Dito.

Jag har traskat runt i halvledarvärlden, förutom ett tidigt snedsprång till FRA. Det blev ju lite spooky, så det fick bli ingenjörsbanan istället.
Har gått den vanliga banan, konstruktör, applikationssupport, projektledning, product management, affärsområdeschef... Sen blev det vida världen med s.k. silicon foundry, eftersom det inte finns pengar tillräckligt i Sverige att bygga halvledarfabbar. Byggde upp en nätt liten organisation på drygt 30 pers med allt från processteknik, kvalitetssäkring, logistik till själva affärsdelen. Spännande, men jag fick resa så att det räcker för många år framöver!

På senare tid har jag jobbat i mindre företag, med diverse teknologier. Man blir impad över teknikkompetensen, men inte så impad av affärskunnandet. Vilket passade mig bra, eftersom det är vad jag gör. Konsultade i eget bolag (som ännu inte är helt avsomnat), men jag saknade faktiskt den där känslan av att vara en del av ett team, så nu är jag anställd igen sedan i oktober, som utvecklingschef i ett med tech bolag. Återigen, spännande teknologi, men inte så slipade affärsmän, vilket passar mig bra.

Jag hade en lite tuffare period runt 2005-8, då teknikbranscherna generellt var i gungning. Att söka jobb som 50-årig chef tar sin tid, man kostar helt enkelt mer i både förväntad lön och sociala avgifter, och öppningarna är färre. Att gå ner i position, möts med misstänksamhet. Eget bolag med konsulttjänster var min lösning på att lösa situationen själv, utan att använda a-kassa eller annat stöd. Det är betydligt lättare att sälja sin kompetens utan långsiktiga avtal, även om det per timme blir dyrare för kunden. Man måste ha en djävla diciplin dock, det tar tid att sälja, och kajakerna/skidorna/gitarrerna m.m. är lockande. Visst har man mer frihet, men också 100% ansvar. För mig funkar det bäst att strikt skilja på ledig tid och arbetstid, och köra all in på vart och ett.

Men nu är det teknikutveckling inom cancerterapi som gäller!

Tömmer bajjamajor på festivaler

kallades förr "att buda". Ett hedervärt jobb!

Vanlig enkel arbetare med endast livets hårda skola som utbildning. Först som lagerarbetare sedan som distributionschaufför och nu arbetslös. Får idag äta mig mätt på Reinfelts och Borgs morötter till oss som "inte vill jobba" !

Jag har en minst sagt brokig historik när det gäller yrken. I ungdomsåren sysselsatte jag mig med att jobba som musikhandlare, kock, groplåtslagare, stuveriarbetare och sportjournalist, mest på frilansbasis. Efter universitetsstudier och en civilekonomexamen jobbade jag som projektledare och statistiker på ett internationellt konsultföretag med ca 180 resdagar per år i snitt. Stressen tog mig till slut och efter en längre sjukskrivning bestämde jag mig för att göra något annat. Tillsammans med min hustru och mina barn startade vi restaurang, som vi drev under en längre tid. För en tid sedan sålde vi rörelsen och jag började ta olika kockjobb. Nu, sedan fyra år tillbaka, jobbar jag inom musikhandeln som säljare och administratör.

Jobbar i Tattoo-studio med att göra custom-motiv , har hunnit med en hel del konststudier
på hög och låg nivå. Var först lärling i några år med avsikt att tattuera på heltid
men annat kom emellan ...

Jobbar vanligtvis inom förskolan. Lärare i botten dock, men räknas som förskollärare.

