[:I] Nja, jo, "host" här i Limabacka skickar vi krämen paralellt
med böjan hos Ot-ELwhatever-PI-Preamp, med vissa undantag.

Är jag ute och åker scooter nu?


Mot Sherwoodskogen ->

Aha, jak ferstårr.
Matningen till stegen sker liksom parallellt, med själva B+-linan går ju faktiskt i serie med trafon, eller hur? Så att om slutrören och skärmgallren drar ner spänningen på B+ så sjunker väl spänningen till preampen även i Limabacka, vad jag vet ända bort till Trelleborg?
Skit samma vad vi kallar det förresten, vi kan vara överens om att allt hänger ihop i alla fall?
Jag kom på ytterligare en sak när vi håller på: Man måste väl, om man ska skala korrekt, även dimensionera om Faraderna i strömförsörjningen, för att få "samma" dynamiska förlopp?
Nä nu ska jag ta mig en Jallovina, som min käre dealer Ocku fyllde på häromsistens. Kippis!

"The Tone is in your pants"

http://kuhnamps.com

Så är det min käre gitarrkollega, MEN det enda som är seriekåpplat i detta (de flästa [;)]) fall är..... OT och slutröranod, eller?
Skärmgaller har en parallellkoppling till PT:n men ja, visst
draggar förbrukningen hos respektive nod ner, men det skulle ske
i både ett globalt parallellt och seriellt scenario.
Fan va möe ell det e nu.

Så i slutändan handlar det om vad vår PT...V kan leverera, och lite
om hur möe batteribuffert vi har. Fast det handlar ju mer om transienter
som dom är nugna på på diskantforum.

Nu känns det som om det hänger en hurril i luften... [:D]

Kirpis!


Mot Sherwoodskogen ->

Nja, hur jag än gör så tycker jag det blir mosigt ljud med för låg spänning. Och då handlar det inte om att sänka i en befintlig krets utan när jag bygger från scratch. Och då spicar jag ju självklart fram optimala signal/gainnivåer kontra svinget.
Ingen hade dock blivit lyckligare än jag om jag kunde få fram bra ljud med låg spänning vilket jag inte lyckats med. Det låter dovt, bluddrigt, mosigt, pannkaka...

Behöver man det?
När man sänker spänningen minskar energiinnehållet i kondingen, så man undrar ju om man ska upp ned eller ligga kvar.
Helt klar ett kryddjobb för Tubis [;)]

<b>ralvejd@pc010:~$</b>
<i>Generalist, kan inget om allt"]


http://www.ralvejd.se/

För det korrekta rippelbrummet ska man ju gå ned[:D]

Det är förstås så. Men det är också så att olika ex av samma modell (läs 1987 alternativt 1959) kan låta ganska olika av anledningar som alla här väl känner till. Men samtidigt tycker jag att alla förstärkare av den här typen inkl Bass och PA-varianter och även 2203/2204 alla har något gemensamt som skiljer dem mot andra typer av förstärkare.

Min erfarenhet är att även när man dämpar dem med en bra Power Scaling-lösning som är bra inställd eller en Hot Plate, så känns det fortfarande som samma typ av förstärkare. Min Super Lead Mk II från 76 (som numera har Metroamps transformatorer) dämpad med Hot Plate, låter fortfarande klart bättre än vad den gjorde utan Hot Plate, när jag fortfarande hade de tidigare transformatorerna kvar som var Marshall-originalreservdelar för Super Lead från 80-talet.

Vad jag är ute efter är att få reda på om man kan ta Power Scalingen ett steg till, genom att offra möjligheterna till variabel uteffekt och ersätta Power Scaling inkl "drive compensation", med en fast strömförsörjning som liknar 1987s (eller ännu hellre 1959s) beteende som matar slutrören med lägre matningsspänning, precis som power scalingen gör. I en sådan konstruktion skulle man slippa allt besvär som jag upplever att drive compensation-pottarna ställer till med. Eftersom skalningen inte skulle vara varierbar så kan dessa pottar ersättas av fasta modifieringar av utspänningarna från tonstacken och fasvändaren.



Nu är det så att jag faktiskt gillar förstärkare med EL84:or. Jag har t ex en Cornford Harlequin som jag aldrig släpper. Men till den musik jag i huvudsak spelar, blir jag bara nöjd med 1987/1959-liknande förstärkare. Min Cornford är för volymsvag för rep, men min Madamp M15 MK1 är stark nog för rep, men den har också det där lite krämiga, lite polerade och snygga som jag tycker att man alltid får med EL84:or i kombination med avsaknanden av det tajta, brutala, komprimerade bottenstödet som jag associerar med t ex 1987 och framför allt 1959.

Min Madamp köpte jag faktiskt primärt för att ha som labb-råtta. Men strax efter blev jag övertygad om att det var fel väg att gå om jag ville ha en svagare 1987/1959, så den är fortfarande helt original.



Jag har spelat på en att antal förstärkare med EL84:or, men jag får erkänna att jag inte har koll på deras återkoppling eller viloströmskonstruktioner. Det får vär skyllas på att jag inte varit särskilt intresserad av EL84-baserade förstärkare på senare år. Jag skulle precis titta på Madamp M15Mk1-schemat, men jag hittar tyvärr inget. Är det någon som har?



