Sorry att jag blir lite OT i din tråd nu Gunnar.

@Aleks.
Med all respekt för att tappa dig på kunskap undrar jag ifall vi skulle kunna ta den biten ovan med 82/83 flaskor. Du å jag har ju resonerat om det tidigare,å som sagt så har jag provat å då med resultatet att jag iaf inte tyckte det gjorde ngn nämnvärd skillnad. Rent praktiskt nu,vilket naturligtvis inte säger ett skvatt om varken teori eller omkringliggande orsaker å parametrar.
Att man borde få mindre brus med en 82 triod som ren concertina förstår jag med å lika samma att concertinan i sig relativt sett e okänslig för mängden mu i sammanhanget iom förstärkningsfaktor 1 rent teoretiskt. Lika samma att såvitt jag förstått såväl 81 som 82 är kapabelt till större strömmar.

Det jag grunnar på däremot e vilka omkringliggande orsaker som kan vara anledning till mitt upplevda uteblivna resultat. Som concertina har jag provat såväl 81 som 82 som 83 å naturligtvis påverkas drivern i menlig utsträckning men när jag så provade ett 82/83 så var jag självklart noga med att rätt sida hamnade där det skulle i PI;n. Lika fulla fast tyckte jag inte att jag upplevde ngn nämnvärd förbättring i brus mm. Det får iaf mig att tänka i banorna vad jag gjort fel.? Som bekant,skit in=skit ut.

Lika samma med det vi snackat om med drivern,där det inte e mkt annat att göra än att kvittera att man skall se den som en del av PI;n-inte av preampen-å i det att det just e vaket att inte ta med sig mer amplitud än nödvändigt till drivern,just ur perspektivet brus mm.

Det där har inget med brus att göra, Jesper. Signal/brus relation bestäms redan i 1:a och till mindre grad 2:a gainsteget, resten har marginall inverkan.
Övningen med ECC832 var avsedd att råda bot på den fula (för vissa öron) distortionen som uppstår när själva concertinan överstyrs. Den distortion som kan låta lite som fuzzy flanger, typ. Det finns folk som betalar för att få just det ljudet, andra kallar det ful dist. och skyr den som pesten.
Har man inte den i sin krets så blir det ingen större skillnad med 832:an. Du får lika mycket förstärkning i drivern och större strömdrivningförmåga i själva concertinan, men den leverar bara så mycket ström som lasten drar, den trycker inte in allt den har.
Det verkar som jag inte förklarade saken tillräckligt tydligt den gången.

Jo, man skall ha så hög signal som det går att få ut utan att den slår i taket innan MV. Sedan dämpar man den före mastern för att anpassa till påföljande slutstegets ingångskänslighet: lika mycket som man dämpar signalen lika mycket trycks det totala bruset ner. "Headroom riding" heter det och är nyckeln till max dynamik.

Då e jag med. Stort tack broder!

Anledningen till att jag frågar e att jag e på ggn att göra en liknande setup igen. De förra har ju fallit väl ut,å mkt riktigt sitter det ganska kraftiga gallerläckor mot backen i dem allihop.

Skall ge detta med 832 en vända till å se vad som trillar ur påsen. Så sant som det e sagt,man lär så länge man lever

I likhet med Gunnar tyckte jag att concertinan lät rent för djävligt tills jag då dels tog till mig det med kraftig stopper samt flyttade katodmotståndet i rent värde (var väl du å jag som snackade om den biten med tror jag?),å sanningen att säga får jag konstatera att det går att få en concertina att låta alldels utmärkt i samband med överstyrning till trots vad en del belackare ger uttryck för. Men det e väl som vanligt antar jag,att man belackar gärna det man inte förstår.

Sen skall sägas att det där med att labba med just gallerläckor dels på drivern å dels concertinan i sig kan ha..imperativ effekt i min mening.

Gott. Då finns det ett fel att söka. Mäta läget är en inte helt korkad metod när något låter fel.
I'll be back.
/Arnold

Gunnar. Inte för å va pelle redig,men 5V? Det har inte varit driverns katod du mätt på? (Å då e iofs 5V fel då med..)

Så. Nu funkar det. Full effekt och den låter som den ska.

Bytte alla komponenter runt concertinan. Inget hjälpte. Till slut hittade jag att masterpoten var kass och på något sätt jordade och därmed bypassade R34. Dumt och försmädligt

Äntligen går det att börja jobba på allvar med tweakningen. Nu låter stärkaren som den ska i grunden, men allra bäst från rent till lätt spräck. Man får vrida ned basen mkt när man vrider upp gain och det ska till och morra, annars blir det typ Fender-bludder. Ska jobba lite med tonstack enligt era förslag. Och kanske se över signalkondingar och katodbypasskondingar.

