I min släkt finns en dödlig sjukdom som ni säkert alla hört talas om - Alzheimers Sjukdom. Den bryter ner en människa, som tynar bort till en tom kropp. Sen dör man.

Min farfar insjuknade i mitten på 70-talet. Fyra år senare dog han och då hade han plågats oerhört. Det började med fruktansvärda vredesutbrott (han som var världens snällaste människa), sen ett långt stadie med apati. Sen kom en fas där han föll från sitt "normala" jag, gradvis till en liten pojke. Slutfasen var värst - då låg han i fosterställning och gnydde. Döden måste varit en befrielse för honom. Sen dog min farmor i samma sjukdom under 90-talet och slutligen en faster till mig för några år sedan. Min far har ännu inte visat några tecken på sjukdomen och han har några år kvar till 80-strecket, så han ser ut att klara sig enligt expertisen.

I veckan som gått var jag och min hustru och lyssnade på en föreläsning i ämnet. Det var som att få en snyting i solar plexus. Jag ligger tydligen i högriskzonen för att utveckla sjukdomen. Det tyngsta argumentet sades vara att farsan inte fått den. Det är nämligen vanligt att den hoppar över en generation och sedan slår till igen.

Redan vid 50 år kan tecken visa sig, men det vanligaste är att sjukdomen konstateras före 60-70-årsåldern. Jag kom till insikten att jag kanske inte har så mycket tid kvar. Åtminstone i den kraft jag haft under mitt vuxna liv.

Det här var en tung insikt, något jag alltid kommer att få bära med mig. Det enda man kan göra är att hoppas... Jag som är så dålig på det. [:(]

Men. Livet måste gå vidare på något sätt. Det är lätt att "måla fan på väggen", som man säger. Jag får nog ta en dag i taget och inte missa några kontroller. [B)]

<font size="2">/Janne i Själevad – suffering serverely from honkieritis...</font id="size2">

Det är svårt att inte bli nedstämd men, med risk att låta banalt, hoppet är det sista man ger upp. Kan bara säga att det har gjorts forskningsframsteg som kan resultera i fungerande preventiv medicinering om några år. Fast under tiden får du behandla hjärnan som en annan muskel: träna den hårt dagligen.
Och gitarr kommer du kunna spela i vilket fall ända till slutet. Ryggmärgsminnet fösrvinner visst inte.
Men helst ser vi alla att du lurar statistiken. Det håller vi tummarna för.

Alex

Jag känner igen mig i det där...

I min familj har vi hjärtinfrakt(mor dog för nästan exakt ett år sedan), diabetes och fibryomyalgi.

Nu är jag ung (22 år), men jag vet att jag ligger i farozonen för alla tre, diabetes och hjärtproblem går att undvika lite om man lever rätt, men fibryomyalgi är lurigt.

Den stora frågan jag ställer mig varje gång jag tänker på det(inte så ofta) är:
Är det bättre att testa sig ofta och få reda på det tidigt eller att leva lycklig i okunnighet tills det slår en i bakhuvudet?

Svaret är att jag vet inte...

__________
"I´m not just another brick in the wall."

Exakt dom där funderingarna brottas jag med nu... Jag har iofs alltid varit lite av en "gambler", men frugan tycker absolut att jag ska testa mig ofta. Själv är jag långt ifrån lika säker. [:o)]

<font size="2">/Janne i Själevad – suffering serverely from honkieritis...</font id="size2">

inte kul o höra ,
men låt inte bara det bero utan börja förebygg !
mkt viktigt är att du bygger din livsstil redan nu så du kan undvika det , det tar nån månad eller så o ch ställa om levnadssätt utan at det sen känns konstigt ,

du ska se att du mår bättre rent allmänt åxå,

först se till att kroppen undviker produktion av fria radikaler i möjligaste mån genom att äta mer basiskt föda ( minst 50% av din kost som frukt o grönt på rent svenska) ,,rå ej tilllagad och alltså mer än vanliga "tallriksmodellen " samt boosta med extra omega 3, kapa ner på socker och även läsk som försurar kroppen, sockefria prodkukter med andra sötningsmedel ej heller bra ,,

