Nu kommer jag att trampa halva forumet på tårna, så jag hoppas ni inte har ömma sådana:

Vad fan håller ni på med? Jag har under mina skolår aldrig undervisats i hur man skriver ihop ord. Ändå särskriver jag inte. Jag känner dyslektiker som inte särskriver, så det är heller ingen ursäkt för denna eländiga skittrend som bara tycks ha fötts ur okunskap och rädslan att rätta den som har fel. Särskrivningar håller för närvarande på att fullständigt rasera läsbarheten i det svenska språket och därtill på sikt göra särskrivarna till hjon. För vem vill anställa någon som inte kan ens grundläggande lågstadiesvenska?

Låt oss ta en liten lektion.

Om vi talar om ett objekt, så motsvaras det av ett ord (substantiv). Halsen på din gitarr är en enda hals, och följdaktligen heter det gitarrhals, inte gitarr hals.
Detta gäller även när du vill beskriva ett objekts egenskaper. En gitarr kan vara jättebra, medan jätte bra kastar dig rakt ner i sandlådan full av snoriga dagisbarn. Tänk dig en grottmänniska som yppar just "jätte bra" (är jätten bra?), som en retorisk fråga. Så vill du väl inte framstå?

--------------

Jag är säker på att ursäkterna kommer att flöda från alla som känner sig träffade. ”Vad spelar det för roll?”, och så vidare. Visst, vill du framstå som obildad så är det upp till dig. Jag startar inte den här tråden för min egen skull utan för särskrivarnas skull. Jag är helt säker på att 99 av 100 svenskar kan skriva begripligt om man bara försöker och inser att läsaren påverkas av hur man uttrycker sig.

Tillägg för nytillkomna: I stundens tillfälliga irritation från min sida inser jag nu att jag uttryckte mig onödigt tarvligt. Läs gärna hela tråden innan du kommenterar, så tror jag att du kan förstå mig lite bättre utan att bli arg.

Ja, det här kommer sannolikt att bli en eldig diskussion... kul! I sak håller jag med, det är inte SÅ svårt att låta bli att särskriva.

Något som retar mig ännu mer är bruket av "dem" som hittepå-synonym för de och dem. Hur går det till liksom... det är två helt skilda ord som ska användas på olika sätt, och så får man för sig att använda dem både där det är rätt och där det är fel?

Och visst, mitt språkbruk är inte heller perfekt så lustigkurrarna behöver inte börja räkna felen i mitt inlägg.

Jag särskriver ibland, har svårt för bokstäver och använder engelska dagligen i skrift och tal. Det blir ganska svårt då. Tack för att du kallar mig obildad! Sovgott!

Det såldes en lättkrockad Daihatsu i Gävle på Blocket,jag skrattade gott.

Subjekts- och objektsform kan jag förstå att man inte har grepp om då svenskan har tappat de flesta av sina kasusböjningar. Men det finns även där enkla regler för den som vill skriva korrekt!

Subjektsform; jag/du/han/hon/det/vi/ni/de:

”De hade ingen gitarr”
"Han hade ingen gitarr”
”Jag spelade gitarr”

Objektsform; mig/dig/honom/henne/oss/er/dem:

”Han gav gitarren till dem”
"Han gav gitarren till honom”
”Hon hav honom en gitarr"
”Vi fick en gitarr av dem”

Att skriva ”dem hade ingen gitarr” är alltså lika åt fanders som "honom hade ingen gitarr". Är man osäker så byter man ”de” mot ”han” och ”dem” mot ”honom/henne”, och vips så inser vem som helst vilken form som är rätt.
Har man ändå svårigheter, så skriv ”dom”. Det är helt okej.

Jag använder också engelska dagligen i skrift och tal. Det är ingen ursäkt för att särskriva.


Som sagt är det för din skull. Som ickesärskrivare vinner jag ju bara på att andra kan språket sämre än jag eftersom jag därigenom inte framstår som lika okunnig som en särskrivare.

Brukar du be blinda se efter ?
Svenska språket internationalliseras just nu och det har det gjort under tusen år eller nått. Bit i det sura äpplet eller go with the flow.
Du missade fullständigt att jag skrev att jag har svårt för bokstäver, vad säger det om din läskunnighet och din empatiska intelligens?
Vill tillägga att man kan ta debatten om språkbruk på ett betydligt angenämare vis, som det står i bibeln:
"Dem som skiter ur munnen säroskriva aldrig."