Kretsen är i princip ett första steg 100k/1.5-22uF - gainpot 500k (100pF bleed), andra steg 100k/2.2k-1.0uF - tonstack - tredje steg 100k/1.5k-22uF - concertina.


/Gunnar

Nu skall jag definitivt inte "lära" dig ett skvatt Gunnar,du har hållt på längre än jag,men jag skall kosta på mig att komma med ett förslag.
Om du provar att backa av på mängden avkoppling. Gör de där 22uF till 2.2uF istället.
Lika samma,prova att öppna med 150k/3.3k med 2,2uF så skall du se.

Iom regleringen av mängden avkoppling gissar jag att mkt av bumligheten försvinner,å med det minskar behovet av lowcut varför signalkondningarna kan hållas ngt större. Iom det i sin tur mixas vad som går in i flaskorna mer obehindrat å iom det,iaf i min erfarenhet,så får stärkaren lättare att skapa det där genuint "ihåliga" med lite metalliska övertoner.

Sätt de värdena för en lite stund som du trivs med å lattja sedan med resistorerna in mot spänningsdelarn. Där hittar man ju massor av balans mellan attack,värme å hur det hela viker sig.

Őppnade upp med 22nf före concertinan. Det funkar. Finns ingen bumlighet i slutsteget som är tight o fint. Ska labba vidare med avkoppling osv.

Utmaningen, både i den här stärkaren o många andra liknande jag meckat med, är att hålla den varm rund mjuk och glasigt krispig precis där det spricker men sedan gärna ha några steg till på gainratten och då ska det inte låta bumligt och ilsket i toppen utan mer tight midmorrigt.

Ja jag vet att det nästan är omöjligt bara genom kretsdesign få detta genom att vrida på gainratten. Antagligen får man göra avkall åt något håll. Eller ha två kanaler. Eller switcha in det tredje gainsteget vid behov. Men jag gillar väl mission impossible...

Kör man tre steg tycker jag att avkoppling med små kondingar på två eller tre av katoderna leder till en för hård ton på lägre gain. Kanske är det därför 2204-kretsen funkar både för medium dist och lätt spräck, så länge man inte langar avkoppling över steg 2 o 3. Men i den här Basskingen känns avkopplingen nödvändig för att få snygg dist.

Finns massa sätt komma vidare här. Tror att det är rätt små justeringar som ska till i avkoppling, tonstack o spänningar.

Bara spekulerar i allmänhet då jag för stunden tyvärr inte sitter i verkstaden o kan löda...

Förresten - dina (och andras) råd, tips o tankar är alltid välkomna! En del gillar att bolla och diskutera. Andra håller trut o pysslar i sin ensamhet. För mig handlar det inte om vem som kan mest osv. Tack för engagemanget!

/Gunnar

Mmmm.
I mina 4,5 samt 6 stegare det sista har jag med viss framgång lekt "tripp,trapp,trull" vad avser katodmotståndens värden. Dvs börjat på 3.3k alt 4.7k å därifrån stegat neråt för att avsluta med 1.5k.
Endast det första samt sista steget har varit avkopplat å då med just 2.2uF.

Iom antalet steg har jag i vart fall adderat en gainratt,en volym samt en master å när vi då snackar concertina lagt mastern innan drivern,å detta av en orsak.
Min tanke har varit att sätta kraften för att kunna justera i händerna på den som spelar å genom att variera de minst 3 pottarna fram eller tillbaka på så vis genom det till en grad kunnat bestämma vilket av stegen som skall vara dominanten. En approach som skapar en ganska bred stärkare genom att den blir förmögen till rent relativt många olika distbilder.

Nu skall samtidigt sägas att min ambition INTE e att "leka metal" primärt utan att mitt fokus ligger på rocknroll. Helt klart e att man med mängden steg skapar en tightare dist,eller rättare sagt tappar det grovkorninga som en 2 eller 3 stegare kan ge,men samtidigt tycker jag rent personligt att vinsten e större än förlusten i att öka på antalet steg för att FÄRGA. Inte nödvändigtvis som sagt skapa mer distortion.

