...någon här som lider av det eller känner någon som gör.
Hur fan hanterar man det om man får en panikattack innan man ska upp på scen
Alltså inte scenskräck utan ren och skär PANIK!!!

Får du panikångest ibland även om du inte går upp på scen? Tala med doktorn.

håller med föregående inlägg!!! men du shit va jobbigt!! hoppas det ordnar sig!!

Prova terapi, har flera kompisar som blivit av med sin panikångest med KBT!
Själv har jag bara hysterisk scenskräck ibland, gått hos psykolog för att hantera detta lite bättre, funkar inte på mig tyvärr
För det mesta har jag full koll hela vägen men ibland får jag benskak och ökenkäft, inte roligt.

Tack för svar om ett jobbigt ämne.
Doktorer har jag träffat ett antal sedan skiten började första gången 1992-93.
Medicin har knaprats i omgångar, oftast med bra resultat men icke denna gång.
Varit näst intill helt symptomfri mellan 2005 och 2012.
Började KBT behandling i våras som mest handlat om egenstudier men coachning av kurator.
Det vill fan inte ge sig denna gång.

Jag befann mig i New York den 11 september 2001 och skulle ha varit på ett möte i södra tornet kl 09.00, om inte kunden ställde in mötet kvällen innan. Drabbades av PTS och Panikångest/dödsångest i kölvattnet av detta. Fick enormt fin hjälp med KBT. Det finns tabletter att ta, men det är ingen långsiktig lösning då de oftast är starkt beroendeframkallande och vanebildande. Sök hjälp så tidigt som möjligt, är mitt råd. Lycka till.

kan rek klomipramin min far har ätit dem i 27år nu... han lider av extrem panikångest.... med dessa tabletter så fungerar han till 80%..... utan = tar till spriten....

Kanske betablockerare typ Bisoprolol kan hjälpa? En del konsertmusiker tar såna före de ska på scen. Jag äter det regelbundet för annan åkomma som är stressrelaterad, och det funkar. Men KBT är nog också bra för den som det "tar" bra på.

/Mats

Mja. PTSD och panikångest har inte ett skit gemensamt bortsett från att de kan ha liknande symptombild.
Vidare är PTSD en av de mkt få åkommor som kan implementeras utifrån. Vad mera är så är PTSD till kännedom ett livslångt tillstånd och inte ngt som går över som en förkylning.
Så i all respekt sagt var nog det där som det presenterades närmast en förolämpning mot de som verkligen är drabbade.

Hmmmm... med all respekt, så klassas PTS som - en ångeststörning. Åtminstone om man ska tro de psykiatriker som jag varit i kontakt med genom åren. Panikångest och dödsångest ingår i sjukdomsbilden, jag upplever det dagligen. Du har däremot rätt i att dessa ångestattacker inte behandlas symtomatiskt, utan snarare som komponenter i sjukdomsbilden. Om det är bra eller dåligt kan jag inte svara på. Tack vare KBT har jag fått verktyg att hantera mina problem, men varje år runt den 11 september blir ångesten övermäktig. De senaste två veckorna har jag totalt sovit ungefär åtta timmar. Jag bävar inför hur jag kommer att må om några dagar. Var har du läst ut att jag skulle vara symptomfri/frisk idag?

Jag har efter mitt trauma genomgått en nästan total personlighetsförändring. De som känt mig många år har tvingats lära känna mig på nytt. De som inte kunnat/velat det har försvunnit ur mitt liv. De som vägrat förstå min "nya personlighet" har jag själv vänt ryggen. Endast tre vänner finns kvar i mitt liv idag, som känt mig sedan barnsben. Inte ens mitt nästan 30-åriga äktenskap gick att rädda pga min personlighetsförändring.

Du har säkert stor kunskap på området, men att kalla min sjukdom och mina symptom för en "förolämpning mot de som verkligen är drabbade" tar jag som en direkt förolämpning i min tur. Jag har fått betala ett högt pris, både psykiskt, socialt och känslomässigt. Den som inte själv lider av sjukdomen kan aldrig förstå vad det handlar om.

Nu får du ursäkta mig, men jag måste gå och snyta mig. Jävla förkylning det här!

Förstår inte vad uttrycket att "PTSD [är] en av mkt få åkommor som kan implementeras utifrån" betyder, så det får du gärna förklara. "Implementeras" känns som en underligt verb att använda där, men förklara gärna vad du menade.

