Tittar lite då och då på scheman och ibland stöter man ju på att förstegsrörens halvor är parallellkopplade, har för mig att bla Matchless har så på vissa modeller.

Vad är orksaken till att man villa ha rörhalvorna parallellkoppade?
Vad blir ljudskillnaden på att ha ett rör då rörhalvorna är paralellkopplade till ett gainsteg mot att ha lite mer traditionellt med ena rörhalvan och sen andra rörhalvan som var sitt gainsteg?

Man vill åt det fetare ljudet när man parallellkopplar. Ljudet blir tjockare, fylligare och mer punch i. Svårt att förklara. Och så blir det mindre brus.

Vet ju inte direkt om jag upplever så stor ljudskillnad om man anpassar övriga komponenter till parallellkopplingen. Det man gör är ju att öka millereffekten så att mer diskant rullas av pga av gitarrens utimpedans i kombination med den resistor man brukar ha på ingången till förstärkaren.
Man får även en lägre utimpedans från två rör än ett.
Jag trixar ju just nu med fyra parallella steg men det är enbart för att sänka bruset. Några andra saker som tonförändring skulle jag nog hellre trixat till med någon betydligt billigare komponent.
Det är bara min infallsvinkel. Finns säkert någon tonmodifikation som sker som inte jag känner till.

Vet du gjorde en simulering på det där en gång fast i förhållade till EQ.
Kan du inte göra en ny simulering, där du tar ett "vanligt steg" på 100K/ 1,5K/22uF med B+ på 300V
och sen visar vilka värden egentligen ett parallellkopplat rör skulle behöva för att få samma förstärkning o frekens förstärkning.

Jag vet att det heter: dubbla värdet där o halva värdet där o högre gain mm, men vore intressant att SE det.

Jag vet inte om det blir så mycket att visa.
Om man i singeltriod har 100k anod 1.5k/22uF med en gridstopper på 68k kopplat till en 1M last via en 22nF.
Och sen parallellkopplar med 50k anod 750/44uf katod med en gridstopper på 34k så blir det samma kurva och förstärkning så när som på en liten detalj.
Den lägre utgångsimpedansen gör att det släpps igenom lite mer låga frekvenser genom 22nF/1M filtret och gainen blir 600mV högre pga den lägre utimpedansens spänningsdelning med 1M. Men det är väldigt subtila grejer.
Det som inte kommer med i detta är gitarrmickens utimpedans som gör att en sänkning på 34k inte förslår här och jag misstänker att det är detta som gör att det låter fetare som en del säger.
Det är en del jobb med att plotta upp detta med spicen och sen få det till en bild som går att ladda upp här och det är verkligen inte mycket att visa så jag tror jag avstår. Hade det varit något dramatiskt som hände hade det varit lite roligare att lägga ned den mödan.

Hur mycket skulle man behöva minska gridstopperna för att återfå motsvarande millereffekt som vid ej parallellkopplat? Bör man gå från 68k till kanske endast 10k?

Och hur mycket ökar egentligen förstärkningen om man intekompenserar för parallellkopplingen utan behåller ena rörets 100k/1.5k som gemensam anod/katod?

/Gunnar

Nä, men det funkade lika bra, när jag vet att du har simulerat det och sett hur det såg ut, Tack Johan!

Att jag frågade, var för jag har sett att det inte alltid dyker upp samma svar på frågan och att det även har hävdast att parallet ger 30% högre förstärkning.
Dock lite skumt att det blir lite mer låga frekvenser genom 22nF/1M filtret, med tanke på "reglen" att halverar man värdet på anodemotståndet, så måste man öka signalkondingen till det dubbla för att behålla samma frekvensförhållade.

Men Tack ännu en gång Johan, för att ha satt "spiken i kistan" på något som jag kännt att infon jag sett inte var 100%

Förmodligen så lågt. Bara resistansen från en mick kan ju vara 10k och då hart man inte tagit den induktiva impedansen i aspekt.

Då får du helt plötsligt ett steg som motsvarar 200k anod 3k katod vilket jag definitivt tror påverkar ljudet pga av annan distortionskaraktär(ja dist finns det även om den är låg men dock tillräcklig för att färga ljudet). Förstärkningen finns väl en formel på aiken någonstans du kan räkna på. Den blir klart högre i alla fall....

Det där med 30% måste gälla med oförändrade resistorer. Jag drog nog lite fel slutstats om det där med låga frekvenser. Det borde ju bli tvärtom av det jag sa helt i din linje. Men det är inte vad spicen uppvisade så här är det något som verkar biffa på botten med parallellen som jag inte riktigt förstår.
Jag kan tänka mig att det har att göra med katodkondingen och vad som gäller där. Det är möjligen så att den formeln inte är riktigt så enkel så man bara kan dubbla värdet på kondingen.

