japp en ny skolHitler skulle inte skada. Ngn som kunde prata om ngt annat än betygens förträfflighet som lösning på alla problem med utbildningsväsendet..

och skämt åsido: jag gick i skolan första omgången mellan 60-76 och under åtminstone de första 4-5 åren förekom det aga i mer eller mindre utsträckning. Ett nyp i örat, en näve som knep runt nacken allt för hårt, ett hårnyp vid tinningen etc. Aga som inte syntes efteråt, men visst var det aga.. Tror inte det var förrän runt 1973 som vi ens fick kalla läraren vid förnamn. Vet däremot inte om det var allt detta som gjorde att jag är betydligt bättre på att rabbla huvudstäder i Sydamerika än ungtupparna på jobbet, det kanske bara handlar om olika intelligens och inlärningsförmåga

Barn ska inte ha läxor alls, de befrämjar knappast ”klass-resor”. De med mer välbesuttna och välutbildade föräldrar har en enorm fördel vid läxhjälp.
Hur många föräldrar klarar av matten i nionde årskursen t ex?

Hur ska man med din utgångspunkt få till stånd 'klass-resor'? Ska man förhindra de 'mer välbesuttna och välutbildade föräldrarna' att läsa läxor med sina barn (med eller utan RUT-avdrag)?

/R

Nej. all läxläsning ska ske i skolan där alla kan få lika bra hjälp av lärare.

Morgonsvammel... Vet inte riktigt vad jag vill ha sagt med detta men...

I och med att man i dagens läge får välja skola och skolpengen flyttas med så sker det redan nu en stor segregering i skolan värld. Framförallt i storstäderna. Vilket leder till/har redan lett till att det finns skolor med långa köer(alltid fulla klasser), bra med skolpeng, resurssnåla barn (Alla barn har rätt till en bra skolgång... Så lägg ingen värdering i den formuleringen tack. ) och kan locka med högre löner,

På andra sidan finns det skolor med lägre elevantal, många resurskrävande barn och som nödvändigtvis inte kan locka till sig lärare med hjälp utav höga löner.

Rätt grovt generalliserat förstås. Idag har föräldrar en helt annan möjlighet att göra aktiva val åt sina barn och väldigt många tar den möjligheten redan ifrån när barnen börjar förskolan (samma problematik finns där).

Själva läroplanen (både Lpo 94 och den reviderade) den uppmanar/eftersträvar individualsim i lärandet. Alltså ska var och en utav eleverna bedömas utifrån sitt eget lärande och också ges förutsättningar till detta.

Kollektivivistiskt tänkande är bra men fungerar kanske inte i skolan. )

Såklart skulle jag vilja att alla barn ska få samma förutsättningar i skolan. Att alla barn som behöver extra resurser verkligen får det. Men så ser det ju inte ut på långa vägar...


Så utifrån detta så kanske Rut-avdraget inte är så dumt? Att ge barnen en extra hand när det inte finns egen ekonomisk möjlighet... När skolan inte nödvändigtvis kan klara det själv.

Inte så lätt tycker jag...

Skolverket verkar ju vara negativ enligt denna artikel i DN.

http://www.dn.se/nyheter/politik/skatteavdrag-for-laxhjalp-gar-igenom

Hej!

Jag anser, som många andra att all form av läxläsning ska bedrivas i skolan, minst fram till eleverna slutar 9:an.
I gymnasiet kan jag tänka mig att börja med en del läxor, för att kunna förbereda eleven för ev. högskoleutbildning.
Jag hade det själv rätt lätt skolan, så mina föräldrar behövde sällan hjälpa mig med studierna, men om det hade behövts fanns hjälpen (båda föräldrarna hade 9-17 jobb och är högutbildade).

Jag studerar nu på högskola och arbetar (eller egentligen arbetade) som läxhjälp till elever via ett privat företag.
Utan att ha gjort någon studie på det, kan jag med största sannolikhet säga att alla eleverna som var där hade "rika" föräldrar som ändå hade kunnat betala deras läxhjälp utan RUT-avdrag. Det var elever som ville ha toppbetyg, inte de eleverna som verkligen behövde hjälp för att klara sin skolgång. Det är på de sistnämnda eleverna pengarna i så fall ska satsa på, annars ökar kunskapsklyftan ännu mer och där med inkomstklyftorna.

