Hoppas ni har en härligt låång valborgshelg.

Har näsan i en tidig Dynacord Bassking, en sån här:



Stärkaren verkar i stort sett vara original. Till och med rören... i varje fall sitter det ett fint Mullard xf2 i. Men fanskapet brummar. Det blir förstås elektrolytbyte. Hoppas kunna hitta e-lytar som replacement och Ask Jan First är tillfrågad. Men jag undrar över schemat och hur den är byggd. Jag tror detta schema stämmer rätt väl.



Här har glöden ingen centerapp. Ena fasen jordas i samma punkt som slutrör och första elektrolyt. Det känns inte lysande. Bör man modda om det där med 100-ohmare osv?

Sedan ser ingångssteget lite galet ut. Hur funkar det där utan katodresistor!?

Några andra tankar om vad man bör göra me den? Jag tror den främst ska gå som low gain gitarr- basstärkare så inge strörre ombyggnader kommer göras. Möjligen att man vill kunna använda någon av de andra kanalerna.

/Gunnar

Underbart, jag tänkte just fråga om någon hade en bassking liggandes, pga att jag just kommit över PT och OT till en sådan och jag skulle behöva lite vägleding vart div tåtar har för färger eller numrering, skulle du ha lust att kolla Gunnar?


Ingångstegen vill jag minnas kallas föt MU koppling och ocg måste har konding o stort motstånd för att funka.

Gunnar. Den skall ha trimpottar om 500 Ohm för glödens center. Alla större Dynor följer det mönstret.

OEM liknande dubbelkannor säljer Elfa. F&T,å de funkar faktiskt riktigt hyggligt.

Tack för infon. Vad vinner man på mu-koppling?

Här är lite bilder. Är nog inte så svårt reda ut vilka färger som är vad. Hör av dig med vad du vill veta!

Någon som vet om det går få tag på sådana där burk-elytar, 32+32uF 450/500V med lödfästen?

Någon som känner igen slutröret på sista bilden? Det är udda och inte samma typ som det andra (dvs. xf2).

EDIT: signalkondíngarna. Någon som haft DC-läckage med dem? Det är väl samma som man hittar i en del Vox AC30. Jag har inte själv haft problem med sådana kondingar, men tar tacksamt emot råd här.

Tusan, man gillar dessa tyska kompakta stärkare. Så välbyggda och gedigna. Och det finns en varm mullig ton i dem och en mkt klar fin briljans som man varsamt kan locka fram och vässa lite. Bara lite

/Gunnar

Ingen "Mu koppling" utan rak gallerläckbias. Notera 10M gallerresistor. Läckströmmen från gallret går till jord genom denna vilket gör att gallret hamnar på negativ potential relativt den jordade katoden. En del harmonicaflåsare älskar det.
Det är separat glödlindning till slutrören, där behövs ingen symmetrisering relativt jord utan det räcker att jorda ena fasen. Glöden till lågsignalkedjans rör har trimpot för brumbalansering och det räcker.

Tusan. Ask Jan First hade inga e-lyter som passade. Någon som har en idé vilka man kan använda? Man kanske kan köra med vanliga 50-50-burkelektrolyter med tre fästen men jag antar att det inte är optimalt om de bara står på plus- och minus-polerna, att det är bra med något annat stöd?
/Gunnar

Löd loss de som sitter i, ta fram din Dremel eller liknande. Såga runt ca 5-10mm nedanför fåran, öppna, ta bort inälvorna, rengör och löd in 2st moderna elektrolyter 32u/450-500V, sätt på burken, tejpa runt med aluminiumfolietejp. Löd in på kortet. Simsalabim, hepp!

Hm, smart. Transplantationskirurgi nästan. Jag börjar med att löda loss så får vi se hur det ser ut.
/Gunnar

Jo, ta gärna högtemperaturelkos för 105 grader och ta upp några hål i burken så de får lite kylning.

Det gick att installera vanliga burk-e-lyter, med lite fix och meck. Hade hemma 50+50 och 32+32 så det fick det bli. Så otroligt rejäla kort med breda kopparbanor i Dynacord. Det var bara att borra ett par nya hål och löda dit.



Det var en massa surr och skit i försteget, men fick ordning på det efter en stund. Kopplade ur två kanaler och moddade om så att gitarrkanalen har en lämplig ingång. Stärkaren låter riktigt fint, lite som en Bassman BF, men något stelare men också större. Behöver kanske få lite mer fokus.

