jag är lite sugen på den här:
http://www.blocket.se/stockholm/Gibson_ ... ?ca=15&w=3

Mycket för färgens skull.
har tänkt byta mickarna ifall jag skulle köpa den.

är en SG Special mycket sämre än en SG Std?
verkar ju vara mindre med själva gitarrren som skiljer än
mellan en LP Studio och STd iaf..
förmodligen fler bitar trä i kroppen visserligen.

har aldrig gillat nyare SG Specials innan men sen såg jag att gitarristen i det underbara bandet The Locust har en sån som sin huvudgitarr och har väl lite tänkt om.
vad löjlig man är egentligen.

Jag har haft både en vinröd special och nu en svart standard. Båda gjorda på 2000-talet.
Min vinröda var inte gjord av flera delar men på den svarta är det ju svårare att avgöra.
Båda var dock svinbra.

Det som jag vet skiljer är mickarna. Standard har 498T / 490R medans specialen har 490T / 490R. Alltså en något mildare stallmick på specialen. Lätt att byta dock.
Sedan är det ju kantlisterna på halsen och inläggen på greppbrädan som specialen saknar.
Eventuellt är det någon skillnad på halsprofilen också? Jag är inte så kinkig på det så jag minns inte riktigt hur specialen kändes.

Kom väl -96 dom där limited med plektrumskydd i pärlemor. Lite kul med guldmekanik.

jag saknar min SG Classic jag hade och det är ju en SG i samma prisklass så en sån här borde ju vara lika bra kvalitéets-mässigt.

490/498 pickups har jag redan haft på 3 olika Les Pauls
och jag tänker hugga ett par beggade 57 Classic/57 Classic+ att slänga i isåfall.

jag tror att SG Std/SG Special/Sg Classic har väldigt lika halsprofiler om inte i princip samma.
(kan väl dessutom skilja pyttelite mellan fabriks-gitarrer av samma modell ibland också va?)

vad kostar ett beggat(eller nytt) svart p-skydd till SG?

guld-mekanik är rätt fult på nyare Gibsons tycker jag.
men jag bryr mig inte sådär väldans om detaljer mer än att jag gillar den blåa färgen och vill ha en go´ nerstämd SG igen.

är du säker på att din vinröda verkligen bara var 1 bit trä?
min SG Classic var 3 eller 4 tror jag men det var bara på ett ställe man kunde se en skarv..

Det spelar absolut ingen roll om kroppen är i en bit eller 13 bitar!

Gitarrer i seethrough finish som natural eller cherry (vinröd) gör dom självfallet i en eller 2 bitar matchat i mitten, vita svarta , blå elelr andra täckande färger kan ha fler bitar än så. 1-bitskropp får man nog inte annat än möjligen custom shop.

dom är ganska duktiga på att gömma skarven...

Min SG Standard cherry är gjord i tre bitar och ser ut som fyra, för en skarv hamnar långt ner och "delas" av kroppsformen. Men visst, skarvarna är mycket snyggt gjorda och syns inte annat än vid en fingranskning.

Mats

Jag äter upp min hatt om du hittar en skarv på min 61RI (cherry). Den mellan kropp och hals räknas inte. Även om de är duktiga på att gömma skarven brukar det synas på ändträt.

Jag skulle också kunna tänka mig att äta upp den om jag kunde höra skillnad på en eller två bitar.

/M

Nä det är väl ingen som påstått man kan höra skillnad? Min 61 ri har 2 delar i kroppen, söm i mitten.

Vad som skiljer , vad jag kan komma på direkt

* Special har ofta Ebonybräda (vita, och andra solida färger)
* Special har Nickel eller guld HW , Standard har krom
* Special har ABR med stolpar, Std har Nashville med bussning i kroppen
* Special har dot inlägg, standard har 'trapezoid'
* Special har öppna mickar , 490R/490T standard har täckta 490r/498T
* Special har gigbag , Standard har Hard case.
* Special har ingen kantlist på halsen
* Special har dekal logo , standard har infattad pärlemor.
* Special har en något mattare lack, standard är 'High gloss'

med reservation för avvikelser genom åren

Oavsett så är dessa gitarrer för de priser de säljs för (5-6 tkr special , 6-7 tkr standard) vansinnigt prisvärda gitarrer
faktum är att jag säljer inte min standard för så låga priser, de kostade 16995 i prislistan för bara ett par år sen, 2300$
Special listade 13495:- i Luthmans 2002 katalog.

