Hur lyssnade man på musiken innan man började lira själv? Vad var det man fastnade för? Hur hörde man helheten egentligen?

Nu tycker jag att jag alltid kommer på mig själv lyssnades efter olika gitarrgrejer, sångfrasen, coola basgångar, sköna trumkomp etc fast samtidigt. Det är som man vill höra allting som pågår. Och inte fan gjorde man det tidigare.

Undrar om man kan släppa allt lyssnande och bara lyssna?

Svammel i septembernatten....



http://www.songsforthedeaf.cjb.net

Lyssna på musik utan gitarrer. Svt2 nu tillexempel, Opera från Dalhalla.

Lyssnade nog mest efter tunga riff och melodiska solon.

PLAY LOUD!

Själv har jag alltid varit en text-torsk som jämt försökt tyda vad låten egentligen handlar om. Kunde ju bli rätt förvirrande på flowerpower-tiden tex.. Det roliga med min lilla egenhet är att jag kan väldigt många texter utantill, även sånt som man aldrig gillade men som spelades mycket på radion (tex "Greven utav Luxemburg" med Ann-Louise Hanson, varför jag nu kom att tänka på den<img src=icon_smile_big.gif border=0 align=middle>)

Annars lyssnar jag ofta på basgångar, sånt har alltid intresserat mig trots att jag aldrig spelat bas. Å så riff förstås. Ett av de första jag kommer ihåg att jag övade på var introt till Beatles-låten "I feel fine". Med hemmabyggd fuzz och hemmabyggd förstärkare. Året var väl 1965 tror jag, 12 bast. Farsan hjälpte till med elektronik-utsvävningarna

Numera fastnar jag oftast mest för snygg sång, gärna kvinnlig, och banala pop-hooks.

++++++++++++++++++++++++++++
The beat goes on and I´m so wrong<img src="http://smilies.f-o-o-l.de/crazy.gif" border=0>

Texter...det är alltid de som avgör om det är bra, ett cool riff eller en ackordföljd kan också fånga upp mig, men det är mer sällan.
Men som sagt: det är alldeles för lätt nu för tiden att stycka upp låtar och haka upp sig på detaljer.
Dessutom tror jag att man automatiskt blir lite produktionskritiker om man lirar själv -synd!

http://kickass.at/pungbuffel<img src="http://www.linkoping.bonet.se/pungbuffel/scrotum.gif" border=0>

När jag och brorsan hörde Eruption första gången när den kom 1978 satt vi och spekulerade i om EVH använde en sån där "syntheziser".... i filmer fanns det ju trickfilmade scener, och det var säkert nåt lurt med Eruption också...<img src=icon_smile_blush.gif border=0 align=middle><img src=icon_smile_big.gif border=0 align=middle>

Men nog fan går man igång på samma saker nu som då... enda skillnaden är väl att man vet hur banden spelar prylarna, plus att man har hört så mycket musik att det är väldigt sällan som man drabbas av nyhetens behag... "been there, done that" blire i stället!

En av de absolut första låtarna som jag kommer ihåg att jag gillade skarpt, bla annat för sitt sköna inledningsriff, men även solot, är Rory Gallaghers Shadow Play från plattan Photo Finsih. Jag var kanske fem, sex år eller något sån't och satt hemma hos min morbror, som la på heta vax med Purple, Rainbow, Queen, Gallagher m fl.

Shadow play fick han spela ett antal vändor. Jag tröttnade aldrig och har nog inte gjort det än. <img src=icon_smile.gif border=0 align=middle>

PLAY LOUD!

Intressant att flera av er faktiskt lyssnar på texterna....Jag trodde jag var ensam om det...många har försökt att få mej att tro det! Men annars så lyssnar jag på låten helt enkelt....spelar själv gitarr, trummor bas och sjunger, så jag lyssnar inte speciellt efter nåt flashigt gitarrsolo <img src=icon_smile_tongue.gif border=0 align=middle>

Jag är inte skadad på det där sättet, kanske beror det på mitt mediokra gehör. Jag tror det iallafall.

Jag influeras av trummor och basgångar... på 80-talet när jag spelade mest trummor så var det trummor som gällde. Under mittperioden när jag inte spelade någonting så började man lyssna på hela låtar igen.
Nu när man har återtagit musiceradet så är det nästan uteslutande trummor och bas som jag lägger märke till. Gitarrsolon har jag aldrig riktig gillat för att det finns enligt mitt tycke bara ett fåtal bra solon därute men många bra passager och licks som jag gillar mer.

Det resulterar i att när jag jammar fritt så finns det en hel del basgångar med.

Det får mig att ställa ytterligare en fråga, har ni märkt att det saknas snygga basgångar i dagens musik. Lyssna tex på 70-tals Black Sabbath så hör ni.

<BLOCKQUOTE id=quote><font size=1 face="Verdana, Arial, Helvetica" id=quote>quote:<hr height=1 noshade id=quote>
Hur lyssnade man på musiken innan man började lira själv? Vad var det man fastnade för? Hur hörde man helheten egentligen?

Nu tycker jag att jag alltid kommer på mig själv lyssnades efter olika gitarrgrejer, sångfrasen, coola basgångar, sköna trumkomp etc fast samtidigt. Det är som man vill höra allting som pågår. Och inte fan gjorde man det tidigare.

Undrar om man kan släppa allt lyssnande och bara lyssna?

Svammel i septembernatten....



http://www.songsforthedeaf.cjb.net
<hr height=1 noshade id=quote></BLOCKQUOTE id=quote></font id=quote><font face="Verdana, Arial, Helvetica" size=2 id=quote>

Här är det nog en yrkesskada Du pratar om.

Jag har ett bra exempel som är helt sant ur verkliga livet.

Jag köpte en görsnygg beggad 740 för några år sedan uppe i Stockholm.

Skulle köpa en reservdel på Rejmes och parkerade nya bilen utanför.
När jag kom tillbaka står en kille och beundrar min bil, tror jag.

Faan vilket dåligt dåligt jobb dom gjorde när dom riktade dörr´n, sa han.
Vadå, sa jag?
Jo, jag är bilplåtslagare, sa han, och jag klarar inte att se när en dörr är så taskigt monterad. Dom borde ha riktat bättre efter krocken.
Ridå!!!!! Jag kollade upp. Visst, bilen hade gått som limosin på Arlanda. (Taxi med andra ord) Krockad, avställd, reparerad och såld till mig. Där hade jag noll koll!

Vi har alla våra yrkesskador.
Hans var att kolla bildörrar.

Andrew, jag håller med Dig. Det är länge sedan man bara lyssnade.
Jag tar på hörlurar ibland för att "lyssna bättre". Man far som en skållad råtta mellan cymbalklang, basgång, riff och en underbar tredjestämma.

Sån är dé
Ha de gött/ Janne