Inte rör, men jag vill ha ett så rörlikt ljud som möjligt från mina overdrives, i första hand de tubescreamers jag oförtröttligen moddar.....
Klipp dioderna, vad har ni provat och vad rekommenderas???
Jag har funnit att assymetrisk klippning med 1N4148 låter bra, men också att koppla ur dioderna helt, för ett mer boostat sound. Har använt tvåpolig on/off/on kopplare så det är två kombinationer möjliga för mig (förutom inga dioder i mittläget).
Mittläget är dessutom bra när man vill testa olika op-amps, då "stör" inte dioderna op ampens ljudliga egenskaper.

Leds, två i ena riktningen, en åt andra.

Har för mig att Keeley moddar en DS-1 genom att flytta den röda befintliga LEDen (på/av lyset) till signalkedjan. Flera Monte Allum-moddar har (minst) en germaniumdiod, de jag har moddat är jag nöjd med.

På en site fanns jämförelser mellan olika dioder men jag har 'tappat bort' den.[B)]

Komponenterna är inte så dyra, du kan prova dig fram.

/R

<img src="http://i14.photobucket.com/albums/a308/torn_and_frayed/red-tonguesmaller.gif" border=0>
"Art is the last thing I'm worried about when I'm writing a song. As far as I'm concerned, art is just short for 'Arthur'." - Keith Richards

Germanium - n4001 på ena sidan och n4148 på andra sitter i min byoc klon. Ger schysst asymmetri. Har en switch som även kan ge två LED. /Gunnar

Symmetrisk clipping med 3mm röda LEDs

Personligen tycker jag absolut man får bästa ljudet av diod-klippning genom att hålla dioderna i sitt ledande spänningsområde, och undvika att dom når sin cut-off punkt. Det enklaste sättet att göra det är att seriekoppla många par av dioder, och parallelkoppla varje par med det motståndsvärde som gör att de håller sig från att nå sitt "tak".

Det är rättså enkelt att tweaka med ett osciliskåp: man tar helt enkelt signalen från efter klipp-steget, sätter en pentiometer i serie efter dioderna och rattar in så man precis undviker att det slår i taket (för mycket) under anslaget, kollar värdet på pentiometern med multimeter, ersätter den med motsvarande motstånd, parallelkopplar motståndet med ett nytt par dioder och seriekopplar med pentiometer, ratta in, ersätt med motstånd, parallelkoppla med dioder, seriekoppla med pentiometer o.s.v. tills man inte längre når "taket" (för mycket).

På det viset kan man också kombinera olika typer av dioder: ljusdioder t.ex. har ett betydligt större ledande spänningsområde än vanliga kisel-dioder, men börjar inte heller leda förän vid än högre spänning, och olika symetri: signalen kanske slår i taket mer på ena sidan än andra i osciliskåpet. Det är ju helt öppet för experimenterande.

Hur mycket max-gain man får i slutändan beror också på vilken inställning på gain ratten man har när man börjar tweaka, jag brukar rekomendera att man inte ställer den på max, utan ger utrymme att kunna pressa lite extra om man vill, men hela tweakandet är ju väldigt subjektivt egentligen. Vissa tycker ju om hur tubescreamers eller SD-1or låter orginal (även med gainen uppskruvad).

Hur många dioder man får i slutändan (och storleken på motstånden) beror fullständigt på kretsen i övrigt, speciellt hur dioderna är kopplade (shuntade till jord, eller i en feedback loop som i tube screamern), vilka signalnivåer man hamnar på, hur mycket distortion man vill ha o.s.v.

Slutresultatet brukar blir ett ljud som känns mer dynamiskt och inte så platt, komprimerat och livlöst (speciellt när man skruvar upp gainen) som det ofta blir med diodklippers, man slår liksom inte i taket med ett hårt anslag och signalen blir inte helt mosad och förstörd så fort man skruvar upp gainen, utan distortionen kommer mycket mer gradvis och mjukt, och behåller mer utav gitarrens egen ursprungliga karaktär. Det låter liksom inte lika mycket "distpedal" längre (som att det liksom "spricker" och lägger sig en distortion ovanpå signalen som blir olika mycket beroende på hur man spelar), utan mer som att gitarren "skitar till sig", låter högre och får mer "sjung" destå mer man skruvar upp.

Tidigare kännd som Toolfreak på gamla planket, för dom som minns =)