Stopp och belägg. Dina andra argument kan jag möjligen köpa, men att särskrivningarna skulle vara något uttryck för en internationalisering och vara framtiden, det köper jag inte. Ofta får jag också intrycket att de som särskriver i stor utsträckning inte direkt är samma personer som jobbar och lever med exempelvis engelska i någon större utsträckning.

Jag vill inte särskriva, men har svårt ibland att få rätt på det. Fryst kyckling lever heter det inte, men på engelska blir det inte froozen chickenliver. Vi matas med engelska och får därför ofta ordföljd och särskrivning därefter. Jag blir skitsur på Makten för hans simpifieringar och generalliseringar och för att han kallar mig obildad. En vit, kränkt, man helt enkelt. Eller heltenkelt?

Om det är uppenbart att de bara låtsas vara blinda för att de inte orkar se, javisst.


Hur menar du nu? I engelskan går man mer och mer mot sammanskrivningar istället för särskrivning, då språket precis som svenskan förlorat sina kasusböjningar. På 1700-talet särskrev man nästan allt på svenska, men då böjde vi också orden därefter.



Ditt inlägg visar tydligt att du har ganska få språkliga problem och att särskrivning inte är ett av dem. Men att försöka härma uråldrig svenska borde du nog låta bli.

---------------

Du och alla andra är varmt välkomna att när som helst förklara vilka fördelar särskrivning har mot sammanskrivning. Jag är idel öra.

Så hur förklarar du att svenskar i alla tider fram till för ungefär tio år sedan lyckades skilja på svenska och engelska regler för särskrivning och sammanskrivning?


Jag har inte kallat dig någonting. Däremot har du uppenbarligen själv valt att sälla dig till en grupp som jag kritiserar.

etttipsförattmotverkasärskrivningarärattskäraavsejtummarna.

underbartnukanjagäntigenskrivasåattallaförstårmigmenfanvakladdigtdetblevpåtangentbordetmåstenoghämtaenskurtrasaojojvadimmigtdetblevihjärnannuuuuuuu




(editerat av FredrikF för bättre läsbarhet, jag raderade de 100 sista u´na, eftersom sidformatet blev lite brett med ditt långa ord

Ska man vara petig eller ironisk? Källkritik kontra särskrivningar... Men mitt svar är att det har dom kanske inte, det kan vara så att vi nu ser fler människors skrift och därför ser fler särskrivningar. Jag menar internet kan ha medfört att fler människor läser det som fler människor skriver. Tidigare läste vi böcker och tidningar med någon form av korrektur. En annan bidragande orsak kan vara att barn i tidigare ålder exponerats för engelska och därför senare får lättare att blanda ihop språken vad gäller ordföljd och särskrivningar. Jag vill gärna att du läser det jag skrivit och tar notis om att jag försökt skriva att det jag tror och tycker står för mig, inte att det skulle vara sant. För skriver man att något är på det ena eller andra viset kan någon form av källhänvisning vara av intresse.



Ett enkelt "jo" funkar kanske inte så jag får färklara mig genom att citera dig. Men först, jag särskriver, att skriva detta tar lång tid eftersom jag måste läsa igenom det många gånger, att man har kompisar som inte särskriver pga dom har svårt med bokstäver är inte samma sak som att alla lätt kan undvika särskrivningar
Jag tycker du är dum i huvudet som påstår att jag lätt kan låta bli att särskriva, en tölp helt enkelt, för jag har ju redan försökt förklara att jag har svårt med bokstäver och till det pratar engelska i hem och på min arbetsplats.


Har jag missat något eller har du dålig koll på ditt språkbruk, men nog kallar du mig där för någon som framstår som obildad?

en het potatis det där och kan bara hålla med. Den som särskriver riskerar att uppfattas som obildad men så lätt är det säkert inte. Att däremot skylla på dyslexi är ju bara trams, det är enligt min uppfatting relativt lätt att skilja en dyslektiker från en simpel felstavare och slarver. Speciellt på ett forum där samme författare skriver ofta och alltid gör samma fel

Undrar vad det beror på det här. Särskrivning är ju ett fenomen som verkar öka i omfattning på Internet. Ngn hade en teori om att det kan vara stavningskontrollen som rödmarkerar vissa ord, men det kan ju inte stämma på BOJen eftersom vi verkar ha engelsk stavningsontroll här

Personligen har jag dock inga större problem med detta, idag är jag mer bekymrad över att Italienarna inte får ordning i landet och att IKEA inte öppnar varu huset förrän 10.00



Så skrev Fredrik Strage i ämnet för ett år sedan: (han skriver tex: "Att särskriva är inte jämförbart med att stava fel. Det är att sprida ett lingvistiskt virus som fräter sönder vårt språk" )

http://www.dn.se/kultur-noje/kronikor/f ... errorister



snodde några kul exempel på nätet (http://www.huvudsidan.se):


I affären
Glad packad räkmacka
Morgon rockar 300 kr
Vi har sprätt ägg
Skum tomte 3 kr
Vi har kul glass!
Gift orm säljes

På restaurangen:
Är du en paj älskare? Då är detta stället för dig.
Grillad kyckling lever med kul potatis
Ät pinnar
Herr toalett
Rök fritt!


