Jag vet inte om någon av er läste eller följde detta i nyheterna. Men jag följde det här fallet intensivt, där Narkosläkaren misstänktes för att ha dödat ett spädbarn på Astrid Lindgrens barnsjukhus i september 2008 sedan höga doser av sömnmedlet tiopental hittats i barnets kropp.

Barnet som hade en dödligt sjukdom och som inte hade långt att leva, det var de "sista timmarna" för barnet så att säga.

Jag vet själv inte hur jag känner inför detta, nu är Narkosläkaren friad från några misstankar om mord sedan 3 månader tillbaka. Men jag kan inte komma i underfund med vad jag själv tycker, eller skulle ha tyckt om hon faktis hade hjälpt denna barn att dö.

Nu finns det inget som bevisar detta och några brottsmisstankar finns inte längre gentemot Narkosläkaren.

I just detta fall, kan man då se det som att läkaren faktis hjälpte barnet?

Det är i sådana fall svårt att lägga förnuftet före känslorna, då man inte bara ska behöva använda förnuftet utan också behöva ta ställning för vad som är rätt och vad som är fel i detta fall.
Att behöva att ställning för vilken sida man egentligen står på.

Är det fel att hjälpa någon, som är inför döden och som inte kan hjälpas att bli bättre på något sätt, att ta sista andetaget? Att vara den som tar någon annans liv, för att lindra dennes smärta?

Skulle någon av er kunda tänka er till att vända er till någon som kan dödshjälp och som kan hjälpa er att bli av med smärtan? Att bli av med ert lidande?

Otroligt svår fråga, men var det inte så att barnet hade för höga värden av Tiopental i kroppen som i sig var skadliga eller dödande?

När min mamma dog, så hade hon KOL och astma pga rökning. Det som händer är att hjärtat inte förmår att syresätta kroppen och patienten kan då uppleva obehag eftersom den får svårt med andningen. Det dom gjorde då var att sätta in morfin som iof lindrar obehaget men samtidigt förstör andningen och därmed påskyndar döden. Eftersom hjärtat tar stryk och ger upp tidigare.

Man får utgå från att läkaren gjorde en korrekt medicinsk bedömning och därmed också satte in rätt behandling. Det blir en etisk gråzon där barnets lidande mildras men att konsekvensen blir att det dör tidigare.

/Ulf

Det görs ju regelmässigt i slutstunden. Fri smärtlindring.

Exakt, det är det jag menar, det lindrar men samtidigt påskyndar döden något. Jag tog upp det som en referens till det som hände på AL‘s-sjukhus, dvs att det som hände barnet var lindrande men också livsavkortande.

Nu bad inte min mamma om smärtlindring (alltså frivilligt), utan det beslutet togs av personalen på plats.

/Ulf

Ingen har rätt att leka Gud, vare sig läkare eller någon annan, även aktiv dödshjälp är mord, ordet "aktiv dödshjälp" innebär att man infakto tar en annan människas liv och det är ju mord, i förlängningen så blir leva eller dö en klassfråga där sjukvården blir nån slags bödel där dom som är sämre beställda får fungera som reservdelsförråd för dom som har pengar att betala.
Aborter är en liknande fråga som också banaliserats..
Låt bli att leka Gud är mitt svar på frågan du ställer.

Blandar man in Gud i frågeställning eller svar så är man diskad.

Borde inte föräldrarna i detta fall vara glada att deras barn fick slippa lida
Jag är inte helt insatt, men det rörde väll sig bara om timmar och en obotlig sjukdom ?
känns som att dom dragit igång en cirkus för att kunna få till ett skadestånd eller nått

Jag är hemskt ledsen för din skull. Min mor sitter nästan i samma sits som din gjorde. Hon har nämligen också astma, men inte nån kraftig typ, men hon röker och kan inte sluta.

Jag funderar om det inte är dags att boka in henne för en röntgen av lungorna för att ge henne en wake-up call på nåt sätt. På något sätt få henne att förstå att det här kommer sluta illa.

Och jag håller med dig om gråzonen. Det är otroligt svårt i sådana frågor. Men nu har tydligen Narkosläkare stämt polisen och påstår att en eller flera har gjort fel bedömning eller gjort fel i förundersökningsarbetet på detta fall. Men det dröjer nog 5-6 månader innan någon hinner läsa igenom de ca 1 200 sidorna som förundersökningen består av.

Jo det var som du sa. Men man vet aldrig, om det var skadeståndet som drev de till detta eller något annat.

Jag skulle vilja tro att de förlorade någon som de älskade otroligt mycket, och de tog det väldigt hårt. De letade efter någon att sätta skulden på, någon som de kan rikta sin ilska och aggression mot.

Det är svårt att bli glad över detta, att förlora sin lilla dotter på detta sätt, även om hon slapp lida då.

