Nu finns det uppenbarligen ett fritt tolkningsutrymme. Du gör dig lustig över att jag skriver om ”höjda skatter”, när det i själva verket står ”skatter som styrmedel” som kan innebära tex ekonomiska incitament, inkomstutjämning etc. Det är bara att läsa innantill, begreppet är också vedertaget. Alltså ingenting jag har hittat på.

Min ingång i tråden och det som intresserar mig, är hur vi skall kunna bibehålla den gemensamma sektorn med sitt nuvarande kostnadsläge utan att (som för många länder inom EU) få ekonomin att falla sönder. Det gäller att kunna hitta strategier, en ökad upplåning verkar givet men också att få kostnaderna under kontroll, att dra på sig ytterligare kostnader tror jag är olyckligt.

Dom politiska frågorna som inkomstfördelning, rättvisefrågor, segregation och utanförskap är komplexa frågor som jag inte har något entydigt svar på. Våra politiska partier har olika ideer och då får man jobba långsiktigt den vägen.

/Ulf

En ökad upplåning?

Du skrev 'politiken kommer in, att jobba för en någorlunda jämn inkomstfördelningen och att skolan är öppen för alla' och jag tolkar det som din uppfattning och inte ett konstaterande av ett allmänt politiskt handlande för alla politiska partier driver inte denna fråga.

Eftersom innehållet var oklart ställde jag en fråga och du svarar 'Att så många som möjligt är på banan är en del av den svenska modellen, politiska styrmedel är bla skatter och regelverk för tex arbetsmarknaden'. Jag uppfattade detta som din egen ståndpunkt och inte heller här en beskrivning av den svenska politiken i allmänhet.

Av detta tolkar jag 'jämn inkomstfördelning', 'politiska styrmedel genom skatter' och 'en skola för alla' som att du förespråkade skattehöjningar (i Sverige får väl fortfarande presumtionen anses vara höjd skatt om inget annat sägs) och jag ställde en fråga om du menade att du förespråkade höjda skatter. Du svarar då att politiska styrmedel också kan innebära skattesänkningar och naturligtvis kan det göra det (men det är inte en för alla politiska partier en gemensam ståndpunkt). Alltså i denna kontext ställer jag frågan om du menar höjd skatt.

Och vad är svaret på min fråga då? Jo, istället för att förklara din ståndpunkt och räta ut frågetecknen förklarar du att politiska styrmedel även kan betyda sänkta skatter - men det är ostridigt och jag har inte påstått något annat! Du undviker däremot frågan om hur sänkta skatter (och då tolkar jag det som skattesänkningar för låginkomsttagare eftersom jag tolkat att du förespråkar en jämn inkomstfördelning) kan bidra till en bättre skola?

Jag har inga problem med att andra människor har en annan uppfattning än jag (tvärt om) men för att kunna förstå måste olika saker ibland förtydligas. I mina senare inlägg har jag ställt frågor till dig men du har inte besvarat dem. I varje fall inte så att jag förstår för jag tyckte att resonemangen blev allt rörigare. Och när jag ställer en fråga om 'höjda skatter' uppfattar du det som att jag gör mig lustig över detta när det i själva verket är en oklarhet jag ber dig att klargöra men istället för att klargöra din ståndpunkt tar du (på nytt) upp betydelsen av ett begrepp som ingen ifrågasatt betydelsen av.

Hur ska jag nu tolka detta? Att du inte har någon egen klar ståndpunkt? Att en röd tråd saknas i analysen? Det är OK att stå för något, det är OK att ändra sig, det är OK att erkänna att man tänkte fel, det kan till och med vara OK att inte ha en ståndpunkt - men skriv det då!


Vill du nu förklara hur du resonerar när sänkta skatter bidrar till en bättre skola? Eller vill du ha höjda skatter för att säkerställa en skola för alla?

/R

Repetition av 'Staten och Kapitalet' i skolmiljö?

/R

Nejdå, jag tyckte bara att det var en ovanligt passande illustration av din fråga till Abe

Hmm, är det en följd av sänkt eller höjd skatt?

/R

Triumfatoriskt hoppas du på att jag skall svara antingen höjda eller sänkta skatter när jag själva verket talar om någonting helt annat, det blir nästan lite komiskt. Utan att vara taskig, så tycker jag att du resonerar runt frågan på ett minst sagt ”fyrkantigt” sätt.

Du får nog acceptera det jag skriver eller släppa ämnet. Jag har skrivit det jag vill ha sagt och att upprepa samma sak en gång till känns tämligen meningslöst.

Skatter kan vara så mycket annat än mer eller mindre i plånboken. Det finns mängder med olika skatter och avgifter som ingår i tex statsbudgeten som sedan omfördelas, där skatt på arbete är en del. Kommunerna å sin sida är ålagda att sköta grund/gymnasieskola, äldreomsorg mm och det är någonting som riksdagen har bestämt. Staten ger också riktade stöd till kommunerna, så oavsett vad man betalar för skatt i sin hemkommun så skall skolan vara likvärdig.

När det gäller specifikt lärarnas löner, så kan jag bara upprepa det jag har sagt tidigare, dvs för mig får lärarna gärna ha 1 miljon i ingångslön så länge systemet klarar av det. Men att som enskild grupp dra på sig stora kostnadsökningar som är underfinansierade tror jag är olyckligt. Och det har varit min poäng från första bokstaven genom hela tråden.

Sedan nästa fråga hur man skall upprätthålla och säkerställa kvaliten inom offentliga yrken, är främst en politisk fråga som hör hemma i en annan diskussion. När det gäller lönenivåer för tex sjuksyrror, psykologer, lärare, kuratorer, sjukgymnaster, socionomer osv så har jag inget underlag eller någon analys där jag kan säga vad som är okay, för jag vet inte, that’s all.

Min åsikt i enskilda frågor som jämställdhet, inkomstfördelning osv tror jag inte för tråden framåt, och är därför ointressant.


/Ulf

OK, back to trådens ämne.

Jag återkommer med nåra funderingar senare.

/R