inatt gick min kära mor bort. Hon fick diagnosen hjärntumör i Juli förra året och tumören var av den aggresiva sorten som inte låter sig bevekas. Tio månader fyllda av återkommande cellgiftbehandlingar och där med följande biverkningar har nu avslutats.

Kan bara konstatera att mor min fick avsluta sin tid på jorden på ett mycket bra sätt. Hon hann ta farväl av all sina många vänner och alla sina barn och barnbarn på ett bra sätt, hon hann avsluta allt hon hade föresatt sig (inklusive att sticka klart ett par yllesockor till mig som blev klara i måndags). Hon hann berätta för oss anhöriga precis hur hon ville ha det med begravning etc och hon fick avsluta det hela med sina närmaste runt sjuksängen. Hon fick somna lugnt och fridfullt och det sista medvetna hon gladde oss runt sjuksängen med var att hon skojade mitt i eländet.

Mor var en kvinna som i hela sitt liv aldrig visat sin omgivning några dåliga egenskaper och en som alltid satt sina medmänniskor i första rummet. Hon som lärt mig att behandla alla människor lika och alltid ge alla en andra chans. En kvinna som engagerat sig i välgörenhet sedan ungdomen och genom åren varit en mycket omtyckt ledargestalt i många organisationer och föreningar för hjälp åt de svagare. På toppen av allt sitt engagemang hade hon dessutom lyckan att ha en kropp som hängde med som få under alla år. Hon dansade squaredans regelbundet och promenerade minst en timme om dagen till för ett år sedan , då 81 år gammal. Hon hade alltid massor av tid över för andra, besökte ensamma och sjuka pensionärer, engagerade sig i andras problem och hade alltid en hjälpande hand att sträcka ut. Var alltid den som skrev hyllningsverser och gratulationssånger till den som fyllde år, var en fena på långa juklappsrim och hade en mycket vacker sångröst som hon genom åren luftat i allemhanda sånggrupper och körer, hon som gav mig mitt intresse för musik

Tack mor för alla år du har stått vid min sida, för allt du har gett mig. All styrka och all visdom. Det är en oerhöd förlust att förlora sin mor, men i mitt fall också en oerhörd lycka att få ha haft en mor som du

tack







Edit: jag gillar egentligen inte att skriva denna typ av inlägg, eftersom de lätt kan få en gåmedhåven-stämpel, men jag kände att jag behövde dela med mig av mina känslor och å skriva av mig lite. Dela med sig gör man till sina vänner och ni BOJs tillhör ju på sätt och vis mina vänner, i denna uppkopplade tid.

Beklagar.
Skönt att hon fick somna in lugnt och fridfullt.

Fint skrivet. Du har mina kondoleanser.

Beklagar.

Tungt... Beklagar sorgen.

Självklart att man ska använda ett forum för att lätta känslorna. Beklagar sorgen, men det känns väl ändå bra att det blev på ett värdigt sätt? Min mor går mot 90 nästa födelsedag, och tar fortfarande cykeln och handlar mat. Men hon har svårt att acceptera att kroppen inte hänger med som förr, och accepterar inte riktigt åldern som anledning, vilket kan vara lite jobbigt för oss andra. Jag hoppas att hon dör knall och fall, mitt i någon trevlig sysselsättning.

Farsan dog för tidigt och tynade bort i Alzheimer. Jag tror att jag inser hur du känt det sista året, även om farsans sista tid var lång. Vi fick en tid tillsammans och pratade igenom det mesta, innan sjukdomen tog över honom helt.
Det är aldrig lätt att förlora någon man älskar. Banalt, men kom ihåg de goda stunderna!

Låter som ett värdigt slut på ett bra liv.

Beklagar sorgen.

Beklagar sorgen.

Väldigt fint skrivet. Beklagar förlusten.

Instämmer med övriga och beklagar sorgen.

Beklagar sorgen.

ah kännsligt ämne jag kan relatera till
mina kondoleanser till er
( tänker inte beklaga någon sorg då det är en naturlig progress man bör gå igenom )

Beklagar sorgen.

Jag beklagar sorgen och jag hoppas ni
hade många bra stunder ihop som du kan tänka tillbaka
på när du saknar henne.

Själv tyckte jag det var väldigt jobbigt när min mamma fick en stroke för en sisådär 8 år sen(hon kan prata normalt idag och sådär
men kan inte använda sin ena arm ordentligt och blir lättare trött och sådär nu än innan) men självklart är det mycket värre när nån dör.

Jag tycker det är helt ok att göra en sån här tråd vid såna här tillfällen
om man känner för det.

Beklagar.

Lider med dig.

Föräldrar är något man tar för givet, när man behöver dem så finns dom där.
När man inser att de sällan finns för alltid är det försent.

Man måste dela med sig av jobbiga saker, strongt att göra dethär.

Beklagar förlusten!

Väldigt fint skrivet, beklagar sorgen.

Beklagar verkligen din sorg, tack för att du delade med dig av dina fina minnen.

Ta väl hand om dig!

Matte

Beklagar verkligen.

Var själv på farmors begravning igår.. men en del av livet i guess

tack alla fört ert stöd

spotify:track:5MuKDIi7WiQqGN0PzzJC5H

Beklagar! Tillägnar fredagsskålet åt din mor!

Trist med bortgång men verkligen gläds att hon hade ett vackert liv och att ni hade en fin relation.

Så beklagar.

Beklagar verkligen sorgen Josh, även om man vet att det kommer att hända så är det lika sorgligt varje gång. Tycker ändå det du nämner låter positivt och du får kanske mitt i all bedrövelse glädjas åt det som var bra. det är inte alla människor som får ett sådant eftermäle som din mammma.

/Ulf

Jag har fortfarande båda föräldrarna kvar i livet, men bävar för den dan någon/båda går bort. Så egentligen kan jag inte relatera till det du går igenom. Det närmaste jag kommer är förlusten av min mormor för ett drygt år sedan - som jag stod mycket nära. Jag tycker personligen att det är skönt att skriva av sig sorg - ett slags behov kan man säga. Stort av dig att öppna ditt hjärta, tycker jag. All respekt från min sida. Bevara dina ljusa minnen och le när du tänker på henne. Det hjälper.

Beklagar sorgen : ( Aldrig roligt när någon går bort. Speciellt ens föräldrar.

Vila i frid, mamma Josh.

Ta hand om varandra i familjen i denna tiden och minns alla fina stunder ni hade tillsammans.

BTDT. Mamme...e viktiga ting.

Tråkigt, Josh. Beklagar.

Vackert skrivet, ni verkar ha haft en fin relation. Beklagar sorgen!

Mina kondoleanser. Fint skrivet.