Fan jag har gått som daglönare i drygt fyra år. Tjugo egentligen men det är bara dom senaste åren som jag har haft nån yrkeskompetens. Nu har jag efter dessa år som "ständig standby" åtminstone fått ett halvårsvikariat.

Vilken jävla kick att få göra ett schema där jag kan anpassa mig efter min sambos tider, samt att slippa sitta och vänta på att telefonen ska ringa - jobba nittio timmar ena veckan och inte bli inringd alls nästa... Så behöver jag bara jobba 136 timmar per månad i stället för 165 för att det ska räknas som heltid. Dessutom får jag 900 kr mer per månad nu, fast jag jobbar mindre.

Vi var fem timvikarier i huset som hade hängt på stället i ca ett och ett halvt år. Där nånstans uppstår situationen att arbetsgivaren måste ge en förtur till vikariat, och den bistra verkligheten är att man inte blir inringd mer då. Bara ett långvikariat tillsattes och jag hade tur. Det ger en lite bitter eftersmak att dom andra bara skickas ut vind för våg i finanskrisen med vikariestopp i varenda jävla verksamhet i hela regionen. En till i gänget fick ett liknande vikariat fast i ett annat hus, men tre stycken får det hårt och kan inte komma tillbaka på flera år. Verksamheten "löser" problemet genom att skola in ett nytt gäng gröngölingar, lagom som den gamla skaran började bli varma i kläderna.

Jävla system, men jag är glad.

Måste erkänna att jag tappade tråden någonstans i mitten om vem som måste gå och varför, men jag är glad för din skull.

Dom flesta måste gå efter en viss tid, för att arbetsgivaren är rädd för att dra på sig fasta kostnader.

Arbetsgivaren hoppas liksom att det snart inte kommer att behövas nån personal, så dom håller verksamheten igång med timvikarier. Det känns som ett dåligt system för alla inblandade att man ska byta ut en så stor del av arbetsstyrkan med så korta intervaller.

Daglönare, är det samma sak som timanställd?

låter som om Kommunen är din arbetsgivare... (?) Dom brukar visst vara bra på att utnyttja sina brorsors system. Eller Landstinget, same same

Vad är det för jobb/hus?

Hur som helst; grattis!

Karsudden. Rättspsyk alltså och landstingsägt.

Blir man inte inLASad efter en tid?

Glad för din skull.

/R

LAS är en bra idé och jag hör inte till dom som vill avskaffa den lagen. Problemet är att det finns kryphål, som arbetsgivaren utnyttjar. Det är först efter ett visst antal arbetade dagar som man börjar få rättigheter i form av förtur till långvikariat. Vanligast är att arbetsgivaren helt enkelt slutar ringa när man börjar närma sig den där gränsen. Om vi säger att gränsen går vid 300 dar, så blir man inringd ända tills man kommer upp i 299... Sen byter man ut timvikarien i fråga mot en färsking.

Jag hade börjat närma mig den gränsen och hölls på halster i flera veckor innan dom hade bestämt sig för vad dom skulle göra med mig. Det är en viss ångest i en sån väntan, eftersom läget på arbetsmarknaden är sånt att det inte finns mycket att söka. Till det kommer att jag bara jobbade typ halvtid i två månader och skulle klara ekonomin på halva lönen. A-kassan har dessutom sin handläggningstid på åtta veckor, så jag hade inget därifrån under den tiden heller. Men så kommer allt på en gång nu i stället... Timlön betalas ut månaden efter men månadslön betalas ut innestående månad. Dessutom kommer alltså en massa A-kasseersättning retroaktivt.

Vad mig beträffar så antar jag att jag kommer att bli inlasad så småningom, i och med att jag kommer att komma upp i rätt antal dagar under vikariatets gång. Tyvärr inte så att det räcker till en fast anställning på rätt länge, men i och med att jag kommer att ha förtur till långvikariat, så borde det bara vara en tidsfråga.