker jag rätt eller fel?

Jag har svårt att tro att NÅN kopplingskonding i en gitarrstärkare nånsin ser mer än 100V peak to peak AC-signal. Vilka slutrör skulle behöva sånt sving på ingången? DC är en annan femma, såklart. Och i tonstacken snurrar det inga vilda AC-signaler alls. Till och med 100V-kondingar är overkill där.

Mja.
Finns allt slutrör som vill ha 100VAC p/p. Inte mkt att orda om,men att det däremot inte e ngr av de vi betraktar som "de vanliga" håller jag med om.

Signaler på de nivårena ligger nog mer i distpreampar, ut från anoden.