I det sista här när jag knåpat ihop fler maskiner har det slagit mig att maskiner med relativt snarlika setups ur alla perspektiv kan låta så olika,å framför allt e det jag har i tanke varför vissa låter rätt medans jag kan uppleva att andra,med då mkt snarlika eller rent av exakt samma specs,kan låta "hårt" i brist på bättre ord.

Jag mekade precis iordning den gamla Eko Herald jag skojat med en hel del för en kille söderöver idag. Strax innan midsommar fick jag ju fart i det där DNS projektet för D-drop å grejen e att Heraldens setup e mkt snarlik DNS;ens.
Lika förbannat låter DNS hårt i jmfrls.

B+ på Ekon e ngt lägre iofs men de aktuella spänningarna in mot pre-ampen e likartade. Samma lika e mängden glättning ung på par med varandra å till sist setupen på pre-ampen i sig.
Mja..de e klart. Ekon har bara en form av Garnet setup som tonvred medans DNS;en använder en passiv James.

Det slår mig pga kontrasterna i det. Alltså,jag upplever INTE skillnaderna som direkt subtila-så hajar ni kanske vad jag menar. Iom det...Ekon,den känns färdig,medans DNS;en till Anders helt klart behöver ses över.
Att det kan slå en del rent procentuellt i komponentvärden,visst,men...mja...
Det e ung som ni tänker er en maskin med LTP PI där den ena använder Marshall resistorvärde i svansen å den andra Fender. Mao e det som DNS;en arbetar med en presence kontroll ställd på fullt skaft i jmfrls.

Båda maskinerna använder concertina fö,å de tycker jag mig ha kommit till tals med hyggligt. No worries liksom för de får jag ut det jag vill ha av-så jag tror knappast det e där problemet sitter.

Ideér?
Vad e det som kan skapa såpass stora förutsättningar för såpass olika ljudbild?
Trafona?

Trafona....

På A svarar jag trafos.
På B summan av alla små detaljer som kan skilja, från färg på kabel till om pt:n står i vindriktning och kondingarna är inkletade med handsvett från italiensk montör.

Antagligen är det detta som fascinerar mig när man bygger och mekar. Det borde låta på samma sätt när man plockar ihop något som i schemat är mkt likt en annan stärkare. Och ändå gör det inte riktigt det. Det tycks som om vissa grundkaraktärer följer med nästan oavsett hur mkt man modifierar och bygger om.

Det jag tycker är mest märkligt, mitt svar till trots, är att när man testar utgångstrafos A/B/C så är skillnaderna mkt subtila. Men kanske har powertrafon minst lika stor betydelse? Inte bara att spänningarna kan variera. Kanske finns det skillnader i egenskaper i transformeringen och leverans av ström som påverkar mer än vi tänker oss.

Jag önskar jag visste. Eller så vore det inte lika kul längre...

/Gunnar

Layouten skulle jag villa sticka in med som en teori. Likväl som man kan få postiva feedbackar som gör att det tjuter kan man få negativa som dämpar bort saker. Man kan även då rimligen få resonansfrekvenser som sticker ut och ger hårda peakar. Alla möjliga filter bör kunna skapas genom överblödningar pga av layout. . Bara svammel från min sida men det bör kunna ske.....

Som sagt var. Jag och min tvilling är helt lika så när som på att syrran har ingen mustasch.

Går det att få se schema på dessa olika tonkontroller?

AFAIK använde Garnet både James och TB/TBM tonkontroller men kan hända att de gjorde ngt annat också. Grejen med James är att den är känslig för komponentvärden, speciellt i diskantkedjan samt separeringresistorn mellan bas och diskant och även potentiometrarnas resistans. Jag använder den tonkontrollen själv och kör med 1% komponenter för att förstärkarna skall låta lika varandra. 20% tolerans på potentiometrar duger inte, får selektera till under 5%.