lägga om kost är baggis när man vet vad fördelarna blir,

men detta är en enkel kroppskemisk process som förbygger en massa elakheter i kroppen, så kolla även dina PH värden med jämna mellanrum med hjälp av remsor från apoteket så kan du se om du ligger i rätt balans,

det betyder i grund o botten,, se det lite som våra skogar är lite försurade och behöver kalkas i bland även om man förstunden känner sig frisk , det behöver åxå våra kroppar idag när en kropp är lite sur så bildas fria radikaler och då så är man lättare mottaglig för sjukdomar speciellt om man har det i genbanken,

bara ett välmeningens råd, så låt inte bara vänta ut det med läkarnas kontroller , du kan göra mkt själv för att undvika det genom att se till att din kropp är tillräckligt PH balanserad och bonusen är att du kommer må bättre på en sådan kost,
så läs in dig på PH riktig kost.

TC

-------------------------

http://www.myspace.com/tommycougar

Var DAG VAG gör mig glad

...Kinesen lurar dig din stackare ...

Scheize, vilken insikt! Känner igen. Har typ MS, hjärtat, Alzheimer, allehanda galenskaper, mm. i släkten. Jag tror att det viktigaste är att ha skoj, så att man inte ramlar in på långvården med en palsternacka i mungipan och undrar vad fan man hållt på med de senaste decennierna. TC 7s råd i alla ära, det är vad man gör mellan mellanmålen man minns sen. (tror jag, som inte är där... än..[:D]. )

Av ren nyfikenhet...att hjärtproblem och diabetes kan ha en ärftlig aspekt är jag med på, men hur bedömer man ngn sorts ärftlighet på ngt så pass "omedicinskt" (in vart fall jämfört med de sjukdomstillstånd som i övrigt nämnts i tråden) som fibromyalgi?

/D

trist med ärftliga sjukdomar iofs, men att oroa sig för ngt som ev inte kommer att hända är ingen bra ide. I bästa fall har du då fått gå och oroa dig i onödan.. I Värsta fall får du oroa dig två gånger, en gång i onödan och en gång när/om du blir sjuk..

Det finns en massa annat man kan dö av, en hjärnblödning, hjärtinfarkt eller en frontalkrock. Och det kan ske mycket snabbare än den värsta Alzheimer. I morgon tex, eller kanske idag. Lev väl och försök lägga oron åt sidan istället. Då har du i alla fall fått leva ett bra liv innan du dör och det är väl i alla fall det viktigaste[^]

-------------------------------------------------


The beat goes on and I´m so wrong

Jadu, ärligt talat så vet jag inte mycket av någon av sjukdomarna eftersom jag hittills valt att leva i okunnighet, men enligt min syster som har fibryomyalgin så är/kan det vara ärftligt. Hon hade en teori om att även vår mor hade fibryomyalgi men det lär vi aldrig få reda på.

__________
"I´m not just another brick in the wall."

+1000! Varför förstöra den friska tiden i ens liv med att oroa sig över något man med största sannolikhet inte kan göra så mycket åt ändå. Leva hyfsat hälsosamt, både för kropp och själ, är väl det man kan göra. Ger både ett trevligt liv och förmodligen ett tillräckligt långt sådant dessutom. Men att bli hälsofreak och missunna sig allt det goda därute, är lika illa som att oroa sig över alla sjukdomar man skulle kunna få.

