Och varför?

Jag har alltid grunnat över detta fenomen, ett plektrum som med största sannolikhet inte går att spela med.. Kan någon befria mig från min okunskap??

Jag använde vita sharkfin i drygt 25 år. jag tyckte dom funkade bra. Då jag bestämde mig för att använda lite tjockare plektrum så började jag att använda standard typen av olika märken och kvalitet. Det händer ibland att jag plockar fram ett Sharkfin av nostalgiska skäl, och dom funkar fortfarande.

HA DE
GUITARMAN66

Senaste året har jag kört både sharkfin och Dunlop.

Är det inte kompgitarrister som använder Sharkfin?

+1

Jag använder bara vita Sharkfin.

Spelar med taggarna och plektrumet vänt i ca 45° mot strängen. Kanske lite handikappande men jag har vant mig vid det och kan inte spela med andra plektrum. (Eller kanske ska jag säga att jag spelar ännu sämre med andra plektrum... )

En timmes rep så har jag slipat bort taggarna och får slänga plektrumet. Inte så ekonomiskt.

Har du 'krull' sladdar också ?

Kommer ihåg dessa från folkets park på 70-talet, de var röda och kan inte vart en 10/dels mm ens ....

Ok, ok.. Då har vi konstaterat att det finns några vilsna själar som sysslar med detta. Men då återstår frågan.. varför? och hur? Jag begriper inte.. spelar man med själva fenan mot strängen? Det måste ju haka fast... Eller är det främst taggarna mot strängarna man vill ha och på detta sätt nå högre höjder?

Har väl haft dessa i mer än 30 år. Har inga andra. De kändes väl ok då. En kompis hade lite hårdare. Jag tror att spetsen vid S användes, men taggarna har jag inget minne av.

Men använda var det.?
Öppnade caset de ligger i (tillsammans med en spiralsladd och en Viking från 70-talet). Den långa svansen längs pekfingret och spetsen mot strängarna var det nog. Med taggarna mot strängarna istället får jag ett skrapljud som nu dyker upp i minnet. Men allt är väl en vanesak.

Bra nybörjar plektrum då man inte har så bra koll på anslaget.
Men efter 25år bör man kanske lärt sig hantera lite hårdare plektrum.

Själv har jag spelat gitarr längre än så, men har ännu inte "lärt" mig hantera hårdare plektrum. Dock har jag aldrig gillat just Sharkfin.

Efter att mest ha använt tunna Dunlop upptäckte jag för några år sedan att lågprisplektrum från tysken är det som passar min spelstil allra bäst: http://www.thomann.de/se/harley_benton_ ... _071mm.htm

Jag lärde mig spela gitarr på såna där en gång i tiden, sen hittade jag dunlop´s Jazz III. Körde svarta först men numera bara röda.
Mest för att de är lätta att se när man tappar dem på golvet!

Nappar tråden för att utröna pro's &con's med nylon resp celluidplektrum......

(Kan nämligen inte bestämma mig om 12packet för 40:- på Musikbörsen hårda 1,2o mm blir det iaf)

Har en krullsladd, lite glappig tyvärr.

Har spelat i över 30 år men ännu inte lärt mig spela med andra plektrum. Det kanske kommer med tiden.

Fast det där med hårdare... Eftersom jag spelar med taggarna och håller plektrumet i 45° mot strängen (eller ibland rentav nästan vinkelrätt) i stället för parallellt så blir det ju hårdare.

Jag har efter 32 år lärt mig att inte haka fast taggarna i strängarna. Jag spelar bara med taggarna.

För min del är det så jag har lärt mig att bäst kontrollera mitt anslag. Det blir ju någon slags övertoner i anslaget som jag inte får på annat sätt.

Har några sharkfin liggandes som dock ej används, men skulle dock vilja ha en krullkabel, och en ska def inhandlas.

Jag spelade med röda i flera år för att jag slog av för mycket strängar annars och på den tiden hade jag inte råd att köpa strängar överhuvudtaget. Jag använder dem fortfarande när jag spelar akustisk gitarr för de ger ett skimmer som man inte får med hårdare plektrum.

/Niklas

Vill minnas att jag läst att Eddy körde just på dessa.

Dax att klippa naglarna eller ?

röda & en svart finnes i en skål, den svarta är ca 1mm tjock

jag är rätt o-kräsen när det gäller plektrum; fingrar, femkrona, kreditkort eller vad man råkar hitta funkar

Var väl en lögn. Kom ihåg dessa som jag fick som kompensation för en sen leverans. De flesta är stela, hårda saker, om än rätt tunna. Den smala röda är kanske 0,3mm.

De större har nog rätt storlek. Mitten, längst ner, har korkfästen. Men om någon tvingar mig att använda p, ja då blir det nog ett orangerött sharkfin.

Nja, fila kanske. Fast de har redan försvunnit, växt ut och brutits av igen. Mina gitarrer ser ut som nedan. Men plektrum är att tänka på. De lär ju inte försvinna när man mekar med fordonen.

var det inte så att taggarna var till för att att ge ljudet av en 12-strängad gitarr?

Tänkte vänster när jag såg naglarna....

Jo vita körda man med många år, vi var nog samtida Göran. (har några liggande, blir en fin attack och krunch med taggarna )
De "Røde" åker fram när Mandolinen ska användas...

Men herregud ,
Ge mig din adress så skickar jag en rakhyvel till dig

Då kan man ju satsa på det sköna jellyfish-plektrumet:

Tufft med gamla Sharkfin-plektrum som det står "Sweden" på. Det gör det ju inte sen många år. Nu står det Landström Design, och jag har för mig att de sedan länge tillverkas i England.

Somliga får guds gåvor. Har rakhyvel. Och rakblad köpte jag väl strax efter plektrumen för 30 år sedan. De börjar ta slut nu. Men CityGross hade passande när jag kollade för ett par år sedan. Gud tycks ha tröttnat för håret växer inte längst upp. Men det är väl bara gud och Jean som inte gillar naturlig päls?

Ska använda hyveln på halsen idag. Och så en gång till i veckan så blir det nog fint till jul.
/Roger

vita shark´s är det som gäller, klart skönaste plektrumet, har testat 100 olika
plektrum genom åren men inget är som känslan i dem 10/10

För att komplettera tråden med möjligen saknad kuriosa så dog uppfinnaren-designern Stig Landström 2007, 85 år gammal. Han var på sin tid en flitigt anlitad musiker i Göteborgsområdet. Han drev en egen gitarrateljé och arbetade även länge på Levins gitarrfabrik i Göteborg.
Plektrumet kom till på 60-talet och spreds snabbt över hela världen. Kända användare då var exempelvis Beatles och Beach boys.

Använder nästan uteslutande röda Sharkfin (det är väl kanske 50/50 plektrum/fingerspel), har spelat sedan…hmm…vad kan det vara, tror att det är sedan '76-'77. Kommer aldrig att kalla mig sologitarrist, knappast kompgitarrist heller, är intresserad av helheten i en låt, är ingen vän av akrobatinsatser på gitarr.

Snyggaste plektrumet och det fungerar när jag behöver använda plektrum.

Använde dom på 70-talet. ALLA använde dom, dom var ju 'fräna' men har svårt idag att se vad dom tillförde utöver det. Som allting annat så vänjer man sig vid saker som sen är svårt att sluta med.

Använder Clayton sen många år , mycket bra plektrum. Sen budgetversioner från Tex GMF då jag på rep sliter ut ett plektrum per låt, taskig teknik troligen. Spetsen blir deformerad helt av tuggandet i kompet.