Hos frisören:
Skum Permanent 395:-

I kontaktannonser och CV:
Jag är en mörk hårig sjuk sköterska.
Jag är inte rädd att visa fram fötterna!
Jag skriver just nu på min doktors avhandling
Jag har bra grund men ingen vidare utbildning.

Yrkesgrupper
Nacka naprapaterna
Sjuk gymnast
Vår kassa personal

Fler exempel:
http://www.avigsidan.com/avigsidan/avigt008.html

Ljud-bojen.

Särskrivningar är så otroligt vanliga nuförtiden att jag inte ens orkar blir upprörd längre.
En sak på samma tema som dock får mig att knyta näven i fickan är att många, inte minst journalister i morgontidningarna, envisas med att ha bisatser som egna meningar.

En annan sak som irriterar är alla besserwissrar som befolkar nätet
Jag använder Engelska som första språk i mitt arbete och där är särskrivningsreglerna nästan motsatt de Svenska så jag har ärligt talat gett upp och blandar hej vilt, inte medvetet men jag orkar inte tänka efter var gång.
Jag tycker att så länge språket är lättbegripligt behöver man inte lägga energi på att irritera sig, bättre att lägga energi på betydelsen i samtalet!

hmmm....borde väl vara så att ju mer man skriver desto bättre borde man bli på att undvika särskrivningar eller är det tvärtom eller är det bara ren och skär lathet?

Jag håller med Makten, det ser slarvigt ut! Men något som stör mig intill vansinne är hur en del människor använder "dem", skriv "dom" om du är osäker! Om man sen blandar särskrivningar med att använda "dem" på fel ställen och dessutom skriva "e" istället för "är" går det knappt att läsa. Jag vet inte om det är en åldersgrej(är själv 43) men jag tycker det ser barnsligt ut. Sen har jag flera vänner som är dyslektiker och där ser det ut på ett helt annat sätt i skrift, mer slumpvisa fel och ord som saknas. Sen kan ju alla göra slarvfel såklart! Detta rör sig väl mer om en slags förslappning eller vad man ska säga? Just särskrivningar är inte så vansinnigt svåra att åtgärda, läs igenom det du skrivit en extra gång bara.
Det är möjligen inte så att Makten är lärare?

Du menar engelska?

det där tror jag iofs handlar om att just tidningstexter tenderar att bli "svårlästa" om meningarna blir alltför komplexa. Jag menar inte att jag tycker att det är så, bara att det antagligen kan uppfattas på det viset.

Problemet är ju just det - om man börjar överge språkregler, det må gälla stavning, meningsbyggnad eller särskrivning, så riskerar man att förlora förståelse hos de som läser texten. Reglerna finns ju inte det för att det är kul, de finns där för att ge oss ett gemensamt sätt att tolka bokstäverna som sammansätts till ord och meningar. Om ingen ska läsa spelar det naturligtvis ingen roll hur man skriver... Särskrivningen är kanske i många fall det minsta av dessa problem, eller så stavningen mindre, men även särskrivningar kan göra att läsaren antingen helt missuppfattar innebörden av texten, eller i vart fall får lägga onödig kraft på att uttolka vad som menas. Meningsbyggnad är det tydligaste exemplet, där man kan få lägga lång tid på att luska ut var kommatecknen och punkterna borde ha varit, för att på det sättet luska ut vad som var tänkt att stå.

Några exempel ur mina vänner Facebookström de senaste dagarna:

"Förlåt, men städföretaget som nu varit här 4ggr!! Och försökt flyttstäda suger fan röv! Hade varit bättre att fått betalt o städat själva..."

"Ikea ligger inte på min topp 5 lista just nu. ändrat mått på garderob så går inte köpa till fler korgar till den vi har och nya diskhoar så går inte få tag på diskpropp och resten vi skulle ha kommer in om några dagar, för det är ju så kul att åka tillbaka."

