får börja med att poängtera att jag nu kommer att skriva vissa saker som möjligen är lite tillspetsade, så jag sätter en [;)]-smiley här redan nu så är det gjort

För några år sedan var det en grupp partier som kom på att vi skulle skapa ett klimat där det lönade sig att jobba istf att dra fram på bidrag. "Arbetslinjen" kallade man det hela. Idag är mycket av den linjen införd och många verkar nöjda. Opposistionen har svårt att attackera denna linje för hur kan man vara motståndare till en arbetslinje..

Så vad gör då de som vill attackera arbetslinjen utan att framstå som bidragsivrare, sofflocks-avlönade slapparslen? Jo man inför ett nytt begrepp:

"Barnfattigdom"

Nu är det inte längre de rökande ensamma mödrarna eller de slappa glesbygdraggarna det är synd om längre. De som inte vill flytta dit jobben finns, utan hellre fortsätter att fiska och ta det lugnt.
Nej nu är det deras barn det är synd om. De barn vars föräldrar inte har råd att åka till Thailand då och då, de barn vars föräldrar hellre prioriterar BiB och cigg framför julklappar och vinterskor till barnen.

Så hur gör vi nu då? Ingen vill ju ha fattiga barn i samhället. Ska vi kanske höja bidragen igen? Kommer detta i så fall att ge barnen nya skor, eller blir det helt enkelt så att de nyrika slapparslena bara får mer pengar till GK-skräp, cigg och Schäfrar..

-------------------------------------------------


The beat goes on and I´m so wrong

Att sätta barn till världen samtidigt som man är ett själviskt arsle är en ekvation som helt enkelt inte går ihop. [V] Och när barnen far illa placeras de i fosterhem... Jag känner en ung tjej som "drabbades" av det. Fosterhemsföräldrarna använde pengarna de fick till fosterbarnens förmån, till att köpa statusprylar och resa utomlands. Ungarna gick fortfarande i trasor och nekades det som barn har rätt att få. Det här är ett ekorrhjul som vi skattebetalare får betala i slutändan, oavsett från vilket håll man angriper problemet. [B)]


<font size="2">/Janne i Själevad – Suffering severely from honkieritis. </font id="size2">

Det är väl en alldeles utmärkt ekvation?


**För övrigt anser jag att Kartago bör förstöras.

Politik är knepigt därför att förutsättningarna för att bedriva en politik hela tiden ändras…har man världens â€Â

Utifrån vems perspektiv? [;)]


<font size="2">/Janne i Själevad – Suffering severely from honkieritis. </font id="size2">

Mitt och ditt perspektiv.


**För övrigt anser jag att Kartago bör förstöras.

Har någon sett vad som avses med barnfattigdom och hur familjeförhållandena ser ut i dessa familjer? Det bör vara en utgångspunkt för att kunna diskutera lösningar.

Veronica Palm har skrivit i Newsmill:
<i>Socialstyrelsen visade i höstas att fler än 54 000 barn lever i familjer som är långvarigt beroende av socialbidrag. Rädda Barnens senaste Barnfattigdomsrapport visar att barnfattigdomen i Sverige åter ökar och att 220 000 barn lever i fattigdom. Klassamhället ser inte ut som på Kulla Gullas tid. Men vilka är dom idag då, dom fattiga barnen?"]

http://www.newsmill.se/artikel/2011/08/ ... ulla-gulla

I den fullständigt tandlösa artikeln besvarar hon inte sin egen fråga och kommer än mindre med några förslag på eventuella lösningar.

Går dessa barn i trasor och är undernärda eller kan deras föräldrar inte köpa en ny iPhone och åka på utlandssemester två gånger per år?

Bill Gates sa: 'Life is not fair - get uset to it. Alla kan inte ha samma ekonomiska möjligheter men varken barn eller vuxna ska inte gå hungriga utan tak över huvudet. Tycker jag.[:)]

/R

<img src="http://i14.photobucket.com/albums/a308/torn_and_frayed/red-tonguesmaller.gif" border=0>
"Art is the last thing I'm worried about when I'm writing a song. As far as I'm concerned, art is just short for 'Arthur'." - Keith Richards

Mitt och ditt perspektiv.