Intressant!
Låter som en sån där fråga "gubben" Alex kan ha svar på
(fast så mycket "gubbe" är dock inte)

En sak som jag kan tänka mig påverka lite grand med utan att ha något på fötterna utan bara mina egna teorier. När man parallellkopplar ingångssteget så flyttar man ju ingångssteget en bra bit från nästkommande steg rent fysiskt. Annars brukar ju nästkommande steg vara i samma flaska som ingångssteget dvs de i stort kramar varandra. Och det brukar ju vara en ganska häftig signalnivå i gainsteg nr2 som borde kunna erbjuda dämpning i form av negativ feedback till ingångssteget. DET kanske kan bidra till mer gain i ingångssteget?

Se själv, det intressanta är att bandbredden sjunker med faktor 2.
Ännu intressantare är att se hur parallelkopplingen av ingångstrioder påverkar själva pickupen om den kopplas rakt in med gitarrens volym ch tonkontroller bortkopplade. Om detta i nästa avsnitt av parallelrealitysåpan.





I radiofrekvenser uppåt 100-tals MHz kan det ha inverkan, därför har dubbeltrioder för HF en skärm mellan sektionerna. I det hörbara frekvensområdet är effekten jämförbar med ett korn salt i en stor tunna saltsill.

PS--->Hur fick du fram att gain ökade med 600mV. Gain är "gånger" eller db....

Är det verkligen så? Det räcker ju att ett par kondingar står lite fel så kan man ju feedbackeffekter? När två kretsar står så nära varandra inte bara i flaskan utan även omkringliggande krets och den ena är så betydande större i signal så tycker man att det kunde spela in bara än så lite?

Jag för mig inte med korrekta fackuttryck alltid jag vet. Jag bara avläste vad spicen uppvisade för signalnivå och då med samma last i bägge fallen.

Gjorde en liten snabbtest med bara en 6.4H och en 10k innan för att testa med en simulerad mick innan och det blev mer likt singelsteget om man satte 10k i den parallella men testade inte så exakt. Är ju även lite mer resistanser och kapacitanser med guran i, men orka........

Edit; Äh skit i det, jag kopplade fel...verkar inte gå att bota mickens påverkan med den resistorn...blir murrigare mick oavsett....resonansfrekvensen flyttas nedåt....

Men Alek nu är du på gränsen av ,vara elak,,,,ALLA VET att du är "Mäster" på allt det vi andra svamlar om.
Johan har gjort sitt bästa med att svara frågan utifrån hans kundskap, jag har ingen spicen, så kan ju bara lyssna på vad jag hör.
(vänta , måste rör om i köttbullarna),,,Tillbaka.
Jag är nog inte ensam om att lära sig om vad som verkligen händer när man kör parallelkopplad,,många prata om det,,,men har inte kännt någon givet ett korekt svar,,,Kom igen nu

Jamen diagrammet visar klart och tydligt att med halvering av resistanser och dubblering av katodavkopplingskondensatorn får man i princip samma gain, så när som på 0.2db och vem kan höra det?
Elak? Lilla jag? Jag är ju världens snällaste och lugnaste människa...

Här är samma krets men utan justering av resistanser osv vid parallelkoppling. dvs Ra=150k, Rk=1.5k, Ck=22uF och UB+=300V.
Förstärkningen ökar bara 1.1db men bandbredden sjunker en oktav /faktor 2.
Inverkan på pickupresonansen får ni ha lite tålamod aoch vänta lite.
Det tar en stund att sätta upp riktigt. Då blir frågan påverkar pickupen ingångsteget eller är det tvärt om? Hönan och ägget spökar igen.

Ja alltså...det blir nästan identisk med dubblad katodkonding det får jag med bara en liten aning mer botten i parallellen men detta med samma last och avkopplingskonding...men utgångsresistansen är ju lägre så det är väl inte så att katodkondingen i sig ger samma avkoppling med dubblat värde.
Justerar jag utresistansen till samma med en serieresistor så har vi ju helt plötsligt hyfsat mycket mer botten än innan med den dubbla kondingen.

Roa er med att kolla upp Marshalls 18W-stärkare, där använder man en triodhalva för "low" input och två i parallell för "high". Och jag kan lova att det är skillnad, ljudmässigt, och kanske speciellt med singlecoils. Gainmässigt är det också skillnad, "trycket" sitter mer i bas/mid än i mid/treble. Subjektivt, såklart, och länge sen jag hade en sån hemma.

Kolla in...detta är en "light"-version med bara normal-kanalen, men ingången ser ut som originalet.

http://mhuss.com/18watt/schematics/18wattLite.gif

Nja, nu skiljer man inte riktigt bort det andra steget helt när man växlar läge. Det andra steget ligger där och suger gain från dig när du kör i singelläge och då blir det skillnad i gain när du kopplar in bägge stegen parallellt. Sen har du ju annan inresistans i form av 1M i low och 500k i high vilket flyttar midhumphen ytterligare ned på skalan. Detta går ju inte att använda till att jämföra single vs parallellt

Hm, fick en simpel idé. Varför inte ett EF86 eller motsvarande istället för en parallellkopplad 12AX7? Hm hm hm, nu fick jag något att göra i helgen. Har ett gäng NOS liggandes som aldrig hittar någon plats.
/Gunnar

Kan du förklara närmare hur du har tänkt? Jag är med på att jämföra/ersätta en pentod med en kaskod eller tvärt om men pentod mot parallella trioder? Varför?

