Japp, i söndags morse blev det färdigt. Han var klar i knoppen men åkte på en så pass massiv stroke att han var borta blott 6 timmar efter att det small.

Egentiligen bara bra, för kroppen var sliten. Han hade otroligt svårt att röra sig, och han hade ont mest hela tiden. Jag o brorsan var där förra veckan och vi umgicks med hela huset fullt; barn, barbarn och alla därikring, och han sade sedan till min mormor att han var så glad att han hunnit träffa alla. Blott ett par dagar innan det small. Jag är glad att det blev som det blev; inte fan hade jag velat ha honom som nåt kolli på ett sjukhem, det är ju otroligt ovärdigt. Bättre han fick försvinna medan vi minns honom som han var; skärpt och barsk med en underfundig humor.

R.I.P Bengt Axelsson, inte ens 80 år men så är det ibland.

Beklagar sorgen - skönt för er alla att ni hann träffas en sista gång, sånt betyder mycket i efterhand.

Ja verkligen. Vi fick ihop det med alla i hela släkten förra veckan, så han kanske kände att han var klar. Han träffade verkligen alla som stod honom nära precis innan det small, bokstavligen.

I all bedrövlighet så är ju det optimalt egentligen, jag tror han fick det precis som han ville ha det.

Beklagar sorgen! Men som sagt, en tröst är ju att han dog på ett "bra" sätt.

Beklagar!!

Beklagar.

Beklagar verkligen. Det är drygt 30 år sedan min morfar och farfar gick bort. Ljusa minnen dock.

Tråkigt : ( Beklagar

Tråkigt Fredrik

Spela gitarr brukar hjälpa!

Beklagar sorgen... En fin text!

Tack för alla kondoleanser! Det är dock ingen större fara med mig. Jag är lättad över att det blev ett så pass snabbt avsolut, och han har som sagt inte haft det så lätt de senaste åren. Vi drack lite whisky på julaftonskvällen efter att mormor gått och lagt sig, och då berättade han att han hade ramlat i badrummet och tuppat av några veckor tidigare. Och när han kom till sans igen blev han sur över att han inte hade dött. Det säger ju en del om hur han själv tyckte att han hade det.

Som läget ser ut nu har jag bara positiva minnen. Det hade lika gärna kunnat bli vårdpaket av honom, eller om han nu skulle ha återhämtat sig från stroken så skulle han säkert inte kunnat bo kvar hemma ändå, och nån strävan efter att hamna på ålderdomshem hade han verkligen inte. Hade det blivit en långdragen process av detta så hade de sista minnena troligen INTE varit positiva. Jag tror det är så man ska tänka.

Tråkigt, vem det än händer.

Man brukar säga att det är lättare med äldre (det är det inte eftersom dom bara SKALL finnas där), men som sagt fick ju morfar träffa de sina en sista gång.

...det är inte alla gamla som får det.

Sorry Fredrik

Beklagar, det är aldrig okay när någon anhörig går bort. Måste bara kommentera det där med sjukhem, har själv anhörig på “hem”. Jag måste säga det verkar vara riktig bra och värdigt. Med drinkbricka varje dag innan middagen och socialt umgänge och faktiskt ett nytt liv för gammelmorfar 93 år som är klar i knoppen men ganska dassig i kroppen.

Beklagar sorgen …

/UIf

Beklagar, Fredrik!

Beklagar sorgen..

beklagar sorgen.