Dessutom begriper jag inte varför attacken på FB skulle vara nödvändig. Han uppger sig ha drabbats av PTS(D) och panikångest efter en traumatisk händelse. Det kan rimligen varken du eller jag ifrågasätta. PTSD kan mig veterligt behandlas, och hos många med goda resultat. Huruvida man ser detta som att det "botats" eller är "livslångt fast utan symptom" är väl mest semantik, men FB anger sig "ha fått god hjälp" av KBT. Ingen har väl hävdat att PTSD "går över som en förkylning"? Så, hur var FB:s berättelse om vad han drabbats av en "förolämpning" mot andra som drabbats av samma sak, och vad ger dig rätten att bedöma att FB minsann inte är drabbad? Det om något är väl en förolämpning.

Varför detta påhopp på FB?

Snacka om att hoppa på avtryckaren och dra slutsatser som man vill.

Det jag skriver är inte det som felaktigt uppfattas som att jag förringar FB´s situation utan det jag skriver är att vi som dras med PTSD(post traumatic stress disorder) är mycket medvetna om att den enda parallellen till panikångest är symptombilden.
Efter 25år med skiten tycker jag mig besitta vad som krävs för att hålla isär begreppen,och ja...jag anser fullt och fast att blandar man ihop dem så är man i min mening inte helt med på vad skillnaderna består i. Från mitt förmenande är det enklast att överhuvudtaget inte ta de båda orden i samma text eftersom det kan skapa en kontext som enl den forskning jag iaf själv tagit del av på området inte existerar. Till min kännedom finns ingen som helst relation mellan de två tillstånden var avser orsak och verkan.

En normal panikångest attack går i tid över ungefär lika hastigt som den kom. Den behöver vad vidare är inte nödvändigtvis ha ngn rent praktisk bakgrund-i jmfrls med just PTSD. Det är det normgivande som jag läst mig till det. Jag lider dock inte av PÅ själv,varför det givetvis bara kan vara andrahands uppgifter,om än med evidens bas.

Mitt eget PTSD är jag mer än väl medveten om hur det fungerar efter ca 25år med diagnosen och tyvärr är det så att,återigen rent statistisk,ca 90% av de drabbade dras med missbruksproblem som effekt av att PTSD´t ger en symptombild som just inte går över. Man kan mycket väl gå omkring och må skit i 4 veckor utan lättnad i någon form tex. För många av oss trodde man ett tag att SSRI preparat skulle vara krukan med guld i änden på regnbågen,men så har visat sig inte vara fallet. För de allra flesta av oss,såvitt jag förstått,har den formen av medicinering varit som att pinka på en skogsbrand. Ergo... är självmordsstatistiken bland de med diagnosen mycket mycket hög kontra resten av samhället i stort.
Som en förkylning....jotack.
Detta bla sagt efter att ha haft ganska långa och ingående diskussioner i ämnet med en P-O Heiwall såsom överläkare i psykiatri med bla specialinriktning på området.

Tyvärr haltar Sverige fortfarade i brist på kunskap i ämnet. En av de största inom gebitet e mig veterligen en generalmajor inom försvaret jag fortfarande söker kontakt med. Därför ingen nämnd,ingen glömd.
Däremot skall sägas att de sista knappa 10åren har det satts upp relativt vettiga kris&trauma center som kan vara av nytta i större svenska städer. Göteborg inklusive.

I mitt eget fall får jag tyvärr säga att KBT,så i ropet det nu varit ngt decennium,inte gett mig ett skvatt. Så jag har på gott och ont fått lära mig att leva med sjukdomen,vilket verkligen inte är helt lätt alla gånger. Mycket riktigt är det i sin tur en sjukdom som blir en familjesjukdom,och som är livslång.

Såvitt jag vet VAR PTSD klassat som ett av de mkt få mentala tillstånd som en människa kan uppvisa som kan alstras genom tex trauma. Dvs,det krävs ingen tidigare sjukdomsbild eller liknande för att utveckla PTSD enl den dåvarande DSM IV (nu ersatt sedan ngt år med DSM V fö). Därav att jag skrev som jag gjorde vad avser den biten.

Å FB.
Igen. Jag förringar inte på något vis ditt lidande. Snarare är det så att jag,förhoppningsvis,är en av de få på Bojen som kan relatera. Uppfatta det som du vill. Snyt dig gärna igen om det underlättar,men det i sig förändrar inte min hållning kring det jag uppfattade i det du skrev.

Nog kändes det som att du förringade hans lidande...

Du har ju en extremt nedlåtande ton mot FB, som känns fullständig onödig. Du ifrågasätter vad han säger ha drabbats av, utgår från att du besitter mycket större kunskap än vad han har, och verkar göra någon poäng av att eftersom du inte blivit hjälpt av KBT så borde inte FB heller blivit det om han nu minsann lider av detta som du känner till såväl.