Men, den gamle baskungen brummar. Det finns kvar ett tydligt djupt bakgrundsbrum. Jag skulle vilja kalla det för glödbrum, men är så här sent på kvällen inte tvärsäker. Det ligger där och mullrar dovt när slutrören kommer igång och det finns där även med volymerna på 0. Påverkas lite av hur man ställer trimpoten till glöden, men tar inte bort det helt.

Har testat med CT på glöden genom två motstånd. Har lyft glöden till negativ potential. Men det gör ingen skillnad. Slutrören bytta. Kanske är det ändå ngt jordningsproblem från fasvändare till slutrören. Får klura på det där, om inte någon har ett bra förslag.

/Gunnar

Update: Lutar åt att det är ett jordbrum trots allt, någonstans i området mellan master och fasvändaren. Testade att stänga signalen (jordade med en konding) efter 4700pF-signalkondingen före fasvändaren och då blir det tyst.
Lite lurigt. Finns inte mkt att peta på här eftersom allt är gediget kretskortsmonterat. Och man tänker att det inte har varit så här från början. Men det är bara leta vidare.

Teskörde på rejäl volym en stund. Låter inte så tokigt. Lite luddigt och inte full briljans i tonen. Någonstans försvinner lite ton. Och när man pressar till dist blir det en inte helt snygg sågtandad ilsken dist i anslaget. Undrar om det kan sitta i fasvändaren. Hm, vad tror ni om kretsen?

/Gunnar

Det med disten kan jag svara dig på med ett sätt att hantera det rakt upp å ner iaf.

Installera en stopper om 470k-680k på gallret in mot concertinan. Fram med dremeln å fysiskt kapa banan. Löda in resistorn.
Byt sedan resistor R33 från 1k till 3,3k. Dessa två ingrepp mjukar upp ljudbilden avsevärt. Det taggiga bokstavligt försvinner.

Med det gjort kan du prova att byta C18 till 22nF. Brukar tonalt öppna upp dem å att som Dyna använda 1000pF till 4700pF i den positionen e ett mkt gammalt sätt att betrakta det.
Alex mfl kan säkert förklara den biten närmare. Det jag kan konstatera e att det fungerar iaf.


Sen appropå det med brum. Om jag förstått dig rätt har du skrotat 2 av ingångarna? Hänger dessa isf i luften? Tittar man krasst på det lämnar det iofs inte många steg för maskin att arbeta med varför det isf kanske kunde vara idé att använda de ingångar som inte används mer konstruktivt,men det i sig e kanske att släppa tv.

Inte jobbat med bassking men dock som bekant med andra Dynas å där ligger glöden på kabel som lyfts lite från kortet. Väl tvinnad iofs men jag har ett antal ggr upplevt hur det brummar som effekt i dem pga att de där STENHÅRDA lödningarna lämnat övrigt att önska efter 40-50år.

Tack Jesper! Ska kolla in det där.

Ja jag har (tillfälligt!?) skrotat två ingångar och kör nu endast ingång nr 2, men då tillfälligt omgjord för gitarr. Det betyder att jag också tagit bort ett rör helt och hållet, kopplat ur kretsen från ingång 1 och instrument.

Ägaren vill sannolikt ha den som en bra low gain-stärkare så det kan helt enkelt räcka med ett förstegsrör och sedan concertinan med sitt drivsteg framför. Det är upplägget för stunden.

Min plan är, om ägaren så vill:
1) Snygga till ingångssteget med vanlig katodresistor o avkoppling.
2) Modda bort R12, den överflödiga "mastern" och joxet C8 mm före andra gainsteg.
3) Eventuellt sätta en master antingen som en pot istället för R28. Eller precis före concertinan, typ istället för R31. Hur var det nu man bäst sätter master före concertina, behövde man en extra konding eller funkar det bara ersätta R31? Man får väl annars en del DC på poten där.

/Gunnar

Jaha, då har man rivit och råddat, puh! Nu börjar det låta old brittish rock'n roll om tysken

Men först av allt undrar jag varför den här stärkaren är så pass lågljudd som den är!? Den känns som en ordinär 18-wattare typ. Jag har verkligen kollat runt, mätt och bytt det som är skruttigt. Men trots B+ kring 410V, två schyssta EL34:or, 50uF glättning både till OT och skärmgaller viker sig slutsteget oväntat tidigt.

Har kört den med både två steg (typ en Fender-normal-kanal-krets) och tre steg (ungefär enligt schemat men rensat och finltweakat) i preampen, men den håller sig inte ren särskilt långt upp i volym. Har en master på concertinan och man märker tydligt när den börjar dista. Det blir mycket snabbt för mycket dist i fasvändaren med tre steg. Med tvåstegspreamp på full gas och mastern i botten är det inte märkvärdigt högt och slutrören distar en hel del.

