Det är ju det Gibson gör. Konkurrerar på alla plan: Från billigaste Melody Makern som säljs för 1995 här i Sverige ända upp till svindyraste custom shopgitarrer för flera hundra tusen
.
Men jag tror också att Gibson (och Fender.) riskerar att tappa marknadsandelar till andra tillverkare. ESP var ju på gång att ta över det yngre gardet av spelare men nu tycker jag mig se fler och fler band där gitarristerna byter tillbaka till Gibson.

Det går ju i vågor. På 80-talet var det stendött med Gibson och alla drägglade efter Jackson och andra superstrator.
Det var ju när det dök upp ett skitigt LA-band med en konstig gitarrist i hög hatt som det vände.
Före det kunde man köpa en beggad les paul billigt medans Jackson, Kramer, Charvel osv kostade relativt mycket.
Snart vänder det åt något annat håll igen skulle jag gissa.

Precis, och alla har exakt samma namn på huvudet medan andra märken kanske lägger till något som tex SE och kör låglönevarianten. Det är inte helt problemfritt att slimma en kostnad från 100 > 2 när grejerna skall byggas på samma ställe. Att sälja en gitarr för 1995 är som en kall avrunkning så man kan lika gärna avstå...

/Ulf

Helt klart en rimlig analys av hur det sett ut och troligvis kommer fortsätta vara. Har svårt att glömma hur 50-talsgibbar gick för samma stålar som nya standardstrator i slutet av 70-talet....

Ja man blir ju smått tokig på sig själv som inte köpte en riktig gammal les paul!
Fast å andra sidan hade man ju inte riktigt kunnat förutspå att gitarrer kunde komma upp i miljonpriser heller!

Nä, och preferenserna var ju annorlunda. Jag köpte en anniversarystrata istället för en 59 Jr.... I stort sett samma pengar.... X[

De senaste 10 åren tycker jag att det följande läget råder:

Vintageguror från Gibson och Fender är dyra. Så är även top of the line superstrator från 80-talet. Däremellan går det att göra fynd. Det enda det inte går att hitta till modest pris är guror med ny teknologi, typ True Temperament och sånt.

japp så är det allt. Trist för mig som länge har varit ute efter en Parker Nitefly. Dom är ju inte ens billiga i USA

Vilket filibustrande, är det inte dags för omröstning snart? Ehh, vad var frågan, någon…? 21 and counting

Grattis då!
Denna tråd har blivit världens första fungerande evighetsmaskin!
H/
Bosse Östman

jag röstar för!

Nu blev det humor igen !
Ordastävet om sten å glashus min bäste herre?
Man läser uppenbarligen in det man vill se snarare än det som står skrivet?
E det så? Kan de va så?

I min post står där med hänvisning till forntid att man som högkulturer i delar av asien varit långt långt mycket mer framskriden än vi i väst var vad avser begrepp som kultur,dit tex musik hör. Där står att man tillverkat mer eller mindre avancerade instrument av trä innan vi ens hade vett på att fälla träna å skapa eld (å...även det med glimten i ögat ).
Det e vad som står,å att det iom det varit en kulturellt betingad del för dessa folk att tex ngr tusen år senare ta efter en amerikansk företeelse,vilket man gör än idag,e en annan femma.

Sen..börjar bli lite tjatigt,men jafan Ulf. Vi talar nog egentligen om samma sak för som bekant var även jag gammal nog att vara på plats när japan invasionen av gitarrer träffade svedala. Det mesta som kom hit var billig skit. No argument.
Å som vi avhandlat många många gånger tidigare så var det som kom hit primärt det som var billigt,mycket beroende på var ribban lades av de svenska importörerna.
Det e nu inte detsamma som att det inte fanns dem som tillverkade instrument av världsklass i Japan redan då,vilket tex bevisats av ngt så microsistiskt som tex min å Ohjays import av japs highend guror direkt från Japan. Om du som exempel tar min TA-100 som finns på bild i tråden har jag under åren aldrig ens sett en till salu i Sverige. Säkerligen finns det någon,att tro ngt annat vore väl utopiskt,men vanliga är de då sannerligen inte. Det menar jag i stort gäller överlag vad avser förekomsten av de japanska gitarrer som e RIKTIGT intressanta (för mig) i Sverige. Hit kom mestadels "bread&butter" varianterna,å det mesta av det e inte från den översta hyllan på lagret av vad som producerades på andra sidan klotet.
Jag vet....jag vet Ulf. Jag hamrar med det jag nu skrev in en spik som reda e dragen i trät,men ofta tycker jag mig märka att div "jag håller på mitt märke" dialoger kommer ner till att man inte riktigt jämför äpplen å äpplen,vilket från mitt förmenande mest ger ett löjets skimmer till fortsatt dialog i sammanhanget.

Vad avser egendesigner.
Då var vi där igen. . Smaken e som baken som bekant,å personligen ser jag tex Arias PE modell som ett makalöst genidrag av den design som LesPaul ville göra gällande som sin... Å från mitt sätt att se det är det som design sett rent genialiskt. Jag tycker verkligen att Aria PE designen gör för en mkt tilltalande gitarr.
Å menar man då att det "bara" e ett plagiat av LesPaul...tillåt mig isf hånle för isf...vad fan e en Lespaul om inte ett plagiat av tidigare former.?
En annan sådan i mitt tycke mkt mkt vacker japansk design från tiden är Daion Mk serien. Makalöst vackra gitarrer,å tyvärr med en prislapp därefter idag.