Så läxhjälp är helt okej, men det ska absolut INTE subventioneras av staten. De pengarna ska läggas på de eleverna som har det svårare i skolan.

Mvh Daniel

+100

Som långvarig utlandssvensk har jag läst igenom den här tråden med intresse. Jag bor ju i
Finland och dottern går i svenskspråkig skola här. Skolorna här ligger nästan alltid i topp på
internationella undersökningar (PISA) vad det gäller ungarnas kunskap, så nåt gör man ju
tydligen rätt.
Nå, hur ser det då ut här:
- läxor dagligen från första dagen i skolan. Eventuell läxhjälp får föräldrarna stå för själva.
- betyg varje termin från första klass
- endast de bästa 10% av de som söker till lärarutbildningarna kommer in

Intressant. Ingår nåt mått av mediannivån på kunskap i PISA-undersökningarna? Är "spreaden" mellan bästa och sämsta elev så att säga större eller mindre i Finland än i exempelvis Sverige? Hur ser förresten lärarlönerna ut i Finland?

Jag tror faktiskt att PISA mäter nån form av medel eller median, men är inte säker. Googla PISA och se efter.
Lärarlönerna är rätt skapliga efter vad jag förstår, även om lärare här i Helsingforstrakten klagar en del eftersom
boendet är så pass mycket dyrare här än i resten av Finland.

Hej!

Blåton, jag antar att den skolan ligger i ett område där föräldrarna är relativt högutbildade.
Både min högstadieskola och gymnasieskola har legat i topp sett i Sverige, då i princip alla mina klasskamrater på båda skolorna hade högutbildade föräldrar.
Vi hade läxor från klass ett, ingen läxhjälp, betyg från första terminen i åttan (tror jag det var...).
MEN, skolan är till för alla elever, inte bara för de som har det lätt i skolan och kan få hjälp hemifrån om det behövs. Med den skolan är det väldigt lätt att tidigt i livet hamna i ett utanförskap, om man saknar stimulans i hemmet.
Har tyvärr flera exempel på klasskamrater som tidigt just hamnade utanför, fick problem i gymnasiet och tyvärr idag inte kommit längre i livet.
Jag menar att om en elev tidigt hamnar efter i skolan utan att få hjälp, blir problemen så mycket större ju äldre eleven blir, och betydligt svårare att hjälpa.

RUT-avdrag för läxhjälp kommer aldrig (eller mycket sällan i alla fall) gynna de som mest behöver det.

Jag har personligen aldrig förstått tanken med att få läxor, utan hade hellre sett att undervisningstimmarna blev fler och övningstimmarna blev fler.
Något man bör beakta är att övningar gärna ska bedrivas med en annan lärare än som bedriver undervisningen, för att eleven ska våga undra om saker och få ett annat synsätt.

Jag har alldeles för mycket tankar och åsikter om hur Sveriges skolor ska bedrivas och kan lätt skriva spaltmeter i ämnet, men nu måste jag själv försöka hinna med mina egna studier

Mvh Daniel

Jag tror du missförstod mig. Det är inte min dotters skola som ligger på topp i mätningar,
utan det är hela det finska skolsystemet, dvs alla skolorna i hela Finland jämfört med alla skolor i de
andra länderna.
Skolfolk från hela världen brukar åka hit på studiebesök och besöka skolor både i stad och landsbygd
för att försöka förstå fenomenet. Det brukar stå om det i tidningen ibland.

Visst har du rätt i att alla inte har samma förutsättningar, men med välutbildade och motiverade lärare
kan man tydligen komma åt en del av det problemet.

När det gäller RUT-avdrag tycker jag inte att jag bör uttala mig alls. Jag har ju inte betalat skatt i
Sverige på över 20 år.

Men en stor del av befolkningen måste ju ha hål i huvudet?
Vilka ska annars göra skitjobb för skitlöner?
Förstår ni inte hur samhällsekonomin fungerar?

Jag tror att en bidragande orsak till Finlands framgång är 1. skolan är inte politiserad, 2. lärarna har ett uppdrag och det är upp till dem hur det ska utföras och 3. Finland har inte tiotusentals första generationens invandrare som i bästa fall har gått i koranskola innan de kom till Sverige.

Englands skola var bedrövlig fram tills nyligen och vad man gjorde för ca 15 år sedan var att avpolitisera skolan.
I England gjorde politikerna en partiöverskridande överenskommelse om skolan och att den sedan skulle få utvecklas i lugn och ro utan politisk klåfingrighet. För 15 år sedan lika katastrofal som den svenska skolan och idag är den bättre.

