<BLOCKQUOTE id=quote><font size=1 face="Verdana, Arial, Helvetica" id=quote>quote:<hr height=1 noshade id=quote>
Hur lyssnade man på musiken innan man började lira själv? Vad var det man fastnade för? Hur hörde man helheten egentligen?
Nu tycker jag att jag alltid kommer på mig själv lyssnades efter olika gitarrgrejer, sångfrasen, coola basgångar, sköna trumkomp etc fast samtidigt. Det är som man vill höra allting som pågår. Och inte fan gjorde man det tidigare.
Undrar om man kan släppa allt lyssnande och bara lyssna?
Svammel i septembernatten....
http://www.songsforthedeaf.cjb.net<hr height=1 noshade id=quote></BLOCKQUOTE id=quote></font id=quote><font face="Verdana, Arial, Helvetica" size=2 id=quote>
Här är det nog en yrkesskada Du pratar om.
Jag har ett bra exempel som är helt sant ur verkliga livet.
Jag köpte en görsnygg beggad 740 för några år sedan uppe i Stockholm.
Skulle köpa en reservdel på Rejmes och parkerade nya bilen utanför.
När jag kom tillbaka står en kille och beundrar min bil, tror jag.
Faan vilket dåligt dåligt jobb dom gjorde när dom riktade dörr´n, sa han.
Vadå, sa jag?
Jo, jag är bilplåtslagare, sa han, och jag klarar inte att se när en dörr är så taskigt monterad. Dom borde ha riktat bättre efter krocken.
Ridå!!!!! Jag kollade upp. Visst, bilen hade gått som limosin på Arlanda. (Taxi med andra ord) Krockad, avställd, reparerad och såld till mig. Där hade jag noll koll!
Vi har alla våra yrkesskador.
Hans var att kolla bildörrar.
Andrew, jag håller med Dig. Det är länge sedan man bara lyssnade.
Jag tar på hörlurar ibland för att "lyssna bättre". Man far som en skållad råtta mellan cymbalklang, basgång, riff och en underbar tredjestämma.
Sån är dé
Ha de gött/ Janne