I samma veva som jag blev vid den andra gamla Philips maskinen blev jag även vid detta monster. För monster är nog rätt beskrivning...



Som jag tolkat det/förstått det är detta en lite senare tappning av 6431. Något som bekräftas av att den använder EF-86 som ingångsflaskor istället för EF-40.

Nu har jag i egentlig mening inte kikat så mkt på denna ännu,men en tråd om den e väl lika bra antar jag.

Fö..monster?
Ja.
Monster.

Som ni kanske kan se av sista bilden använder den sig av 4st EL34 som slutrör. "Jaha,men på vilket sätt gör detta den till ett monster?"
Mm..
4st EL-34 e kanske inte så ovanligt,däremot så e B+ i fallet inte vardagsmat. Nu har jag inte slagit igång maskineriet än varför jag inte med säkerhet kan bekräfta siffrorna,men enl original service manualen skall B+ landa på andra sidan 800 volt i tomgång. Marshalls ~450VDC normalt...eat your heart out!

Detta ger givetvis en del reservationer för handen,för det där e en HELVETES massa spänning för en kvartett EL-34. Poängen i sammanhanget e att den är likriktad via en hel serie selenlikriktare som sitter i ett "lock" på maskinens undersida.
Å..eftersom de går fetbort så är frågan var detta tar vägen i B+ när de ersätts med kisel.? Som tur är e maskinen försedd med voltväljare,precis av samma snitt som den andra Philips maskinen,och den går då till 245VDC.
Frågan i sin tur då blir ju vad som händer med glödspänningen?

Jaja. Skall bli intressant. En lösning antar jag är att "klampa" bryggans minus för HT sidan alt HT tappen i sig,den har ju halvspänningstapp till matningen av resten av maskin samt skärmgaller,medelst zeners.

Med det sagt.
Sitter som sagt EF-86 som ingångsflaskor. Med de effekter som kommer på tal här är min tanke att OM det går att få spänningarna att begränsas så EL-34´or överlever göra detta till en basmaskin.
Å då undrar jag om det är ngn av oss som tidigare provat/använt EF-86 för bas?

Men,monster. Ja. Man kan nog med berått mod kalla en Philips 6431 för ett regelrätt monster. E nog ingen överdrift.

Jaa.... *harklar mig*
Som update två konstaterar jag att jag då jävlats en del med ytterligare en Philips idag,å det e då givetvis detta monster.
Asså....många volt blir ´e....



Någon hugad har ju varit nere i denna tidigare och vevat runt. Till en början blev det därför en övning i att ersätta original nätuttaget med ett dito CE. Dvs ett modernt aggregatkabel uttag. Denna gång med inbyggd säkringshållare.

Det gjort gick jag över maskinen lite mer ingående vad avser ren elsäkerhet,och efter att ha lött om div punkter samt kanske framför allt pillat bort en helvetes massa lödsprut så...gick kontakten i väggen. Dock utan slutrör.

Här nånstans skiljer vi agnarna från vetet,för DMM´en markerade 900VDC olastat !
*harklar mig igen*
Asså...nu skojar vi fan inte längre! I detta läget satt jag med Amphealer i telefon,å vi resonerade om div möjligheter vad avser att ta ner B+ ngt.
Vi enades då åxå om att man får slå igång skiten med last för att se var det hela landar,så sagt å gjort...

1 Ohmare installerades och biaskretsen fick sig en ny lyt (den uppvisade en del rippel-mer än det andra).
På det skrotade jag det 22k motstånd som går mot backen i biaskretsen å ersatte det med en 47k trimpot.

Åsså veva vi på igen.
Hm.



Jodå. Lampan lyser allt så fint så...
Jag mätte nu spänningar över div anodpunkter såväl som katod dito och kunde konstatera att allt verkade funka!
På det var ju sedan tidigare ett antal signalkondningar bytta,och "lo n behold"...ingen av dem läckte. Inte ens de av originalen som satt kvar! Det va änna fan! Skall ju som sagt vara en första gång för allt...

