Du har inte talat om om du spelar bas eller gitarr, så det är lite svårt att ha åsikter.
Som man kan följa på schemata så utgick Peter Traynor i princip från en bassman, men tyckte väl att man kunde använda tredje steget till nåt roligare än bara en katodföljare. Iom att man då har en del gain man kan kasta bort, så experimenterade han en del med olika filter.
Det finns fler varianter, också på hur han kopplar själva gainsteget.
Värt att studera!
Spelar man gitarr tycker jag att båda filtrena mår bäst av att begravas i tysthet. Då får man ett gainsteg att labba med, och det, i mitt tycke, minst intressanta är att göra en katodföljare av det. Då får man ju en Bassman/Plexi, och vem vill spela på en sån?[;)]
Presence kopplar du bäst som man brukar, titta på en Marshall t.ex.
Om du spelar gitarr, koppla midpoten som en vanlig mid a' la Marshall/fender.
Ta bort R48.
Man kan också lattja lite med motkopplingen i presence-kontrollen; Göra den bredbandig så blir den en sorts master, ger en intressant lite kompressor-effekt, kan bli ball för jazz och blues.
Man kan också koppla den till katoden på steget före.
Se bara till att höja värdet på C23 rejält, minst 100n, helst mer, och poten på minst 1M.
Många skulle också ge sig på fasvändaren...somebody stop me!!!
"The Tone is in your fingers": HA!
http://kuhnamps.com