Men det är vad jag tror, det behöver inte vara så.

Det finns nåt jävla handikapp som leder till att man typ inte utvecklas alls från spädbarnsåldern och framåt. Dom som drabbas av det kommer aldrig att lära sig gå, prata eller äta själva. Dessutom kommer dom att ha svåra fysiska smärtor fram till typ tjugoårsåldern då dom i regel dör - antagligen till föräldrarnas lättnad. Förr gjorde man allt som stod i vetenskapens makt för att "rädda" dessa människor och hålla dom vid liv tills det helt enkelt inte gick längre. Nu anses det mer humant att inte ge dom vad som krävs för att överleva. D v s man låter dom torka ihjäl. Några dagars plåga i stället för tjugo år... Folk som Peter Singer ställer sig och oss frågan om det vore mindre humant då att ge nåt som man kan somna in på utan smärtor.

Det blir groteskt hur man än gör, men ska man inte välja den variant som innebär minst lidande för alla inblandade? Om en hund har svåra smärtor som inte går att behandla, skulle man bli åtalad för djurplågeri om man lät den lida.

+42

Du har tydligen inte förmågan att förstå innehållet i skriven text och det diskvalifiserar ingen annan än dig själv.
Din åsikt i sakfrågan lyser med sin fråvaro, eller vågar du inte gå till torgs med vad du tycker...det om något är diskvalifiserande.

Den här debatten på Bojen känns väldigt eftersläpande. Det har skrivits spaltmil i tidningar och bloggar/insändarforum. Mycket tyckande och lite fakta i regel.

Fakta:
Barnet var enbart levande med livsuppehållande åtgärder. Kopplade man bort maskinerna dog barnet inom kort tid.
Barnet hade, så vitt man kan bedömma, svåra smärtor, eller plågades av andnöd.
Föräldrarna, de som dragit frågan till domstol, bönade och bad läkarna om mer lindrande medel för att minska barnets plågor.
Läkaren hävdar bestämt att hon inte givit barnet en dödande dos av något, t.ex. tiopental.
Förekomsten av tiopental som mättes i det undermåligt utförda labtestet var flera tiotals nivåer över ett rimligt testvärde på ett spädbarn. Provet utfördes mycket långt efter dödsfallet, och ingen verkar ha koll på hur detta påverkat testvärdet, vilket minskar bevisvärdet väsentligt, alternativt gör provet värdelöst.
Detta har nagelfarits i domstol, alla möjliga experter har anlitats, och utslaget är tydligt: Läkaren är helt friad från misstanke till dödshjälp.

Jag tycker detta är mycket tragiskt för läkaren. Avstängd från yrket under lång tid, jagad av pressen, "anklagad" och hotad av diverse kreti och pleti, som hämtat sin information från kvällstidningarnas löpsedlar och insändarsidor, vilket har förstört livet för denna läkare, som fram till detta fallet varit en mycket uppskattad barnläkare.
Naturligtvis tragiskt för föräldrarna, men dom var ju väl medvetna om att barnet skulle dö inom kort, och bad uppenbarligen om mer lindring för barnet i slutskedet. Det är för mig svårt att förstå deras agerande i efterhand, att gå till domstol. För att vara snäll, gissar jag att dom har haft väldigt dåliga och smaklösa rådgivare. Dom har fått svaret från högsta instans i Sverige, ingen har kunnat dömmas för att ha påskyndat döden för deras barn. Under processen har dom smutskastat en människa uppenbarligen på felaktiga grunder.

Naturligtvis är det fritt att diskutera det mesta på ett OT forum, men, seriöst, det är dags att släppa det här nu, och att låta den, i alla professionella instanser, helt friade läkaren få lugn och ro att gå vidare med sitt liv och sin gärning som läkare.

Att tillåta aktiv dödshjälp anser jag vara en självklarhet i annat fall blir man livegen till bestämmande makt och det är inte rätt.....

Jag håller med dig Kjelle på alla punkter. Men det var ingen smutskastning som jag ville starta igång här. Utan en diskussion om hur man kan tänka i ett sådant fall, låt säga att den här läkaren HADE hjälpt barnet och gett denna tiopental, vilket är självklart bevisat att hon inte har gjort.

Men låt säga rent hypotetiskt att en läkare gör så och det gäller ett litet barn som är i samma läge som det barnet som du skrev om. Hur går man tillväga? Du säger själv att föräldrarna bad och bönade om att få lindra barnets smärta. Det här är inte en fråga som man kan tycka lite hur man vill och tycka en sak vid ett tillfälle och ändra vid ett annat. Utan man måste ta en ställning när det kommer till en sån här fråga och våga leva med det.

Jag själv kan inte komma på vilken sida jag vill ställa mig på, vad är rätt och vad är fel i detta fall? Ingen kan säga det. Utan det förblir en fråga som man får diskutera med sig själv och komma i underfund med.