Vi behöver som sagt inte träta om vad vi tycker och det är inte heller genetik vi talar om. ALLA som ger sig in i något kan göra det bra, oavsett om man är kines, japan, amerikan osv.

Ett instrument är främst ett verktyg för att göra musik på, när det gäller dom amerikanska grejerna så hade dom fördelen av att ligga nära det grejerna skulle användas till, dvs musiken. Det blir helt enkelt en växelverkan mellan musiker < > tillverkare. Man satte inte ditt två humbuckers för att vi på Bojen skulle kunna prata mickar i det oändliga.

Så förmodligen är det ingen slump att huvuddelen av all innovation under den tiden kom från främst USA. Vet inte exakt hur dödsmetal såg ut i Japan och Korea vid samma tid, men förmodligen var det väldigt lång ifrån med vissa undantag.

Jag tror att en förklaring till varför det har sett ut som det har gjort. Är att på sextiotalet blev gitarrer big business och japsen och andra kollade självklart in om det fanns en möjlighet att haka på tåget, precis många länder gör idag som tex Kina och andra asiatiska länder.

MEN hur börjar man bygga någonting 'eget' om man inte har ett förhållande till det man pysslar med, kopiera andra är en sak men att utveckla ett eget spår tar förmodligen tid. Det blir som för alla, dvs ett blankt papper till en början och sedan utvecklas det till var det är idag, som med tex japanska grejer.

Jag fanns också med när Aria och olika modeller av Daion kom till Sverige, jag tyckte sådär då och har väl egentligen ingen uppfattning idag. En känsla jag kommer ihåg var att gitarrerna kändes väldigt ‘möbliga‘, ungefär som att ha en bordsskiva i knäet. Och absolut, många är säkert bra gitarrer så det behöver vi inte heller träta om. Jag tror att mycket handlar om vad man går igång på, det är det enkla svaret.

/Ulf

Nu är det ju så att de gitarrer som är värda mycket pengar nu , redan var det på 70-talet.

De enda som var billiga 1978 när jag jobbade i gitarraffär var Juniors och Melody makers.

60-tals Fender var dock ok att köpa för vettig peng.

Musikbörsen hade p åden tiden ett 58 flying v till salu för 60.000 i dåtida penningvärde , idag går dom på c:a 4-500.000 , vilket är i princip samma pengar om inte lite billigare.

Fanns inga gitarrer som idag kommer upp i miljonpriser som var billiga på 80-talet eller ens 70-talet.

Det är väl i stort sett samma pengar idag , om du ser till en ny CS strata kontra en 59 junior?

60' 1978 motsvarar 229' idag enligt SCB:s prislathund så lite billigare var det

Dock var skattetrycket högre men inte fullt ut.

Italian shoes?
http://www.youtube.com/watch?v=6IBd2ZO7IdU

Prexis! (äntligen en som har koll)

Jag har sett Mink DeVille flera gånger när det begav sig, såväl i Stockholm (Ritz) som i NYC. Willy hade alltid en förkärlek till leopardmönster, det var skor och boots men även långkavajer och västar i leopard. Inte lätt att bära upp ett sånt mönster men WdW kunde. Coolare snubbe fick man leta efter på den tiden

Mja, enl KPIuppräkning blir det väl 225000
Sen behöver det ju inte vara ett seriöst pris heller, med tanke på att man tydligen kunde få en för $3300 i USA 1979?

http://hem.bredband.net/b288881/vintage

Vet inte varför jag kom att tänka på denna…

http://m.youtube.com/watch?v=WObUTiPSM_Q&desktop_uri=%2Fwatch%3Fv%3DWObUTiPSM_Q

[Sen vet man ju att just Ibanez sticker extra mycket i ögonen på de som ligger och tillber de där fruntimmersgitarrerna med för kort hals.

Tack vare Vinyljunkiecitatet ovan gjorde jag lite YT-check.

http://www.youtube.com/watch?v=KWGQWu6mSWM

http://www.youtube.com/watch?v=M0B1AcDIFWk

OT,jag vet...men kul

Jag fattar inte... ??

Inte jag heller?! Har Ibanez kortare hals än Gibson?!
Tjejen i första filmen spelar väl Ibanez? Eller?!

Med 10 620 tittar och 620 inlägg känns det som den här tråden utvecklats till ett eget forum...

...och handlar om altifrån fresk-ägg till konsumentprisindexets utveckling sedan 1978...

Ha,ha! Jag hade det på känn Grejen är väl egentligen att det är två olika gitarrtyper till ganska olika saker..Jo,jag vet att man kan lira blues på racergitarrer och metal på Gibson, men det var uttrycket "fruntimmersgitarr" som bara gav upphov till bilder av fruntimmer(eller androgyna) med pastellfärgade Ibanezer.
http://www.youtube.com/watch?v=fckR5u2ukeQ

ej att förglömma 1000årig japansk kulturhistoria då de uppfunnit rockgitarren

Jag var nog lite otydlig. Min definition av fruntimmersgitarr är helt sonika en kortare skala. Färgen rosa är bara manligt...

LÖL!!!

Bump