Så, då är jag igång och testkör. Vill genast bolla några erfarnheter med er och se om vi har samma.
Jag har installerat både boostrapped-master (dubbel-250k) och ppimv enl. O'Connor (dvs. med extra kondingar efter pot).
1) Jag är förvånad över hur lite volymskillnad det blir när man drar ned PS, utan drive compensatio. Det är liksom något steg, eller två, på en hot plate, icke mer (ja, vad snackar vi om 4-8dB). Ja, ned i botten blir det rätt tyst, men ljudet havererar totalt då.
2) Nyckeln för att behålla grundljudet är drive compensation (jag har nu inte labbat med NFB som jag först tänkte, läste Martins tankar om det och det lät vettigt). Endast genom att finjustera drive får man balans i stärkaren. Det låter inte lika som på full volym förstås, men man kommer rät nära i feeling.
3) En större, tydligare volymskillnad jämfört medt allt på fullt (PS och drive comp) uppstår egentligen först när man använder drive compensation [:0] Alltså i praktiken mastern. Vi som numera är mastersskeptiker tänker då genast: Vad tusan är då vitsen med Power Scalingen? Då kan man ju lika gärna bara ha en master för 50 spänn istället för att köpa PS från Kanada och lägga ett par kvällar på att intallera [B)]
Men nej, jag tycker inte det, trots allt, för egen del. Mastern, oavsett om man kör ppimv eller bootstrapped, gör ju att slutrören inte jobbar. Och med PS jobbar de fortfarande. Detta är finlir för finsmakare. Men det är väl det vi är här på rörforumen.
Däremot skulle jag ha svårt att sälja in konceptet för någon som oftast bara pluggar in och kör. Inte ens om jag verkligen satt och handgripligen visade skillanderna med endast master jämfört med PS och drive comp.
Skjut ned mig om ni tycker jag snackar strunt och inte har fattat frågan [8D]
4) Bootstrapped eller ppimv som drive comp? Jisses, vad svårt!! Egentligen blir skillanden ungefär densamma mellan dessa mastervolymer med såväl som utan PS. Egenskaperna består till stor del när man använder dem som drive comp.
<b>Ppimv som drive</b> gör att fasvändaren jobbar lite mer. Det distar lite lättare och mer. Jag tycker tonen blir något lite luddig, aningens dimma över tonen när man drar ned. Men kanske skulle man slippa det med en ppimv av typ 2 istället. Jag vet inte om det funkar med PS, men det borde det göra. Däremot tycker jag inte att man lika tydligt upplever den tagigga fasvändare-disten när man kombinerar ppimv och PS. Det är väldigt skönt!
<b>
Boostrapped som drive </b> är mer transparent. Tonen blir lite cleanare på något sätt. Men när man kör bootsrapped som master utan PS tappar man någon slags fjong i tonen. Den blir stiff och odistad på ett sätt som inte är så kul. Så blir det också när man använder den som drive med PS. <u>Men!</u> - om man ställer ned PS och sedan finsjuterar denna bootstrapped-master hittar man efter en stund ett läge där den rätta feelingen i fasvändare <u>återvänder</u>, på något jäkla sätt. Det blir liksom åter balans i hela stärkaren. På klart lägre volym. Det är coolt! [^]
Slutsats - vill man ha en mer aggressiv och distande stärkare på lägre volym är nog ppimv att fördera som drive. Vill man ha kvar så mkt som möjligt av grundljudet förefaller bootstrapped vara lösningen, tillsammans med ev. finjustering av NFB och fasvändaren.
Kommentera som sagt gärna mina bambi-stapplande erfarenheter! Jag vet inte om jag hör och upplever "rätt". Har inte heller fått järnkoll på hur man ska använda rattarna.
Så här ser min boostrapped ut:

/Gunnar