Kände att det va nåt skumt på G i fredags kväll, liksom började krypa i kroppen så smått. Sov inte så förbannat bra heller och kände på lördag förmiddag att det definitivt började "göra ont" i kroppen. Lördag em blev det till att ligga nedbäddad med lite feber och ont i huvudet. Det var bara försmaken av vad som skulle komma Efter ytterligare höjd feber och uschlig huvudvärk på söndagen/natten mot måndag så började jag bedrägligt känna mig bättre på måndag förmiddag... Det var bara det att storsläggan kom på måndag em, hög feber och nåt så förbannat ont i huvudet Och det blev bara värre på kvällen och natten, ni vet man hamnar på gränsen till vad som är uthärdligt, trots intag av 1 grams Alvedon och Tramadol strada. Och hjärnan börjar få spatt, för att liksom klara situationen så börjar den utföra nån sorts mekanisk och störd tankerundgång, i mitt fall inkluderande en provuppkoppling från jobbet. Och natten mot idag tisdag så kom kulmen (hoppas jag innerligt!)... Det var fan vidrigt, upp och pissa fyra gånger, började hosta nu också, en sån där djup rosselhosta med grönt slem som gör att det känns som huvet ska sprängas, ännu högre feber 39.5 och nu är liksom gränsen nådd. I ett desperat försök att boosta mig själv så bestämde jag mig för att bli arg. Installerad med tjockt täcke, tabletter och vatten i soffan på bottenvåningen så började jag högt förbanna alla virus och be dom dra åt helvete. Släpp min kropp! Börjar en retorisk frågestund, bl.a. "Är det överhuvudtaget nån nytta med det här?" "Näe!" Säger till en imaginär sjukvårdsstyrka "Nu får ni fan söva mig!" Jag inser till slut, att eftersom febern verkar stiga så måste jag kyla av huvudet, lyckas ta mig till köket och hämtar kallt vatten och en ny disktrasa. Lägger den underbart kalla trasan på pannan, efter att ha bytt några gånger märker jag att jag börjar slappna av och efter ett par gånger till så somnar jag. Vaknar ett par timmar senare genomsvettig men med betydligt lägre feber. Så jäkla skönt Visserligen har febern gått upp lite idag men det är långt ifrån hur illa det kändes innan. Det här är nog ett av de värsta sjukdomstilltånd jag haft, men hjärtflimret för nån månad sedan var värre ändå. Plötsligt var jag över hundra år gammal.

/Mats

Uppdatering. Jag var ju helt klart naiv i min tro att "nu var det klart liksom!" Febern steg till över 39 igen och igår onsdag em så var humöret i botten. För dålig för att kunna kolla film eller vara aktiv på datorn och för dålig för att kunna sova hyfsat och ha en normal dygnsrytm, utled på skiten! Trösten blev att börja jobba tillsammans med febern, typ mer feber-mindre virus Så inga febernedsättande eller så. Idag torsdag kändes det på morronen som om ett tunt "lager" feber och hosta tagits bort, det kändes lite lättare, därför var de 38,9 jag mätte en besvikelse. På inrådan av frugan så tog jag febernedsättande i em, och det satte igång svettning. Känner mig kanske lite bättre ändå nu mot kvällen. Om inte febern sjunkit rejält imorron så finns risk för att det kan vara lunginflammation på G, läste att det var relativt lätt att få som komplikation.

/Mats

Fy fan, det där e inge vidare alltså! Usch, lider med dig!

Jag brukar få "efterrätt" i form av röda kliande utslag över hela kroppen och EXTREM klåda (så mycket att man i princip vill ta livet av sig, på riktigt), sen torkar det yttersta hudlagret ut och ramlar av successivt. Hela processen tar nån månad. Ingen läkare har någonsin kunnat säga vad detta beror på, och de har inte kunnat erbjuda något som lindrar. Tavegyl har jag fått utskrivet ett par gånger (lite tuffare antihistaminer) men de hjälper inte överhuvudtaget mot klådan, och fler än en gång har jag satt i mig en hel karta i ren frustration - vilket iallafall gör att man somnar. Det som hjälper överlägset bäst mot klådan är dock SPRIT, alltså att intagas oralt, men man kan ju inte gå omkring och vara skitfull i flera veckor.

