Naturligtvis var det tillspetsat och lite medvetet provocerande. Men ok, jag ska försöka svara mer konkret och hoppas att du blir belåten.

En Les Paul är gitarren framför andra om man söker grumligt och grötigt ljud och genren stoner är ett extremfall vad gäller dovhet. Mahogany, humbucker och rosewood kontra lönn, single coil och lönnbräda. Klart det blir skillnad. Fattar ju vem som helst....

Jag gillar personligen klarhet och snärtigt ljud, i alla fall för tillfället. Mina två huvudgitarrer just nu för rep och gig är en Ibanez RG570 och en Guild S-300D som jag kör genom en Marshall JMP combo. Guilden med mahogany i kropp och hals och ebenholtsbräda låter bättre men eftersom jag vill ha svaj ibland så blir det oftast den inte fullt lika välljudande Ibanezen som används.

Jimmy Page körde väl för övrigt på en tele på de tidiga plattorna. När han började använda Les Paul blev hans ljud grötigare.

Såja! Man kunde tydligen locka fram ett seriörst svar ur dig i alla fall.
Lustigt att du också har just en Guild S-300D! Det var min absolut bästa gitarr i massor med år.
Men!
Du kan inte på allvar påstå att den skulle vara brightare än en les paul?
Min S-300D lät ungefär som en SG. Du får en anings toppdiskant av ebenholtsbrädan men resten av gitarren är helt gjord i mahogny. Jag fick leta mycket och länge innan jag hittade en humbucker som passade ljudmässigt i den. (Det blev en Gibson True Blues superhumbucker med en toppdiskant runt 8k.)

Vad det gäller Jimmy Page är jag väl medveten om att han spelade på telecaster och även Daneletro på skivor. Men om du kollar gamla liveklipp där han spelar på sina les pauler så inte fan är det grötigt! Snarare vasst och skrälligt.

Klart man kan vara seriös! Fastän tråden spårat ur...

Jo den är verkligen bra, 300:an. Den bästa gitarr jag någonsin ägt - till komp! Men man får slita djur när man ska sola med de platta banden...
Brightare och brightare vet jag inte, tajtare och framförallt tydligare är den då definitivt. Betydligt mer sammanhållet ljud än hos alla LPs jag då testat. Men det bästa av allt är att man får skitbra rivigt rockljud men slipper Gibson-skala!
Men du, hade du verkligen en S-300D? D:et står ju för DiMarzio och mycket av ljudet i gitarren tror jag beror på mickarna (DiMarzio gjorde verkligen skitbra mickar på 70-talet!). Om du nu hade en 300D - bytte du alltså ut de mickarna
Sen, jag har aldrig testat den genom en fyrtolva. Min JMP-kombo har ju ett ganska middigt ljud också..

Gamla liveklipp är nog inte repressentiva för hur Page faktiskt lät live på riktigt. Och så har han ju en jädra attack i sitt spel också.

Det är väl Gibsonskala på den?

Jo jag bytte mickar. Gamla Dimarzios var ju ovaxade och vi spelade punk med full dist på gitarrerna. (alltid en Boss DS-1 på fullt spett!!) Det blev alldeles för mycket rundgång för min smak...
Dimarzio super distortion tycker jag passar bättre att driva en rörtopp med och inte lika bra tillsammans med en distbox. Cokie on a Cokie liksom.

Jag spelar nästan alltid helstack genom två fyrtolvor. På den tiden var det Hiwatt, Orange eller Vox ac-50. Numera Diezel eller RedBear.

Börjar komma ganska långt från frässkägg i den här tråden nu... kanske dags för en "vad spelar du på-tråd"?

Hittade en prislista för Gibson-gitarrer från 1964, som kan vara intressant att titta på.

http://forum.gibson.com/index.php?/topi ... list-1964/

Vet inte om det rör sig om grossistpriser, eller om det är vad man betalade i affär. Den är dessutom från England och visar därför priserna i guineas, dvs pund plus några pennies.

