Jag har knappt rört en gitarr på nästan 2 månader, all motivation bara försvann och jag har pysslat med allt annat.
Igår plockade jag fram en gitarr igen och jäklar vad skoj det är att spela igen [:)]

Har ni haft liknande erfarenheter?
Nåt man tycker så mycket om plötsligt känns som pest och pina och man tänker inte ens på musik. Efter en tid sprakar det till så är det roligare än någonsin..

Jag ser helt kravlöst på mitt spelande.. plockar upp gitarren när jag känner för det. Ibland blir det varje dag, ibland går det veckor emellan...

"Den som har flest prylar när han dör vinner!"

Jag känner igen mig, har haft en sådan period i över ett halvår nu.

/Emnitec

*Det som är gratis smakar bra, stjäl mat från bordsgrannen*

Det är tungt nu.
Känns inte som jag går annat än baklänges, tappar takt och motivation på bandövningarna. Men samtidigt så vet jag att vissa låtar har suttit bättre än nånsin.
Känns som jag inte får energi nog att spela. Det är hög tid för semester.

Sen spelade jag in ett uppträdande med kören jag sjunger i, och nog fasen sjöng jag starkt... och falskt. Inte mycket men tillräckligt för att jag tappade modet att lyssna mer än första låten. Jag brukar oftast vara spot on. När jag hämtat mod ska jag spärra in mej nånstans och höra på resten av konserten.
Som sagt, det är tungt nu.[B)]


Edit: Detta är väl ingen off topic?? Känns väldigt relevant som gitarrspelartråd för mej just nu.[;)]

Nja egentligen inte faktiskt. Visst kan det vara så att jag ibland inte spelar nåt hemma utan bara på repen(ibland med en veckas mellanrum).

När allt är som mest pest och pina är nog de tillfällen jag skriver låtar mest...[:)]

________________________________________________________________________________________________
<b><font color="green">http://www.ponamerosundown.com - http://www.myspace.com/ponamerosundown</font id="green">

Kommande spelningar:
21/6 AB Anfall Mc Rock party/Kungsör - P.S + TBA
02/07 Pub Anchor - Stockholmshelvetet
9/7 Harry B James/Stockholm
07/08 Wild at heart/Berlin - Tyskland
08/08 Unikum/Halle - Tyskland
09/08 TBA - Tyskland
10/08 The Negasonic - Beligen
11/08 The Roots - Belgien

</b>

Min erfarenhet är att det är bra med avbrott i plinkandet ibland, speciellt om man tycker att man kört fast och bara harvar samma saker hela tiden.

Fast jäklar vad bra det brukar gå när man sedan plockar upp guran igen!! Man hittar t.ex. fraseringar som man inte ens kunde drömma om tidigare och spelglädjen blir enorm. Precis som du beskriver det.

Jag tror f.ö. att det är likadant med allt här i livet. Man måste hejda sig ibland och få distans till saker och ting.

Visst har man känt så ibland. Ett avbrott i spelandet brukar vara nyttigt. Det gäller ju egentligen allt man håller på med, efter ett tag blir det mesta bara tråkig rutin...

Är nu inne i en period då jag spelar bas på heltid med bandet men så fort jag greppar gitarren hemma eller i repan så känner jag hur mycket jag saknar att vara gitarrist. Vi lirar nu på trio och har en längre tid sökt efter en lämplig basist så att jag ska kunna lira gitarr (sjunger lead och vill slippa traggla basgångar samtidigt) och jag hoppas det löser sig på den punkten snart.

<font size="1"> "Hellre äter jag själv, än ser mina barn svälta."</font id="size1">
[url="http://www.sirrealistic.se"][/url]

Har varit utsatt för samma fenomen i hela mitt gitarrspelande liv och har även dryftat det med ett antal kolleger under åren. Det känns ibland som trapporna i lustiga huset. Man står på en fläck och det går först upp och man e skitglad och sedan går det ner och man tok ruttnar och tycker inte man kommer någonstans . hur mycket man än spelar och till slut ställer man undan kräket en tid. Nästa gång man tar i den så står man på en ny trappastege och det går upp i en ny sån där konstig loop. Jag upptäcker efter varje sån här paus att jag klarar av att göra grejer som jag inte visste att jag kunde. Det är som om kroppen behöver sätta nötandet. smaken i det gamla tuggummit har kommit tillbaka och de banalaste ackordsföljderna får en att bli en ny Lennon & McCartney.

Bo-Conny Skruvlin

Gjorde ett uppehåll medan mina tre barn växte upp. Det ångrar jag inte i och för sig, men jag saknade heller inte gitarrspelet. Uppehållet varade i nästan 15 (!) år! Och när jag började om igen så fann jag nästan omgående "formen", en ny plattform att jobba vidare på. Idag (många år senare) är spelandet roligare än nånsin.
[:o)]

<font color="green">If you can bend it you can mend it, if you can't mend it don't bend it - just make shure it's a Fender, Bender!</font id="green">