Att sedan attackera och bli kränkt av sina egna argument, det känns klart underligt. Det var du själv som gjorde jämförelsen med en förkylning...

+1 på det Chronic Town

Ptja. En åsikt.
Ni e mer än välkomna att ha den. Jag delar den inte.

Eh, va?

Du är nog rätt ensam om att rekommendera medicin som var poppis när Hendrix var på tapeten.
Det har hänt en del inom läkemedel dom senaste 40 åren.

Fast det kanske också räknas som vintage? Fräsigt skägg garanteras!

Till trådskaparen:

Usch och fy. Hoppas det löser sig...

Jag hade också grym scenskräck för några år sedan. Dock verkligen inte panikångest. Det som hjälpte mig var att jag vände lite på steken.
Jag försökte sluta oro mig vad andra skulle tycka, utan försökte se det som min rätt till att vara på scen och spela min musik.
Att jag inte tänkte be om ursäkt för det jag gör. Typ fuck off eller lyssna... Det har hjälp en hel del faktiskt underligt nog


Håller förövrigt precis på och läser en bok om just KBT.

(Barncancerföräldrar har ju stor risk att hamna just i ptsd, vilket inte är så konstigt i för sig.
KBT är inte nödvändigtvis helt bra just i det fallet men wtf. Jag gillar grundtanken iaf )

Fri från oro, ångest och fobier av Maria Farm + Håkan Wisung.

Den har nått år på nacken och är väl lite en KBT för dummies. Samt att den tar upp t ex panikångest, fobier, ptsd etc.
Samt typ grunderna för KBT-tänkandet. Ifall man är lite intresserad.

Fast det finns en del gamla bra preparat som många läkare av olika orsaker inte är intresserade av att skriva ut. Det finns ju ett visst bonussystem även för läkemedel, och gamla grejer som patent gått ut på är väl ingen så benägen att betala bonus för.

Jag skulle pröva betablockerare om jag var i TS situation. Används som jag förstått det av en hel del solister etc.

Hör dej för i musikerkretsar, gärna opera eller klassiska solister piano/violin, kommer säkert att dyka upp ett namn på nån psykiater som jobbar med detta.

Klomipramin är gammalt och beprövat.
Jag har ätit det till och från (mest till) sedan mitten av 90-talet. Just nu går jag på vad läkaren säger är max-dos. Betablockerare äter jag också då jag har högt blodtryck. Dessutom har jag fått Atarax att ta vid behov men de hjälper ingenting.
Nu är det ju inte bara när jag ska upp på scen som jag ibland drabbas av paniksymptom utan det kan komma lite närsom. Hursomhelst så har jag tagit timeout från bandet tillsvidare och hoppas att KBT´n till slut ger resultat.

När du säger så, tror jag att du har tagit precis rätt beslut.

Om du kör igång igen, kan det inte vara idé att ändra lite på din roll i bandet. Skita i att sjunga, om det är det du gör, strunta i att ta gitarrsolon. Ta ner det på en nivå som du tycker känns OK. Åka med lite helt enkelt. Kanske skruva upp det senare och sjunga en eller ett par låtar om det känns OK just i den spelningen.

EDIT.) Lycka till, hoppas att det fixar sej på något bra sätt.

jag hade en period då jag hade konstanta panikattacker
kunde inte ens sova då jag trodde jag skulle dö typ
jag lärde mig leva med det och hantera det psykiskt
så de avtog då, sex är väldigt ångestdämpande
har dock aldrig upplevt det på scen dock, panikångest asså

Brukar inte alkohol funka bra? Jag blir asskön av det

Det kommer ju ett bakrus efter intag, då förstärks ångesten ytterligare, inte bra alls faktiskt, funkar absolut inte för mig i alla fall, så det skulle inte jag rekommendera i alla fall, men det är jag övertygad om att TS redan vet.

Enligt en psykiatriker som jag lärde känna under min tid som mentalskötare så skulle alkohol vara den absolut mest överlägsna psykofarmakan om det inte vore för de fruktansvärda biverkningarna.

Mår fan bra efteråt också. Måste vara unik jag

'Whisky är den medicin som påstås bota flest sjukdomar men som har minst effekt'.

Ja, det är fredag - skål!

/R

PS
Tråkigt att läsa att så många mår/har mått dåligt och tagit mediciner mot det.

Har man inga ångestpsymptom i botten så finns ju ingen ångest att förstärka, så alkohol kan nog funka så, alkoholen i sig kan dock framkalla ångest genom sin aktiva påverkan på nervsystemet över tid, ångest blir en del i abstinensen så att säga.

Sprit dricker man för att det är gott. Inte för att må bra : ) ....eller