Vad är det egentligen som påverkar effekten ut i högtalaren? Varför låter denna 2XEL34:a-stärkare lägre än mina andra med samma slutrör och liknande spänningar? Jag tänker (tänkte) att det borde vara typ en funktion av B+, bias, insignal i slutrören och möjligen då lasten på slutrören. Upplys mig! Finns det något jag kan göra för att öka headroom i slutsteget?

/Gunnar

Då e ngt fel Gunnar. Har ju gjort vid både Eminenter å Rex;ar (pluralis i båda fallen) å de lirar på kapp med vilken 50w Marshall som helst. Har fortfarande ett par Rex stående i verkstan...å kan säga att som combo sett räcker de LÄNGE.

Så ngt e tvivllöst fel. Har du kollat allt "normalt"? Hur e mastern lagd?

Så som Owe föreslog, bytte R31 till en 1M-pot. Har en 220k-gridresistor. 3.3k-katod som du föreslog. Ful-disten i concertinan är borta.

Jag bytte föresten just 510k-motstånden som är bias-feed till mer "normala" 220k. Bias ligger på 35mA. B+ 410V. Spänningar i pre-amp som i schemat ungefär.

Stärkaren låter skitfint nu, low-crunchigt som en Bassman när man kör tvåstegskrets i preamp. Men inte så högt bara. Ökar jag insignalen i fasvändaren med en trestegare börjar förståd concertinan dista men jag verkar inte få ut mer effekt.

/Gunnar

Då ligger potten reo kopplad?
Isf ser jag inte vad som skulle kunna vara problemet...bortsett från det super elementära. Hur friska e slutrören?

Gamla som gatan, men levererar. Testade byta till lätt beg JJ - ingen skillnad. Ska testa ytterligare ett par så får vi se.

Testade snabbt en annan OT (också Dynacord). Ingen skillnad. Det är något annat som ev äter effekt.

Jag har kvar alla Wima-kondingarna. Har mätt och ingen verkar läcka DC. Skulle de ändå kunna vara ett problem?

/Gunnar

EDIT: Stopp i spekuklationerna!! Det är nog slutrören i alla fall Sorry. Testade ytterligare ett par och nu blev det mer liv i luckan. Tydligen var mitt första utbytespar inte okej, i varje fall ett av rören kan ha varit dåligt. Kan inte dra på så mkt nu ikväll men jag tror det fixar sig. Då är det bara modda vidare då...

Jadu. Jag vart med om en slamkrypare som eg inte visade sig på ngt annat sätt rent praktiskt än att maskinen var lågmäld just. Visade sig att ett SGM var skottat. Bytte det (handlar om en Peavey Tripple X) åsså tänkte jag att sagan var all. Den lät bättre iaf. Första instegspipan i pre-ampen var ledsen,så den byttes den med.
Men...inte fanken lira den för ngr hundra watt inte!

Började då mäta på slutpiporna å det visade sig att röret som svept med sig SGM;et hade gett upp invändigt. Drog inte så mkt som en mA en ggn...
Bytte det till ett bättre beg...å då kom den. Det ironiska e att där var appselut ingenting som gav indikation om att ngt var kardinalfel utom just det att den inte lirade för effekten. Inget brum...inget i den riktningen.

Ha, ha ja så är det ibland i den här branschen. Och fanns det inte ett forum för att snacka om det man håller på med skulle man kanske gå till botten med problemen själv mycket snabbare. I varje fall jag. Nu hoppas man andra ska lösa de där "superknepiga" problemen åt en istället för att kolla extra noga själv.

Nu ska jag bara lista ut hur man får mesta möjliga ur den där kretsen med tonstacken liksom i mitten, efter andra steg men före sista gainsteg. Lite udda. Just nu känns den lite för basig för att dista snyggt när man drar på gain mkt. Basen måste ned på 0-1. Samtidigt skulle jag önska ett tydligare mid-dip när man inte pressar försteget så hårt. Får labba med antingen ngt litet shelffilter före andra steg eller tweaka i tonstacken.

/Gunnar

Jo.
De flesta andra av Dynas lite större maskiner går ju med antingen aktiv eller passiv Baxandall å de tycker iaf jag fungerar alldeles lysande. Däremot kan mkt riktigt en del av kondensatorernas värden ifrågasättas för gainat gitarrbruk. Helt klart.