I FBT;erna,som ju uppskattats av rätt många,så funkar det balansmässigt som så att man genom att lattja med framför allt då gain å volym via en enda kanal kan dra dem från "mild to wild". Cleanljudet har iofs INTE närvaron av en bra Fender clean,det har det inte,men det duger iaf å lite till (just avsaknaden av bas blir ganska påtaglig,även om jag nu enl ovan skär begränsat jmfrt med många andra neråt-max 3300pF)

Sen tror jag iofs mkt av det helt riktigt ligger i tonstacken. Det jag gjort det senaste e att rippa den design som finns i Peavey Triumph rätt upp å ner. Den funkar bra å ger ett gott svep installerad på första anoden. Iom det med första anoden så blir det åxå viktigt att det steget e avkopplat å mängden avkoppling såväl som värdena på tonstackens kondningar blir imperativt för hur resten av pre-ampen arbetar.
Har lekt lite med tanken att "göra en Mesa",dvs installera en andra tonstack av enklare snitt (James setup) i arslet på pre-ampen för att på så vi kunna styra i båda ändar men...sen e jag lite allergisk mot det där med för mkt rattar. Tror däremot att det kunde vara en mkt bra idé totalt sett,å kanske framför allt då efter att ha lekt med div Mesas.

Sen skall sägas att jag tagit MYCKET fasta på Martins "det labbas för lite" koncept. Jag laborerar friskt med just katodresistorer men för all del även med spänningsdelande resistorer in mot pre-ampens div noder. I det sista tycker jag att i balans mellan anod/katod resistor å spänningsdelaren finns det en "sweetspot" för när attack blir för bra å man tappar rundhet. Då e vi som jag ser det inne i metal territorie. Samma då neråt i DC när man tappar förmågan till sträng-som motsats.

Vad avser det med katodmotstånd har jag varit uppe på 27k å trampat å min summering så långt,om man nu som jag gärna sätter upp olikformade steg,e att det snarare handlar om vilket som skall vart mer än hur mkt. Därav "tripp,trapp,trull" resonemanget,som jag får säga iaf inte e helt utan merit i min mening.

Gårdagens preamp-test blev en start med klassisk tvåstegare för att behålla så mkt värme som möjligt i tonen. Parallellkopplade första röret (gemensam anod, katod och ingång). Försökte kräma ur mycket gain ur båda stegen. 220k-anoder, 820R/2.2uF på första katod, 1.5k/22uF på andra och sedan in i concertinan. Basskingens tonstack + gainpot mellan stegen.

Det blir ett fint, klassiskt lite Bassman-aktigt stuk. Men man kör helst gainpoten i botten och styr volym och därmed slutstegsdist med concertina-mastern. Det är, precis som väntat, så att andra steg crunchar lite med gain på max, men bara lite. Saknar en crunch/dist-växel eller två.

Alltså får de nog bli en trestegare i alla fall. Fram och tillbaka.

Men jag behåller nog lösningen med gainsteg1-tonstack-volym-gainsteg2 och sedan in i ett tredje preampsteg som får bli diststeg.

/Gunnar

Tack för erbjudandet och bilderna, har du ork o lust får du gärna hjälpa mig.
Bilderna hjälpte lite när det kom till OT:n, om jag inte ser fel så blir pinne nummer:

10= jord
12= 4 ohm
14= 8 ohm
16= 16 ohm

på andra sidan blir 5= centertapp och 2 o 8 till rören

Stämmer?

PT:n blir ju lite värre då vi verkar ha lite olika färger och mina pinne nummer synns dåligt.

Vilka tåtar används på insidan (primär)typ jag kan gissa den var ställ på 220V och du har säket bytt till 240V, jag har Svart,röd, grön, gul, grå och en tapp lite länger ute till höger utan färg på primärsidan, verkar även som två tåtar går över till seckundärsidan till just primären,,eller?

På secundärsida har jag från vänster: 2X lila (du har blå där som verkar gå till slutrörens glöd), 2X grå, motstånd som går till röd, gul, röd, vit och svart/vit.

Vet att lista ut vad allt går till är meckigt, men skulle uppskatta det mega ! (= Pilsner under SRF )

1 = pt:ns skärm
2 = inkommande AC 0
3 = 110V
4 = 130V
5 = 220V
6 = 240V

7 = 6.3V till slutrör
8 = 6.3V till förstegsrör
9 = biaslindning 53V
10 = HV 320V (160-160)

Hoppas det hjälper dig!

/Gunnar

Moddningen går vidare. Stuvade om rejält en stund, flyttade tonstack osv., testade både två och tre steg, parallellkopplat första steg. Men det blev en del oscillationsproblem och jag vann inte något. Jag försöker bygga på originalkretsen trots allt, tweaka den. Det är en kul utmaning i sig.

Distmängderna är under hygglig kontroll, typ nästan som en 2204 när man maxar (men förstås en annan karaktär pga kretsen design). Vill inte ha mer än så. Fasvändaren funkar fint. Men...