Nåja. Bias justerades och allt eftersom rören lastade ner kretsen sjönk B+. Till slut var jag nere på 25mA@740VDC!!!
Nu vart det ju inte en en SKUGGA av problem! Så..än en gång har man fått bevisat att man inte skall ta ut för mycket i förskott.
Poängen e nu samtidigt den att detta alltså var med PT´n ställd i dess 245VAC läge..och vad vidare är med original glättningslytarna på plats samt med de där vidriga selen likriktarna.
Grejen e den att selen likriktarna bokstavligt utgör hela maskinens "golv". Om ni kikar upp på första bilden i denna posten så ser ni att maskinen står på högkant. "Golvet" är isärslaget från chassiet som man kan tex ställer ifrån sig en öppen bok.
Min 1a tanke nu är att ersätta selenet med 1 par parallell kopplade 4007 i var riktning som brygga.
Jag inser krasst att B+ kommer stiga ngt som effekt av detta,och anledningen till två st i para e helt enkelt efter en liten matteövning med Ohms lagar...å spec för 4007 vs vad den här kompisen kan komma att dra i sig om det hela skulle gå lite för tungt.
Kort sagt,rather safe than sorry..å dioder kostar fan skit å inget.



Några av de gamla flaskorna satt iaf kvar,och efter installation av de som saknades kunde konstateras att det fan var all systems go. Inte mer med det.
I bild fö de två EF-86 flaskor som sitter som ingångssteg.

Hur låter den då?
Mja. Alltså,denna har på de kanaler ngn tidigare bryggat in micktrafos installerade. Iom det så tycker jag kanske inte att det hela blir riktigt rättvisande,men oavsett...maskin kan konstateras ha helt LÖJLIGT med effekt ontap.
Den låter både vettigt och "varmt". Det hela blir dock lite löjligt,för "lyssning å prov volym" innebär att volympotten för den kanal man använder..öppnar man av 1-8 på skalan till kanske 1/2.

Distar den? Ja,visst kan det fås att göra det å det låter verkligen helt grönfördjävligt. Nu talar vi RIKTIGT illa!

Även i detta fallet kommer det rumsteras om ganska kraftigt i topologi. Vidare kommer mkt av resistorer mm ersättas med moderna grejer,å iom det kommer samma lödstöd som i den mindre Philips maskinen att användas.
Gissningsvis kommer resultatet rent estetiskt/layout mässigt bli likartat,och iom det blir man sannolikt av med det närmast hysteriska intryck originalet ger under huven.

Först dock...det med att ersätta selenet samt glättningslytar. Båda articklarna inhandlat redan som det är så..handlar bara om tid.

Så långt e jag väl mest nöjd med att den gamle krigaren faktiskt fungerar.

Du kan sänka B+ med kyld zenerdiod alt. CMOS transistor förspänd med zener ( lättare att kyla)
Om likriktaren är en brygga kan cmosen placeras mellan bryggans (-) och jord, detta minskar spännigen
mellan cmos och chassiet till 50-100V och vanlig kylflans med isoleringsskiva kan användas.

Selenstapel skall onekligen kastas ut! De luktar illa ( du kan sälja dem som mileraltillskott eller så)

Ja.
Den senare varianten du föreslår,fast i egenskap av "fast" powerscaling....typ,var vad jag å Owe diskuterade så sent som igår.
Samtidigt har det ju visat sig,igen,att det KAN visa sig vara att skjuta över mål. Om spänningen landar ens i närheten av 800VDC under last ser jag faktiskt inte vitsen med att slåss med detta.
Å se det resultatet skall jag göra mitt bästa för att ta del av så snart det bara går.
E ju bla detta vi försökt avhandla vid tillfällen på senare tid. Var går gränsen? Att det specas till 800VDC är vi eniga om,men det är inte riktigt detsamma som praktiska förutsättningar.

Intrycken så långt av att jag lattjat med EL-34´or som går med såhär höga B+,nu i denna då samt tex Dynacord Eminent II,är att det skapar en spänst i ljudet som man inte får vid mer "normala" B+.
Intressant e bara förnamnet,även om jag villigt erkänner att man e mer försiktig än vanligt i dessa fallen.
Spänningarna är nu så höga att nu skojar man fan inte med det längre.

Okey.
Det här vetti fan om det e så bra. Jag har alltså tillverkat en "högeffekts brygga" enligt ovan,å nettoresultatet e sådär va..

Obelastat,innan slutrören börjar dra,är jag uppe på 960VDC. När slutrören väl börjar gurgla i sig vad de skall ha,och mer därtill,slutar notan på prick 840VDC@36mA.
Dvs med slutrören redigt mer belastade än vad de skall vara varför det är rimligt att anta att den där siffran om 840VDC kommer stiga motsvarande.
Mao är det rakt av 100VDC upp mellan Selen och Kisel i detta fallet. Något att sätta på erfarenhetskontot kan jag tycka.