Mmm, det kan nog ligga en del i punkt 1 & 2 åtminstone. Friskolor finns ju visserligen här, men de är inte många och
de är ofta ännu striktare än de vanliga skolorna. Den övervägande majoriteten av skolorna är funkar ungefär som
svenska skolor på 60/70-talet. Dvs de har en gemensam och ganska ambitiös läroplan. Inom de ramarna har sedan
de där motiverade lärarproffsen relativt fria händer. Och ungarna får betyg... När det gäller punkt 3... Jag brukar säga
att jag känner igen hur det var i Sverige på tidigt 70-tal. Men, jag känner folk som har sina ungar i en av de få
invandrartäta skolorna här och det tycks faktiskt funka rätt bra där också. Också den skolan gör rätt bra ifrån sig i
nationella jämförelser.

Glöm inte att i Sverige får man inte ställa krav!
Det är kränkande

Javisst ja. Aj då. Det glömde jag. Så dumt av mig.

En läsvärd ledarblogg i ämnet:
Debatten om Rut-avdrag för läxhjälp har hamnat fullkomligt snett. Avdragets motståndare beskriver inte sällan företeelsen som om det gällde guvernanter i adelsfamiljer. I senaste numret av Föräldrakraft, som är en tidskrift om barn och unga i behov av särskilt stöd, ges en rimligare bild.

Under rubriken ”Allt fler köper privat läxhjälp” intervjuas Karolina Vestin, som själv hade det tufft i skolan på grund av dyslexi men idag är operativ chef för utbildningsföretaget Upgrades Education.


”Karolinas egna erfarenheter har betydelse när hon nu håller i företagets snabba utveckling. Många ‘kunder’ har precis som hon själv dyslexi. Andra har koncentrationssvårigheter och kanske diagnoser som ADD eller ADHD. Inlärningssvårigheter är vanliga bland dem som efterfrågar läxhjälp.

– Jag tror att nästan tio procent av våra kunder har olika svårigheter, säger Karolina.
_ _ _

Karolina upplever att många fortfarande är tveksamma till att köpa läxhjälp.

– Delvis tror jag det beror på att man tror att vi bara hjälper dem som vill upp på MVG-nivå, men många av våra elever ligger på IG när vi kontaktas.

– När det gäller elever som har en diagnos tror man kanske också att man behöver stöd från någon som är väldigt kunnig inom det området, men de som har provat upptäcker att extratid och engagemang kan ge väldigt mycket. Med våra coacher kan eleven gå igenom kapitlet precis så många gånger som krävs och man kan ta rast så ofta som behövs.”

Det är det här reformen handlar om. Barn som behöver stöd, och föräldrar som ges möjlighet att ge det stödet.


http://blog.svd.se/ledarbloggen/2012/12 ... kligheten/

/R

Det där svarar väl fortfarande inte på frågan varför inte skolan direkt ska ge det stödet, utan att det ska vara beroende av föräldrar som vill/kan peta in en del av kostnaden själva.

För att kunna svara nyanserat på frågan måste man sätta frågan i sitt sammanhang.

- Varför dyker det "behovet idag" är kanske en första frundering.
Man har under decennier försämrat skolan med att minska antalet behöriga lärare, gett dem sämre pröjs så de inte stannar, ökat antal elever per klass, ökat adminsitrativa bördan på lärarna, osv...

Summan Summarum har man också försämrat möjligheterna för skolan att vara den självklara huvuddelen av den support vi vill att våra barn ska få under sin tid i skolan.

När detta cementerats och man kommer mer och mer in i ett samhälle där man börjar glorifiera filosofin med att resurserna kopplas ihop till ens egen plånbok istället för det som var en del av den svanska modellen dvs att solidariskt hjälpa alla, så ör det inte konstigt att det kommer förslag på att utnyttja RUT till läxhjälp men det är mer ett dåligt betyg på en politik som borde se till att ge bra resurser till skolan istället för at strunta i det och ge en "lösning" till folk som har råd.

Jo, delvis gör artikeln det genom att föräldrar (i detta fallet med t. ex. dyslexi) anses se sina barns behov (dyslexi eller koncentrationssvårigheter) bättre än skolan.

/R