Sitter och småtweakar en 2204-krets - ena kanalen i min Bassman 50w (en SF som är typ en BF med inspiration från 6G6) - och är fundersam över spänningarna. Ja, jo, jag vet att det är väl bara att använda örat. Men de där skrynkliga skinnlapparna spelar en ett spratt.

Jag har tyckt att 2204-kanalen varit aningens geggig, lite odefinierad. Så jag skrämde upp B+spänningarna en del. Ändrade primärtapp från 240 till 230 på trafon vilket gav ytterligare 20V i B+. Minskade B+spänningsänkaren från 18k till 10k. Och visst blev tonen nu klarar och fastare. Men det känns också hårdare och mer metalliskt. Inte lika dynamiskt.

Så här ser spänningarna ut just nu:



En fråga är vilken max spänning man egentligen kan ha på anoderna på ett 12AX7? Ligger jag för högt här?

Finns det några optimala spänningar för en preamp som ska dista en hel del? Det sägs ju att höga spänningar är en fördel, men hur höga?

Minns inte riktigt vad en 2204 brukar ha för spänningar. Är det något åt detta håll?

/Gunnar

Det finns en gräns där grumligheten går över till separead klarhet. Stanna där, allt över gör bara att det blir svårdistat. Brukar väl vara bra att ha över 200 på anoden. Men när det är massa olika typer av steg så kör jag den som blir lägst så och så får dom andra bli högre.
Vet fortfarande inte vetenskapen varför det blir grumligare o brunare men det blir det och tvärtom....
Tror det brukar vara en 350V in på den kretsen oftast så du ligger nog lite högt.

Om jag inte mins fel brukar det vara ungefär..240..300..180..på anoderna.

Ja, du beskriver på ett bra sätt det jag hör. Det där är intressant.

Man undrar om problemet egentligen är att det första steget får lite låg spänning (<200V) eller om det kanske snarar är så att det efterföljande distande stegen är mer kritiska och behöver över minst 200V på anoden för att låta bra.

Jag ökade första spänningssänkaren igen till 18k men behöll PT:ns primärkoppling på 230V. Nu får jag ungefär de spänningar du anger. Och nu är tonen klar och schysst separerad, men inte lika hård. Ej heller brungrumlig ch något geggig som den var förut. Då låg jag nog ytterligare 10-20V lägre på anoderna.

Man borde väl köra med trimpot på den här delen av kretsen också...

/Gunnar

Att höja spänningen på ingångssteget tycker jag gör enbart för tonen och inte grumligheten. Däremot diststegen gör bägge. Likadant om man har en loop eller något efter disten så ger den enbart ton när man ändrar spänningen.

Vill du göra det riktigt jobbigt för dig så splittar du upp spänningsmatningen till varje steg och trimmar......sen meddelar du resultatet här, så jag slipper göra det testet.[:D]

Du, det orkar/hinner jag nog inte förrän jag blir pensionär [;)]
Men det finns stunder då det känns skrämmande nära [V]
Fast då kan man krypa in med grabbarna i repan och bränna av några Danko Jones-låtar, så ordnar det till sig igen [}:)][8D]
/G

tjenixen,

kul fråga. En eloge till dig Gunnar att du matar detta nu lite sömniga forum med bra diskussionsfrågor. Jag har ett minne av att någon kunnig person nån gång förklarat att spänningarna i originalkretsarna varierat en hel del, betydligt mer än de 20V som du testat med. Och så funderar jag på hur kretsen är tänkt att funka. Är det inte så att det är steg tre som spricker rejält långt innan nåt annat steg, oberoende av om spänningarna går lite upp och ner? Och i så fall, att det som händer med högre B+ i denna krets är att steg 1 och 2 ger mer klös, utan dist, och att 3:an distar mer - summa summarum mer förstegsdist in i fasvändaren, och lite mer headroom i försteget?

Johan H
http://www.myspace.com/nomadsofhope
http://www.myspace.com/kultivatortheofficial

Så kan det vara förstås. Men för att ändå spikulera emot lite: jag tror att steg 2 distar en hel del också. Många som kör 2204/2203 tycks vrida gain uppåt 7-10. Det är här den kretsen börjar andas. Och då borde det vara så signal att steg 2 också distar. Det där är väl lätt att kolla om man drar igång oscilloskopet, men jag kommer mig sällan för med det.

Kör man gain lägre än så kan man lika gärna vrida mastern på fullt och använda gain som volym, som om det vore en non-mv-stärkare (1987), och få förhållandevis mer slutstegsdist.

Steg 2 är ju det asymmetriska steget i denna krets. Och "värdet" av ett sådant steg inträder väl bara om man kör in så mkt signal att den slår i taket och börjar dista?

/Gunnar

Du får ju samtidigt mer headroom även i sista steget så jag skulle vågat säga bara mer svårdistat med större signal till PI.

Steg tre spricker ju lite tidigare men...inte enormt mycket tidigare med tanke på att:
1. Steg 2 ger låg förstärkning ut(låg signal)
2. Spänningsdelare efter sig som sänker signalen, dock inte i diskanten pga kondingen.
3. Sen har steg tre inte maxad förstärkning pga av avsaknad av katodavkoppling.

Signalen in i trean är större än in i tvåan men inte massivt större.