Till det skall adderas frisk glättning varför jag ser det rimligt med en slutnota på omkring 900VDC.

Det..e att be om väl mkt. Det är rent ut sagt fruktansvärda spänningar med dagens mått mätt.

Så vi får nog göra en powerscale lösning av detta för att ens komma i närheten. Ett koppel kylda zeners förvisso,men jag tror fortfarande att det e att be om mkt varför en Cmos alt FET nog e det vettiga alternativet.

Å så mkt kan jag säga att när DMM´en visar bort emot 1000VDC e man fan inte kaxig mer när man vet var specade gränsvärden ligger...

Åja, en kiloVolt skall väl en karl tååla

Jafan.

Handen på hjärtat Peter är jag faktiskt lite förvånad över att verkningsgraden mellan Selen å Kisel visade sig vara såpass stor. 30-40V hade jag kunnat ta,men detta e ju fan löjligt..

Se-likrikare har som friska ett forward drop om c:a1 volt/cell, varje cell klarar c:a 20 V.

Jag har i min ungdom "lagat" sådana genom att pilla isär staplarna och skrapa bort "genombränningarna" och sätta ihop dem
igen, de sitter normalt i hållare som trycker relativt lätt. Alla kommer väl ihåg de fyrkantiga "bryggorna" ? Felaktiga
dioder överlevde ofta överströmmar bara man fick stängt av dem i tid.


"lite selen skall väl en yngling tååla" ( okänd ff. )

http://en.wikipedia.org/wiki/Selenium_rectifier

Mm.
Suttit å läst lite online kring olika lösningar av scaling. Man kan säga att det är många bud om given,då ljuger man inte.
Oavsett känns det rent instinktivt som att det antingen får till ett par Mosfet alt Cmos i detta fallet,och det som gör mig lite halvt osäker är just de rent vansinneshöga spänningarna som föreligger då de flesta tillgängliga setups förefaller ha en absolut gräns vid 900VDC.
En gräns jag DEFINITIVT passerar obelastat och som jag sannolikt kommer komma i närheten av belastat.

Så...frågan e gossar. Vilken väg hade DU gått?
B+ måste ner. På ena eller andra sättet.

Hacka sönder B+ med 100kHz fyrkant med pulskvot på t.ex. 70% mha av en och annan kiselkackerlacka och och MOSFET switch. Det glättas till snygga 700V med bara lite rippel. Det funkar analogt till en vibratoromvandlare 12VDC till 230VAC fast tvärtom.

Skulle det inte gå att ordna med en s.k. drosselingång?

Du kan angripa andra ändan, (-) sidan av bryggan kan ha en mosfet som går till jord, över denna kan man lätt ha 100-300V relativt jord
(fast negativt)

( höj inte bron, sänk floden)

Mm.
Kikat lite på det som lösning...

Sen har vi ett annat förslag jag satt å orerade om en stund med en av mina engelska vänner.

http://102983.org/gallery/albums/userpics/10003/Mosfet_1.jpg

Vad tror ni om den? Tanken från min sida är INTE att göra detta variabelt utan med fasta resistorvärden osv. Allt för att grundtanken är att det skall vara så skottsäkert som relativt möjligt.
Iom att detta blir en basmaskin kommer ju effekten den besitter användas. Iom det tycker jag det är att föredra med fasta resistorvärden för justering av B+

Som det gamla talesättet säger;"Gör om,gör rätt".
Eftersom denna maskins dagar som PA e räknade så satt jag å stirrade på det där sammelsurium som var effekt av Philips härjningar en ggn i tiden å...
Fuck it.
Ut.



Mjo. Stärkt av framgångarna med "lillebror" insåg jag för mig själv att det inte var mkt att orda om. Lika bra att göra helt rent och vara färdig med det.
Det jag begrundar just nu e ifall jag inte skall försöka hålla denna maskinen "bara bas". Dvs,två kanaler med lite olika karaktär men totalt sett med basgitarr i tankarna. Känns lite som tiden är mogen för det,och med de skyhöga B+ som ligger för handen KÄNNS det iaf inte helt talanglöst.
I Busses "bas tråd" avhandlas ju fn det med div PI lösningar,å där får jag säga att jag grunnar jag med...
Iom att Ra-a i denna är en funktion av dels antalet EL-34´or såväl som B+ så antar jag skäligt att detta blir lite mer tungdrivet än en konventionell (nåja) 100 wattare med 450VDC på slutrören. 800VDC talar sitt tydliga språk.
I denna då,till skillnad från lillebror,sitter ju mer "vanliga" flaskor i form av EF-86 samt ECC-83 och frågan jag ställer mig är om man skulle prova att dynga dit en flaska till och ha resp triod som katodföljare ut mot slutrören i avsikt att sänka utgångsimpedansen.?

