Sven-Johan wrote:
ramjac wrote:
...En fråga som infinner sig är huruvida jag blivit hjärntvättad [för hårt piskad] av min fru, när jag hellre säljer mina leksaker än naggar på semesterkontot?...
Det där är väl en fråga som var och en får svara på... Kan det vara så, att även du själv hellre vill sälja de prylar du nu har till salu, än att nagga på semesterkontot, eller? [}:)][;)] I så fall ska du väl inte skylla på henne [}:)][;)].
Personligen känns det väldigt, väldigt långt borta att jag skulle sälja något av mina musikprylar för att finansiera något till huset eller hemmet eller annat sådant gemensamt. Resor och sådant står mycket lägre ner i min prioritetslista än musiken. Men, det är ju jag det...
Det är klart jag skyller på min fru! Hur ska jag annars kunna motivera för barnbarnen att jag sålt något som senare skulle visa sig vara värt att samla på? [8D]
Skämt åsido. Vi har valt att ha en fullständigt gemensam ekonomi och har därför, (eller trots det) aldrig varit oense om ekonomiska prioriteringar. Det i sig känns lyxigt.
I förlängningen innebär det att gitarrprylarna är köpta för hennes pengar. Och, att hennes skor, heminredningstidningar och läppstift är till hälften mina! [:X]
Jag har inget band och lirar som en kratta, mest för mitt eget höga nöjes skull. Många prylar förhöjer nöjet, (har 5 gitarrer, 4 stärkare, 1 mandolin, 1 fiol och en nyckelharpa och en drös pedaler att trösta mig med om allt i annonsen säljs, så det går ingen nöd på mig [:)]) . Försäljningen verkar ju dessutom gå bra och det medför att jag kanske har en slant över till att testa nya prylar. Och, jag slipper ägna en tanke på hur vi ska ha råd att förverkliga semester-ideérna.
Sedan kan jag ju fundera över hur mycket jag kommer gräma mig om 15 år, att jag sålde X. Som fick det otippade värdet Y.
Det leder i slutändan till resonemang kring "rationellt beteende i en marknadsekonomi, avd. spådomar och prognoser".
Aktier och guld-tackor har varken sustain, flammig topp eller fläskigt häng[^]