**För övrigt anser jag att Kartago bör förstöras.
[/quote]
Det får bli ditt perspektiv då. För att sätta mig själv före mina barns bästa är mig totalt främmande... Finns inte på kartan, som man brukar säga.


<font size="2">/Janne i Själevad – Suffering severely from honkieritis. </font id="size2">

Barnfattigdom är ett populistiskt påhitt. Därmed inte sagt att det inte finns barn som har det svårt och att vi skulle kunna ta hand om dem på ett bättre sätt

Jag skulle tro att enda sättet att utrota det är att ta barnen från föräldrarna.

Vad är barnfattigdom - intressant från DNs ledare jag läste i början på sommaren

http://www.dn.se/ledare/signerat/populisternas-julafton
<i> "I början av 90-talet drabbades Sverige av en svår ekonomisk kris. Räntorna steg kraftigt och fastighetsmarknaden kraschade. På några få år föll sysselsättningen med nära 600.000 – en unik och allvarlig utslagning på svensk arbetsmarknad.

Det krävs ingen djupare analys för att förstå att detta påverkade den ekonomiska utsattheten i samhället. I absoluta tal steg antalet fattiga under de fem följande åren, enligt Finansdepartementet. Beroendet av socialbidrag och andra stödsystem ökade markant.

Men om man i stället utgår från det relativa fattigdomsbegrepp som brukar florera i den svenska debatten, och som Rädda barnen ständigt citerar i sin aktuella kampanj för att uppmärksamma barnfattigdomen, blir resultatet bisarrt nog det omvända: fattigdomen minskade under de värsta krisåren 1991–1995!

Förklaringen till detta verklighetsfrånvända resultat är det relativa fattigdomsbegreppet. Det är ett jämförelsemått, inte en mätare av ekonomisk standard. Det visar hur en grupp i samhället – de som har mindre än 60 procent av medianinkomsten – står sig ekonomiskt i förhållande till andra.""]

Det är som du skriver viktigt att skilja på absolut resp. relativt fattigdomsbegrepp.

Frågan om barnfattigdom är död utan belägg och det är en politisk risk att påstå något utan att kunna visa det. Om man t ex skulle få fram att 15 % av Sveriges befolkning är födda utomlands och att denna grupp tar emot 60 % av det totala ekonomiska biståndet spelar man ett kort rakt i händerna på SD. Och det var väl det sista (S) ville?

/R

<img src="http://i14.photobucket.com/albums/a308/torn_and_frayed/red-tonguesmaller.gif" border=0>
"Art is the last thing I'm worried about when I'm writing a song. As far as I'm concerned, art is just short for 'Arthur'." - Keith Richards

Statistiken om socialbidrag är en sån där sak som man gärna talar tyst om[:D] Det finns dock värre saker att oroa sig för i dagsläget. I alla fall om vi vill att socialbidrag skall existera i framtiden.
Om vi vill........

När det gäller begreppet barnfattigdom så ska man inte glömma att det är en politisk term och politiker skapar termer och uttryck i samrådan med "propagandamaskineriet".
Semantiken spelar en oehörd roll när man ska hitta på politiska slagdängor.

Barnfattigdom låter också lite dumt eftersom det menar att familjens fattigdom inte spelar någon roll. Barnens ekonomiska situation är i princip alltid en orsak av föräldrarnas ekonomiska situation. För att angripa problemet får man ha ett mer holistiskt perspektiv.

Givetvis vill man inte det.
Jag kan inte för mitt liv förstå syftet med socialbidrag, att bara få andra människors skattepengar i handen helt utan krav på motprestation. Ren idioti.
Låt istället de som inte kan försörja sig på annat sätt jobba åtta timmar om dagen med samhällsnyttiga insatser (sopa gatorna, röja snö, plocka hundbajs i parken och dylikt) för att på så vis förtjäna pengarna.
På detta viset hade socialbidragstagandet och arbetslösheten minskat drastiskt på nolltid. Varför skulle någon jobba heltid för att leva på existensminimum när man kan jobba för en riktig lön istället?