Vad jag säger e att det kanske kunde vara ide att filtrera neråt det som behövs längre fram,alt att man just gör en James setup direkt plankat av den 1a variant som kommer upp i TSC å sätter den på ett avkopplat första stegs anod. Har använt det i bla Twen;arna med mkt gott resultat. Det med en midjustering i sin tur kan du väl eg lägga över fast resistor å med en brytare som justerar totalresistans för olika behov.? En trevägs vore väl idealisk?

Grunnat på det där en del i sista Bassman 70an iom att där sitter en deep switch original som nu inte används till någonting eg. Då jag helst inte vill borra i maskinen,det skulle bara göra att faceplaten framstår som plottrig tror jag,så e det nog snällt att ta det där med två pottar till tonstack i vacker tass.
Å då får jag nog säga att det jag provat hittills som gett mest tillbaka e en James. Sen skall sägas att med lite tweakande för värdena på en Fenderstack e den inte kattskit den heller,å som sagt..jag har ju ökat på midresistorn ganska betänkligt varför jag då överväger att genom den där deepswitchen kunna lägga till/dra ifrån en resistor i para med just midresistorn.

Mm, bra tankar där. Kikar på James-tonstacken i TSC och det borde gå att koppla om den befintliga stacken ungefär så, utan större ingrepp. Man borde kanske till och med kunna få till en midkontroll på pot. Har en pot över på framsidan.

Jag velar fram och tillbaka om den här maskinen Trots friskare slutrör tycker jag att den viker sig lite för ilsket i slutsteget när man drar på, framför allt när man kör trestegskrets. Skulle vilja ha den stiffare och rappare, mer headroom, mindre segmorrig. Det kanske är något med concertina som inte riktigt passar min smak. Det blir liksom Tweed-Fender-rörlikriktare-katodbias-feeling hur man än moddar. Kanske landar jag till slut i long tail och tvåstegare

Alltid en spännande utmaning i att hitta var tonen sitter, eller var begränsningen finns.

/Gunnar

Är kungens tonpotar linjära enligt schemat så blir det konstig rattkänsla i en James, där skall de vara logaritmiska. Det är dessutom lämpligt att göra bryggresistorn mellan potarna till en 250k linjär pot i serie med 56k resistor. Du kommer tacka mig när du kör bas/treble uppvridna.
Sedan har vi kondensatorer i slutsteget som ingen har anmärkt på hittils. Men släng 220pF liggandes parallelt med återkopplingresistor och flytta 10pF från drivern dit istället. Alltså den 10pF som är ansluten mellan anod och galler på drivsteget före fasvändaren.
Och när jag ändå har öppnat denna Pandoras ask så anser jag att mastervolym inuti ett återkopplat effektsteg är lika malplacerad som en alkis i Systembolagets lager.
Concertina är det inget fel på men fel rörtyp är det i alla fal. ECC82 eller t.o.m en ECC832/12DW7 skulle sitta bättre. ECC832/12DW7 använder du 82 halvan som PI och 83 halvan som driver. NFB bör justeras för förändrad total råförstärkning om du byter till ren ECC82.

Tack! Så mkt spännande att rota i.

För att förtydliga målet så att ingen föreslår saker som leder åt fel håll - målet är en enkel low-medium-gain-stärkare som låter så bra det bara går med i huvudsak befintliga prylar (ja värden på komponent, koppla om lite här och var kan man alltid jobba).

Om man väljer ECC82 istället, är det då lämpligt med 1k-katod i concertinan, eller bör man behålla den 3.3k som jag nu kör med?

NFB-kretsen - du menar att jag helt ersätter bypasskondingen över nfb-moståndet med lilla 10pf (den har jag redan knipsat från anoden förrresten)?

/Gunnar

Jag får nog lägga in ett "kanske" vad gäller ECC82 i den kretsen. Den kanske inte lämnar tillräcklig signalamplitud att styra ut slutrören fullt ut i den kretsen. Men prova för all del. Profsen hos Philips har kollat in concertinas båda varianter (direktkopplat till drivern och bootstrap bias) för länge sedan: http://www.mif.pg.gda.pl/homepages/frank/sheets/010/e/ECC82.pdf sidan 4 & 5.
Korrekt vad gäller de små kondensatorer.