Trist historia att ligga med influensa, inte så mycket att göra åt mer än att vänta ut den. Krya på dig!

japp, krya på dig!

och skit i det febernedsättande, det finns en anledning att du ska ha förhöjd kroppstemp i några dagar. Kallt i rummet och tjockt täcke rekommenderas. Åså raggsockor förstås, det ska man alltid ha när man är febrig

Det där tänket att det är bra för kroppen att sköta sig själv har jag med mig från min uppväxt. Gissa om min fru veteransjuksköterska och hennes läkarkollegor tog det ur mig. Hög feber ÄR en hög belastning för kroppen, alla organ, och speciellt hjärtat. Är man i god form och febern inte är så hög, kan man lika gott härda ut, men vid hög feber ocfh speciellt om man inte är i toppform, är det bra att hjälpa kroppen med t.ex. Alvedon eller liknande. De vita blodkropparna funkar bättre om inte kroppen är helstressad rent fysiskt.

Allt enligt proffsen, jag bara rättar mig efter bättre vetande.

och hur var det nu.. Ta aldrig ngt medicinskt råd från okända på nätet

Jag menade mer att man inte ska vara rädd för att ha feber, däremot ska man så klart inta ha hög febr. Och framförallt inte under ngn längre period, det mår nog inte gamla hjärtan så bra av. Fast vad vet jag, brukar själv ta TREO, när jag har sovit bort febern ett tag, så jag orkar upp och jobba igen

Bara man inser att Google har bättre koll på sjukdomar än vad läkaren på vårdcentralen normalt har, så klarar man sig länge

Febern är bra i detta läge, dock med ett övre "tak" vid 39-40 grader. Då börjar det bli slitsamt för kroppen och immuncellerna påverkas negativt. Vid 38-39 grader är immuncellerna på topp och förkylnings/influensavirus börjar få det jobbigt att fungera och "överleva" (om man nu kan kalla ett virus tillvaro för liv). Virus är en proteinkapsel som innehåller dna/rna. För att "överleva" måste det knycka alla resurser från en värdcell som invaderas och kapas för produktion av nya proteinkapslar och dna/rna-snuttar.

Först! TACK för alla uppmuntrande ord, de värmer

Uppdatering. Inte fan sjönk febern på fredag Ringde 1177 och talade med en vänlig Karin, hon lät lite bekymrad och föreslog att jag skulle kontakta min Vårdcentral, vilket jag gjorde. När de ringde upp och hörde min story så blev systern väldigt engagerad och ordnade en tid för mig 50 minuter senare, 15:20. Vraket fick liv, genomförde välbehövlig duschning och rakning på 20 minuter, samt tog en temp: 38,3. Drog iväg till VC, försiktigt på sommardäck eftersom det var aningen ishalka och dimma. Väl framme så är VC nedsläckt, sånär som på ett ljus längre in, som släcks precis när jag ringer på klockan Va fan? Så börjar jag småförbannad inse att jag skulle åkt till "huvud"-VC ytterligare 1 mil bort, som denna lilla VC nog snart kommer att ersättas av helt. Ni vet, sätter mig lugnt i bilen och kör så försiktigt jag kan just då. Har aldrig varit på det andra stället, parkerar och irrar förvirrad runt och frågar mig fram. 10 minuter försenad så tar doktorn emot mig direkt, lyssnar på lungor och så, lite väntan åsså blodprov och temp 39,3! Ber henne ta igen, samma. Lite väntan, in till doktorn igen åsså... Lunginflammation. TACK! TACK! TACK! Nu KOMMER jag bli bättre snart Får recept på nå't som inte är penicillin utan verkar starkare ändå samt (mycket äcklig!) svagt apelsinsommarsaftdoftande slemlösande. Efter apoteksbesök kör jag hem, väldigt försiktigt. Tar de första två tabletterna och slemlösande samt en 1g Alvis och däckar. Svettas så jag får byta två T-shirts samt ett täcke natten mot idag lördag, men nå't har börja hända. Jag har fått sova en längre stund utan avbrott, samt känner mig en aning mer utåtriktad... Och nu lördag em så känns det ännu lite bättre, även om jag hostar då och då.