Jag har 4x12 (1960AX+annan), 2x12 (1961A) och 1x12 (Cornford + Marshall med öppet bakstycke). Jag har förstås bara Celestion-element och föredrar G12M25w från 70-talet och det är det som sitter i min vinklade 1960AX, men jag har även gamla G12H30 från 70-talet, UK-tillverkade G12M25-reissues, G12T75 och UK-tillverkade V30. Dessutom har vår andra gitarrist en riktigt bra 1960A från 71 eller 72 med G12H30. Så det är ingen brist på lämpliga testhögtalare. [:)]



Har du byggt något 1987-liknande med EL84:or? D v s med fast viloström, likande återkopplingsgrad och med liknade nätdelskonstruktion (två dioder + drossel etc) och nättrafo med rejäl strömkapacitet. Eller finns de någon serietillverkad förstärkare som är byggd på det sättet.

/CM

Det här är intressant. Är det någon som listat ut vilken B+ det blir och då om detta räcker för resten av "linan" (d v s försteg etc.)?



Just en sådan sitter i min Madamp M15Mk1. Men den ser helt annorlunda ut än de som sitter i 1987. Menar du att den är mer lämpligare än de som är för 1987?



Varför kan man inte bibehålla 1987 förförstärkarkopplingen som den är och bara sänka nivåerna där man behöver för att inte för hårt överstyra efterföljande steg för mycket?



Visst är det!

Men på din inlägg låter det som att man skulle kunna utgå från en Madamp M15Mk1 eftersom den har de transformatorer du beskriver och en tillräckligt stor låda. Om man byter EL84:orna socklar och monterar en choke i chassiet, så finns allt utom en precence-pot där, förutsatt att PTP-kortet har nog med plats. Eller?

/CM

Jag gillar inte heller drive-compensation, utan skulle helst vilja att man bara behövde en ratt. Den enkla lösningen är att använda en vridswitch med t.ex tre poler och fyra lägen. En pol för PS och två för drive compensation. Sen trimmar man varje läge för sig tills ljudet låter så likt som möjligt på de olika lägena (fast med olika volym förståss). I så fall skulle jag nog göra drive compensation genom split plate load på fasvändaren.

Jag skulle också se till att använda ett modernt PS-kit ("DC powerscaling"). Där är kontrollspänningen lågspänning (typ 15V), så det är inga problem att ha den nära signalen, och inga problem med tolerans på själva switchen.

Erik R

Jag vet inte hur det är med andra förstärkare men med 1987:an, så är min erfarenhet att det blir bäst om man "drive-kompenserar" på flera ställen om det ska bli så bra som möjligt. Jag har tre "drive-kompenserare" i min. Att dämpa lite med alla tre blir i min förstärkare klart bättre än med en (eller två) . Men det kan förstås vara på ett annat sätt i andra typer av förstärkare.

För att förtydliga, så har jag inget problem med vanlig power scaling, vad jag är ute efter i tråden är om man kan få ännu bättre prestanda om man ersätter London Powers Power Scaling med en mindre mer Marshall-aktig nätdel med lägre drivspänning och diverse fasta nivåsänkare i tonstack och fasvändare. D v s konstruera en 15-20watts version av 1987.

/CM

Här är ett litet bidrag, möjligen något prematurt, för att stimulera fortsatt diskussion i ämnet att åstadkomma en "plexi" med storleksordningen 18W (om det nu är möjligt att få ihop en sådan "bastard"). Layout på mitt än så länge bara påbörjade försök nedan:



Bygger på ett Ampmaker PP-18 kit där jag rivit ut den gamla turretboarden, gjort en ny så att den ska rymma alla komponenter och lagt till ett förstegsrör. Schemat och komponentvärden är i princip försteg från 1987 som jag hittat på nätet + slutsteget från PP-18 (2 x EL84), med några justeringar av motstånden kring fasvändaren. Sedan har jag redan gjort den första "modden" att ersätta R29 med en drossel (Hammond 194A) och förberett för några andra moddar så som det indikeras i bilden. Från diskussionerna i en tidigare tråd (http://www.ljudbojen.com/bojen/topic.asp?TOPIC_ID=43407, + en annan som jag inte hittar nu) och de ovan blir det nog centralt att få till NFB och fixed bias för att det ska likna "Marshall". Blir förstås också lurigt att få till spänningarna till försteget eller modifiera värden så att det funkar väl med förväntade lägre spänningar än i ett Marshallförsteg. Sedan kanske snikvarianten av "fixed bias" indikerad i layouten inte duger (har blivit varnad) så jag kanske måste bygga dit en riktig bias-krets. Det är inte ens färdigbyggt ännu och ännu mindre testat så jag får återkomma längre fram.

Jonas B

Läste om det här projektet när jag gjorde min 18wattare, mest som kuriosa eftersom min 18wattare är mer lik en 1974x utan tremolo.
Kanske kan vara intressant för dig: http://mhuss.com/Plexi6V6/index.html
Finns ljudklipp om du klickar på "next" några gånger.