Jag är så oreligiös man kan bli, men ett citat ur bibeln ligger mig ändå varmt om hjärtat; "den som inte arbetar skall heller inte äta".

Det är dags att alla parasiterande jävla slöfockar antingen gör rätt för sig eller svälter ihjäl.

Men då kommer vi återigen till barnen som är helt oskyldiga och även svälter ihjäl i samma veva.......................................
Sen ska man komma ihåg att det finns många orsaker varför någon hamnar på socialbidrag. Jag levde en period på detta bistånd i början på nittiotalet för att mina föräldrar i princip sparkade ut mig och det var lite svårt att få tag i arbete just då...du vet....90talskrisen...Och eftersom jag precis hade slutat skolan och inte arbetat än så vart jag inte berättigad till A-kassa.
Men tack för att du anser att jag borde svultit ihjäl.[xx(]


<i>"If you build it...he will come.""]
<i>"I love the smell of new components in the morning""]

Läs om, läs rätt.
Möjligheten till "socialbidrag" ska fortfarande finnas, skillnaden är att det ska krävas en motprestation. Du blir anställd av kommunen att göra jobb som ingen annan vill göra eller som inte blir gjorda alls idag med lön motsvarande dagens socialbidrag. Man ska inte kunna sitta hemma hela dagarna och spela X-box och ändå få pengar så man klarar sig.
Under 90-tals krisen skulle du alltså inte behövt svälta ihjäl, förutsatt att du var beredd att jobba 8 timmar om dagen som de flesta andra.

Angående "barnfattigdomen" handlar det om människor som skaffat barn utan att ha möjlighet att försörja dem, vilket bara är tragiskt. Men även i detta fallet ska det finnas möjlighet till "bidrag", förutsatt att föräldrarna är beredda att jobba för det. Om pengarna sedan kommer barnen till godo är en annan sak...

De arbeten du radar upp utförs redan av någon som får betalt. Vi kan självklart inte ha folk som tar arbetena från andra med den billiga lönen socialbidrag. Så får man inte göra konkurrensmässigt. Motprestationen är att man söker jobb och genomför arbetsmarknadsåtgärder. Vi kan inte ha folk som utför arbete för slavlön därav ska socialbidraget vara ett bidrag och inte en lön.
Sen finns det folk som aldrig någonsin kan få ett jobb. Lokale pundaren kniv-Allan och så vidare...Dessa ska inte ligga som ett kadaver på gatan som dött svältdöden för det. Och hur var det med de oskyldiga barnen. Det är inte deras fel att föräldrarna har skaffat dem. Sen kan det faktiskt ske saker "efter" att man skaffat barn. Tex är det många som blivit sjuka och iom denna regering vi nu har hamnat på socialbidrag.
Menar du på allvar att barnen ska svälta om föräldrarna inte är beredda att jobba för existensminimum?


<i>"If you build it...he will come.""]
<i>"I love the smell of new components in the morning""]

Det finns garanterat arbetsuppgifter att utföra som inte inkräktar på de arbetstillfällen som redan finns.
Även "kniv-Allan" kan ta ett tag med kvasten och soppåsen i sitt kvarter om han vill ha sina pengar, annars kan han gott svälta. Jag tror inte att hans situation försämras av att han måste inställa sig nykter för enklare arbetsuppgifter varje morgon och jobba åtta timmar om dagen.
Barn ska aldrig behöva svälta eller fara illa på annat sätt, kan inte föräldrarna försörja barnen får de tas om hand av de sociala myndigheterna, precis som det alltid har varit.