Kretsen skiter på sig i basen i tredje steg när man vrider upp gainpoten mot 8-10. Det blir bättre med en stor gridresistor (R27) före, typ på 220k eller mer. Men jag tappar lite briljans, vilket inte är önskvärt när man vill köra cleant till lätt spräck. Det blir tightare i botten med en liten avkoppling på andra stegets katod, 2.2uF. Ännu tightare med 2.2nF signalkonding efter första steg. Men på lägre gain, känns kretsen då lite stel och platt.

Har inte hunnit gräva i tonstacken så mkt ännu. Funderar på att labba med bl.a. R28, 500k mot jord, alltså ta ned signalen in i steg 3 ngt. Men är osäker på vilka frekvenser som egentligen slår igenom i steg 3. Det kan vara för mkt i området 200Hz, elller djupaste botten.

Gain-poten ger just nu en ngt oönskad funktion. När man kommer upp en bra bit 7-10 kommer botten, det blir mkt mer bas i kretsen. Egentligen skulle man vilja ha det tvärtom, eftersom det ju är då som det skiter på sig i botten. Gainpot lågt ställd = mkt botten och bright topp. Gainpot högt ställd = mer midskjut. Hm, kanske bättre med en 1M-pot? Eller hur tänker man bäst här?



/Gunnar

2:steg + EQ
Tre lägen på diskantratten: 0,50,100 och bassvep 50k per steg
Övre diagram C25=22uF, C10=100nF
Nedre: C25=2.2uF, C10=10nF
Draw your own conclusions.

Kanoners. Tack! Det var ju hur tydliga besked som helst. Jag måste nog börja tycka om 2.2uF på andra katoden, fast jag tycker det blir för mycket gain och morr i mojängen. C10 har redan krympt från 100 till 22nF. Går kanske vidare där.
/Gunnar

Sätt ett motstånd på 220k-470k (beroende på hur tight du ha det) från vipern till jord på gainpoten och behåll 2,2nF kopplingskondingen. Då blir det tightare i basen när du drar på gain och mer bas och diskant på lägre gain-sättningar.

Mega tack Gunnar!

Antar gula tåten på biaslindning är jord ?
Frågar då jag inte hittar motsåndet på schemat som sitter vid just den lindningen, ibland har man ju sett även motstånd till jord.

Ja, det är lite skumt med motståndet. Antar att det bara spänningssänker till före biasdioden.
Jag har satt ihop stärkaren nu så jag ser inte riktigt. Men gula tåten går till en extra säkring, ev till jord sedan.
Den ena tåten måste vara ansluten till jord. Så står det i alla fall på schemat.
/Gunnar

Ett litet trick i Concertinan att använda på t ex Princeton och Orange är att balansera Anod och Katod motstånden värdemässigt, alltså mät katodmotståndet inklusive 1K och jämför det med Anodmoståndet. Det bör vara samma värde. Anodmotståndet kan driva långt åt helvete. Sätt helt enkelt dit nya motstånd..

Kaj

Fint tricks! Tack! Ska kolla på det nästa gång en concertina dyker upp på bordet. Av någon anledning tycks long tail och undertecknad passa bättre ihop. Men man lär sig hur concertinan funkar genom att testa sig fram. Finns en hel del modtips dessutom.
Annars är Bass-kungen tillbaka hos ägaren som verkar mkt nöjd med den lätta makeover som gjorts. Friska e-lytar, lite pillerill i kretsen, sedan sjunger den fint och högt. Trots att rören är från 60-talet typ (gamla Mullard, Tfk mm). Men de verkar kunna tuffa hur länge som helst.
/Gunnar

Jag vill bara passa på att hälsa ToneDream hjärtligt välkommen till Ljudbojen!
När han i sitt första inlägg informerade om att han finns i Gävle, i det andra inlägget att han heter Kaj, så tror jag de flesta här kan räkna ut vem det är.

Ljudbojen kompetensförstärker! Välkommen Kaj!

/Uffe

Eftersom precis en sådan 63:a Dynacord Bassking var min första rörstärkare för en sådär 33 år sedan och det var den som fick upp mitt intresse för rörförstärkare, ville jag följt och varit med i tråden. Har provat ganska mycket i sådana...

Men, men... Hänger för lite här på Bojen numera för att ha hängt med...

Hoppas allt gått bra!

Kaj , nu gav du mig Torrens vibbar, det var ju ett av dom modsen som var med i hans bok
Dock tror jag den modden spelar mer roll, när man inte har en bootstrappad master som Gunnar har.