Jag förstår din sympati för den här läkaren och jag delar den med dig, men jag ville inte alls prata om läkaren utan själva Dödshjälp i sig.

Döshjälpsdebatten kommer att fortsätta, men vad denna historia pekat på och som måste bearbetas inför framtiden är följande.

1. Utredande snutar och åklagare ska faktiskt inhämta kunskap innan dom börjar rota. Då räcker inte att nån enstaka medicinskt titulerad person uttalar sina åsikter och säger sig stå för sanningen utan fakta ska hämtas ur vad som uppfattas ha stöd i samlad forskning och beprövad verksamhet. Medicinska akademiker kastar mycket skit på varandra och hävdar egna åsikter i tid och otid.
Förhörspersonalen verkar inte ens ha koll på elementära medicinska begrepp. Är man så ordentligt på läktaren ska man inte ta på sig förhörsuppdraget.
2. Att mäta läkemedel efter dödsögonblicket verkar vara en osäker gungfly där man inte säkert vet varför extrema resultat kan uppstå. Olika företrädare inom rättsmedicin och patologi har legat i luven på varandra ända sedan läkaranklagelserna tog fart. Att denna kunskapsmoras ska ligga till grund för anklagelser och ev. dom är inte rättssäkert.

Tidigare har inte hanteringen inom sjukvården i livets slutskede satts under lupp så mycket, vi får nog se fler liknande ärenden i framtiden men då ska rättssäkerheten bevakas stenhårt. Inga domar ska fällas som saknar gedigen kunskap som grund.

Nån funderade tidigare i tråden om motivet till anmälan från föräldrarna.
Jobbar själv inom sjukvården (lab) och har varit med om ärenden då förtvivlade anhöriga drar igång processer för att hitta syndabockar när inte sjukvården lyckats undvika katastrofen. Sjukvården klarar inte allt, ibland går det åt helvete trots att man följer alla givna kartor och anvisningar -sån är naturen.
Att anhöriga måste få utlopp för sin förtvivlan förstår jag, men kanske är medmänniskan eller psykiatrin eller tom prästen bättre än att sy in oskyldig sjukvårdspersonal.

Kanske lite OT då tråden handlar mer om aktiv dödshjälp, men just det aktuella fallet som nämndes är en väldigt oroväckande process. Alla som har något intresse av juridik eller känner för en korrekt fungerande rättsapparat kan ju läsa om fallet i Läkartidningen: http://www.lakartidningen.se/07engine.p ... leId=17586

Intervjun i Läkartidningen är ju ännu ett bevis på att begreppen Sverige och rättstat ännu inte är helt synonyma. Polisarbetet har stora likheter med något ur Rosa Pantern och inspektör Clouseau men utan humorn, samt att i Clouseaus fall så är det i alla fall skurkarna som åker dit. Vi får väl se om detta får ett rättsligt efterspel för åklagarsidan. Läge för ännu ett åtal men nu för obefogat åtal (BrB 15 kap 5§)?

Det här handlar om ett moralist/etiskt/juridiskt problem. Å en a sidan, varför förlänga lidandet för någon som ändå aldrig kommer att få ett drägligt liv? Risken att läkaren i fråga mer eller mindre ofrivilligt får ikläda sig rollen som Gud (ursäkta... ) är stor. På det juridiska planet är det en helt annan sak. Aktiv dödshjälp var ett brännhett ämne för några år sedan. Har vi sett slutet på den debatten?

Det där är en farlig väg, FB. Vem gör en riktig bedömning av vad som är ett drägligt liv?

Jag är för aktiv dödshjälp. Något mer du hade på hjärtat?
Angående t.ex aborter så skriver du ju själv att ingen har rätt att leka gud, varför ska någon då ha rätt att diktera för en kvinna hurvida hon ska behålla ett foster eller ej?

Exactly my point!

Att du är för dödshjälp..det förstod jag redan i ditt första inlägg, men det får ju stå för dig, att du sedan diskvalificerar min syn på frågan , oavsett vilka bevekelse grunder jag har, diskvalificerar inte mig utan snarare dig.
Min tro och min Gud är livsbejakande och i den ingår inte att släcka liv.

I rest my case......
Tiden då religionens tragiska fanbärare dikterade lagar och regler är ju tack och lov förbi.
När kyrkans makt nu är bortplockad så gäller det ju bara att minimera inflytandet bland den allt växande andelen muslimer så att vi i framtiden med lite tur kan föra diskussioner angående lagar och regler utan inblandning från någon form av religion.

Det lyckas du alldeles säkert med..Åkeson eller vad du nu heter.

Nu tror jag bestämt att pastorn talar i tungor.... Åke green eller vad du nu heter.

Åkessons baserar ju sin rasistteologi på ett kristet samhälle.

Jag tror dimman skämtar.