Där får man lägga extra tid på att luska ut syftningar och annat, eftersom kommatering och punkter inte alls används som de borde. Ett småproblem i vardagen? Visst, men poängen framgår kanske ändå.

En konsekvens av internet och annan teknik är att personer som tidigare under sitt liv aldrig (i vart fall inte sen skolan) behövt skriva texter som någon annan skulle förstå (förutom nån lapp på kylskåpet eller så), nu hamnar i situationer där de ska uttrycks sig i skrift. Det kan vara i Facebookuppdateringar, kommentarer på bloggar, sms eller ett mail på jobbet istället för telefonsamtal. De sliter då med att hantera ett språk de aldrig behövt behärska förut, och det är klart att det är jobbigt. Den delen är väl ett övergående generationsproblem, men problemet finns också bland yngre generationer där personer som kanske sliter med både ointresse och okunskap om språket tidigare kanske valt yrken och liv där skriftspråket inte tog så stor plats, men med tekniken tvingas de ändå nyttja skriftspråket i väldigt stor utsträckning.

Såja, slut på gnällandet... Man anpassar sitt språk efter sammanhanget, och det är verkligen så att så länge man gör sig enkelt och fullt förstådd spelar inget annat nån roll. Problemet är bara, som sagt, att man inte kan svaja hur mycket som helst från språkregler innan förståelsen förloras.

Edit: en annan smågrej som stör mig är de (företrädesvis övre medelålder) som missbrukar utropstecken och dessutom envisas med mellanslag innan utropstecken eller frågetecken !!! Var kommer det ifrån ?!

Särskrivning kan jag leva med, det kan ju till och med muntra upp vardagen. (Fick man ha utropstecken här?)
Vad som är värre är användadet av främst engelsk satsbyggnad, som t.ex:
"Jag känner, det är pedantiskt att störa sig på särskrivningar."
"Jag undrar, kan det vara för lite politik för somliga Bojenskribenter?"

Obs, det är bara exempel. Starta upp är ett annat uttryck som känns lite onödigt i svenskan. Starta heter det.

Men det var faen inte sär skrivet

Håller med helt. Det ser rent förståndshandikappat ut att använda dem som subjekt, men det tycks ha blivit så vanligt att nästan en majoritet gör detta.

"Dem spöar skiten ur gitarrerna". Jag fattar inte hur man kan skriva det, men det gör alla yngre människor glatt.

Subjekt: De spöar skiten ur gitarrerna.
Objekt: Jag spöar skiten ur dem.
Bara genom att läsa ett par böcker per år under sin uppväxt borde man fått in detta utan att tänka på det. Måste nästan vara lärarna som inte kan detta och sedan lär ut fel, eller vad beror det på?

Ingen skulle skriva "mig spelar gitarr", så varför skriver man "dem spelar gitarr"?

Samma problematik finns ju i engelskan: I talk to them/They talk to me, ingen gör ju fel här, hur kan man göra fel på sitt eget modersmål????

Ja, det finns några fall när det är OK med både de och dem, men i de allra flesta fall är det glasklart vad som ska användas.


Särskrivningar kan jag förstå varför det har uppstått, det beror ju med största sannolikhet på att engelsmännen särskriver nästan allt.

EDIT.) Det måste ju vara jävligt dåliga lärare i svenska som låter en elev gå 9 år i grundskola + oftast 3 år på gymnasium utan att få eleven att fatta skillnaden på de och dem. Även en hel del smarta människor som gått riktigt svåra linjer på högskolan skriver dem som subjekt.

Jag tror "dem"-grejen kommer ur nån sorts försök att undvika talspråk ("dom") och vara "korrekt". Man tror liksom att "dem" är den korrekta skriftformen av "dom".
Som påpekats är det enklaste att bara använda "dom" om man är osäker. Helt OK även i skrift, enkelt, smidigt och rätt.

'Före' heter det väl?

Jag blir mest irriterad när min lånade iPad rättar orden jag skriver (och jag inte korrekturläser ) så att texten blir nästa omöjlig att förstå. Men då kommer Kjelle och påpekar det lite fint. Tack Kjelle!

/R

Håller med, och på 70-talet var det helt OK att använda dom i skriftspråk, åtminstone på de skolor jag gick. Man kanske fick något litet påpekande, men det var inte fel. Betydligt bättre att använda dom än att skriva "Dem slår mig", det är varken talspråk eller skriftspråk.

Många 70-talsförfattare, typ Lundell, använder ju också dom, vilket fungerar fint.