Att krama dit en sockel till ser jag som absolut minsta problemet.



O tempera o mores . Många Selen likriktare blir ´e i en Philips 6431! E i vart fall ingen lögn. Ha vad vidare är i tanke att hela basplattan är i aluminium och tjänar som kylfläns!!!
Wunderbar!!

Nåja. Nu kommer jag ta ett par nappatag kring det mer generiska med denna maskinen,varpå det även skall provas en lösning som ser till att B+ på slutrörens anoder hamnar inom rimlighetens gränser.
Men..med det gjort så vetti faen. Känns lite som att jag skulle tycka det var naturligt att prova lite annorlunda setups nu.
Iofs..EF-86 som ingångsflaska på basmaskiner e väl redan det inte direkt vardagsmat.

Det här är en rudimentär dvs grovt förenklat krets för en spänningsregulator utan skyddsnät som strömbegränsning och skydd av MOSFET mot backspänningar.
Alltså sånt som vi ingenjörsjävlar ritar endast när funktionsprincipen skall förklaras. Men så blir det tyvärr när glada amatörer tror att principexempel från artiklar och böcker kan transplanteras rakt av IRL.
Detta är en observation baserad på ett antal liknande fall på andra fora. Jag blir bara frustrerad...
Enl ritning används den för att sänka skärmgallerspänningen som en sorts enkel effektbegränsare. Alltså inte för sänkning den primära B+ spänningen. Sp
Det kan man göra med "current boosted zener" enligt illustration nedan. PNP transistorn ersättes gärna med effekt MOSFET och sänkning av B+ med upp till 150V är fullt möjlig. Dessutom erhåller man stabil negativ spänning som kan användas till bias. Den är lika stor som B+ sänkningen fast negativ rel nollan/jord. Kretsen fungerar lika bra med likriktarbrygga som med helvågslikriktare och mittuttga på B+ lindningen. PNP eller MOSFET kan vid 150V B+ reduktion utveckal upp till 30W i värmeffekt: redig kylning behövs, bara att skruva den fast i chassiet duger inte.
Varsågoda:

Kiitoos store broder...

Sen,Alex.
Detta funkar även om jag arbetar med halvspänningstapp?

Poängen jag druttat runt med e tvåfald. Dels då de relativt sett höga spänningarna,som vi ju snackade om tidigare idag.
Sen då det med halvspänningstappen. Inte för att jag rent logiskt ser ngn problematik i det,men..detta vet du definitivt bättre än jag.

Edit;
Å......så läste jag en ggn till...

Exakt, så här kan man "sänka vattnet i stället för att höja bron", och som bieffekt får man en nehativ spänning som kan användas till bias.

Tack alex!

Om du vill få halva B+ från mittuttaget som i original så går det inte hela vägen, det blir mindre än hälften av den reducerade B+.
Säg att du reducerar från 900V till 700V dvs med 200V, mittuttaget kommer då att ligga på ca 300V eller lite under det. (hur det egentligen går till är döljt i ett svart hål någonstans)
Vill du ha halvan dvs 350V så tar du det från mitten av glättningstacken. Där skall det nog att stjäla de c a100mA som behövs.

Mm.
Den specifika "halvspänningen" är ju egentligen inte det väsentliga,utan det handlar mest om att få spänning som är vettig ut mot resten av maskin. Dvs allt från skärmgaller till preamp,och som du mkt riktigt skriver handlar det ju inte om ngr jättelass med ström.

Däremot har det väckt lite andra tankar hos mig. Mest då i form av det med skärmgallerspänningar,eller rättare sagt behov därav. Eftersom halansen,eller vad man skall kalla det,mellan anoderna och skärmgallerna nu e bra mkt större än det vi normalt har så uppstår frågeställningen vad som är det eg behovet för full utstyrning,eller rättare sagt uteffekt.?
Nånstans inser ju även jag att där går en nedre gräns rent spänningsmässigt men den gränsen misstänker jag inte direkt rör sig kring 400VDC eller därikring.

Nåja. Massor att göra fn och det hela med denna Philips behöver dessutom på det konkretiseras innan det vältras vidare i problemställningen.
Mao...lär återkomma i saken.