Naturligtvis ska man arbeta efter förmåga, är man sjuk eller skadad får arbetsuppgifterna anpassas därefter. Är man helt oförmögen att arbeta får man naturligtvis ha så man klarar sig ändå. Vad jag vill åt är inte att straffa människor som redan har det svårt, utan göra det svårare för latmaskarna som idag sitter och lyfter bidrag för att det är bekvämare än att jobba, och de som lyfter bidrag och samtidigt jobbar svart.

Problemet är att åtstramningar blir generella och människor kommer i kläm. Anledningen att man inte arbetar för socialbidrag är just för att det blir som ett slags samhällsdrivet slaveri. Så fort det finns ett arbete att utföra bör vi också kunna betala lön för detta och inte ha en arsenal med människor längst ned i samhället som ska piskas till att plocka bomull. Socialbidraget skall vara ett försörjningsstöd och inte en lön. Lön får man när man har ett riktigt arbete.


<i>"If you build it...he will come.""]
<i>"I love the smell of new components in the morning""]

Slaveri är inte frivilligt och avlönas inte, så skillnaden är stor.

Jag tror dessutom att min linje skulle medföra flera sociala fördelar. Jag tror folk mår bättre av att vara aktiva på dagarna och umgås med andra människor istället för att sitta och tugga kat eller spela X-box. En stor del av socialbidragstagarna idag är invandrare, och att sättas i sysselsättning ute i samhället är en bra chans att lära sig språket och skaffa någon typ av arbetslivserfarenhet som sedan kan ligga till grund för att få ett "riktigt jobb".

Så det är ok att folk ska sitta hemma och inte göra något för existensminimum, men det är inte ok att begära att folk ska jobba för existensminimum?


Och en annan sak, är man helt oförmögen att jobba så är det inte socialbidrag man ska ha, då ska man ha sjukförsäkring eller sjukpension, enligt mig.

__________
"I´m not just another brick in the wall."

Jag gillar strator!
Och varför ska man ha rätt till så mycket mer bara för att man bor i sverige? Det är liksom det jag inte förstår. Vi kan inte längre dalta, det håller inte. Feta socialbidragstagare som inte orkar jobba, men äter sig och sina barn mätta och feta på McDonalds, visst fan ska jag jobba för att betala för deras knän och ointresse, och hittepå ont i ryggen, och min pappa sa inte att han älskade mig och så vidare. Ta livet av er eller flytta till Afrikas horn. Folk som behöver hjälp ska få det, men folk som sitter med 7% öl och tycker synd om sig själv, det är en sjukdom...
Nä dra åt helvete!
Nu ska jag planera 4 veckor i Thailand, se om jag kan få ett bra pris på lägenheten i London och köpa en Subaru!

myspace.com/slackervillezoo

Frågan jag skulle fråga mig som påtänkt förälder skulle vara:
Har jag råd med att ge mitt barn en bra uppväxt? Om inte så skulle jag låta bli! Jag menar det, möjligheten att framavla ett skulle inte ens vara där innan dess.
För allvarligt talat, jag vill inte finasera ditt barns uppväxt via skattesedeln/socialbidrag medans jag våndas (ok det gör jag ändå - skola etc) över möjligheten att skaffa ett eget.
Precis som med lån, skulder etc - har du inte råd, låt bli! Hur svårt skall behöva vara i Sverige 2011. Din unge, ditt ansvar - liksom. Sen finns det undantagsfall som sjukdom, frånfälle etc som sätter tillvaron på ända. Men att utgå från att samhället skall ta hand om mig och mitt barn för att jag var cool-som-skolkade-och rökte-på-rasterna-och-fick-inga-fullständigabetyg-för-jag-var-lat--lärde-mig-inte-hur-barn-blir-till-eller-vad-privat-ekonomi-är-och-nu-vill-ingen-anställa-mig buh-huh. Jag känner med barnen för de drog nitlotten i föreldralotteriet - föreldrarna är eg. de verkliga egoisterna.
Finner man att barnen far illa hemma skall staten ta hand om dem, där kommer mina skattekronor säkert väl till pass. Missunnar dem inte. Föräldrarna kan dö, de var inte ämnade uppgiften eller nåt annat heller för den delen.