Farsan dog i en rätt utdragen Alzheimer, så jag vet vad jag snackar om. Inte fan går jag och oroar mig för det, vad skulle bli bättre? Man kan idag inte säkert säga vad som ökar eller minskar risken för demenssjukdomar, även om det finns bra teorier. Att demenssjukdomar ökar är ju helt naturligt, eftersom vi lever allt längre och hinner utveckla åldersymptom som drabbar hjärnan. Förr slet man ju ut kroppen före hjärnan, numer kanske det är tvärtom.[;)]

Fibromyalgi är väl en psykiskt betingad sjukdom? Jag har för mig att när en allmänläkare misstänker fibromyalgi så remitteras patienterna till den psykiatriska kliniken. Fibromyalgi är en så kallad "kontroversiell" diagnos eftersom symptomen ofta är fysiska (värk, smärta mm) medan behandlingen är experimentellt terapeutisk (samtalsterapi, beteendeterapi mm). Det är ett samlingsnamn för en rad symptom som var för sig är svåra att förklara. Kritikerna kallar fibromyalgi för en "icke sjukdom".

<font size="2">/Janne i Själevad – suffering serverely from honkieritis...</font id="size2">

en kontroversiell åsikt iofs, men det finns experter som anser att även såväl psoriasis, som migrän och vårtor är psykologiskt betinagde sjukdomar. själv har jag ju ingen aning, däremot har jag en nära släkting med diagnosen fibromyalgi. Sjukpensionär enligt den gamla klassificeringen (och således inte i stånd att klara ngt som helst arbete...) Men nu kommer jag in på andra diskussionsämnen igen[;)]

-------------------------------------------------


The beat goes on and I´m so wrong

När det gäller psoriasis så stämmer det såtillvida att stressituationer (främst utdragen stress) kan "boosta" utslagen. Det vet jag av egen erfarenhet eftersom psoriasis finns i min familj. [^]

<font size="2">/Janne i Själevad – suffering serverely from honkieritis...</font id="size2">

Sjukdom eller icke sjukdom... Efter att min syster nu haft diagnosen i omkring 10 år vet jag fortfarande inte vad jag ska tro, men att des symptom, liksom de flesta andra sjukdomar, påverkas till stor del av hur psyket mår tvekar jag inte alls på.

Måhända kan det vara en psykisk sjukdom, men att kalla det för ickesjukdom tycker jag är hårt, då borde väl alla psykiska sjukdomar vara ickesjukdomar?

__________
"I´m not just another brick in the wall."

Uttrycket "icke sjukdom" används bland belackarna som anser att de personer som behandlas för fibromyalgi är simulanter. Läkarnas dilemma är att det bedrivs för lite forskning om fibromyalgi, så de har väldigt få bedömningskriterier när en diagnos ska ställas. Ett sjukdomstillstånd går ej att bestämma, så då blir det "nånting" - eller fibromyalgi. Att terapeutisk behandling många gånger hjälper bättre än mediciner ger den karaktären "psykosomatisk sjukdom" (ie både kropp och själ), ett begrepp som numera används med viss försiktighet inom psykiatrin (min fru jobbar inom psykiatrin, så därigenom har jag snappat upp ett och annat. Jag har ingen "egen" kunskap). [:I]

Min åsikt är INTE att fibromyalgi är en icke sjukdom. Jag har bekanta som lider av sjukdomen och jag har förfärats över vad den gör med dom. En av dessa blev plötsligt och oförklarligt frisk. Ingen vet hur det gick till - men frisk blev hon och jobbar idag för fullt med eget företag. Alla frågar sig om hon verkligen var sjuk. Själv har jag ingen aning. [:0]

<font size="2">/Janne i Själevad – suffering serverely from honkieritis...</font id="size2">

Fibro är en komplex best och en misshandlad diagnos iaf här i svedala. Eftersom diagnostiken är HÖGST bristfällig så har den används lite som "alternativ allt-i-allo diagnos" av många läkare och framförallt av "självdiagnoserade patienter" för att beskriva alla möjliga somatiska bekymmer vilket har gjort att begreppet som diagnos känns ganska urholkat. Tror dock inte någon avfärdar dessa problem som simulering mig veterligen, det vore att ta i, men absolut, det är klassiskt att ett eventuellt neuropsykiatriskt/psykiatriskt ursprung ses som "fulare" av patienter/omgivning än om det hade vart en fysisk åkomma som man kan mäta och ta på.

/Peder


Signature deleted due to offensive remarks