I vilket fall kan man se att Gibsons finare instrument, som L5, kostade cirka 400 guineas/pund 1964. En Gibson ES175 omkring hälften, dvs 200 pund och strax under. ES355 och ES345 var ganska dyra; 335 och 230 pund. En vanlig ES335a var däremot billigare än så: 175 pund. En SG Standard kostade nästan lika mycket: 165 pund. Och det var väl de senare mellanprisgitarrerna som många spelade på. Kanske inte så konstigt då att en ”vanlig” ES335a från 1963 också hade frässkägg? De ”vanliga” gitarrerna har nog aldrig gjorts med yppersta kvalitetskontroll, orden från Gibsons ägare att man kanske inte ska tala i magiska termer om standardbyggen framstår som insiktsfulla. Ville man ha ett instrument av absolut toppkvalitet fick man väl köpa en 345a eller 355a. De var ju dyrare; samma modell och material egentligen, men förmodligen med god kontroll av varje ingående del – gissningsvis hade de inget frässkägg?
Och om man då tittar på vad en SG Standard kostar i Sverige idag, ca 10 000 kronor, jämfört med en ES335a, 20 000 kronor, så är det något som hänt. Kanske en SG Standard av idag inte är av samma kvalitet som min Les Paul-SG 1961, för den har en kvarts millimeters stränghöjd med 9-38or och det finns inte ett skrammel eller skrap någonstans, och den spelar och låter som en dröm – efter 52 år (!). Men eftersom en ES335a av idag kostar dubbelt så mycket som en SG, så borde väl byggkvaliteten, kollen av varje ingående del, vara åtminstone dubbelt så bra som på en SG Standard? Men det är den tydligen inte, och det är väl detta som flera i denna tråd pekar på. Jag har två Gibson: en Les Paul-SG 1961 och en Howard Roberts Fusion 1997, och båda är av absolut toppkvalitet. Men när jag skulle köpa en ES335-modell, så tänkte jag mig först en nyare begagnad ES355a, men de är sällsynta och kostar en 20 000 begagnade. Det blev istället en Yamaha SA2200; bättre kvalitet och halva priset för en begagnad, jämfört med en begagnad ES355.

Men åååååååhhhh!!!! Vad tror du annars att jag menade?

Nu är ju inte Heritage japs, ingen koll där heller.

Så. Här har ni lite perspektiv till ämnet i denna tråd. Det finns viktigare saker i livet än att tjata om träflisor. Bara så att ni vet.

+10.000!

Bra fråga.

Jag har alltid tyckt att Ljudbojen är ett schysst ställe på nätet med schyssta människor och schyssta samtalsämnen, men denna tråd kunde lika gärna ha skrivits på Flashback eller liknande tramsställen. Visst kan man diskutera gitarrers kvalitet men när det spårar ur som det gjort här så känns det bara löjligt.

Mja, folk är nog likadana överallt, mer eller mindre..... Antar att våra moderatorer har koll på denna koloss till tråd, den hade nog vart låst om det var fullt så illa som du tycker?

Varför hänger man på gitarrnördforum om det är världssvälten man vill diskutera?

jag diskuterar gärna världssvälten och det gör jag också emellanåt. Inte på Ljudbojen dock

Kanske är dags att låsa den nu då kanske?

Eller så skiter du i att klicka på den...

Men vid vilken prisnivå hos Gibson slipper man frässkägg? (Haha ja det är en seriös fråga.)


Don't shave the beard on your guitars, maaaan!

Om du köper en Gibson utan mittstock då får du nog mest troligt frässkägg. Det är endast de gitarrer som de fräser upp för mickarna där det endast är själva locket de fräser i som får frässkägg. Tex en Les Paul, SG, Firebird är solid där får du tyvärr inget frässkägg.
Så det är nog ej priset utan typen av gitarr som styr frässkägget.

När jag bytte mickar i en kompis Gibson LP (över 20k modell) var det det frässkägg och annat frässlarv i kontrollutrymmet på den. Alltså inte bara på gitarrer utan mittstock, även på helt solida.

/Magnus