/Mats

Hej Groth! DEN skiten låter som nå't jag helst vill slippa! Klåda kan vara så grymt, jag hade själv rosacea i ungdomen, det var tillräckligt. Och i ungdomen gick det ju (nästan) att vara full i veckor, men nu?

/Mats

Om feber: läkaren var tydlig i att jag skulle ta febernedsättande, för att hjälpa kroppen. Nu hade jag ju såpass hög feber samt även under lång tid, hade jag haft 38,3 så hade det kanske inte varit nödvändigt.

/Mats

Hej Barry, jag gillade John Stewart's "Dream babies go Hollywood" mycket då den kom!

/Mats

Ja, och här sitter jag nu med en kraftig förkylning. Lunginflammationen klingade av, efter tre dagar med antibiotika så var febern borta och efter ytterligare tre dagar så började hostan ge med sig också. Men så började det bli sämre igen, mer hosta och andfåddhetskänsla trots att jag hade två dagar kvar på antibiotikakuren. Blev VC, och nej ingen bakterieinfektion, "har du nå'n i din närhet som är sjuk eller förkyld?" Jorå, frugan hade varit snorig och lite nysig och det var ju liksom öppen dörr för att det skulle hoppa över till mig.

Jag har nu under tre veckor haft influensa, lunginflammation och kraftig förkylning (eller vad det nu är). Och denna veckan hade jag i förväg tagit ledigt för att kunna slappna av och ta saker som de kommer, göra roliga grejor. Nä, jag tycker egentligen inte så synd om mig själv, det är bara lite absurt alltihop Får jag bara bli frisk så att jag kan börja jobba på måndag så är jag glad Se'n finns det ju massor av människor som går med allvarliga och potentiellt dödliga åkommor år ut och år in, hur jäkla roligt är det? Det är som att är man van vid att vara frisk, ja med nå'n förkylning ibland då, så blir ett sån't här lite längre friskhetsavbrott så jobbigt.

/Mats

De har rätt,oavsett vad som sägs om medicinska råd på nätet.
Med en mor som var professor i medicin å en sambo som e specialistsköterska inom onkologi...det finns en anledning till att vi har mediciner. Därmed inte sagt att allt behöver vara modern medicin alla gånger,men ja...
Finns ingen som helst anledning att skjuta kroppen i omloppsbana bara för att vara redig. Sambon har patienter som dör av ngt så enkelt som tex tunga förkylningar just inom onkologisk vård.

Feber skall ALLTID tas på allvar. Det är bland annat kroppens sätt att säga-"hör upp"-.

Krya på dig . Hoppas man slipper flunsa i familjen. Vi har haft nog med sjukdom i höst . frugan har varit hemma många.... veckor efter att ha dragit på sig TWAR , ingen kul sak. har vissa dagar haft 140 i vilopuls.

Fan, nu känner man sig krasslig bara av att läsa om din situation...

Krya på dig!

Tack! TWAR låter verkligen jobbigt, 140 i vilopuls, man är ganska spak då. Det var ungefär där jag hamnade när jag fått några doser hjärtlugnande när jag hade flimmer. Så det vände tillbaks till normalt efter 12 timmar. Nu äter jag låg dos av medicin som dämpar benägenheten att "flimra".

/Mats