Den låga dollarn och det allmänna prisraset har gjort dessa gitarrer till riktiga vinnare

61 Reissue då ? den har ju tunnare hals och är mer vintagebetonad än Std, Classic 57 mickar.
Min känns faktiskt som en något bättre byggd gitarr än de ovan 2 modellerna , den är ju dyrare också.
Lättare i vikt också , typ 3 hg lättare än min std och 4 mot min special jag hade.

Har en annorlunda något förfinad ton akustiskt , trots tunnare hals och kropp. mer resonant.
Tyvärr ändrade dom modellen till att ha kromdelar (står nickel i 4sounds broshyr)
vilket är oförklarligt på en 61 reissue , som ska ha nickeldelar.

Önskar att det fanns SG Standards ifrån samma tid
i den där assnygga blåa färgen som Specialen jag länkade.

fanns det det hade jag definitivt försökt leta upp en sån.


mickarna byter jag ju förmodligen mot ett par 57 Classics sen ändå.

Hmm hur kan man veta att det är 3 till 4 bitar om man bara kan se 1 skarv?

Ett sätt vore ju att köpa en beg standard och få den omlackad blå, men det är ju en del jobb + pengar om det ska göras på ett proffsigt
sätt.

Men sluta nu,en Sg ska vara cherry-red eller svart förstår ni väl?

Nä den ska va VIIIIT!½

Funderar på det där.

Jag hade en 61 RI under några år, men kom aldrig helt överens med den. Jag tyckte tonen var lite fadd, den kom liksom inte loss utan degade kvar i gitarren. Jag testade ett gäng olika mickar, men det hjälpte inte, filade på stall och sadel mm. Det kändes väldigt synd då det var en så oerhört väldbyggd och vacker gitarr. Funderade på om den hade för mkt/tjock lack, inte minst på halsen, men gjorde inget åt det. Priset var rätt svettigt. Köpte för 12 och sålde för drygt 10...

Hade samtidigt en vit ngt ovanlig special från 90-talet med guld, ebonybräda, ingen bindnings, mkt enkel i uförandet och tyvärr inte den här eleganta mjuka rundningen av hornen som t.ex. 61RI har. Men den sjöng på ett helt annat sätt. Lätt och sprilligt. Fin klang. Köpte för 6.500 och sålde för samma pris... Ångrar det lite faktiskt även om SG inte är min favvo.

Jag undrar ofta vad det är som gör att vissa gitarrer sjunger och andra är lite platta och trötta i tonen. Det hänger defnitivit inte ihop med pris, märke och modell, även om man kan tänka sig att dryare i snitt borde vara bättre. Men jag tänker också att del av dyrare modeller blir överarbetade, kanske för mkt lack ibland, kanske träbitar som är snygga men inte ger bäst ljud? Man hittar ju till och med fula worn & faded-SG som sjunger härligt.

Det jag egentligen vill säga med mitt inlägg är det går inte ge ett riktigt bra svar på frågan som we_made_wor_history ställer. Endast en haltvimma med gitarren i knäet ger bra svar. Att den sedan inte är så esteisk... hm, är det en bra planka går ju sånt att fixa. Och i den prisklassen är det väl helt okej att börja byta delar och lacka om eller vad man nu vill. Det är ju inget värde som förstörs, utan kanske en underbar gitarr som optimeras...

/Gunnar

För mig var det tvärtom , min vita Special LTD med ebony var något mer dov i tonen , 61 RI är öppnare i klangen med fler övertoner etc.
Hade båda hemma samtidigt och kunde testa. Min Special var fortfarande bra ton i , men som sagt något mer instängd än RI´n

Intressant. Det talar, förvisso helt ovetenskapligt, för att det skiljer minst lika mkt mellan ex som mellan modeller, prisklasser, märken. Även om man tycker att Gibbe borde hålla jämn kvalitet modell för modell, även bland de billigare...
/G

Många av dom där limited edition-färgerna som
Gibson har gjort SG Special i på 2000-talet är ju riktigt snygga.
Verkligen irriterande att dom inte gjort SG Std i dom också.

Jag menar grädd-vit, flipflop grön/blå, pewter(silver),
plommon-lila, safir-blå osv..
En Std i nån av dom färgerna hade
hängt väldigt fint på min mage.