Inte som i Engl förstärkare där steg två skickar en enorm signal in i sista steget som är avkopplat och därmed distar enormt=noll dynamik.

Men tillbaks till Marshallen.
När steg två producerar en högre signal vid samma distnivå som tidigare skulle man ju kunna tro att steg tre kommer dista mer. Men steg tre har ju ett högre tak det med vilket gör att det behöver högre signal för att dista lika mycket som tidigare.

Ja, kanske tar det ökade huvudrummet ut den ökade förstärkningen. Jag blir lite sugen att testa, kanske om det blir regnigt imorgon att jag kopplar upp min till en variac och o-skåpet.

Johan H
http://www.myspace.com/nomadsofhope
http://www.myspace.com/kultivatortheofficial

Tusan det här börjar bli riktigt intressant [:p] Kretsen är ju så enkel att man verkligen blir sugen på att förstå dess "secret" (om man nu tycker att den är så märkvärdig). Det finns nog många som hävdar att det finns en massa distkretsar som låter mkt bättre, mer dist, mindre dist, mer separation (nja, undrar det), mer chugga etc etc. Men det är något visst med den där enkla trestegaren. Att bara fläska på powerchords - helt oslagbar tycker jag.

Johan - med katodkonidng på steg 3 får man självklart mer fokuserad förstärkning. Och mindre dynamik! Helt klart reagerar stärkaren sämre på gitarrens volym.

I min Bassman med 2204-preamp har jag en switch som kopplar in en 0.47uF-konding över 2:a stegets katod (10k) <u>och</u> en 1uf över tredje stegets katod (820R). Det blir då klart mkt mer fräs (men också rätt mkt mer brus tyvärr [V]). Om man switchar mellan 2204-original och 2204-boosted och kompenserar gain så att det distar lika mkt blir orignal-läget mer dynamiskt och reagerar på gitarrvolym bra, 2204-boosted blir klarare, kanske lite mer övertoner, men inte lika snyggt med gitarrvolymen neddragen. Båda lägena är cool och användbara.

Detta hade nu inte med spänningarna att göra och jag hamnar lite off topic här själv. Men tråden får gärna handla om att optimera denna krets i allmänhet.

/Gunnar

Absolut, därför kan det vara bra att inte ha så mycket förstärkning där men kanske ha en soloboost som kickar in när man bara vill ha flytande legato och sen slå bort när man vill kompa och då behöver mer dynamik och separation. Istället för nån dum distpedal som många sätter innan för det ändamålet

Men om man nu ändå vill ha lite mer dist än i grundkretsen, utan att tappa all dynamik, är det då smartare att sänka 2:a stegets katod från 10k till säg 4-5k än att boosta 3:e steget med en katodkonding? Vad blir egentligen skillnaden mellan dessa alternativ?

Eller kan ett alternativ vara att höja 2:a stegets anod till 220k?

/G

Tycker det blir bra att enbart slänga en konding över 10k:aren. Blir mer dist men ändå göttans. Fast inte stora kondingen utan bara en 220nF, annars blir det bara bumligt tycker jag. Man får ju tänka på att ju större resistor ju mindre konding och vice versa.
Sen kan man ju eventuellt klippa nästföljande 470pF eftersom man ändå fått lite mer övertoner från distboosten och samtidigt trimmar man ju ner signalen till nästa steg något på de högre tonerna. Fast de e ju en smaksak.

Sänker du katodresistorn får du ju mycket högre signal ut ur steget eftersom headroomet ökar. När du slänger på en konding på 10karen blir det mer att disten i just det steget ökar men inte så mycket högre signal eftersom du inte ändrat headroomet.
Samma med större anodresistor.
Men eftersom du nu ändrat rörets arbetspunkt är det nog svårt att jämföra teoretiskt med hur det skulle låta vs att slänga konding på 820:aren.

Testet utföll så att det jag spolade 1uf över 820 (3:e stegets katod). Den ger här mest brus och tillför inget vettigt. Testade fram och tillbaka med 10k/0.47uF och 5k/0.47uF. Fastnade för det senare. Man får ett uns med dist, möjligen lite tightare botten också. Men det är hugget som stucket. I vilket fall bättre än en katodkonding på 3:e katod!

Jag låter nog 500pF-kondingen på efterföljande 470k/470k sitta kvar. Antingen har man den och får kap i botten eller så tar man bort den helt. Att bara minska värdet ger mer surr och diskantsprätt. Tycker att en del av hemligheten med 2204-kretsen sitter i dessa filter.

Jag har dessutom redan tagit bort kombon före gain-poten, ersatt 500pf/470k med en 68k. Det blir därmed inte så hysteriskt mid/treble-lyft.

Vi kör ett test på rep i veckan.

/Gunnar

Och vad har hänt...jo, steget går renare med högre utsignal och frekvenshyllan plattas ner något. Borde då ge mer dist i tredje steget och mindre i andra.
Samtidigt får du några volt mindre anodspänning över hela kretsen pga av att 5k drar ca dubbelt så mycket ström vilket ju droppar spänning över matningsresistorer. Således distar sista steget ett snäpp ytterligare. Andra steget är dock fortfarande renare än innan pga av den stora sänkningen av katodresistorn.