Poängen med parallelltrioder är, så som jag ser det, inte att halvera anodresistorn, utan att behålla 100k, och ev justera katodmotståndet och gridstoppern efter behag. Då får man en gainhöjning som tex. tillåter att man tar bort katodkondingen, som ju alltid låter skit, speciellt i ingångssteget. Och ljudet, svaret, känslan, blir helt annorlunda än om man kör med 200k på en singel, även om man justerar gridstoppern. Varför vet jag inte riktigt, antagligen transkonduktören eller parasitiska marmeladen, men i grund och botten spelar det väl mindre roll på scenen...

För jag har ingen stärkare med EF86 men en hög rör som ligger... Har länge tänkt bygga något med EF86 som första och sedan kanske en 12AX7 för kunna ha full tonstack osv.

Jag pillar ju ofta med vanliga Marshall-krestar typ 1987/JTM45 och prövar olika sätt att använda första rörets båda halvor. Om inte annat så för att det känns som typ "slöseri" att ha en halva över... Man kan förstås brygga. Men en lösning jag använt allt oftare är att parallellkopla helt, labba med lite olika värden. Det funkar rätt bra, men jag har också funderat på hur det är med gridstopper och Miller-effekt och mickarnas impedans osv. I vissa lägen känns det som det blir mer avrullning än vad jag önskar. Nu förstår jag varför och vad man kan göra åt det.

Men om man nu ändå vill nyttja V1 fullt ut och en lösning på input som inte käkar ton när man lastar ned, kan det kanske vara kul testa en pentod i en vanliga Marshall-krets. Likväl som kaskod-koppling (men jag har inget schema på det, någon?).

Oavsett om man kör parallellkopplad 12AX7, kaskod eller pentod får man bort en volympot som man då kan använda till annat, kanske en master eller något, utan att behöva borra hål. Och man får bättre möjlighet att balansera disten i stärkaren. En vanlig Marshallkrets distar ju inte så mkt i försteget förrän man kommer uppåt 7-8 på volympoten och då svettas redan slutsteget rejält.

Detta sista var egentligen inte svar på frågan, men min ambition och intresse i det här är att hitta en (eller fler) bra och kul lösning (-ar) för denna vanliga typ av stärkare. Jag märker att jag egentligen väldigt sällan nyttjar Marshallstärkare på fullt blås, så som många tycker man ska göra. Det finns andra mer low crunchiga sound man locka fram ur dem. Det är min mission här.

/Gunnar

Det är inte så mycket gainökning på 1.2db som bidrar till ändring av ljudkaraktären som den sänkning av anodpotentialen på ca 10% och 1 oktavs begränsning av bandbredden man får vid parallelkoppling av 2 trioder utan ändring av resistanser. Om man tar bortkatodavkopplingen så sjunker gain med ca 4db, med parallelkopplingens ökning på 1.2 db har man ändå en gainsänkning på sådär 3db eller i praktiken lite mer.


Ok, jag förstår. A Man With A Mission.
http://www.youtube.com/watch?v=MKZSqd5Y8nA

Typ Men är det inte det vi håller på med allihopa Jag menar pengar tjänar jag ju på andra sätt Och kvinnorna vill bara ha min kropp
/G

Eftersom det känns som parallellämnet är tömt nu så spinner jag vidare på izzys EF86 . Vad kan man vänta sig för tonala och praktiska förändringar om man smäcker ett sådant som ingångssteg? Jag tänker på allt från impedanser, miller, förstärkning, brus, osv osv osv...och ren och skär TON.

Okejdå. Glöm Miller. Pentodens anod är ju avskärmad från styrgallret genom, just det, skärmgallret. Deta gör att kapacitansen mellan anod och styrgaller är kraftigt reducerad och Millereffekten blir försumbar.

Jag har byggt ett par 18Wattare fast med EF86 på ingången. Mumma!

Här är en variant (som jag dock inte byggt än):
http://www.mhuss.com/18watt/schematics/ ... Scheme.jpg

1,2 dB? Det jag har kunnat utläsa (bl.a Richard Kuehnel "Guitar amplifier preamps" blir skillnaden i 2,1 dB vid 1M last, och 3dB vid 100k, något mina egna mätningar i stora drag bekräftar. Driver man en tonstack (c:a 33k för en fenderstack har jag för mig) blir gainvinsten ännu högre. Gainsänkningen när man tar bort katodkondingen beror också på stegets bias, ju hetare desto mindre skillnad. Begränsningen av bandbredden kan man ju till stor del kompensera.
Alltså: med parallelltrioder kan du t.ex. driva en fendertonstack med bibehållen gain utan katodkonding. En klar tonförbättring i min bok!

0.673dB gainökning säger min spice om man bara slänger på en triod till utan att ändra resistorerna?(100k-1k5-22uF-1M). Det är ju inte ens de 1.2dB Alex pratar om?