Jag tycker det är väldigt sällsynt med snack om Fenders 70-wattare som kom 1977, de med Ultra-Linjär koppling av slutrören i Pro Reverb, Super Reverb och Bandmaster Reverb. I och med detta blev de alla samma förstärkare i olika kabinett.
Jag har faktiskt aldrig "träffat" någon av dem heller, däremot någon storebror Twin och Bassman 135-wattare.

En allmän uppfattning tycks vara att UL-stärkarna låter mer sterilt, skarpt och hårt jämfört med tidigare utföranden, särskilt jämfört med Blackface förstås. Men hur är det egentligen?

Jag vet att många påverkas och tycker saker utifrån rykten, utan egna erfarenheter. Alternativt att man provar något med en förutfattad mening och låter sina sinnen påverkas av det, utan att ge objektet en riktigt ärlig chans.
Dylika åsikter är därför ointressanta. Jag vill höra åsikter från människor som verkligen provat dessa förstärkare med öppna sinnen, helst i sin rätta miljö. Shoot! [:)]

/Sixten

Försöker mig på en liten replik...

135w Twinnen har jag haft under många år, lät helt ok, tyckte jag åtminstone då med begränsad erfarenhet. Har bara testat en Blackface Twin helt kort, blev grymt imponerad, det lät mer "rätt" jämfört med 135-wattaren men kan inte precisera det baserat på en så kort test.

Super reverb däremot har jag haft många, allt från original 65´Blackface till 70-wattaren från sent 70-tal. Grovt räknat tycker jag att Blackface och tidiga 70-talare låter ganska lika medan den ultralinjära 70-wattaren låter precis som du beskrev det: Sterilt, skarpt och hårt jämfört med tidigare utföranden, ja och vansinninga diskantresurser... Inte alls dåligt, bara vansinnigt starkt och rent, som om den skulle passa utmärkt att plugga in sin gamla Fender Rhodes i tex. Men inte alls lika mjukt och komprimerande skönt för gitarr som de äldre. De äldre tycker jag är klockrena för rent ljud, och med en bra overdrivepedal kan man få riktigt skön drive, men inte alltid på låg volym utan det är när man pressar den volymmässigt som det börjar sjunga. Jag skyller lite på den mid-scopade voicingen.

Sådär, helt subjektiva åsikter! [8D]

Väldigt vad lite kommentarer du fick, Sixten... [;)]

Sven-Johan
Rörförstärkartekniker

Jag har bara testat Fender 75-combon med 1x15. Och Super Twin Reverb 180W... Inga långvariga bekantskaper. Men lite meck och mods.

Svullo beskriver min upplevelse mkt väl. Inte mkt att tillägga. Kanske att högtalarna spelat in, att det inte bara handlar om UL?

Tyvärr tycker jag stärkarna är så pass stela att det inte ens hjälper med pedal för att få dem riktigt behagliga.

Men man kan ju riva friskt, ta bort krets-onödigheter, testa med katodbias (!) mm.

/Gunnar

Nä, det var inte mycket kommentarer...

Men det kanske bara betyder att de flesta har undvikit de här förstärkarna, och/eller att det såldes väldigt lite av dem.

Det första jag skulle testa vore att koppla ut motkopplingen, eftersom UL ger en viss motkoppling i sig.
En trist erfarenhet jag har från UL-Twin bl.a. är tendenser till spöktoner. Jag tror det beror på att UL (och Triodkoppling) kräver bättre filtrering av matningen, att spöktonerna är interferenser mellan signalen och rippel i matningen.

/Sixten

Hu. Ruggiga saker. Interferenser mellan signal och rippel Känner igen det från spökjakten i min SuperLead. Och faktiskt lite från den där Super Twin Reverv-stärkaren, om jag minns rätt nu [B)][:(!]

Det jag faktiskt inte förstår är vad <u>fördelen</u> skulle vara med denna UL-koppling? Om stärkaren ska användas till gitarr alltså. Kanske att man kan bygga en metal-stärkare med sådant slutsteg [}:)]

/Gunnar

Jag TROR(!!!) att vi påverkas sjukt mycket av vad "man ska" tycka. Man ska tycka att äldre är bättre, man ska tycka att blackface är bättre än silverface, man ska tycka att tidiga silverface är bättre än de sena med ultralinjärt slutsteg o.s.v. Eller vad tror ni? Och det blir knappast bättre av att många av oss musikanter och musikprylsnördar är så inni bombem konservativa... [}:)][;)]

Tänk om UL-stärkarna fått dåligt rykte bara p.g.a av ovanstående tanke? Tänk om högtalarna som sattes i dem inte låter lika bra (vad nu det är) som de som sattes i blackface, och att det är det som gett stärkarna dess rykte. Tänk om det är de högre spänningarna och den högre uteffekten, som ger stärkarna mer headroom, som gett stärkarna dess rykte om att låta "sterilt, skarpt och hårt jämfört med tidigare utföranden". Jag menar bara: Tänk om utifall att!

Jag som stark blackface- och blackfejsningsförespråkare har just nu inne två Fender Twin Reverb från 1968. Den ena har 100 % blackfacekrets (AB763), den andra har den så hatade silverfacekretsen med 150 ohms katodmotstånd på slutrören och kondingar från styrgallren till jord (troligen AC568). Det vet väl alla hur "sterilt, skarpt och hårt" den senare låter "jämfört med tidigare utföranden", eller? Men! Jag är mäkta imponerad av den senare. Den låter sjukt bra, tycker jag, medan den förra låter... typ, ordinärt (ja, jag har provat i samma högtalare).
Detta var/är en tankeställare för mig...

Sven-Johan
Rörförstärkartekniker

Själv hade jag förmånen att bilda mig min uppfattning innan Internet Så jag visste inte vad man SKULLE tycka... Sen måste jag säga att jag har svårt att anse att min 65´ Blackface låter bättre än min 74:a silverface, nu är den senare aaningens moddad men inte helt blackfacad. Vissa ex. låter helt enkelt bättre, oavsett AB763 eller ej. Inte så konstigt förvisso med tanke på hur alla värden kan ha driftat genom åren.

Edit: Men 70-wattaren jag hade spelade inte i samma liga som de två andra... I jämförelse var ljudet stenhårt, och då inte på ett positivt sätt.

Jag har kortare tag ('90talet?) kört på en Fender 75combo (likt Izzy's) tycke inte väl att ljudet var SÅ stenhårt, snarare tendens till mulligt/otydligt men inte mjukt. Kunde man kranka stärkaren på högre spett blev det bättre. Men inte lät det Fender som vi tänker idag.
Kan ha varit en högtalar fråga. Tror EVM satt i.

Nånstans läste jag en utläggning om att CBS tog in en del universitetsingenjörer på 70-talet som hade lärt sig att distorsion skulle undvikas. Även om detta antagligen inte var syftet med UL (lär väl ha varit effektökningen) så tyckte dom nog inte att det var en nackdel att det kom på köpet.
Å sen för att tillfredställa de kunder som ville ha lite dist hittade dom på den fina Pull Boost-switchen [;)].

Hehe, undrar just varför aldrig någon har kommit med en Pull-boost-dist klon-pedal...