(Jag gör en Spider-man: Dagis är ett uttryck som kommer ifrån Daghem. Vilket var aktuellt när ansvaret för daghemsverksamheten låg under Socialdepartementet. Förskolan tillhör Utbildningsdepartementet och har gjort det sedan 1998. Alltså för 15 år sedan....! Trots detta så använder både press, politiker och många andra denna felaktiga benämning. )

uh elektriker, laboratorieassistent, lagerarbetare, och dylikt har man väl jobbat som
nu försöker jag hitta ett deltidsjobb så jag kan satsa på studier och bandet samtidigt
helt värdelöst att va elektriker, gå upp 5 komma hem 17 och sen försöka ställa sig i repan

Småskola, lågstadie, dagis, förskola, mellanstadie, plugget etc etc etc. Kärt barn har många namn och om en majoritet tycker att förskola ska heta dagis så heter det så Bara dom inte kallar dig dagisfröken så...

För övrigt tycker jag inte att en manlig sjuksköterska ska heta sjuksköterska utan sjukskötare

Men det är jag det´. No offense, jag respekterar djupt såväl ditt som Spiders jobb i alla fall

Jobbar som produktionstekniker på SKF.

Aha, nytt jobb alltså. Grattis.

Lärare åk 4-9 med behörighet att undervisa i svenska, engelska och svenska som andraspråk. Jobbar på ett högstadium med språk och har dessutom ett antal timmar specialundervisning med de elever som ingen annan tycker om. Älskar mitt jobb, faktiskt!

Matte

Så lite som möjligt, för jag är en lat jävel.
Är anställd som hustekniker (typ vaktmästare) och gör allt från att byta glödlampor till teknikstöd (pc, projektorer, videokonferensanläggning). Har ett otroligt fritt och varierande jobb, tyvärr lågavlönat men för övrigt är det ett guldjobb.

Utbildad fritidsledare som hamnat på en 0 till 5-skola. Innebär lite av varje men normalläget är att hjälpa till i klasser där det behövs, rastverksamhet och fritids.
Roliga extrasysslor är "ljudtekniker" på olika framträdande, spela in och mixa när vi har elevens val och gör egna låtar med eleverna. Dessutom är jag väl han som de flesta frågar så fort något med datorerna inte funkar.

Jobbar sedan början av 90-talet som It-utvecklare, med påföljande support, inom försäkringsbranschen. De senaste tio åren har jag mest försökt hålla skutan flytande, med viss framgång iofs.

Avdelningschef på två öppenvårdspsykiatrimottagningar. Psykiatrisjuksköterska i botten.

Försöker hitta en bra balans mellan arbetsliv och hemmaliv.Satt precis och funderade hur väl jag lyckas med det...

Jag upplever att vår IT-skuta är snabbt sjunkande...

olika bolag då får man hoppas

Det behöver det inte vara. Perspektiven kan ju vara vitt skilda. Det är inte en gång utan många som jag diskuterat IT-frågor med vårt IT-folk där de haft uppfattningen att allt fungerar som det är tänkt och beställt samtidigt som slutanvändarna upplevt att de har stora problem med samma funktioner. Jag säger inte att någon av parterna har haft fel...

så är det ju. Det IT-avdelningar (och alla datorlevarantörer också f.ö.) borde kolla lite mer på är vad användarna tycker och uppfattar. Då skulle vi kanske ha datorer och applikationer som användarna förstår sig på. Jmfr NOKIA och Ericssons mobilmenyer på 90-talet. Då gick det inte att använda en Ericsonlur utan att kolla manualen, NOKIA däremot funkade utmärkt att förstå sig på utan manual. Allt detta eftersom det var Ericssons ingenjörer snarare än användare som bestämde hur menyerna skulle utformas

Den datorleverantör som gör sådant brukar du ju racka ned på?

*duckar*

det var då det, numera är jag inte anställd av PC-industrin (fast det dröjer nog innan jag blir med äpple)

Egentligen är jag utbildad kemist , men har aldrig jobbat som det. Fick ett vik som NO-lärare då jag tog examen, trivdes och blev kvar där. Läste in behörighet de första 5 åren. Så jag har nu drygt 20 år på samma 6-9 skola och börjar vara en inventarie där. Inte känner man sig yngre då man får elever som säger " mamma hade dig i skola ". Förutom Ma/NO så hjälper jag till lite på musiken då det är dags för uppträdanden , lucia m.m.