Tar upp det för att jag anser att det finns fallgropar. Provat en såndär 82/83 pipa i en av Dynorna efter vårt snack om det Aleks å får nog fan säga att rent praktiskt,med de förbehåll som fanns för handen,var skillnaden förvånansvärt liten.
Tanken var ju som sagt att framför allt utnyttja S/N bättre samt iom det minska brus framför allt. Provat samma pipa i en av FBT;erna,som ju som kanske bekant åxå går med concertina,med mkt likartat resultat.
Vad jag säger e att jag uppfattar det som att det ligger mer för handen här än bara bytet av pipa. I samband med detta tror jag det e vaket att tex väva in drivspänningar mm för annars haltar det-iaf som jag upplevde det.

Gunnar. Ge inte upp på concertinan så enkelt. Den kan fås att fungera alldeles utmärkt i min mening,då även med överstyrning,bara man flyttar "tänket" lite i måtto att man prioriterar ton från försteget. Iom drivern behövs det inte så mycket...men amplituden behövs icke desto mindre.
Många e de lösningar på temat som har gallerläckor av större mått,å som jag fattat det iaf just för att balansera ut amplituderna. Man sätter alltså ton i försteget å skapar sen amplituden in i PI;n med drivern i ambition att få med så lite "skit" som möjligt. Att förstärka tungt sent i kedjan skapar iaf EN form av förutsättning för det. Att få drivern att gå i taket e en ganska enkel grej,vilket du kanske redan märkt,å det steget e nog ett av de sista man vill ha att göra det. Färga e bra men det med att driva det i omloppsbana däremot tycker jag blir sådär.

Det jag gjort ett antal ggr nu,fwiw,e att lägga mastern innan drivern. på så vis blir det åxå enklare att dimensionera signalamplitud å därmed få ytterligare en pott som faktiskt GÖR nått.
(Då jag sätter upp varenda steg olika innebär det rent praktiskt att egentligen skulle de tre pottarna i måtto av gain,volym å master eg heta volym 1,2 å 3-om du förstår resonemanget)

Min mkt begränsade erfarenhet e att concertina setups blir ngt känsligare för vad pre-ampen levererar kort sagt. Mao,dra dig inte för att skoja lite med katodvärden å avkoppling i den.

Gunnar fö.
Det där med en 220k stopper. För skojs skull. Lyft ena änden å häng dit en 220k till i serie. Öppna sen spjällen å rapportera gärna vad du tyckte.
Jag har provat med mindre än 470k å får säga att jag tycker INTE det räcker. Däremot har jag provat med hela vägen upp till 1M,å de sväljer det med utan att blinka. Naturligtvis då på bekostnad av sprill,men det finns det ju andra vägar runt. Kanske framför allt i hi-gain applikationer.
Ink driver har jag som mest provat 7 steg,men då ärligt sagt mest för "att man kan". Obestritt e nog dock det med övertoner den formen av pre-amp skapar...å iom det tycker iaf jag det verkar som att man inte förlorar lika mkt på en ännu större stopper. Vad det ger tex i en 2 stegare däremot har jag inte en aning om. Aldrig provat.

Fixade till NFB-kretsen lite och det öppnade upp tonen lite till. Men jag tror banne mig det fortfarande är något knas i slutsteget som gör att jag inte får ut full effekt. Kanske kring concertinan eller mellan den och slutrören.

Hur hög spänning bör det ungegär vara i punkten mellan R33 och R34 i concertinan, dvs. efter katodmotståndet och före 100k? Det är bara DC 5V men jag får för mig att det borde vara högre.

Mätte signalens AC-amplitud mellan concertina och slutrör och hur jag än gör når den inte mer än 3-5V (lika på båda sidor) när jag maxar mastern och skjuter på med signal från försteg så att det distar. Mitt minne säger mig att det burkar ligga en bra bit högre när man styr ut EL34 fullt. Jag kan ha helt fel här men upplys mig! Tänker att jag kankse har någon eller några svajjiga kondingar någonstans, även om alla DC-spänningar ser stabila ut även under belastning av signal.

Måste nog gå till botten med det där innan jag tweakar vidare.

/Gunnar

Näfan,det stämmer inte broder. Alls faktiskt.
I den punkten bör du har runt 75VDC+.

In mot 34;orna har jag själv sett lediga ~25VAC.(men då överstyr det å andra sidan friskt)

Eller någorlunda generell tumregel säger att ca 1/4 av matningspänningen skall ligga över anod och katodresistor var och 1/2 mellan anod och katod.
Signalsving topp-topp på utgångarna blir då i storleksordning strax under +-1/4 av matningspänningen.
Alltså med t.ex. 330V matning blir det ca 82V på katoden och 245V på anoden, tillgänglig signal sving ca +-80V som bäst.